Att vara arbetslös och stämpla har blivit enklare sedan jag var där senast, så till vida att man numera inte behöver ge sig ut i kyla och halka för ett personligt besök på arbetsförmedlingen. Att mötena sker på telefon istället har jag i och för sig blandade känslor inför. Telefonen är inte min favoritpryl direkt. Helst ska man klara av att använda den till minst två saker samtidigt. Nu skulle man till exempel legitimera sig med mobilt bank-ID under pågående samtal. Jag som knappt klarar av enbart samtalet utan att fippla bort det. Däremot är det trevligt att arbetsförmedlarna sitter uppe i Norrland någonstans. Jag gillar deras dialekt. Mötet igår skulle jag själv ringa upp till. Hade jag insett att det var som längst kö en måndag, första vardagen i månaden och framåt förmiddagen, hade jag nog försökt igen vid ett annat tillfälle. Nu vill jag gärna ha sånt avklarat så fort som möjligt, så jag satte på högtalaren på telefonen istället. Där kunde jag höra hur kön räknades ner, samtidigt som jag höll på med annat. Nästan en timme tog det innan det blev min tur. Nu var tjejen jag pratade med den här gången så smart, så hon bokade in nästa möte både senare i månaden och mitt i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar