Learning by doing.

Bilden nedan illustrerar hur jag lär mig saker och ting ”the hard way”. Märkligt att jag inte kommer på något vettigt sätt att skriva det på svenska. Samma sak med ”learning by doing” som också stämmer bra in på amaryllisarna på kortet. Den vänstra fick jag alltså först. Jag misstänker att den då inte var mycket högre än den som blommar nu. Felet jag gjorde var förmodligen att jag vattnade den. Det fick den enbart att växa på höjden. Den har stått lika sluten och outslagen medan kompisen, som jag fick senare, har slagit ut i full blom. Om jag har förstått saken rätt kan det hänga ihop med att jag vägrade ge den vatten förrän den började blomma. Den långa har jag inte heller vågat vattna sedan jag förstod det här. I helgen upptäckte jag att den var så knastertorr, att jag blev orolig att någon skulle anmäla mig för växtplågeri. Jag spolade upp vatten i diskhon och lät amaryllisen ifråga suga åt sig så mycket den ville ha. Det gillade den tydligen, för sedan dess ser knoppen inte lika hårt sluten ut. Alla håller tummarna för att den kanske också slår ut, även om det skulle dröja till framåt påsk eller så. Den ska enligt uppgift vara randig, och det kunde förstås vara roligt att se.