Min allra bästa vän och jag.

När jag skrev om min och särbons cykelutflykt för några dagar sedan, illustrerade jag texten med en bild på ett äldre par som var ute och cyklade. En anonym läsare kommenterade blogginlägget med orden att kortet föreställde mig och särbon på äldre dagar. Med tanke på att jag närmar mig sextio och han sjuttio, känner jag väl att vi inte är några ungdomar direkt nu heller. Det är oklart om den som kommenterade var av en annan åsikt, eller hen helt enkelt inte hade koll på hur gamla vi är. Numera kallar sig ju vissa för tjejer och killar hela livet. Vuxna män och kvinnor blir dom visst aldrig. I vissa fall kan förstås det där med hur man bedömer och värderar ålder hänga ihop med hur gammal man är själv. När särbon skrev om mig i ett sms till en bekant innan jul blev jag kallad ”brutta” i svaret han fick. Jag tog det som en komplimang, eftersom jag egentligen känner mig på tok för gammal för att räknas som brutta. För mig är det en sexig brud under trettio. Jag är visserligen yngre än särbon, men just i fallet med sms:et tror jag mer att det hade med avsändarens ålder att göra. Han skulle fylla åttiofem nästa gång.