Förra gången vi besökte länssjukhuset var det en lördag. Dom bokar tydligen in tider för röntgen och liknande då också, men speciellt mycket annan verksamhet var det inte. Speciellt inte tidigt på förmiddagen. Då var det jag som satt och väntade medan mannen i mitt liv röntgades, och jag hade hela foajén för mig själv. I torsdags var där desto mer folk. Det gick knappt att hitta en ledig sittplats för mitt sällskap, och när det var dags för lunch var kön lång. Mötena som blev dagens behållning för mig ägde inte rum på sjukhuset utan under resten av besöket i residensstaden. Medan vi väntade på bussen ut mot Hansa city pratade jag med en öländska. Hennes dialekt avslöjade att hon kom från min födelseö. Själv pratar jag mera kalmaritiska, eftersom jag kommer från mellersta Öland. I skoaffären blev jag fascinerad av naglarna på flickebarnet som sålde skor. Jag minns inte ens vilken färg hon hade på högra handens naglar, men på den vänstra var dom gula. Bussen från Hansa city tillbaka till stationen kördes av en före detta Kährsanställd. Han bor i Nybro, men här ser jag honom aldrig. Det fick bli en pratstund under bussturen, fast samtal med föraren egentligen är förbjudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar