Blogg 21/5 2024.

 Lite orolig blev jag när jag inför gårdagens tandläkarbesök läste att jag var inbokad i över två timmar. Nu tog det bara en och en halv men för mig, som känner att jag håller på att drunkna när jag ligger och gapar med en massa jox i munnen, räckte det gott. Nu slipades tänderna som bryggan ska ligga på ner. Det innebar ett antal stick med bedövningssprutan innan. En bekant berättade att hon hade gjort det där utan bedövning. Jag tycker i och för sig också att dom där sprutorna är otäcka, men den här gången vete sjutton om inte slipandet hade varit värre. Tandläkaren satte dit provisoriska kronor på dom där båda tänderna. Precis när jag kände att jag hade börjat tugga även på vänster sida igen vågar jag nu inte göra det alls på tre veckor, eftersom dom är just provisoriska. Jag har frisktandvård och nu kollade han på eget bevåg upp att det var ett tag sedan jag fick en undersökning senast. Så bokade han in den samtidigt som han ska sätta dit bryggan, så slipper jag gå dit en gång extra.

Blogg 20/5 2024.

 När jag sätter mig vid tv:n numera trycker jag raskt igång skärmen, bredbandsdosan och sidan där innehållet finns. Aningen snopen blev jag därför när tv:n plötsligt hävdade att det inte fanns någon signal. Ett av dom största I-landsproblemen i min värld är om det strular när jag ska se något på tv. Nu var just det problemet tämligen enkelt att lösa. Det var jag som inte hade fått igång dosan. När det lyckades var jag å andra sidan tvungen att logga in hos Telia. Jag hittade sidan i telefonen, så att fylla i koden var inga problem. Att hitta en lämplig kod gick desto sämre. Jag fick förflytta mig till datorn. Där hade jag antecknat en kod, men den påstod sidan var fel. Först då fick jag veta att jag kunde logga in med bank-id istället. Det gick desto smidigare och min TV-kväll var räddad.

Blogg 19/5 2024.

 Det sämsta med min allra skönaste luvtröja är att den är vit. Jag impulsköpte den på en marknad en gång, så det fanns inga andra färger att välja på. Den hängde bara där och i princip bad mig att ta den med mig hem. Billig var den också, så jag tyckte att det kunde vara värt en chansning att den skulle vara lika härlig som den såg ut. Det var den. En del tvättande blir det förstås med den färgen. Dom första gångerna fick jag söka igenom tvätt-trumman efteråt, eftersom hållaren till blixtlåset släppte taget och försvann under tvätt. Till slut lärde jag mig att ta bort den i förebyggande syfte, men det har alltid varit knepigare att få dit den igen. Utom vid senaste tvätten, när det plötsligt gick hur smidigt som helst. Det är samma sak med en liten köksmaskin jag har. När jag har rivit eller skivat klart kan det vara snudd på omöjligt att få bort trumman. Hela dagen är räddad, om det någon gång fungerar på första försöket.

Blogg 18/5 2024.

 Tautologi hävdar min man att det kallas när man upprepar sig i en mening. Mycket riktigt översattes ordet på nätet med tårta på tårta eller kaka på kaka. I min värld känns det definitivt som överkurs när jag läser i tidningen om tredje raka vinsten i rad för vårt hockeylag. Tredje raka betyder väl just att det är tredje i rad. Samma sak med ”Jag kommer nog aldrig mer att göra det igen”. I meningen ”I år är det precis likadant igen” vill jag endera ta bort precis eller igen. Om politikers göranden och låtanden läste jag: ”Under tisdagen presenterade majoriteten sin budget med en stor mängd satsningar och idéer. Här är fem satsningar av de satsningar som presenterades”. Att få med ordet satsningar tre gånger på två meningar måste väl nästan vara någon typ av rekord. Samma sak med påståendet att ”Mängder med pendlare gav sig i morse bort till sina bilar för att köra till jobbet i morse”.

Blogg 17/5 2024.

 Paket och leveranser av olika slag fortsätter att hålla mycket varierande leveranstider. Jag gick i två veckor och väntade på ett paket som DHL skulle leverera. Jag tänkte mig att dom skulle ringa när dom var här och att det kunde ske vilken dag som helst. Istället kom det till slut ett mail där jag själv fick välja mellan ett par olika dagar. Då måste jag vara hemma mellan elva och två, när dom skulle dyka upp. Det var visserligen ”bara” tre timmar, men hade jag jobbat hade det förstås varit lite knepigt. När chauffören inte hördes av under dom första två timmarna jag väntade, bestämde jag mig för att vänta till halv tre innan jag ringde DHL. Kvart i två kom chauffören. Han skulle ringa en kvart till halvtimme innan han kom. Istället stod han redan på parkeringen. För en gångs skull var det faktiskt Postnord som var snabbast och effektivast den här gången. Dom levererade sånt som särbon hade beställt snudd på över natten.

Blogg 16/5 2024.

 Dom första åren jag bodde här hade vi en container där man kunde slänga alla större prylar. Sedan den försvann har jag, som saknar bil, fått ställa upp sånt som har gått sönder eller varit utrangerat i vindsförrådet. Bror såväl som brorson har skjutsat mig till tippen ett par gånger, men det var ändå så välfyllt att det inte ens var lönt att försöka bringa ordning i oredan där uppe. Så gissa om jag passade på att rensa rejält när hyresvärden hade miljödag och satte ut en container igår. Som väl var hade jag min själs älskade till hjälp. Han hade både lånat en pirra att köra prylarna på och organiserat upp det hela, så vi slapp bära i trapporna. Halva mitt förråd har snedtak och vad som fanns där det är som lägst visste jag knappt själv. Smutsigt blir allting där och jag slog huvudet i en balk flera gånger. Svårt är det alltid att veta vad man ska slänga, eftersom det mesta kan vara bra att ha någon gång. Nu blev det i alla fall så pass mycket utrymme att jag får plats att röja och sortera bland det som finns kvar.

Blogg 15/5 2024.

 Jag kunde inte minnas hur det kom sig att jag hittade till nätapoteken och började köpa alla mina apoteksvaror där en gång i tiden. När jag såg ett gammalt blogginlägg som förklarade saken, var det nästan tio år gammalt. Då kanske det inte är så konstigt att jag har hunnit glömma. Jag använde en hudkräm med en lätt tonande effekt, som plötsligt försvann från apoteken i Nybro. På Apotea hittade jag den och, som jag tyckte då, precis allting annat. Där finns den fortfarande kvar, men numera använder jag bara ansiktskrämen. Däremot finns det annat som försvinner från nätapoteken. Jag minns inte ens vad min förra intimtvål hette. När den slutade säljas hittade jag till slut en jättebra från Nivea. Nyligen upptäckte jag att den inte fanns längre hos Apotea. Jag köpte hem ett par extra flaskor från Apotek Hjärtat, fast jag hoppades att den inte skulle försvinna därifrån också. När den ändå gjorde det sökte jag upp en nätbutik där den fortfarande fanns och bunkrade upp mera rejält.

Blogg 14/5 2024.

 En av mina paradrätter innehåller fläskfilé och det är inte alltid helt lätt att få tag på här i Nybro. Vid ett tillfälle körde någon i mig att jag precis lika gärna kunde ta fläskytterfilé. Det var verkligen inte samma sak och flera andra har sagt till mig i efterhand att det snarare är som kotletter. Nu googlade jag på fenomenet för första gången och läste att ”fläskytterfilé är ett alternativt namn på hel, benfri fläskkotlett”. Innan nyår hade vid ett tillfälle dom på Kvantum själva fått åka in till Scan och hämta fläskfilé. Fördelen den gången var att dom var raka. På den tiden brukade man på Kvantum annars lägga filén böjd i ett tråg. Numera ligger den oftast raklång i en plastförpackning från leverantören. Lite kinkigt kan det bli för mig som envisas med att köpa svensk fläskfilé. Om någon äldre dam ser det brukar dom förfasa sig, eftersom den kostar dubbelt så mycket som den danska.

Blogg 13/5 2024.

 Jag är med i ett par olika Ölandsgrupper på Facebook, eftersom jag kommer från Öland. Då och då dyker det upp en bild med en plats eller rentav människor som jag känner igen. Ibland kan det vara gamla tidningsklipp, som får mig att inse att folk var som dom var även för länge sedan. Jag minns inte vilket år det senaste var från, men det innehöll ett klart gammaldags språk. Det var om en man som hade lämnat sin unga hustru för 33 år sedan och inte hörts av på 31 år. Sedan sände han henne plötsligt ett brev från Australien till jul innehållande ett pund sterling, som tydligen motsvarade arton kronor. Han hade blivit förmögen och ville att hon skulle komma till honom, om hon fortfarande levde. Hon var sedan tjugo år tillbaka gift med en annan, men han låg på sin dödsbädd när brevet kom. När han hade gått bort började hon brevväxla med sin förste man. Till slut skickade han henne pengar för resa till England och en biljett från London till Melbourne.

Blogg 12/5 2024.

När jag skriver om färdigrätter, typ risgrynsgröt och ärtsoppa, kan jag känna mig som en dålig husmor. Ändå fick Word mig att inse att det kunde ha varit värre. När jag skrev om hur jag vispade pannkakssmet ville den rätta det till pannkaksmix. Mjöl, ägg och mjölk kan jag faktiskt röra ihop, utan att ta några genvägar.
Bilden nedan tog mig tillbaka till nittiotalet, när jag flyttade hit. Exakt så satt kvarterets äldre damer nere på gården. Dom flesta grät och var ledsna över allt jäkelskap som tydligen fanns redan då. Min favorit var Sara, för hon var arg istället och svor så det osade. När diabetesen tog hennes ena ben var det tur att hon hade det där humöret. Jag minns ännu den gången hon hade tagit sig runt området med sin rollator. När hon inte tog sig uppför en backe på slutet, fick hon vända och gå samma väg tillbaka. Då var hon inte glad.

Blogg 11/5 2024.

 När jag kom hem på cykel häromdagen stod källardörren uppställd. Jag åker visserligen upp till tredje våningen med min cykel, men det är ändå smidigast att gå in den vägen. När den ursprungliga anordningen för att ställa upp dörren gav upp andan, fick vi istället en dörrstopp nere vid golvet. Den har en tendens att halka ner även när det inte är meningen. Jag trodde att det var vad som hade hänt och eftersom det brukar förekomma klagomål på uppställda dörrar gick jag tillbaka och slog igen den. Precis då dök en äldre granne upp med sin cykel. Det var hon som hade ställt upp dörren för att enkelt komma ut. Jag vet själv hur bökigt det är att ta sig ut genom den där dörren med cykeln, så jag traskade tillbaka och höll upp den åt henne. Tidigare brukade jag lämna den på glänt medan jag var iväg för att komma in lättare när jag kom tillbaka. Efter allt gnäll har till och med jag börjat slå igen den efter mig.

Blogg 10/5 2024.

 Min älskade särbo har återigen börjat läsa in text som jag förväntas skriva ut. Han spelar in på min telefon och från den lägger jag in det i datorn, men det blev mer strul den här gången än sist. Nu blev jag lite sugen på att testa med en mikrofon direkt in i datorn. Jag visste att jag hade plockat ner det jag hade i den vägen från vinden förra gången, men dom stod ingenstans att finna. Jag klättrade upp efter en låda med sladdar som står i ett högt beläget skåp i hallen. När mikrofonerna inte fanns där tittade jag i varenda låda där jag kunde tänkas ha lagt dom. Till slut gav jag upp och gick upp på vinden. Jag tänkte att jag trots allt måste ha burit upp dom dit igen, men dom fanns inte där heller. Tillbaka i lägenheten drog jag ut det som måste ha varit den enda låda jag hade glömt att kolla och där låg dom.

Blogg 9/5 2024.

 Mycket handlas på Internet här, eftersom vi inte har någon bil. I lilla Nybro är utbudet minst sagt begränsat. Många köp skickas från utlandet numera. Då kan man stundtals undra om varorna kommer med roddbåt. Vissa företag uppger redan vid beställningen ett beräknat leveransdatum långt fram i tiden. Därför blev jag djupt imponerad när jag beställde från Sovtex åt särbon. Två minuter efter att jag hade lagt ordern fick jag ett mail om att den plockades. Tretton minuter senare kom nästa. Då var den skickad. Nästa dag klockan tolv dök den upp i Nybro. Den kan knappast ha tagit samma omvägar som vissa paket gör. När vi en gång väntade på någonting som kom från Växjö befann sig plötsligt det paketet i Oskarshamn. Det kändes lite som när jag kommer med tåget från Kalmar. Det går förbi precis utanför mitt hus, men jag får snällt åka med ner till stationen och vända.

Blogg 8/5 2024.

 Häromsistens lyckades jag inte kolla mina rader på Svenska spel. Jag kunde logga in på sidan men det gick varken att klicka på mina spel på datorn eller i appen. Mailet om att dragningen har varit dröjer oftast ett par timmar. Vid det laget hade jag gett upp hoppet om att få veta några resultat, men när jag klickade på länken i mailet fungerade det faktiskt. Samma kväll strulade TV.nu. Jag provar alltid med att byta webbläsare och Google Chrome hade den goda smaken att lokalisera felet. Den konstaterade att det inte låg hos mig och inte på nätet, utan det var deras sida som strulade. Efter en stund gick den igång igen.

Smörgåsrånen fortsätter komma och gå i Kvantums sortiment. Sist dom kom tillbaka var jag förutseende och köpte två paket. Inte så konstigt kanske att dom tar slut igen, om alla gör likadant.

Blogg 7/5 2024.

 Igår hade jag en försändelse som skulle lämnas på posten och en som skulle hämtas på Gulf. Dom två ligger i varsin ände av stan, så jag var inte så sugen på att promenera. Å andra sidan lockade det inte med en cykeltur heller, med tanke på hur blött det var utanför mina fönster. Enligt SMHI regnade det inte alls, men dom såg definitivt ut att ha fel. Jag bestämde mig för att plocka fram regnbyxorna, för att inte bli helt sjöblöt om benen. Först hittade jag dom inte, så jag blev orolig att jag hade städat upp dom på vinden eller något. Dom dök upp till slut. Tur var det, för precis när jag gav mig iväg började det regna på riktigt. Det kändes bra så länge jag cyklade, men när jag kom hem hade blötan ändå gått igenom till dom byxor jag hade under. Värre var att den inre sömmen på ena benet på regnbyxorna hade spruckit. Man kan bara hoppas att det inte syntes alltför väl när jag var inne och uträttade mina ärenden.

Blogg 6/5 2024.

 Två gånger om året är det bakluckeloppis på andra sidan av Norra vägen och igår var det dags igen. Det sas att det skulle bli rekordmånga säljare och detsamma verkade gälla besökarantalet. Den stora parkeringen vid skolan räckte inte långt, så det stod verkligen bilar på alla upptänkliga ytor. När dom öppnar vid tio är det alltid kö till den stora entrén. Nu var det så även vid den lilla, fast vi inte kom dit förrän halv elva. Det vi framför allt var på jakt efter var (för oss) nya frågespel och det hittade vi flera stycken för bara några tior. Så köpte vi med oss likadana tunnbrödsrullar hem som i fredags. Det blir ändå bara två gånger om året, även om dom två gångerna råkar ligga tätt. Himlen såg onödigt spännande ut, men vi hann nästan hem innan det började regna. Jag kan tänka mig paniken bland säljarna som skulle rädda böcker, skivor och kläder undan blötan.

Blogg 5/5 2024.

 Jag har under lång tid läst uppmaningen att man borde ha kontanter hemma i händelse av någon typ av kris. Nu har det äntligen blivit av att ta ut extra kontanter. Då hittar jag istället en notis om att kontanterna kommer att bli i det närmaste oanvändbara om inte alltför lång tid, om den digitala utvecklingen fortsätter. Hur man än bär sig åt blir det tydligen fel. En annan artikel handlar om ett gäng som har sadlat om mitt i livet och utbildat sig till CNC-tekniker. Den stora rubriken är ”Lönen är bättre här”. Det förvånar mig inte ett ögonblick, med tanke på att det är på Xylem i Emmaboda dom har fått jobb. Lönen där sägs även vara bättre än på dom flesta andra industrier. Samma sak med uttalandet att ”Många tror fortfarande att det är ett skitigt jobb, men industrijobb idag är något helt annat än tidigare och med goda möjligheter till utveckling”. Det stämmer nog också bättre på just Xylem än till exempel på dom träindustrier vi har i Nybro.

Blogg 4/5 2024.

 Årets upplaga av Nybro marknad gick av stapeln igår. Jag gick över den tillsammans med särbon, vilket innebar mängder av trevliga möten. Hälften var hans bekanta och hälften mina. Jag träffade till och med en handfull personer som jag enbart hade sett på bild tidigare. Först blev jag förvånad över att min älskade ville tävla i bollkastning. Sedan blev jag ännu mer häpen över hur bra han var på det. Han vann en söt gosekudde, som han gav till mig. Själv köpte jag några lotter istället, men dom vann jag ingenting på. Dagens inköp blev annars ett par skor till mannen samt tunnbrödsrullar och gräddbullar till oss båda. På bilden nedan står jag och spanar efter särbon för att inte tappa bort honom. Vi har visserligen varsin mobiltelefon, så vi hittar varann igen, men det trevligaste är väl om man kan hålla ihop när man är där tillsammans. Den sista halvan av hemvägen hade vi sällskap av en före detta arbetskamrat till mig. Vi fick chansen att prata mera med varandra än vi hade gjort på bra många år.

Blogg 3/5 2024.

 Vid vår senaste gemensamma promenad kom jag vid ett tillfälle lite efter särbon. Medan jag stod inne bland buskarna och plåtade kom ett gäng småkillar på elsparkcyklar förbi. En glasögonprydd ung man på tio, femton år ropade ”Hallå!” till mig. När han hade fångat min uppmärksamhet undrade han om jag ville hoppa på. Rent spontant hade det inte förvånat mig ett ögonblick om jag hade nappat på erbjudandet. Nu hade jag märkligt nog funderat på en liknande situation tidigare och insett att det vore en extremt dålig idé. Det vore inte så lyckat att bryta någonting lagom till sommaren, bara för att man vill prova. Jag sa att jag inte vågade och tackade för erbjudandet. Gossen verkade inte bli ledsen för det, utan åkte bara vidare. Vad som fick honom att fråga en främmande gammal tant över huvud taget lär vi aldrig få veta. Det var i alla händelser den yngsta kille som någonsin har försökt ragga upp mig.

Blogg 2/5 2024.

I mitt vardagsrumsfönster har jag ett par hängande lampor med värmeljus i. Häromdagen plockade jag ur dom utbrunna ljusen och gick ut i köket och slängde dom. När jag kom tillbaka för att tända nya stod det ändå två tomma ljuskoppar på fönsterbrädan. Man får väl tro att dom hade stått där sedan dagen innan. Jag har en tendens att ställa dom där medan jag tänder nya ljus och att omedelbart glömma bort dom. När jag väl får syn på dom brukar jag undra om någon annan har sett dom och undrat varför dom står där. Mitt största problem med värmeljusen jag använder just nu är annars bränntiden. Jag köper både med fyra och sex timmars bränntid. På sistone har dom små brunnit mindre än fyra timmar och det har blivit mörkt i mitt fönster tidigare än jag hade tänkt mig. Dom större ljusen har å andra sidan brunnit betydligt mer än sina sex timmar. Det har också stört mig, eftersom jag vill att dom ska slockna innan jag kryper i säng.

Blogg 1/5 2024.

 Vid företagsbesöket på Örsjö belysning deltog vi i en frågetävling, där man kunde vinna en av deras lampor. Frågorna skulle man ha fått svar på under rundvandringen i fabriken, men jag upplevde aldrig att vår guide ansträngde sig speciellt mycket för att berätta om just dom saker som frågorna gällde. Av sex frågor kunde jag svaren på två, två hjälpte andra besökare mig med och dom sista två var rena gissningar. Jag antog att vi knappast hade alla rätt och därmed inte ens var med i dragningen. Döm om min förvåning när dom ringde den här veckan och berättade att det var jag som hade vunnit lampan på bilden. Då var jag glad att jag hade svarat, fast dom ringde från ett okänt nummer. Vinsten blev ännu värdefullare, när jag googlade fram på nätet vad en sån lampa kostar i handeln. Jag behövde inte ens cykla dit och hämta den, eftersom min älskade särbo just då befann sig i den delen av Nybro. Som den snälla och omtänksamma person han är drog han hem den åt mig på cykeln.