Blogg 27/4 2024.

 Under företagssafarin pratade jag med en kille som saknade ett par fingrar. Jag kände att det kunde vara lite opassande att fråga om han hade blivit av med dom i jobbet, så jag lyckades hejda mig. Det fick mig i alla fall att inse att livet kunde vara betydligt värre än det är. Tio fingrar är man ju nästan barnsligt beroende av att ha. Även om mina skakar på vänster hand, vore det betydligt knepigare att göra någonting alls utan ett par av dom. När det kommer till biverkningar av mediciner bytte jag aromatashämmare efter det första året, eftersom benen värkte om nätterna så jag inte kunde sova. Det ska finnas en sort till, så efter ännu ett år hade jag nästan funderat på att byta igen. Nu har jag läst på lite om biverkningar och insett att det kunde vara betydligt värre än vad det är nu. Jag har visserligen ont i muskler och leder, men inte så mycket annat. Jag gick upp mycket i vikt av den första medicinen. Jag har visserligen inte lyckats gå ner igen, men av den jag har nu har jag åtminstone inte gått upp mera.

Blogg 26/4 2024.

 Vid åtta en kväll körde en sopbil förbi på utanför mina fönster på Norra vägen. Jag kände att det var en perfekt tidpunkt. Den tunga trafiken hade upphört för dagen, men det var fortfarande ljust. Nästa gång det började brumma här utanför var klockan halv tio och mörkret hade sänkt sig över min lilla stad. Då kom först en traktor som sopade trottoaren. Killen som körde den stannade utanför mitt fönster. Jag stod och såg hur han plockade upp något större skräp som var i vägen för sopmaskinen. Istället för att ta det med sig släppte han det helt sonika på min sida av staketet. Bakom honom körde en kollega som sopade vägen. När det fortsatte brumma extremt länge reste jag mig och gick fram till fönstret igen. Då stod en tredje sopmaskin i det närmaste stilla här utanför. Bakom den låg en personbil med någon som bra gärna hade velat köra om. Med tanke på att det var precis vid viadukten, kunde en sån manöver ha slutat hur illa som helst.

Blogg 25/4 2024.

 Under eftermiddagen igår var det rejält blött och obehagligt väder. Som tur var bättrade det sig till framåt aftonen, när det var dags för en cykeltur genom Nybro. Det vankades företagssafari. Flera företag hade öppet hus, men tyvärr hann vi inte besöka mer än två. Vi började med Fredahl Rydéns, där man tillverkar likkistor. Efter att ha blivit visade runt där och bjudna på varmkorv hade halva den utsatta tiden gått. Man måste besöka minst tre ställen för att vara med i en utlottning av presentkort, men hur någon hann det förstår jag inte riktigt. Kährs ligger precis intill Rydéns, men hur det ser ut i produktionen där tycker jag mig veta efter att ha jobbat där i nästan trettio år. Istället hojade vi vidare till Örsjö belysning. Dels kändes det inte som att den fabriken låg lika lång bort som dom andra. Så har dom ganska hantverksmässig produktion.

Blogg 24/4 2024.

 Mannen i mitt liv ringde och ville ha goda råd, eftersom skrivbordet på hans dator hade slutat fungera. Det visade sig att han menade tangentbordet, men skriver gör man förstås på det. Han brukade byta batterierna i det trådlösa tangentbordet när det hände, men den här gången hjälpte det inte. En annan bekant rådda honom att köpa ett nytt. Jag bad honom att ta med det gamla hit. Fungerade det inte med min dator heller, så visste vi åtminstone att det var i tangentbordet felet låg. På sig själv känner man andra, så jag började med att kolla så att batterierna var rätt isatta. Det händer mig ofta att saker plötsligt är fel, fast jag tror mig ha gjort rätt. När jag frågade särbon i telefon om det fanns någon knapp för av och på på baksidan, påstod han att han inte hade någon sån. Nu hittade jag den i alla fall precis intill batterifacket och den var avstängd. En kvalificerad gissning är att han har kommit åt den utan att märka det när han bytte batterierna.

Blogg 23/4 2024.

 När mannen i mitt liv kommer hem efter att ha besökt sina söner i Stockholm har han alltid tagit mängder av kort. När vi efter den senaste resan kom fram till fotot nedan, fattade jag inte ens att det inte var en levande människa. Istället är det en skulptur, som står vid Blå Porten på Djurgården. Den brittiske konstnären Sean Henry har gjort en skulptur som i uttryck är mycket realistisk och som sådan opassande enligt somliga, läser jag i ett blogginlägg på nätet. På vilket sätt den skulle vara opassande hittar jag däremot ingen uppgift om. Jag tycker bara att den är otroligt vacker, välgjord och alldeles underbar. I Nybro ser ett av dom mest centralt placerade konstverken ut som en gammal rostig snöplog. Jag vet fortfarande inte efter alla år som den har stått nere i centrum vad den egentligen är tänkt att föreställa.

Blogg 22/4 2024.

 Jag har dom nummer jag kan tänkas behöva inom vården inlagda i min telefon. I dessa dagar uppstår ändå problem, eftersom hela regionen har bytt telefonnummer. Vart jag än ringer kommer jag bara till en telefonsvarare som rabblar det nya numret. Så får jag ändra kontakten i telefonen och ringa igen. Det största problemet för dom själva är tydligen att nå sina patienter. Det har blivit 010-nummer och såna svarar många inte på.
Våren har i alla fall kommit så pass långt så vi fick in en fluga häromdagen. Särbon hjälpte den ut, men jag såg den aldrig själv. Därför vet jag inte om det var samma fluga som ett par dagar senare satt på insidan av balkongfönstret. Inte heller om den i så fall hade tagit sig in igen när särbon slängde ut den, eller om den hade hittat en alldeles egen ingång till min lägenhet.

Blogg 21/4 2024.

 Jag har signalerna till mail och sms avstängda på telefonen när jag sover, för att slippa bli väckt i tid och otid. För att särbon ska kunna nå mig dygnet runt har jag däremot alltid ringsignalen på. Det straffade sig i förra veckan, när tandläkaren ringde från Folktandvården och väckte mig tidigt en morgon. Han hade fått remissvar från käkkirurgin om att det var en dålig idé med implantat för mig. Nu ville han boka en tid för att göra en brygga så snart som möjligt. Jag, som trodde att tandläkaren på sjukhuset ville ha koll på alltihop och att det var han som skulle utföra behandlingen fick ringa Kalmar. Det visade sig vara självklart att det var här i Nybro som bron skulle byggas. Koll på benet kunde man ha ändå, så nu undrar jag istället varför jag har fått vänta såhär länge. Jag fick tag i min tandläkare igen och nu har vi bokat en tid för att inleda behandlingen.

Blogg 20/4 2024.

 Jag har länge köpt mitt godis i butiken My Way på torget för att få lite omväxling mot Kvantums godis, som jag började tröttna på. My Way hade jag i och för sig lite dåliga erfarenheter av, men dom nya ägarna har gjort ett lyft med butiken. För ett par veckor sedan öppnade en ny godisaffär, som kallas Godisgrisen, här i närheten. Då var det förstås nyhetens behag som gällde den. Dom har dessutom närmare 500 olika sorters lösgodis, så där borde man verkligen hitta någonting nytt och annorlunda. Lite dåligt samvete hade jag för att jag slutade handla på My Way, men det verkar som om tajmingen var perfekt. Första gången någon undrade på Facebook varför det var stängt, påstod någon att tjejen som brukade vara där hade börjat jobba på Willys. Andra gången skrev någon att butiken hade gått i konkurs och någon annan att den ska öppna igen i affärshuset Lönnen. Den som lever får se.

Blogg 19/4 2024.

 Mina playkanaler på tv:n gjorde mindre och mindre som jag ville. ”Jeopardy” på femman fick jag inte upp alla avsnitt av längre. När jag försökte se ”Bonde söker fru jorden runt” på fyran eller ”Svenska fall” på trean blev rutan bara svart. Som tur är ser jag mest på SVT, men nu blev jag orolig att den också skulle börja strula. Alltså ringde jag Telia, fast jag vet hur länge man brukar få sitta i telefonkö dit. Nu hade dom tydligen gjort något åt det, så jag fick svar direkt. Av en extremt trevlig, duktig och tålmodig kille dessutom. Den svarta rutan hade tydligen fler haft problem med. Den gick han in i min box från där han satt och fixade. Med ”Jeopardy” gick det sämre. Nu skulle han prata med dom som skickade in programmen i boxen, om jag förstod saken rätt. Möjligen får jag klara mig utan Micke Tornving.

Blogg 18/4 2024.

 Att ha en morgontid på sjukhuset i Kalmar när man bor i Nybro och inte har någon bil, innebär uppstigning i ottan. Så var det igår, när det var dags för besök på käkkirurgin igen. Jag är helt övertygad om att det stod i min journal att jag var inbokad för trekvart, men när det kom till kritan tog hela besöket inte mer än fem minuter. Hade jag fått komma in i exakt rätt tid hade vi rent av hunnit med vändande buss hem igen. Nu fick vi vänta en timme under vilken vi lyxade till det med varsin räkmacka. I bussen till Kalmar åkte så mycket folk att det kom en extra buss bakom vår. Hem igen framåt förmiddagen fanns det betydligt mera plats att bre ut sig på. Riktigt färdigläkt är inte min käke, så nu är nästa besök planerat i juni. För mig då. Särbon åker till sjukhuset igen redan imorgon.

Blogg 17/4 2024.

 Att det finns flera olika nätapotek är verkligen behändigt. Ett tag var jag så ambitiös att jag jämförde priserna i flera av dom. Numera blir det bara Apotea och Apotek Hjärtat. Utom senaste gången jag handlade då. Det var hos Apotea och där hade ögonvattnet utgått. Det jag köpte från början när Gahns ögonbad försvann var Hjärtats ögonvatten, så nu tänkte jag beställa sånt därifrån istället. Då fanns inte det heller. Det fick bli ett besök i Apotekets nätbutik, när det visade sig att dom däremot hade ögonvatten. Så passade jag på att köpa ett par saker där som hade saknats hos Apotea. Både på Hjärtat och Apotea fanns för övrigt den hudlotion som har varit restnoterad i en halv evighet. Åtminstone var det vad jag trodde, tills jag försökte köpa den hos Hjärtat. När jag kom till kassan skulle den fortfarande snart komma tillbaka. Hos Apotea lyckades jag verkligen beställa den.

Blogg 16/4 2024.

 Informationen om vattenavstängningen i förra veckan må ha varit bra, men långt ifrån korrekt. Jag väntade hela dagen utan att någon kom. Duschade gjorde jag inte förrän på kvällen, när VVS-killarna borde ha slutat för dagen. I efterhand har jag fattat det som att vi helt enkelt blev informerade om fel dag. Nya lappar kom upp i fredags om att dom skulle springa runt här som igår istället. Då valde jag att stiga upp i ottan och ta en morgondusch innan dom började jobba. Framåt förmiddagen var jag tvungen att gå på toaletten, innan jag gav mig iväg på en promenad. På lapparna stod det bara att vattnet skulle stängas av periodvis under dagen, så någon hink att ”spola” med hade jag inte hällt upp. Nu hade jag ändå sån tur så killarna troligen hade fikarast, för just då fanns det vatten en stund. Jag pratade dessutom med dom nere på gården, så jag visste att dom var färdiga här när jag kom hem igen.

Blogg 15/4 2024.

 I samband med att jag fick veta att det är en bakercysta jag har i knävecket uttryckte sig min husläkare; ”När man har lite mera hull”. Jag tyckte det var ett ovanligt vackert sätt att säga att jag väger betydligt mera än jag borde. Sedan finns det alltid olika sätt att se på saken. När sköterskan på onkologen hörde att jag hade gått upp femton kilo av den första medicinen jag fick, uppmanade hon mig att besöka vårdcentralen livsstilsmottagning. När jag sa till min husläkare att det bästa kanske vore att gå ner trettio kilo, kom det ett spontant ”Äh!” från henne. Alternativet som någon annan gav mig att helt enkelt vara nöjd med hur jag ser ut känns lite trist bland annat med tanke på att nästan alla mina kläder är för små. Å andra sidan verkar jag inte ha karaktär nog att göra något åt övervikten, så det blir kanske ändå så det slutar.

Blogg 14/4 2024.

 När det kom ett brev från banken med ett nytt kreditkort var jag inte alls beredd på att det gamla var på väg att gå ut. Varje gång jag har fyllt i mitt kortnummer någonstans har jag skrivit att det gick ut 04/24, men att det var nu hade jag ändå inte haft en tanke på. Det nya kortet hade samma format och färg som det gamla. Annars var mycket annorlunda, men alla förändringar var till det bättre enligt mig. Den präglade texten och siffrorna har jag aldrig gillat. Ett slätt kort känns mycket smidigare. Varför man skulle skriva sin namnteckning på kortet har jag inte heller begripit. Nu var den rutan borttagen. Det jag uppskattade allra mest var ändå att mojen man blippar med hade hamnat i samma ände som ett annat märke, som jag inte ens vet vad det är för något. Jag kommer aldrig ihåg vilket av dom där det är jag ska hålla över betalterminalen, men nu kan jag inte vända kortet fel.

Blogg 13/4 2024.

 Jag har förstått att dom flesta numera lämnar in sina bilar för att få däcken bytta vår och höst. Jag antar att möjligheten fanns även för fyrtio år sedan när jag hade bil. Däremot minns jag inte om jag ens hade hört talas om den. Det var så självklart att man låg i pappas garage eller ute någonstans och slet med det där själv. I min morgontidning publicerade man nyligen en hel artikel om vad man måste tänka på om man ville byta däck själv. Det var nio olika steg. Med tanke på hur många av dom jag missade på min tid kanske det är tur att jag inte har bil längre. Jag minns inte ens att jag kollade mönsterdjupet på däcken. Det måste jag väl ändå ha gjort, eftersom bilen fick godkänt vid besiktningen. Några pallbockar hade jag definitivt inte, så om domkraften hade sjunkit ner hade jag legat pyrt till. Att man ska efterdra muttrarna efter tio mils körning känns också som en total nyhet för mig.

Blogg 12/4 2024.

 När jag skulle uträtta några ärenden nere i centrum började det bra. På apoteket mötte jag en anställd redan i dörren, som tog hand om mina gamla mediciner. Jag funderade på att lämna kassen med pantflaskor på cykeln för att slippa bära runt på den. Tian jag skulle få för dom hade inte varit hela världen att bli av med. Den där kassen som jag är så förtjust i hade varit värre. När jag kom till optikern för att lämna in särbons trasiga glasögon var det däremot fullt av folk där. Efter att ha väntat en stund kände jag att jag kunde cykla till Kvantum först och ta optikern på hemvägen. På Kvantum var det kö till pantmaskinerna. Till förköpet var det ingen kö, men några kontanter till mig hade dom inte. Istället fick jag gå till en av kassorna och till dom var köerna desto längre. Att hämta mitt paket gick i alla fall smidigt, eftersom det låg i en Instabox. När jag kom tillbaka till optikern hade tjejen där betat av kön, så jag fick mitt ärende uträttat direkt.

Blogg 11/4 2024.

 Jag trodde i min enfald att dom fick ordning på varmvattnet i förra veckan, men tyvärr var så inte fallet. Jag läste om ett hus där hyresgästerna hade fått varsitt timglas som skulle mäta dom fyra minuter som det var lämpligt att duscha. Här tar varmvattnet slut efter några minuter, så man är inte så sugen på att hålla på längre. Nästa steg för VVS-killarna blir att gå in i varenda lägenhet och kolla duschblandare och tvätt- och diskmaskiner. Idag blir det således att vänta på dom hela dagen. Dom ska komma någon gång mellan åtta och fyra. Vattnet ska stängas av lite till och från, så duscha vågar jag inte förrän dom har gått hem ikväll. Hyresvärden har i alla fall blivit bra på att informera om sånt här. Förr missade jag ibland lappar om att vattnet skulle stängas av, eftersom dom bara fanns på ytterdörren i markplanet. Jag hade min cykel i källaren och gick ut den vägen. Nu sätter dom lappar på alla dörrar och mailar dessutom informationen.

Blogg 10/4 2024.

 Att jag inte är speciellt prismedveten har väl alla förstått. Sjukhusets akutmottagning har jag över huvud taget aldrig besökt. Att det kunde vara så hiskeligt dyrt hade jag aldrig ens kunnat föreställa mig. Jag har ofta läst om folk som åker in till akuten för alla sina krämpor, men nu inser jag att det måste vara dom som har gott om pengar. Möjligen inte här i region Kalmar då, för här kostar det som ett vanligt läkarbesök. Det vanligaste är annars att ett besök på akuten kostar runt 400 kronor och i Västernorrland kostar det 600! Jag hade väl åtminstone en förhoppning om att det var ungefär samma pris i hela landet. Någonting annat som ska bli 25% dyrare är ett pass. Jag reser visserligen aldrig utomlands, men jag anar att avgiften för ett internationellt ID-kort kommer att följa efter. Ett sånt lär väl alla behöva, när körkortet slutar gälla som legitimation.

Blogg 9/4 2024.

 Med extremt långa mellanrum händer det att jag springer på någon före detta kollega från golvfabriken. Senast var det min chef från tiden jag tillbringade i sågverket. Jag frågar alltid om folk jobbar kvar, men den här killen hade jobbat på kommunen dom senaste sex åren. Han kände att han ville prova någonting annat innan det var för sent. Jag slutade inte jobba förrän för fem år sedan, så det känns som någonting jag borde ha hört talas om. Nu är frågan om jag har hört det men glömt det igen eller om jag verkligen hade missat det helt. Det är en bit mellan fabriken och sågverket, så när jag väl hade flyttat in i värmen igen kan det mycket väl ha hänt sånt utan att jag fick veta det. När jag skulle säga det här till honom hade för övrigt ordet sågverk helt lämnat min vokabulär. Jag har haft problem med ord som försvinner hela livet och när jag träffar någon som inte är van ser dom lite bekymrade ut.

Blogg 8/4 2024.

 Att jag har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan godis över huvud taget är förstås inte så bra. Övervikt, karies och hotande diabetes är ju sånt man gärna skulle försöka undvika. Att sedan det godis jag är absolut mest beroende av råkar vara lakrits är tydligen riktigt illa. Jag medicinerar mot högt blodtryck och det kan tydligen förorsakas av just lakrits. Tidigare har man trott att det bara gällde större mängder, men nu har forskarna påvisat att även små mängder lakrits höjer blodtrycket. Studien visade också att dom individer som reagerar kraftfullast visar tecken på belastning av hjärtat vid ett dagligt intag av små mängder lakrits. Det kanske finns en naturlig förklaring till att mitt hjärta bär sig åt som det gör. Till slut kan man tydligen till och med få något som kallas ”lakritsförgiftning”. Att jag skulle klara av att sluta äta godis över huvud taget låter inte troligt. Återstår att se om jag lyckas dra ner lite på just lakritskonsumtionen.

Blogg 7/4 2024.

 Jag har hört att till exempel katter ofta uppskattar lådan som deras present kommer i och snörena runt paketet mer än innehållet. Ibland är jag lite åt det hållet själv. Kassen på bilden är ett tydligt exempel. Gästerna kom med den på nyårsafton och då var den full av julklappar och nyårsgåvor. Dom var också mycket uppskattade, men det jag använder i särklass oftast är den här kassen. Den är inte lika tjock som mina andra tygkassar, men större och minst lika hållbar. Att den rymmer mycket försöker jag visa på kortet nedan. Där har jag fått i massor av petflaskor som skulle med till butiken för pantning. Jag glömde ta kortet innan jag gick. Det var därför jag fick hänga upp kassen på en stolpe halvvägs och ta det där. Jag är inte ens säker på om det var meningen att jag skulle få behålla den, men brorsonen, som också var här den kvällen, tyckte sig ha hört något sånt.

Blogg 6/4 2024.

 Autokorrekt kan stundtals få till snudd på Freudianska tolkningar av det man skriver. Som när en bekant till min särbo skrev något om när han åker till Sverige. Jag anar att hon menade Stockholm, men för många av dom som bor där verkar det vara samma sak. Min själs älskade brukar berätta om sin salig far som en gång ställde frågan; ”Går det här tåget till stan?” Konduktören undrade vilken stad han menade, men för en stockholmare tedde det sig självklart. Fenomenet verkar för övrigt kunna uppstå även här nere på bondelandet. Jag såg rubriken men läste aldrig själva kåseriet om en gosse som när han var yngre hade träffat en flicka. Om jag förstod det lilla jag läste rätt, så blev det ett missförstånd om var dom skulle träffas, eftersom stan var Borgholm för den ena och Kalmar för den andra. Själv säger jag stan om lilla Nybro, men då händer det att jag får mothugg.

Blogg 5/4 2024.

 Varmvattnet har varit lite ”hoppigt”, som någon uttryckte det, här på sistone. Själv var jag nöjd när jag efter ett par kallduschar kunde duscha varmt på morgnarna igen, men andra har fortsatt klaga. Till slut gav tydligen hyresvärdens anställda upp hoppet om att få ordning på det själva. Igår på förmiddagen var vattnet avstängt i ett par timmar, medan en VVS-firma utförde någon typ av reparation. Jag gillade upplägget. Oftast brukar det varnas för en hel eller halv dag och då blir det knepigt att anpassa sig. Nu låg dessutom själva tiden så bra att jag hann ta min morgondusch innan vattnet försvann. När det kom tillbaka fanns det en del luft i ledningarna till badrummet men märkligt nog inte i köket. När jag skulle borsta tänderna trodde jag först att jag hade ätit något som gjorde vattnet brunt. Sedan slog det mig att det brukar bli missfärgat, när vattnet har varit avstängt.

Blogg 4/4 2024.

 Tidningar borde jag förmodligen inte läsa alls. Eller nyheter då. Jag läser dom ju mest på nätet numera, men där finns lika mycket otäckheter som i papperstidningen. Mycket av det kan jag inte sluta tänka på, även om det inte gäller någon bekant alls. Som killen som efter en festkväll blev liggande på ett järnvägsspår. När hans kompis skulle få bort honom därifrån blev båda överkörda av tåget. Jag undrar fortfarande om den första killen fick för sig att han skulle ta livet av sig eller om han var så full så han ramlade. I alla händelser känns det riktigt tragiskt med den andra killen, som fick sätta livet till för att han ville hjälpa en vän. Börje Ahlstedt vet jag åtminstone vem det är och jag har sett honom på tv. Honom har dom fått kapa ett ben på, eftersom han fick streptokocker. Det känns som något som kan drabba vem som helst och riktigt otäckt.

Blogg 3/4 2024.

 Aprilväder har jag hört talas om, men i år är det nästan löjligt. Våren hade kommit med krokus och påskliljor, när det plötsligt började snöa igen. Här i Nybro verkar vi ändå ha klarat oss hyfsat med knappt en decimeter snö. Runt omkring oss har det kommit flera gånger mera och jag har läst om folk som har suttit fast längs vägen i bussar och bilar. Man har dessutom hunnit byta till sommardäck, så något vinterväglag var inte många beredda på. På förmiddagen fick man till slut stänga av Ölandsbron, för att kunna röja upp efter dom olyckor som hade skett. Jag var ute och cyklade så sent som igår. Idag får jag väl ta fram kängorna igen om jag ska ta mig till mitt planerade besök hos frisören. Det är förstås alltid lika trist att halka och bryta någonting, men det skulle kännas extra surt nu när det förhoppningsvis är den absolut sista halkan för den här vintern.

Blogg 2/4 2024.

 Sist vi hade ett paket som skulle hämtas på Gulf hade vi lite tur. Sms:et kom medan vi var ute och gick åt precis det hållet. Det var bara att plocka upp det på hemvägen. Det skulle troligen ha gått ännu smidigare om jag hade haft glasögon på mig. Texten är inte så stor på telefonen, när man ska läsa på en paket-avi sådär. Det är möjligt att den går att förstora, men då ser man å andra sidan inte hela avin på skärmen. Det låter minst lika bökigt. Nu tjatade den dessutom den här gången mest om huruvida jag ville översätta sidan, men det kände jag inget större behov av. Så skulle jag godkänna några villkor, som jag definitivt inte såg att läsa. Jag lyckades i alla fall trycka på den knappen och till slut också legitimera mig, så vi fick ut vårt paket.

Blogg 1/4 2024.

 Efter helgens omställning av klockan förväntade jag mig att det skulle skymma tidigare än vanligt igår kväll. Istället kändes det märkligt nog som om det var ljust ovanligt länge. Det blev en glad överraskning när särbon förklarade för mig att det var till sommartid vi hade ställt om. Det var inte fullt lika glädjande att jag tydligen är så förvirrad att jag inte vet vilken årstid det är. Jag var helt inne på att det var dags för normaltid nu. Lite tidigt känns det också med allt som heter någonting med sommar, när SMHI fortfarande varnar för snö. Jag antar att det känns ännu avigare längre norrut, där det fortfarande är full vinter. Personligen förstår jag över huvud taget inte vitsen med att vrida klockorna fram och tillbaka. Riktigt trött blir jag när jag läser om hur sommartiden var tänkt att avskaffas redan ifjol. Märkligt att det fortfarande inte har skett då.

Blogg 31/3 2024.

 Postnord är inget företag som jag är speciellt imponerad av. Har man tur kommer breven fram. Har man otur försvinner dom, även om dom är rekommenderade. Portot har höjts till det snudd på outhärdliga och post delas bara ut varannan dag. Nu ska det inte ens räcka för dom med två dagar för att nå adressaterna. Dom anser att regeringen bör ge företaget upp till fem dagar att dela ut brev. Dom menar att om regeringen inte agerar kan dom tvingas avsäga sig uppdraget. Jag antar att det är menat som ett hot, men i mina öron låter det mera som ett löfte. Hela tanken med att privatisera det ena och det andra måste väl vara att den som sköter det bäst ska få uppdraget. Nu piper dom om att dom måste höja priset, eftersom det skickas färre och färre brev. Det låter som en ond spiral, eftersom ingen har råd att skicka någonting med Postnord, när det blir alltför dyrt.

Blogg 30/3 2024.

 Att det stundtals är onödigt spännande att bo i Nybro märktes tydligt på särbons reaktion igår. Vi gick runt Linnéasjön och såg det nya fågeltornet på andra sidan sjön. Det har varit träfärgat sedan det byggdes, men nu såg det alldeles svart ut på håll. Mannen i mitt liv trodde direkt att någon hade eldat på det och tyckte det var konstigt att vi inte hade läst om det någonstans. Här eldas både bilar och annat, så tanken var inte helt orimlig. Klotter har det i och för sig funnits på tornet som på allting annat, men riktigt så illa som åverkan med eld var det inte. Istället hade man impregnerat det. Det var väl inte fel, med tanke på hur utsatt det är för väder och vind. Klottret blev övermålat på kuppen och förhoppningsvis är det svårt att få dit något nytt i den vägen, som syns på det numera mörka träet.

Blogg 29/3 2024.

 Besöket på hudmottagningen på sjukhuset i Kalmar avlöpte extremt väl. En ung läkare med utländskt ursprung gav mig lappar om att jag hade aktiniska keratoser i ansiktet. Obehandlade kan dom i enstaka fall utvecklas till skivepitelcancer, en snällare hudcancerform som sällan sprider sig. Nu väntade vi inte på det, utan hon erbjöd sig att frysa bort dom direkt. Problemet som kunde uppstå var att det tydligen kunde vara brist på flytande kväve på lasarettet. En kort stund var jag orolig att jag skulle få åka dit en gång till, men så kom hon tillbaka med rätt behållare. Jag fick på mig likadana ögonskydd som jag använde när jag en gång i tiden solade solarium. Att jag har gjort det vågade jag inte ens berätta, eftersom det är solskador jag har. På kortet syns den större fläcken på kinden och en mindre som hon hittade och behandlade uppe i pannan. Märket på näsan är endera efter glasögonen eller snarkplåstret. Särbon blev lite avundsjuk, när jag var färdigbehandlad efter en kvart. Han har fått vänta nästan tre månader på att få frysa bort en liknande fläck.

Blogg 28/3 2024.

 Igår var det dags för återbesök på det som ännu så länge heter Astrakanen läkarcentrum. Det verkar som om det blir ett namnbyte när dom snart byter ägare. Min husläkare var i vanlig ordning både ambitiös och noggrann. Hon klämde, kollade reflexer och utvärderade hur och när mina skakningar var som värst. Medicinen jag tog mot dom fick hjärtat att krabba till och med mer än vanligt, så den tog vi bort nu. Hon skulle rådfråga en kollega och eventuellt blir det magnetröntgen av nacken för att kolla upp orsaken till skakningarna. Jag som alltid har skyllt på att pappa ramlade ner från en stenmur när han var barn. Det var den förklaring läkarna hade gett honom och jag antar att det kan vara någonting ärftligt jag har. Så gick min läkare igenom provsvaren från förra besöket med mig. Det som stack ut mest var i vanlig ordning kobalaminet. Det är ingenting farligt, men vill jag spara på tabletterna jag tar för mina sköra naglar kan jag nöja mig med att ta dom varannan dag. Jag har ju uppenbarligen vitamin B12 så det räcker i blodet. Efteråt fick jag vänta en halvtimme innan en sköterska hämtade mig för att ta EKG.

Blogg 27/3 2024.

 I modern tid har jag haft lite flyt med mina sjukhusbesök. Jag har besökt mammografin, sjukhustandvården och käkkirurgin. Samtliga ligger i hus 2, fast på olika våningar. Till och med jag, som har extremt dåligt lokalsinne, hittar lätt till dom vid det här laget. Det huset ligger dessutom föredömligt nära huvudentrén. Den här veckan har jag fått en kallelse till hudmottagningen och tänkte kolla upp på en karta över lasarettet var den kunde tänkas vara lokaliserad. Jag har visserligen besökt den några gånger tidigare, men det var för hyfsat många år sedan. När jag läste kallelsen lite noggrannare visade det sig att hud också låg i hus 2. Visserligen på plan 6, men det finns ju hiss. Det är bara att trycka på trean för sjukhustandvården, fyran för käkkirurgi och sexan för hudmottagningen. Flickan jag delade hiss med sist jag var där vill jag minnas skulle till plan sju, så det verkar vara ett hyfsat högt hus.

Blogg 26/3 2024.

 När det kom en order på Bokbörsen i söndags kväll var det länge sedan sist. Min plan för måndagen hade så långt varit att promenera runt förpackningsåtervinningen med skräp. Det kort som skulle postas hade jag tänkt skicka med särbon, som hade ärende ner till centrum. Skulle jag ändå till Circle K med ett paket kunde jag lika gärna gå runt brevlådan själv, så han slapp. Jag funderade på att låna särbons ryggsäck, men dom där två sakerna skulle få plats i min egen, fast den är betydligt mindre. Sedan kom det en order till under natten och plötsligt var min ryggsäck för liten. När jag skulle boka frakten visade det sig att Schenker hade stängt för underhåll. Dom skulle inte vara klara förrän vid elva igår förmiddag, men som tur var för mig gick det snabbare än så. Jag fick särbon med mig på promenaden. När vi ändå befann oss borta vid rondellen, ville han se den nyöppnade butiken med det passande namnet Godisgrisen. På bilden syns alltså en godisgris botanisera i en annan.

Blogg 25/3 2024.

 Det ringer väldigt sällan i min telefon och när det väl händer har jag nästan alltid möjlighet att svara. Häromdagen kom ändå särbon till min röstbrevlåda. Jag kunde förstås ha frågat honom vad han hade sagt, men jag tänkte ändå lyssna av meddelandet. Jag blev lite snopen när jag istället för att komma till det fick en introduktion om hur jag skulle ställa in lösenord och läsa in svarsmeddelande för att komma igång med röstbrevlådan. Till slut läste jag mig till att det hängde ihop med att jag hade bytt SIM-kort. Man behövde ett nytt till 5G och jag tyckte att det var lika bra att byta direkt. Röstbrevlådan hade uppenbarligen fungerat ändå, eftersom särbon kunde lämna ett meddelande. Däremot fick jag aldrig höra det. När jag var klar och fick igång den igen sa den direkt att jag inte hade några nya meddelanden.

Blogg 24/3 2024.

 Särbon och jag har extremt olika upplägg när det gäller mail. Jag använder ett lokalt program i datorn och rensar och tömmer papperskorgen kontinuerligt. Min själs älskade använder Outlook på nätet. Då har han tusentals mail sparade. Därför blev det lite ångestfyllt när datorn på eget bevåg började radera allihop. Åtminstone var det så han upplevde det. Jag misstänker att han måste ha kommit åt någonting medan han krabbade med sin sega dator. Han ringde i alla händelser till mig. Jag har tillgång till hans mailsida, så jag fick upp den och hittade kommandot för att avbryta raderingen. Typiskt nog hade den börjat från slutet, så det var dom nyaste meddelandena som var borta. I det läget var vi glada att dom mellanlandade i en papperskorg. Efter mycket googlande och sökande hittade jag till slut ett kommando som fick alla mail att laddas tillbaka till inkorgen.

Blogg 23/3 2024.

 Varmvattnet började småstrula lite här i veckan. I torsdags duschade jag nästan kallt. Igår hade jag insett att det blev varmt till slut, om jag spolade tillräckligt länge. Lite ojämnt blev det ändå. Jag fick höja värmen för att få varmvatten och när det sedan kom blev jag snudd på skållad. Jag vill helst att det ska vara helt borta innan jag orkar göra någon felanmälan. När det håller på såhär är det ultimata att möta någon av fastighetskillarna utanför. Då får jag möjlighet att fråga om det är någonting på gång, eller om det bara är jag som har problem. Nu visade istället vår fastighetstekniker prov på god initiativförmåga igår. När jag var ute på dagens promenad körde han ifatt mig med firmabilen och vevade ner rutan. Mycket riktigt var det vattnet han ville tala om. Vi var visserligen bara tre stycken som hade sagt något och hur han visste att jag hade problem vet jag inte riktigt. Han hade i alla fall bytt en grej och ändrat ett värde, så nu hade jag hoppats att varmvattnet skulle komma lite jämnare. Tyvärr var det lika dåligt idag och över helgen lär det väl inte bli så mycket fixat på den fronten.

Blogg 22/3 2024.

 I Mörbylånga på Öland har kommunen bestämt sig för att bygga en ny väg till företaget Guldfågeln, för att minska trafiken genom kyrkbyn. Då har man helt kört över markägarna och helt simpelt lagt beslag på bördig åkermark att bygga på. I dessa oroliga tider kan man väl tycka att det är bättre ju mer sånt vi har inom landets gränser. Lantbrukarna som blev av med marken hade till och med föreslagit en annan sträckning av vägen, som inte skulle drabba dom lika hårt. Då säger kommunalrådet till morgontidningen att: ”Den alternativa sträckningen förordades dock inte av de tjänstepersoner som gjorde detaljplanen och politiken valde att anta planen enligt förvaltningens förslag”. Är det underligt att världen ser ut som den gör när politiker och tjänstepersoner bestämmer över huvudet på vanligt folk? Här i Nybro kan jag inte släppa tanken på den lilla gård som revs helt när man började anlägga det nya industriområdet.

Blogg 21/3 2024.

 När jag fick antibiotika mot min inflammerade käke slog det mig inte ens vilken hästkur det var. Oftast tar man det väl bara i en vecka eller tio dagar. Jag skulle hålla på i en hel månad. Igår var det dags för återbesök. Jag skulle först in till en sköterska och röntga vid kvart i ett. Tyvärr var bussen och därmed jag lika sen som vanligt, men hon var förvarnad. Hon hade visserligen redan ropat upp mig innan jag hann dit, men hon återkom. Det blev någon typ av tandröntgen som jag aldrig hade varit med om tidigare. Jag fick ta av mina smycken, stå inne i en mackapär och bita i en grej. Så cirkulerade det jag antar var själva röntgenapparaten runt mig. Resultatet var i alla fall glädjande. Risken att hela käken ska falla ihop verkar vara undanröjd. Tandläkaren visade mig på röntgenbilden att det bara är en liten bit kvar som ska läka. Däremot fattade jag det som att inflammationen kunde blossa upp igen om man borrade ner skruvar, så eventuellt blir det en brygga istället.

Blogg 20/3 2024.

 Förra veckans leverans från Kvantum lät vänta på sig. Vid halv tre kom ett SMS om att jag var nästa på tur och att chauffören skulle dyka upp tio minuter senare. När han fortfarande inte hade synts till efter trekvart var jag övertygad om att någonting hade hänt när messet redan var skickat. Tjugo över tre ringde han på min dörr och hans uppsyn var helt obekymrad. Han verkade inte ha någon aning om att han var sen. Veckans ersättningsvaror var helt okej. Istället för ett halvkilo grytbitar fick jag ett helt kilo. Det hade förstås påverkat planeringen mera om jag inte hade fått några alls. Nu stoppade jag bara hälften i frysen. Minimjölken var ersatt med ekologisk lättmjölk. Den var helt klart drickbar. Dom har samma fast med lång hållbarhet och den är jag inte lika säker på. Clementinerna saknades, men innan jag hann ringa och klaga insåg jag att det var jag som hade glömt att beställa.

Blogg 19/3 2024.

 Jag har läst mycket i morgontidningen om en busslinje i Kalmar som man av outgrundlig anledning har gjort om helt. Den var populär bland gamla och rörelsehindrade, men nu kan dom inte åka med den längre. I den nya varianten hade man till och med hittat en regel som sa att det inte får finnas mer än tre rollatorer ombord på bussen samtidigt. Vill en fjärde gamling kliva på får hen istället vänta på nästa buss. Som någon uttryckte det; ”Nu kan KLT satsa på oss som inte behöver dom”. Dom som är yngre och piggare cyklar hellre inom stan än att vänta på bussen. I lilla Nybro hade vi inte haft någon linjelagd busstrafik över huvud taget på trettio år eller så när den återkom. Mest har jag saknat buss på vintern, eftersom Kvantum ligger i andra änden av stan. I mellantiden har dom börjat med hemkörning av varor och då får man dom dessutom ända hem. Hur mycket en bussbiljett inom Nybro kostar har jag inte lyckats luska ut. På KLT:s sida står det att ” Priserna för Närtrafiken är de samma som för bussar och tåg”. Vad det innebär förstår jag inte riktigt.

Blogg 18/3 2024.

 Internet kom förmodligen in i mitt liv lite för sent för att det ska kännas självklart. Stundtals känns det mest bara förvirrat. Som när jag läser om mig själv att hennes födelsedag är den nionde mars och hans lägenhet är värderad till kr. Vilket kön jag tillhör är tydligen lite tveksamt. Att lägenheten inte är värd någonting är i och för sig korrekt, men ska man ändå ha den uppgiften med, borde där väl stå någon siffra. En nolla om inte annat. Då gäller det förstås bara i kronor och ören. För mig är den rent känslomässigt värd massor, eftersom det är mitt hem. På Facebook brukar jag varje dag bläddra igenom mina minnen från samma datum tidigare år. Plötsligt fick jag bara upp rutan nedan. Att min hjärna inte rymmer så många minnen är en sak, men att det inte skulle finnas några kvar från alla mina år på Facebook verkar osannolikt. Speciellt som jag lägger upp ett par tre saker där varje dag. Som tur var fanns minnena på plats igen en stund senare.

Blogg 17/3 2024.

 Jag insåg hur olika man tänker, när jag läste om en lokalkändis, som hade opererats för cancer. Den stora rubriken var citatet: ”Vad händer när jag vaknar upp?” När dom opererade mig var jag mest bara orolig för att inte vakna upp över huvud taget. Man hör och läser ju om folk som dör på operationsbordet och att alla operationer innebär en risk. Nu gällde det åtminstone en sjukdom som utan operation hade varit livshotande i sig. När någon dör under en skönhetsoperation känns det extremt onödigt i min värld. Nu hade jag som väl var ett mycket bra team runt mig när jag blev sövd. Hade dom sagt något i stil med att ”nu kommer du snart att somna” hade jag förmodligen fått panik. Nu minns jag ingenting sånt alls. Vi småpratade bara lite och så vaknade jag ett par timmar senare. Då kunde jag börja oroa mig för vad som skulle hända när jag vaknade upp, eftersom det som skulle ha varit dagvård blev en övernattning.

Blogg 16/3 2024.

 När jag hade en undran till Apoteket på nätet kunde handläggaren inte hitta något konto med min mailadress. Som tur var skrev hon inte bara så, utan hon skrev ut adressen det gällde. Annars hade jag nog aldrig fattat att jag skickade alla mina mail från gmail-adressen. Det bör rimligtvis ha pågått ett tag, men jag hade ingenting märkt. Jag mailar mest med särbon. Eftersom han bara trycker på svara och jag får alla mail till samma inkorg, hade jag inte märkt att jag mailade från ”fel” adress. Det blev automatiskt den när jag tryckte på kommandot för ett nytt meddelande. Nu hittade jag till slut inställningen för att göra min Telia-mail till standard och den som kommer upp automatiskt. Jag insåg för övrigt varför man så ofta ser en massa positiva kommentarer om varor på Facebook, när jag själv blev erbjuden rabatt om jag skrev något sånt.

Blogg 15/3 2024.

 När jag blev tillsagd att sluta med kalktillskott även i tablettform, hade jag precis beställt hem ett par nya sådana burkar från Apotea. För en gångs skull hade jag lite tur med vad som saknades i försändelsen. Det var nämligen just dom burkarna. Jag hade beställt dom utanför förmånen och det var man tydligen tvungen att skriva en extra anmärkning om. Kapslarna jag köpte för att magen ska klara antibiotikan ligger i en burk vars lock är snudd på omöjligt att få av. Jag får använda en handduk för att undgå att bryta av naglarna eller skinnflå fingrarna. Med penicillinet är det största problemet att det ska tas tre gånger per dag. Morgon och kväll är vad jag klarar av att komma ihåg. Det var samma sak med ögondropparna från början, men där nöjer jag mig numera med två gånger per dygn. Att olika läkare gör olika bedömningar börjar jag vänja mig med. Jag visade någonting jag har i mitt knäveck för min tidigare husläkare, men han såg ingenting alls. Av den nya fick jag veta att det är en bakercysta.

Blogg 14/3 2024.

 När särbon skulle planera säsongens resa till Stockholm, fastnade han på att det inte gick att köpa biljett speciellt långt i förväg till det tidiga tåg han brukar ta. Till slut snackade han i alla fall ihop sig med en anställd på SJ om att ta en något senare avgång. Tidigare har vi med gemensamma ansträngningar bokat tågbiljetterna online, men nu passade han på att få det också avklarat på telefon. Problem uppstod när han skulle betala för dom, eftersom han inte har någon smartfåne. Det slutade med att jag skulle fixa det med min telefon. Det skulle först och främst komma ett mail, men det syntes inte till, fast vi även kollade skräpposten. När samtalet var avslutat hittade vi det där ändå. Vi hade inte förstått att det kom från SJ, eftersom adressen var en helt annan. Så skulle gossen i andra änden försöka få kontakt med min telefon för betalningen. Det gick inte alls, så det slutade med att vi fick ta det via Swish.

Blogg 13/3 2024.

Jag är ganska lättflirtad när det gäller små extra hälsningar från banker och andra företag. En favorit är Avanza, som till varje födelsedag länkar till en rolig födelsedagshälsning. Det dröjde bra länge innan Nordea hakade på, fast deras snutt är mera tjusig än rolig. Charlotte Perelli sjunger tillsammans med en kör, som verkar bestå av anställda på Nordea. Dom kör dessutom samma film år efter år, medan Avanza gör en ny.
En dag mötte jag och särbon plötsligt en före detta arbetskamrat mellan våra hus. Hon bor visserligen inte så långt härifrån, men i vårt kvarter kändes det inte som om hon hade haft ärende tidigare. Jag kan i alla fall inte minnas att hon har varit hemma hos mig, även om jag har besökt henne några gånger. Hon bor i villa och har en trädgård, där jag vill minnas att jag har spelat kubb. Det visade sig att hennes pappa hade flyttat in i mitt hus, så nu kanske jag springer på henne fler gånger.

Blogg 12/3 2024.

 När jag hade rett ut mina affärer med den trevliga damen på företaget som jag hade betalat för lite till, betalade jag genast fakturan till inkassoföretaget. Strax efteråt kom det ändå ett mail till från dom. Det var ett efterkrav, eftersom min betalning inte täckte hela skulden. Det var dessutom på exakt samma summa som jag hade betalat och jag fattade absolut ingenting. Det tog en stund innan det slog mig att dom inte skulle få sin betalning förrän nästkommande dag. Det dom såg som en delbetalning var alltså den summa som damen på företaget hade skrivit av och efterkravet gällde den betalning som var på väg från mig. Det kunde ju inte dom veta. Dagen därpå kom mycket riktigt ett nytt mail om att fakturan var slutbetald.
Dagen före min födelsedag såg min profil på Facebook ut som på bilden nedan. Jag vet inte riktigt vilket som var värst. Att dom kände sig manade att berätta för mig om födelsedagen eller att det hade råkat bli imorogon jag fyllde.

Blogg 11/3 2024.

 Företaget med fakturastrulet var ett av dessa som lurar in en i en prenumeration om man köper någonting. Sånt gillar jag verkligen inte. Som tur var råkade jag upptäcka det innan dom hann skicka något mer. Man skulle lätt kunna säga upp prenumerationen på deras webbsida, men jag förstod verkligen inte hur det skulle gå till. Jag fick maila frågan och blev i det närmaste idiotförklarad av någon som tyckte att jag borde fortsätta använda deras produkt. Desto trevligare var alltså damen jag talade med i telefon i förra veckan. Hon lät dessutom som någon jag minns från min barndom. Den damen var medelålders redan då, så den här bör ha varit betydligt yngre. När hon hade hjälpt mig gick jag in på Messenger igen. Jag skrev att det hade ordnat sig och vilken trevlig dam som hade hjälpt mig. Jag fick omedelbart svaret ”Tack Eva!”, så det vete katten om det inte var samma dam som hade hand om den funktionen också.

Blogg 10/3 2024.

 En av årets födelsedagspresenter från min själs älskade var ett besök på Baroness restaurang och pizzeria. Jag beställde panpizzan på bilden. Den var precis lika god som jag mindes den och minst lika stor. Killen jag beställde av undrade till och med om vi skulle dela, fast jag missförstod honom. Jag trodde han menade om vi skulle dela på notan, men han menade pizzan. Han hävdade helt riktigt att ingen kunde äta en sån själv. Jag orkar inte ens en hel vanlig pizza, så jag hade med mig en påse att använda som doggybag. Nu var det så mycket ost på den här skapelsen, att jag var orolig för vad resultatet skulle bli, om jag sopade ner den i en påse. Jag fick be om en kartong, som var betydligt jobbigare att bära hem. Sist jag åt en likadan pizza hade vi någonting så praktiskt som en barnvagn att ställa den i, så jag slapp bära. Tjejen som också åkte i vagnen fyller sju om någon vecka, så det bör ha varit ett antal år sedan.

Blogg 9/3 2024.

 Jag tänkte posta ett paket till brorsdottern och började med att meddela henne detta via Messenger. När jag inte fick något svar insåg jag att jag inte hade någon som helst koll på deras resor. Dom gillar sånt och hade dom varit utomlands hade jag väl bara fått mitt paket i retur. När jag inte fick något svar på SMS heller kontaktade jag hennes mamma. Hon borde ju ha koll och hon svarar alltid snabbt på Messenger. Vid det laget hade hennes dotter sett mina meddelanden och hörde av sig hon också. Postkontoret ligger numera i Willys förköp. När jag ändå var där passade jag på att gå in i butiken och söka efter smörgåsrån, eftersom det inte har funnits på länge på Kvantum. Jag hittade inga, men när jag fann en ung kille ur personalen följde han med mig och visade var dom fanns. Dom hade fått hem dom samma dag. Jag anade att det innebar att Kvantum också hade fått det, men jag vågade inte chansa, utan köpte ett paket. Nu är dom på plats i Kvantums onlinebutik också igen.