Blogg 30/11 2022.

 På webbsidan jag besökte när jag undrade varför min Kärcher aldrig verkade bli fulladdad, fanns uppmaningen ”Ställ en fråga!” Det hade många gjort, men ingen hade fått något svar. Märkligt att skriva så, om man ändå inte tänker svara. Nu hittade jag ändå det jag tror var svaret på mitt problem i någon annans fråga. Det innebär att jag troligen hade mer nytta av den där sidan än dom som verkligen frågade.
Precis innan jag storhandlade på nätet från Kvantum hade jag hängt upp mina adventsstjärnor. Varje år har lampan i minst en av dom (ibland båda) slocknat under sommarförvaringen. Jag antar att man borde skruva ur dom innan man lägger stjärnorna i en låda, men det kommer jag förstås aldrig ihåg. Det enda som jag tyckte var svårt att hitta i Kvantums webbshop var glödlampor. När jag skrev det i sökrutan fick jag bara upp fyra olika. Jag kände att det borde finnas flera, så jag gick till själva avdelningen för lampor istället. Där fanns det betydligt fler, men tyvärr inte exakt dom jag var på jakt efter. Jag tycker mig ha hört att dom inte kan lägga in varenda pryl, så med lite tur kunde dom ändå ha funnits i butiken. Det konstaterade jag igår att dom inte gjorde.

Blogg 29/11 2022.

 När telefonen började göra mms av mina sms bara för att jag använde emojisar, fungerade i vanlig ordning standardlösningen att starta om den. När jag köpte min första dator tyckte jag att det där med att starta om var ett ovanligt fånigt kommando. Med åren har jag insett att det är den enklaste lösningen på snudd på alla problem. Telefonerna är ju också datorer numera, och efter omstart fungerar min som den ska igen. Åtminstone när det gäller just det problemet. Igår gick ett sms plötsligt inte iväg över huvud taget. Det skulle levereras så fort systemet var redo, sa min telefon. Det tog en stund. Senare på dagen var det Messenger som hade fördröjning. Jag satt och kollade Facebook, så jag såg när meddelandet kom. Tio minuter senare, när jag redan hade svarat på det, pep det till i min telefon.
När jag skrev om en webbshop var Word och Firefox inte riktigt överens. Word protesterade när jag böjde ordet till webbshoppen. Något annat förslag fick jag däremot inte, så jag googlade. Enligt Firefox hette det just webbshoppen. Det är enkelt att lägga till ord i Words ordlista, men jag vill gärna att någon mer än jag tycker att dom är rätt.

Blogg 28/11 2022.

 På Facebook får man varje dag påminnelser om sånt man har gjort tidigare år på just den dagen. Ett åtta år gammalt blogginlägg som jag fick upp handlade om ost. Under ett antal år köpte jag färdigskivad ost, även om jag nästan hade glömt det vid det här laget. Problemet med den var att det oftast var snudd på omöjligt att få isär skivorna utan att dom gick sönder. Blev man tvungen att använda kniv, försvann ju vitsen med att köpa färdigskivat. Nu hade jag i alla fall hittat en tysk ost där tillverkaren hade löst problemet genom att lägga ett tunt papper mellan varje skiva. God var den också, eftersom det var gräddost. Just den osten verkar inte finnas på Kvantum här i Nybro längre. Den enda jag hittar när jag söker på det märket i deras nätbutik är visserligen en gräddost, men den är också vad jag kallar för mögelost. Dom enda gångerna jag har försökt äta det är när det har serverats till pasta på någon restaurang. Jag har fått för mig att det låter gott, men när det har kommit till kritan har det enbart smakat kräks.

Blogg 27/11 2022.

 Vissa skämtbilder förstår jag inte alls det roliga i. Som den som finner det komiskt att kvinnor gapar när dom målar ögonfransarna. I min ålder och med mina darriga händer är det definitivt ett krav, för att åtminstone inte ansiktet också ska darra till. Det händer ändå ibland. Lika kul är det tydligen när någon sänker musiken i bilen för att hitta dit dom ska. Jag kan absolut inte koncentrera mig om radion är på över huvud taget. För fyrtio år sedan, när jag körde min egen bil som jag var van vid långa sträckor, lyssnade jag gärna på musik. Numera, när jag på sin höjd hyr bil någon väldigt enstaka gång, blir jag helt hysterisk om den som hade bilen före mig har lämnat radion på full volym. På nya bilar är det sällan så enkelt som att trycka på en knapp för att stänga av den eller vrida på en ratt för att åtminstone sänka volymen. Folk som har tv:n på som sällskap hemma begriper jag mig inte heller på. Framför allt inte om man förväntas prata samtidigt. Min simultankapacitet är helt enkelt inte så utvecklad.

Blogg 26/11 2022.

 Under våra tre år tillsammans har jag skickat mängder av sms till min älskade särbo. Dom har alltid avslutats med två hjärtan. I hans urmodiga telefon blir det visserligen fyra fyrkanter istället, men han vet att jag har gjort hjärtan. Så plötsligt bestämde sig min telefon för att konvertera mitt sms till ett mms. Dom kan han heller inte se i sin telefon, så jag blev lite orolig. Dumt nog kollade jag aldrig om det var hjärtana som stökade till det, innan jag skickade iväg meddelandet. I särbons telefon kan man vidarebefordra eller skicka vidare. Något sånt kommando hittade jag inte i min och jag var inte speciellt sugen på att skriva alltihop igen. Då kom jag att tänka på uppmaningen jag har sett på Facebook flera gånger om att hålla fingret på texten för att kopiera. Det fungerade på mitt meddelande också. Höll jag sedan fingret på rutan där man skriver. kom ett erbjudande om att klistra in det upp där. När jag gjorde det såg jag hur telefonen omvandlade mitt sms till ett mms. När jag sedan tog bort hjärtana, gjorde den tvärtom. Man kan undra varför emojisarna plötsligt räknades som bilder.

Blogg 25/11 2022.

 Jag väntade och hoppades i många år på att Kvantum skulle börja med hemkörning. När det äntligen kom var det i samma veva som jag slutade jobba och var tvungen att skippa alla onödiga utgifter. Hemkörning kändes absolut som en sån. Jag behöver dessutom röra på mig och cykelturerna till affären är perfekta för det. Inte ens när det har varit vinterväglag i Nybro har jag beställt mina varor på nätet. Inte förrän i tisdags, när det var isgata för första gången den här säsongen. Då använde jag äntligen webbshoppen, som jag hade längtat så länge efter att få göra. Den är nämligen extremt smidig, eftersom den vet vad jag brukar handla. Det var bara att kryssa i hej vilt. Jag passade på att ta lite extra av sånt som är tungt, när jag slapp ta det på cykeln, så killen som körde ut kom med fem fulla kassar. Nåja, han var visst hockeyspelare, så han bör vara vältränad. Ett tag fick jag för mig att julskinkan var bortplockad helt och hållet. Sedan mindes jag att jag inte hade kryssat i att jag inte ville ha ersättningsprodukter, just eftersom jag insåg att jag skulle bli utan helt och hållet då. Den enda skillnaden nu blev att skinkan var glutenfri.

Blogg 24/11 2022.

 Slingan på balkongen åkte upp redan för en vecka sedan. Tur var väl det, för i måndags, när jag fixade med resten av pyntet till advent och jul, var det fullt av snö där ute. Åtminstone var ljusslingan, granriset jag sätter den i och Pelle Pingvin hyfsat översnöade. Det hade både varit kallt och jobbigt att försöka få upp alltihop då. Jag verkar ha lyckats hyfsat när jag gjorde det, för lamporna har inte flyttat sig av tyngden av snön. Det värsta med att tvätta fönstren och byta gardiner är förstås allt strykande. På andra plats kommer klättrandet upp och ner, för att få dom nystrukna gardinerna på plats. Med tanke på vilken träningsvärk jag fick, får man väl se det som någon typ av träningspass. I våras var jag aldrig i form för att tvätta några fönster, så nu var det ett helt år sedan sist och minst sagt välbehövligt. Efteråt satte jag i vanlig ordning min älskade Kärcher fönstertvätt på laddning, så att den ska vara redo nästa gång det är dags. Problemet var att laddningslampan aldrig slocknade. Jag insåg i efterhand att jag kanske kom ihåg fel. Att det var så att den blinkade medan den laddade och lyste med fast sken när den var klar.

Blogg 23/11 2022.

 Medan jag jobbade nattskift och sov på dagarna hände det ibland att dörrklockan väckte mig. Senast det hände kändes det mera läskigt, eftersom det var mitt i natten. Ytterporten är dessutom låst dygnet runt numera. Den spontana tanken blev därför att det måste vara någon av grannarna och att det hade hänt någonting. Jag tvekade ändå så pass lång stund med att öppna för någon vid den tiden på dygnet, att jag hann tänka ett varv till. Signalen som hade väckt mig kom nämligen från den gamla dörrklockan. Den var elektrisk och dom kablarna leder numera ingenstans. Istället har vi fått vad jag anser vara gammaldags, mekaniska klockor på dörrarna. Hur som helst drog jag slutsatsen att jag måste ha drömt att det ringde på dörren, även om man ibland kan undra om det spökar här. Det kan knaka till i golvet, så man blir övertygad om att det är någon i ett annat rum. I kylskåpet smäller det till av fallande isbitar ibland, eftersom det är självavfrostande. Det låter definitivt som om någon river runt där och letar efter något att äta.

Blogg 22/11 2022.

 Jag har förstått att jag inte är ensam om att jaga runt utan att komma dit jag ska på nätterna. Ja, i drömmarna alltså. Häromnatten letade jag febrilt efter både örhängen och trosor, för att kunna ge mig iväg. Istället för min lilla byrå, som går hyfsat snabbt att söka igenom, hamnade jag på ett varuhus och en hel avdelning med underkläder. En annan natt var vi ett gäng som skulle äta på något uteställe. Min plånbok var försvunnen, så jag fick ingen mat. Det märkliga förslaget till lösning på det problemet var att gå till Amigo, som är min favoritpizzeria, istället. Jag hade väl knappast fått något att äta där heller, om jag inte kunde betala för mig. Min nyckelknippa var också borta, så jag kunde inte ta mig in hemma heller. Att skriva att jag jobbade mera på nätterna förr, blir visst lite dubbelt. Jag jobbade ju nattskift på golvfabriken i sammanlagt tjugo år, men jag menar fortfarande i drömmarnas värld. Där kunde jobbet bli hur knasigt som helst. Någon gång arbetade jag vid en maskin som jag fyllde på vid östra landsvägen på Öland och plockade ur vid den västra.

Blogg 21/11 2022.

 Datorer verkar ständigt leva sina egna liv. Inte är det någon logik i vad som fungerar och inte eller när det gör det heller. På nätet går min länk till Instagram till min egen profil. Jag tar mig sällan tid att kolla flödet på den sidan. Däremot är jag inne på min egen sida varje dag, för att inte missa om någon har kommenterat någon av mina bilder. Plötsligt gick den sidan inte att hitta. Jag fick förslaget att återvända till Instagram, fast jag kände att det var precis där jag var. Jag funderade på att ändra min genväg, men då fungerade det plötsligt igen. Nu verkar det vara lite slumpartat vad som händer. Ibland kommer jag dit jag ska, men andra gånger är sidan blank. Man kan numera lägga in sina bilder direkt i datorn. För mig, som tycker att telefonen är onödigt pillig och svår att ha med att göra, är det helt underbart. Första gångerna vill jag minnas att jag lyckades dela inläggen på Facebook också därifrån. Det får jag göra via telefonen numera, men det tar inte många sekunder.

Blogg 20/11 2022.

 Jag tittade vidare i bruksanvisningen jag hittade på nätet till diskmaskinen. I den fysiska dito som jag fick med maskinen hade jag läst att plastburkar skulle placeras i den nedre korgen. Det blir en del sånt här, eftersom jag fryser in matlådor när jag har lagat mycket mat. På nätet stod det plötsligt att burkarna skulle placeras i den övre korgen. Jag dubbelkollade och det var förstås jag som hade läst fel första gången. Jag vill gärna följa anvisningarna så gott jag kan, även om jag har förstått att många inte ens läser bruksanvisningen. När en av punkterna var att man skulle undvika att lämna luckan öppen, eftersom någon kunde snubbla på den, förstår man nästan varför. Det jag är mest orolig för nu är om allting verkligen sitter som det ska sedan jag höjde upp den övre korgen. Jag borde förstås ha kollat noggrannare hur det såg ut innan jag började, men det var svårt att se någonting alls där inne. Jag fick dessutom snudd på ryggskott medan jag försökte.

Blogg 19/11 2022.

 Förra helgen var det sommar här, men i natt slog vintern till med full kraft. Min älskade särbo hade maximal otur. Han lämnar inte Nybro speciellt ofta, men idag hade han en resa till Växjö inplanerad. Han hade ägnat morgonen åt att ringa runt och försöka ta reda på om tågen gick som dom skulle. Så var han lite bekymrad över vad han skulle ha på fötterna under promenaden till stationen. Han äger ett par kängor, men dom har han aldrig riktigt lyckats gå in. Tåget kom i alla händelser som det skulle, men jag glömde fråga om skorna, när han ringde och meddelade att han var på väg. En bil hade kört samma väg som han skulle, så det hade funnits ett spår att gå i och han hade inte halkat omkull en enda gång. Han åkte åtminstone åt rätt håll, för det ska inte ha snöat lika mycket västerut, om jag förstår saken rätt. Pelle Pingvin verkar inte heller alltför glad åt att ha kommit ut lagom till den här helgen.

Blogg 18/11 2022.

 Jag körde min nya diskmaskin för första gången utan problem. Jag lyssnade efter skumma ljud, men det lät inte mycket om den. Inte förrän det var en kvart kvar av torktiden. Då small det till ute i köket, så jag blev helt skräckslagen över vad som kunde ha hänt. Det visade sig att luckan öppnades av sig själv när disken var klar så långt. Det märkliga med att jag inte hade hört någonting ta emot, var att min älskade särbo upptäckte att den övre spolarmen inte gick fri för tallrikarna i den undre korgen. Den enda lösning jag kunde komma på var att gå upp på vinden och byta tillbaka till mina gamla tallrikar, som möjligen är något mindre. Särbon, som är en handlingens man, gick ner på gården, där vaktmästaren höll på att blåsa löv. Av honom fick han veta att korgen skulle gå att flytta upp. Han hade visserligen en onödigt stor tilltro till instruktionsböcker och föreslog att vi skulle kolla i den. Där stod ingenting sånt, men jag googlade fram hur det skulle gå till.

Blogg 17/11 2022.

 Ända sedan jag fick ett nytt kök för trettio år sedan har jag saknat gamla, hederliga gångjärn. Dom som sitter i mina köksluckor är en specialvariant, som inte verkar ha någon längre hållbarhetstid. Jag fick tidigt lära mig var man ska skruva för att justera dom, när dom inte fungerar som dom ska. Jag har gjort så gott jag har kunnat med varierande resultat. När inte ens vaktmästaren lyckades justera gångjärnet till städskåpet, satte han helt enkelt dit en magnet på dörren, som håller den stängd. Allt man vill ha hjälp med kräver en felanmälan. Gångjärn hade jag dessutom fått veta att dom inte hade hemma, så för dom behövdes verkligen en sån. Jag har varken kommit ihåg det några längre stunder eller varit speciellt sugen på att gå här och vänta på hantverkare, så det har fått bero. Så drog det här böket med diskmaskinen igång och jag skulle ändå gå och vänta på samtal och besök. Vaktmästaren sa dessutom i förbigående första gången han var här att gångjärnet till luckan under diskbänken var slut. Jag tog det som en påminnelse om att felanmäla, så i måndags hade han snudd på en heldag i mitt kök. Nu går samtliga köksluckor att stänga.

Blogg 16/11 2022.

 Det plingade till i telefonen i måndags. Det visade sig vara sos-appen, som ville göra mig uppmärksam på en trafikolycka här i närheten. Knappt tvåhundra meter skulle jag ha till olycksplatsen, så jag kände att jag eventuellt borde se någonting härifrån. Det hade jag gjort, om jag bara hade vänt på huvudet, där jag satt vid datorn. Olyckan hade skett i samma korsning som sist det small här i närheten. Nu är dessutom träden avlövade, så jag har fri sikt dit bort. Nu sträcker sig mitt dåliga lokalsinne tydligen så långt att jag inte ens kan läsa kartor. I efterhand såg jag att det hade hänt på andra sidan Norra vägen. Vid första anblicken fick jag däremot av någon anledning för mig att olycksplatsen var borta vid McDonald's. Dit ser jag från balkongen, men där var det förstås lugnt. Den där appen är inte alltid så snabb, så min tanke var att dom måste ha hunnit röja undan. Inte ens när jag gick tillbaka in i sovrummet med näsan rakt åt rätt håll, såg jag att det blinkade utanför. Som väl var läste jag i tidningen att det enbart var bilarna som blev skadade.

Blogg 15/11 2022.

 Min tvättmaskin är så till åren kommen att jag har funderat på hur jag ska ersätta den, den dagen den ger upp andan helt. Man kan ta en maskin som tillval på hyran, men jag har fått förklarat för mig hur mycket dyrare det blir i längden mot att köpa en egen. Det finns i och för sig en tvättstuga i källaren, men något mer ångestframkallande än att dela den med mina grannar kan jag inte ens komma på. När till slut en apparat rasade var det istället diskmaskinen. Den kan tyckas som överkurs för mig som bor ensam, men just därför är det skönt att ha någonstans att gömma undan disken efterhand. Jag står knappast och diskar en tallrik i taget. Tidigare har jag haft en bänkdiskmaskin, som tog upp halva diskbänken. Nu hade jag tänkt mig en inbyggd och då kändes det lugnast att en representant för hyresvärden fick bygga om mitt kök. Jag fick massor av ny bänkyta, men i gengäld försvann mitt grytskåp. Det som står på bordet är inte ens allt som rymdes där. Jag lyckades faktiskt ändå prioritera om så att allt jag behöver får plats i mina skåp. Nu återstår bara att lära sig var det jag ska använda finns.

Blogg 14/11 2022.

 Att jag (ta i trä) aldrig har besökt akutavdelningen på länssjukhuset lär ha mer med tur än med skicklighet att göra. Det närmaste jag har kommit var nog den gången jag pajade glasrutan i en innerdörr hos grannarna med röven. Grannfrun ville uppsöka en vårdinrättning. Min mor, som tog sånt där lite lugnare, satte på ett plåster. På golvfabriken fick jag en gång en träkloss i pannan. Då blev jag faktiskt skjutsad till vårdcentralen, som hade jour även på natten på den tiden. Innan vi kom så långt hade mina arbetskamrater plåstrat om mig. Flera av dom var utbildade undersköterskor, så när vi kom till vårdcentralen var jacket nästan läkt. Häromdagen var det nära att uppstå blodvite ett par gånger. När jag skulle ta ner en kanna från en hylla, höll rivjärnet på att följa med och landa i ansiktet på mig. När jag sedan skulle ta grilltången ur kökslådan, satt den fast i en kniv, som var nära att skära av mitt finger. Jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen båda gångerna.

Blogg 13/11 2022.

 Flickan jag umgicks mest med som barn bodde på en bondgård. Det innebar förutom lekstuga på tomten också allehanda ekonomibyggnader att rasa runt i. Höet kunde man hoppa i och betfor gick att äta även som människa. Det är märkligt hur många känslor kroppen minns såhär femtio år efteråt. Smaken kommer jag inte ihåg, men däremot hur dom kändes i munnen. Mina händer minns framför allt hönsen. När dom hade rymt hade dom oftast den goda smaken att hålla sig intill nätet på hönsgården. Där hade man en sportslig chans att fånga in dom. Fick man väl tag i en höna, så liksom stelnade den till. På så vis blev den lättare att bära tillbaka in i hägnet och jag minns exakt hur hönsen kändes. På tal om fåglar så hördes det gälla skrik utanför min balkong en kväll. Dom lät nästan mänskliga, men visade sig komma från en gröngöling. Troligen var den upprörd på grannens katt, som låg i solen och viftade lojt på svansen. Mannen i mitt liv fick syn på fågeln i ett träd och det är förstås ett av hans kort jag har lånat till det här inlägget.

Blogg 12/11 2022.

 I torsdags kväll kom det plötsligt inget vatten ur kranen i köket. Jag vet inte ens varför jag provade med att vrida vredet till varmt, men märkligt nog fanns det varmvatten. Nu minns jag fortfarande flera år senare hur det grämde mig att jag inte hade hällt upp något vatten sist vi blev utan på grund av en läcka. Jag märkte att det började rinna långsammare, men tanken slog mig inte ens att det kunde försvinna helt. Nu var jag desto snabbare att fylla en kanna med vatten. Min älskade särbo ringde runt och frågade, men ingen annan verkade ha problem. Känslan jag fick var att någonting måste ha täppt till mitt rör. En bekant visste i alla fall var kranarna satt i källaren, så han och särbon stämde träff där nere. Efter en stund ringde dom och bad mig kolla och då fanns här kallvatten igen. Jag var nere och tittade efteråt, så jag vet var jag ska kolla, om det skulle hända igen. Med tanke på att alla vred satt öppet i källargången och att vi brukar ha allehanda bus här, är det snarare förvånande att det aldrig hade hänt förut på alla år som jag har bott här.

Blogg 11/11 2022.

 Jag hämtar posten i en box nere vid porten numera. Jag borde förstås ta tillfället i akt och använda trapporna, men då måste jag ta på mig ett par riktiga skor. Jag tycker att det är tillräckligt jobbigt att sätta fötterna i ett par träskor eller Foppatofflor och ta hissen ner. Därför brukar jag vänta till sent på eftermiddagen, för att vara säker på att brevbäraren verkligen har varit här. Jag får inte post varje dag med utdelning numera, så att min box är tom säger inte så mycket. I veckan gjorde jag ett undantag och chansade redan strax efter lunch. Jag väntade min skvallertidning, så när det var tomt gick jag ut och tittade efter brevbärarens lilla bil. Huset går lite i vinkel, så man ser inte så mycket inifrån. Det var bara att ge sig ut i höstkylan klädd som jag var i ett linne. När jag konstaterade att han var på väg kändes det i alla fall lönt att vänta. Så länge han skulle springa igenom vartenda trapphus kunde det ta en bra stund, men nu går det undan.

Blogg 10/11 2022.

 När jag var som fetast för tjugo år sedan blev jag rekommenderad att dricka sockerfri saft. Jag pimplade litervis fram till det att jag fick cancer. Under cytostatikabehandlingarna smakade det inte längre, så dom senaste månaderna har jag druckit lika mycket vatten som jag gjorde medan jag jobbade. På golvfabriken hade jag alltid en vattenflaska med mig. Så när min älskade särbo efterfrågade saft hade jag inte köpt det på så länge att jag inte hittade det på Kvantum! Jag kände att det antingen måste vara jag som virrade till det eller dom som hade flyttat saften, så jag gick flera varv utan resultat. Till slut fick jag be om hjälp. Då visade det sig att den hade hamnat bland barnmaten. Där skulle jag aldrig ha kommit på idén att leta. Det var åtminstone så lyckligt så glöggen hade följt med i flytten. Den kom jag mig inte för att fråga efter, men nu hittade jag den också. Jag hade dessutom sån tur så den glasflaskan höll, när min fullpackade cykel brakade i asfalten utanför butiken.

Blogg 9/11 2022.

 Det här med att veckohandla vore inget som helst problem om jag hade ägt en bil alternativt inte varit för snål för att få varorna hemkörda och för lat för att cykla till Kvantum två gånger i veckan. Som det är nu lastar jag min stackars cykel till bristningsgränsen på tisdagarna. Handlar jag dessutom några liter mjölk till min älskade särbo, passeras den gränsen. Jag har väskor att hänga på pakethållaren. Dom underlättar ändå något. Sedan brukar det ändå bli fullt i cykelkorgen och någon kasse på styret. Igår hade jag inte kommit åt att stänga väskorna, förrän jag kom ut till cykelstället med dom. Jag drog först igen den ena och hängde på den. Då började cykeln luta så oroväckande att jag kände att det var bäst att hänga på den andra väskan så fort som möjligt. I och med att den fortfarande var öppen ramlade hälften av varorna ur den, när cykeln rasade. Nu hade jag sån tur så det stod två mycket alerta och hjälpsamma flickor/damer precis i närheten. Dom rusade till undsättning och fick på nolltid upp cykeln på rätt köl och det jag hade handlat på plats igen. Det hade varit ett riktigt jobbigt projekt, om jag skulle ha klarat det ensam. Så känner jag mig alltid lite dum när sånt händer, så det moraliska stödet var också värt bra mycket.

Blogg 8/11 2022.

 Jag är uppenbarligen ingen storspelare. Andelsspel hade jag till exempel bara hört talas om och inte förrän jag träffade mannen i mitt liv för tre år sedan. När vi gick in på mitt konto hos Svenska spel och körde såna rader, förstod vi inte riktigt varför inte alla syntes, fast pengarna var dragna. Nu fick jag först veta att det fanns ett telefonnummer, som man kunde ringa och fråga om sånt. Gossen som svarade där förklarade för mig att pengarna för dom andelsspel som inte var fulltecknade bara var reserverade. Det kunde man dessutom se på sin kontohistorik. Någon dag senare satt jag här själv och pulade. Eftersom jag kan logga in och se resultaten själv, tänkte jag att det vore smidigare om resultatmailen gick till särbon. Då fick han också veta utan att behöva vänta på besked från mig. Jag försökte ändra till hans adress utan att lyckas. Det visade sig att Svenska spel hade en chatt också, så den gången fick jag hjälp ännu snabbare och smidigare. Jag hade inte tänkt på att han hade ett eget konto, fast han aldrig spelar via datorn. Man kunde inte koppla två konton till samma mailadress.

Blogg 7/11 2022.

 Jag fick min första mobiltelefon när jag fyllde fyrtio och skaffade smartfåne femton år senare. Jag skyller alltså framför allt min bristande teknik på att jag var för gammal när den kom in i mitt liv. Tjocka och aningen klumpiga fingrar gör inte saken bättre. Touchkontroller har jag alltid varit helt värdelös på att hantera. En gång köpte jag en Ipod med touchskärm. Det slutade med att jag råkade ställa om språket till kinesiska. Det förstår jag inte, så jag kunde omöjligt ställa tillbaka det till svenska. På den smarta telefonen skulle jag vid ett tillfälle bara svepa bort något skräp. Det visade sig att man ringde upp folk genom att dra fingret över deras namn. Häromdagen skulle jag ringa vår hyresvärd, som har tre olika knappval. Inget av dom var exakt vad jag önskade mig, men ettan hade fungerat bra första gången. Ändå fick jag för mig att testa trean nästa gång. Jag ångrade mig nästan medan jag väntade i kön, så när jag blev bortkopplad gjorde det mig inte så mycket. Medan telefonsvararen drog sin harang vid nästa försök skulle jag klicka på displayen, så att den inte somnade. Då kom jag åt tvåan och den gick till felanmälan.

Blogg 6/11 2022.

 Det har hänt ibland under den mörkare årstiden att skymningen har hunnit falla innan vi har kommit hem från dagens promenad. Ger oss ut när det redan är mörkt gör vi nog däremot inte mer än en gång om året. Det är på alla helgons dag, när vi besöker minneslunden. Där tänder vi ljus för alla vi har älskat och saknar. Igår kväll traskade vi alltså till kyrkogården i mörker och relativ kyla. Reflexvästarna var på och det visade sig vara en bra idé, om man ville komma hem igen med livet i behåll. Vägen som går till den ände av kyrkogården där minneslunden ligger är inte överdrivet bred. I vanliga fall är den nog inte speciellt hårt trafikerad heller, men nu kändes det som om halva Nybro hade tänkt som vi. Det susade förbi bilar åt båda hållen hela tiden och det var extremt skönt att veta att man åtminstone syntes. Det var långt ifrån alla man kunde säga det om. Vi mötte barnfamiljer där småttingarna hade reflexvästar, medan deras föräldrar var helt svartklädda. Särbons kamera är bättre än min när det ska plåtas i relativt mörker. Jag bjuder ända på ett av mina kort på två skumma figurer.

Blogg 5/11 2022.

 Med anledning av att det var de dödas dag, som är en religiös högtid i Mexiko, i veckan och att det är alla helgons dag här i Sverige idag, ställde Radio P4 Kalmar en fråga på sin Facebooksida. Dom undrade hur man vill att ens begravning ska vara, när man går bort. Svaren var minst sagt underhållande att läsa. Det allra första svaret var: ”Varför tänker ni på det? En dum fråga ni ställer.” Damen i fråga tyckte det vore bättre att fråga folk om deras oro för krig och oroligheter i världen. Jag kan väl tycka att dom båda frågorna hör ihop lite, eftersom människor dör i krig och av våld. Någon ville ha kremering, men ingen ceremoni. ”Kan dom inte komma när jag lever behöver dom inte komma när jag dör”, som hon så förnuftigt uttryckte det. En favorit var bondmoran som ville bli strödd i gödselbrunnen för att senare spridas ut på åkrarna. Hon ville inte vara nergrävd bland andra okända. Däremot ville hon vara nära det hon alltid hade varit nära. Det kom upp önskemål om betydligt roligare aktiviteter än det vanliga begravningskaffet. Det var dans, korvgrillning och bowling. En fest för att fira att man hade levat snarare än att sörja att man var död.

Blogg 4/11 2022.

 Min skvallertidning kommer normalt på tisdagar. Nu är ju ingenting som det brukar, sedan Postnord började med varannandagsutdelning. Man får invänta onsdagen också, innan man kan förutsätta att den har uteblivit. Senast det hände började jag med att kolla upp så att den verkligen borde komma just den veckan. Det har hänt att jag har missat att jag inte borde få någon tidning, eftersom den senaste var ett dubbelnummer. När jag var säker på att någon hade missat mig, ägnade jag en god stund åt att hitta rätt ställe för att reklamera min uteblivna tidning på nätet. När det väl lyckades, visade det sig att dom på grund av den rådande pappersbristen inte kunde skicka ut någon ny tidning. Logiken i det gick mig en smula förbi. Istället skulle dom förlänga min prenumeration med ett nummer. Det var en klen tröst för mig, som inte ville missa min tidning, men ändå nåje, som farmor skulle ha sagt. Den uteblivna tidningen dök dessutom upp på fredagen, så jag tjänade på affären. Eftersom nästa nummer kom fyra dagar senare, var det tätt mellan dom där ett tag.

Blogg 3/11 2022.

 Att handla mina mediciner på nätet är ett alternativ som jag uppskattar mycket. Jag minns med fasa vilket stök det var medan jag hämtade dom på vårt fysiska apotek. Dom var tvungna att byta till den billigaste varianten. För att undvika det måste läkaren skriva på receptet att man inte fick byta till något annat än det hen hade skrivit. Under alla våra besök på sjukhuset gjorde jag något undantag och besökte apoteket där och det straffade sig direkt. Tuggtabletterna med kalk som jag tar skulle smaka citron. Istället fick jag någonting som ska föreställa spearmint. Jag tycker mest att dom smakar gammalt damm. I nätapoteken kan jag välja själv precis vad jag vill ha av dom alternativ som finns. I blodtryckssänkande väljer jag tabletter som går att dela, ifall mitt blodtryck mot förmodan någon gång skulle bli mer normalt. Läkaren påstod visserligen att det kunde bli lägre av aromatashämmarna som jag tar nu, men för mig verkar det inte vara någon risk. Blisterförpackningar är en av dom dummaste uppfinningarna jag vet. Finns tabletterna i burk, väljer jag hellre det. Varför priserna är så extremt olika på samma sorts medicin, har jag aldrig ens förstått. När jag fick upp dom båda på bilden blev jag nästan chockad.

Blogg 2/11 2022.

 Angående bröstcancerskolan, som jag tackade nej till, så tyckte jag att det var lite intressant att den hölls på dagtid. Komna såhär långt i behandlingen utgår jag från att dom som har ett jobb har återgått till det. Även om det kanske är lättare än jag tror att få ledigt för en sån grej, så lär man få löneavdrag därefter. Anhörigträffarna hölls däremot på kvällstid. Dom kunde jag ha tänkt mig att skicka särbon på, men han är kvällstrött, så den tiden kändes inte heller bra. Om jag förstod saken rätt så var en av tankarna med bröstcancerskolan att man skulle få prata med andra i samma situation. Den biten tycker jag att mina bekanta har löst när vi har setts på stan. Flera stycken har på förekommen anledning nämnt att dom själva har opererat bort ett bröst. Grejen är väl att man bara hör talas om dom som dör i cancer. Dom som överlever är det mera tyst om. Annars är det väldigt mycket sjukdomsprat bland folk i min ålder. Det verkar vara ont om kärnfriska människor.

Blogg 1/11 2022.

 Det där evinnerliga ändrandet av klockan två gånger om året har jag aldrig förstått vitsen med. Jag tycker bara att det är krångligt och bökigt. Har jag en tid att passa dagen därpå, är jag livrädd att jag eller någon annan ska ha fel tid. Jag läser dessutom på nätet att EU-parlamentet redan i mars 2019 röstade för att med start år 2021 sluta ställa om klockan med en timme en gång på hösten och en gång på våren. Det får mig att undra ännu mera över varför vi fortfarande håller på. I år varade åtminstone sommaren lika länge som sommartiden, eftersom vi fortfarande har meteorologisk sommar. Vissa år hinner det bli både snöigt och kallt, eftersom sommartiden inte slutar förrän i slutet av oktober. Bland mina intressantare felskrivningar denna sommar var för övrigt när vi hade hyrt en Fiat Fiesta. Någon sån bilmodell lär inte existera. Ni som är i min ålder kanske minns Rolv Wesenlunds sketch hos tandläkaren. Han fortsatte borra tills patienten höll med om att Sonett var en Volvo.