Blogg 29/4 2024.

I butiken som heter Godisgrisen uppskattar jag framför allt att det finns mängder av olika sorters kolor. Jag plockar på mig lite av varje utan att kolla så noga vad dom förväntas smaka. Lite märkligt kändes det när jag fick tag i kaffesmak. Jag har absolut ingenting emot kaffe, men det kändes lite udda när godis smakade så. 
Mannen i mitt liv tillhör dom som avskyr upplägget med att alla korkar på dryckesförpackningar ska sitta fast numera. När det gäller våra olika mjölkförpackningar kan jag förstå honom. På minimjölken, som jag dricker, är det bara att vrida korken uppåt. Då stannar den i ett läge där den inte är i vägen när man dricker. På hans mellanmjölk fungerar det inte alls lika bra. En liten tröst för honom, som är från Stockholm, är att mina förpackningar kommer därifrån. Uppenbarligen är stockholmarna bättre på just den detaljen än vad smålänningarna är.

Blogg 28/4 2024.

 Efter det senaste femminutersbesöket på sjukhuset funderade jag på om jag ändå kunde ha läst fel när det var planerat att ta trekvart. Den bokade tiden var borttagen vid det laget, men i journalen stod det att jag hade varit där onsdag den 17 april 2024 Klockan 08:00 - 08:45. Tur att man inte betalar efter hur länge man är där, när dom överdriver så mycket. Jag har i alla fall börjat smälta att det inte är den tandläkaren som jag har förtroende för som ska göra bryggan i munnen på mig. Lite märkligt känns det ändå att det är samma tandläkare som tyckte att jag skulle klara mig lika bra utan den där tanden. Att det kunde göra ont att tugga där den saknades förstod han inte alls. Det absolut första han måste göra är dessutom att ta bort en krona från en av tänderna som bron ska sitta på. Dom där kronorna är det mest hållfasta jag har i min mun. Dyra var dom också. Jag får väl trösta mig med att jag slipper resorna till Kalmar för just den behandlingen.

Blogg 27/4 2024.

 Under företagssafarin pratade jag med en kille som saknade ett par fingrar. Jag kände att det kunde vara lite opassande att fråga om han hade blivit av med dom i jobbet, så jag lyckades hejda mig. Det fick mig i alla fall att inse att livet kunde vara betydligt värre än det är. Tio fingrar är man ju nästan barnsligt beroende av att ha. Även om mina skakar på vänster hand, vore det betydligt knepigare att göra någonting alls utan ett par av dom. När det kommer till biverkningar av mediciner bytte jag aromatashämmare efter det första året, eftersom benen värkte om nätterna så jag inte kunde sova. Det ska finnas en sort till, så efter ännu ett år hade jag nästan funderat på att byta igen. Nu har jag läst på lite om biverkningar och insett att det kunde vara betydligt värre än vad det är nu. Jag har visserligen ont i muskler och leder, men inte så mycket annat. Jag gick upp mycket i vikt av den första medicinen. Jag har visserligen inte lyckats gå ner igen, men av den jag har nu har jag åtminstone inte gått upp mera.

Blogg 26/4 2024.

 Vid åtta en kväll körde en sopbil förbi på utanför mina fönster på Norra vägen. Jag kände att det var en perfekt tidpunkt. Den tunga trafiken hade upphört för dagen, men det var fortfarande ljust. Nästa gång det började brumma här utanför var klockan halv tio och mörkret hade sänkt sig över min lilla stad. Då kom först en traktor som sopade trottoaren. Killen som körde den stannade utanför mitt fönster. Jag stod och såg hur han plockade upp något större skräp som var i vägen för sopmaskinen. Istället för att ta det med sig släppte han det helt sonika på min sida av staketet. Bakom honom körde en kollega som sopade vägen. När det fortsatte brumma extremt länge reste jag mig och gick fram till fönstret igen. Då stod en tredje sopmaskin i det närmaste stilla här utanför. Bakom den låg en personbil med någon som bra gärna hade velat köra om. Med tanke på att det var precis vid viadukten, kunde en sån manöver ha slutat hur illa som helst.

Blogg 25/4 2024.

 Under eftermiddagen igår var det rejält blött och obehagligt väder. Som tur var bättrade det sig till framåt aftonen, när det var dags för en cykeltur genom Nybro. Det vankades företagssafari. Flera företag hade öppet hus, men tyvärr hann vi inte besöka mer än två. Vi började med Fredahl Rydéns, där man tillverkar likkistor. Efter att ha blivit visade runt där och bjudna på varmkorv hade halva den utsatta tiden gått. Man måste besöka minst tre ställen för att vara med i en utlottning av presentkort, men hur någon hann det förstår jag inte riktigt. Kährs ligger precis intill Rydéns, men hur det ser ut i produktionen där tycker jag mig veta efter att ha jobbat där i nästan trettio år. Istället hojade vi vidare till Örsjö belysning. Dels kändes det inte som att den fabriken låg lika lång bort som dom andra. Så har dom ganska hantverksmässig produktion.

Blogg 24/4 2024.

 Mannen i mitt liv ringde och ville ha goda råd, eftersom skrivbordet på hans dator hade slutat fungera. Det visade sig att han menade tangentbordet, men skriver gör man förstås på det. Han brukade byta batterierna i det trådlösa tangentbordet när det hände, men den här gången hjälpte det inte. En annan bekant rådda honom att köpa ett nytt. Jag bad honom att ta med det gamla hit. Fungerade det inte med min dator heller, så visste vi åtminstone att det var i tangentbordet felet låg. På sig själv känner man andra, så jag började med att kolla så att batterierna var rätt isatta. Det händer mig ofta att saker plötsligt är fel, fast jag tror mig ha gjort rätt. När jag frågade särbon i telefon om det fanns någon knapp för av och på på baksidan, påstod han att han inte hade någon sån. Nu hittade jag den i alla fall precis intill batterifacket och den var avstängd. En kvalificerad gissning är att han har kommit åt den utan att märka det när han bytte batterierna.

Blogg 23/4 2024.

 När mannen i mitt liv kommer hem efter att ha besökt sina söner i Stockholm har han alltid tagit mängder av kort. När vi efter den senaste resan kom fram till fotot nedan, fattade jag inte ens att det inte var en levande människa. Istället är det en skulptur, som står vid Blå Porten på Djurgården. Den brittiske konstnären Sean Henry har gjort en skulptur som i uttryck är mycket realistisk och som sådan opassande enligt somliga, läser jag i ett blogginlägg på nätet. På vilket sätt den skulle vara opassande hittar jag däremot ingen uppgift om. Jag tycker bara att den är otroligt vacker, välgjord och alldeles underbar. I Nybro ser ett av dom mest centralt placerade konstverken ut som en gammal rostig snöplog. Jag vet fortfarande inte efter alla år som den har stått nere i centrum vad den egentligen är tänkt att föreställa.

Blogg 22/4 2024.

 Jag har dom nummer jag kan tänkas behöva inom vården inlagda i min telefon. I dessa dagar uppstår ändå problem, eftersom hela regionen har bytt telefonnummer. Vart jag än ringer kommer jag bara till en telefonsvarare som rabblar det nya numret. Så får jag ändra kontakten i telefonen och ringa igen. Det största problemet för dom själva är tydligen att nå sina patienter. Det har blivit 010-nummer och såna svarar många inte på.
Våren har i alla fall kommit så pass långt så vi fick in en fluga häromdagen. Särbon hjälpte den ut, men jag såg den aldrig själv. Därför vet jag inte om det var samma fluga som ett par dagar senare satt på insidan av balkongfönstret. Inte heller om den i så fall hade tagit sig in igen när särbon slängde ut den, eller om den hade hittat en alldeles egen ingång till min lägenhet.

Blogg 21/4 2024.

 Jag har signalerna till mail och sms avstängda på telefonen när jag sover, för att slippa bli väckt i tid och otid. För att särbon ska kunna nå mig dygnet runt har jag däremot alltid ringsignalen på. Det straffade sig i förra veckan, när tandläkaren ringde från Folktandvården och väckte mig tidigt en morgon. Han hade fått remissvar från käkkirurgin om att det var en dålig idé med implantat för mig. Nu ville han boka en tid för att göra en brygga så snart som möjligt. Jag, som trodde att tandläkaren på sjukhuset ville ha koll på alltihop och att det var han som skulle utföra behandlingen fick ringa Kalmar. Det visade sig vara självklart att det var här i Nybro som bron skulle byggas. Koll på benet kunde man ha ändå, så nu undrar jag istället varför jag har fått vänta såhär länge. Jag fick tag i min tandläkare igen och nu har vi bokat en tid för att inleda behandlingen.

Blogg 20/4 2024.

 Jag har länge köpt mitt godis i butiken My Way på torget för att få lite omväxling mot Kvantums godis, som jag började tröttna på. My Way hade jag i och för sig lite dåliga erfarenheter av, men dom nya ägarna har gjort ett lyft med butiken. För ett par veckor sedan öppnade en ny godisaffär, som kallas Godisgrisen, här i närheten. Då var det förstås nyhetens behag som gällde den. Dom har dessutom närmare 500 olika sorters lösgodis, så där borde man verkligen hitta någonting nytt och annorlunda. Lite dåligt samvete hade jag för att jag slutade handla på My Way, men det verkar som om tajmingen var perfekt. Första gången någon undrade på Facebook varför det var stängt, påstod någon att tjejen som brukade vara där hade börjat jobba på Willys. Andra gången skrev någon att butiken hade gått i konkurs och någon annan att den ska öppna igen i affärshuset Lönnen. Den som lever får se.

Blogg 19/4 2024.

 Mina playkanaler på tv:n gjorde mindre och mindre som jag ville. ”Jeopardy” på femman fick jag inte upp alla avsnitt av längre. När jag försökte se ”Bonde söker fru jorden runt” på fyran eller ”Svenska fall” på trean blev rutan bara svart. Som tur är ser jag mest på SVT, men nu blev jag orolig att den också skulle börja strula. Alltså ringde jag Telia, fast jag vet hur länge man brukar få sitta i telefonkö dit. Nu hade dom tydligen gjort något åt det, så jag fick svar direkt. Av en extremt trevlig, duktig och tålmodig kille dessutom. Den svarta rutan hade tydligen fler haft problem med. Den gick han in i min box från där han satt och fixade. Med ”Jeopardy” gick det sämre. Nu skulle han prata med dom som skickade in programmen i boxen, om jag förstod saken rätt. Möjligen får jag klara mig utan Micke Tornving.

Blogg 18/4 2024.

 Att ha en morgontid på sjukhuset i Kalmar när man bor i Nybro och inte har någon bil, innebär uppstigning i ottan. Så var det igår, när det var dags för besök på käkkirurgin igen. Jag är helt övertygad om att det stod i min journal att jag var inbokad för trekvart, men när det kom till kritan tog hela besöket inte mer än fem minuter. Hade jag fått komma in i exakt rätt tid hade vi rent av hunnit med vändande buss hem igen. Nu fick vi vänta en timme under vilken vi lyxade till det med varsin räkmacka. I bussen till Kalmar åkte så mycket folk att det kom en extra buss bakom vår. Hem igen framåt förmiddagen fanns det betydligt mera plats att bre ut sig på. Riktigt färdigläkt är inte min käke, så nu är nästa besök planerat i juni. För mig då. Särbon åker till sjukhuset igen redan imorgon.

Blogg 17/4 2024.

 Att det finns flera olika nätapotek är verkligen behändigt. Ett tag var jag så ambitiös att jag jämförde priserna i flera av dom. Numera blir det bara Apotea och Apotek Hjärtat. Utom senaste gången jag handlade då. Det var hos Apotea och där hade ögonvattnet utgått. Det jag köpte från början när Gahns ögonbad försvann var Hjärtats ögonvatten, så nu tänkte jag beställa sånt därifrån istället. Då fanns inte det heller. Det fick bli ett besök i Apotekets nätbutik, när det visade sig att dom däremot hade ögonvatten. Så passade jag på att köpa ett par saker där som hade saknats hos Apotea. Både på Hjärtat och Apotea fanns för övrigt den hudlotion som har varit restnoterad i en halv evighet. Åtminstone var det vad jag trodde, tills jag försökte köpa den hos Hjärtat. När jag kom till kassan skulle den fortfarande snart komma tillbaka. Hos Apotea lyckades jag verkligen beställa den.

Blogg 16/4 2024.

 Informationen om vattenavstängningen i förra veckan må ha varit bra, men långt ifrån korrekt. Jag väntade hela dagen utan att någon kom. Duschade gjorde jag inte förrän på kvällen, när VVS-killarna borde ha slutat för dagen. I efterhand har jag fattat det som att vi helt enkelt blev informerade om fel dag. Nya lappar kom upp i fredags om att dom skulle springa runt här som igår istället. Då valde jag att stiga upp i ottan och ta en morgondusch innan dom började jobba. Framåt förmiddagen var jag tvungen att gå på toaletten, innan jag gav mig iväg på en promenad. På lapparna stod det bara att vattnet skulle stängas av periodvis under dagen, så någon hink att ”spola” med hade jag inte hällt upp. Nu hade jag ändå sån tur så killarna troligen hade fikarast, för just då fanns det vatten en stund. Jag pratade dessutom med dom nere på gården, så jag visste att dom var färdiga här när jag kom hem igen.

Blogg 15/4 2024.

 I samband med att jag fick veta att det är en bakercysta jag har i knävecket uttryckte sig min husläkare; ”När man har lite mera hull”. Jag tyckte det var ett ovanligt vackert sätt att säga att jag väger betydligt mera än jag borde. Sedan finns det alltid olika sätt att se på saken. När sköterskan på onkologen hörde att jag hade gått upp femton kilo av den första medicinen jag fick, uppmanade hon mig att besöka vårdcentralen livsstilsmottagning. När jag sa till min husläkare att det bästa kanske vore att gå ner trettio kilo, kom det ett spontant ”Äh!” från henne. Alternativet som någon annan gav mig att helt enkelt vara nöjd med hur jag ser ut känns lite trist bland annat med tanke på att nästan alla mina kläder är för små. Å andra sidan verkar jag inte ha karaktär nog att göra något åt övervikten, så det blir kanske ändå så det slutar.

Blogg 14/4 2024.

 När det kom ett brev från banken med ett nytt kreditkort var jag inte alls beredd på att det gamla var på väg att gå ut. Varje gång jag har fyllt i mitt kortnummer någonstans har jag skrivit att det gick ut 04/24, men att det var nu hade jag ändå inte haft en tanke på. Det nya kortet hade samma format och färg som det gamla. Annars var mycket annorlunda, men alla förändringar var till det bättre enligt mig. Den präglade texten och siffrorna har jag aldrig gillat. Ett slätt kort känns mycket smidigare. Varför man skulle skriva sin namnteckning på kortet har jag inte heller begripit. Nu var den rutan borttagen. Det jag uppskattade allra mest var ändå att mojen man blippar med hade hamnat i samma ände som ett annat märke, som jag inte ens vet vad det är för något. Jag kommer aldrig ihåg vilket av dom där det är jag ska hålla över betalterminalen, men nu kan jag inte vända kortet fel.

Blogg 13/4 2024.

 Jag har förstått att dom flesta numera lämnar in sina bilar för att få däcken bytta vår och höst. Jag antar att möjligheten fanns även för fyrtio år sedan när jag hade bil. Däremot minns jag inte om jag ens hade hört talas om den. Det var så självklart att man låg i pappas garage eller ute någonstans och slet med det där själv. I min morgontidning publicerade man nyligen en hel artikel om vad man måste tänka på om man ville byta däck själv. Det var nio olika steg. Med tanke på hur många av dom jag missade på min tid kanske det är tur att jag inte har bil längre. Jag minns inte ens att jag kollade mönsterdjupet på däcken. Det måste jag väl ändå ha gjort, eftersom bilen fick godkänt vid besiktningen. Några pallbockar hade jag definitivt inte, så om domkraften hade sjunkit ner hade jag legat pyrt till. Att man ska efterdra muttrarna efter tio mils körning känns också som en total nyhet för mig.

Blogg 12/4 2024.

 När jag skulle uträtta några ärenden nere i centrum började det bra. På apoteket mötte jag en anställd redan i dörren, som tog hand om mina gamla mediciner. Jag funderade på att lämna kassen med pantflaskor på cykeln för att slippa bära runt på den. Tian jag skulle få för dom hade inte varit hela världen att bli av med. Den där kassen som jag är så förtjust i hade varit värre. När jag kom till optikern för att lämna in särbons trasiga glasögon var det däremot fullt av folk där. Efter att ha väntat en stund kände jag att jag kunde cykla till Kvantum först och ta optikern på hemvägen. På Kvantum var det kö till pantmaskinerna. Till förköpet var det ingen kö, men några kontanter till mig hade dom inte. Istället fick jag gå till en av kassorna och till dom var köerna desto längre. Att hämta mitt paket gick i alla fall smidigt, eftersom det låg i en Instabox. När jag kom tillbaka till optikern hade tjejen där betat av kön, så jag fick mitt ärende uträttat direkt.

Blogg 11/4 2024.

 Jag trodde i min enfald att dom fick ordning på varmvattnet i förra veckan, men tyvärr var så inte fallet. Jag läste om ett hus där hyresgästerna hade fått varsitt timglas som skulle mäta dom fyra minuter som det var lämpligt att duscha. Här tar varmvattnet slut efter några minuter, så man är inte så sugen på att hålla på längre. Nästa steg för VVS-killarna blir att gå in i varenda lägenhet och kolla duschblandare och tvätt- och diskmaskiner. Idag blir det således att vänta på dom hela dagen. Dom ska komma någon gång mellan åtta och fyra. Vattnet ska stängas av lite till och från, så duscha vågar jag inte förrän dom har gått hem ikväll. Hyresvärden har i alla fall blivit bra på att informera om sånt här. Förr missade jag ibland lappar om att vattnet skulle stängas av, eftersom dom bara fanns på ytterdörren i markplanet. Jag hade min cykel i källaren och gick ut den vägen. Nu sätter dom lappar på alla dörrar och mailar dessutom informationen.

Blogg 10/4 2024.

 Att jag inte är speciellt prismedveten har väl alla förstått. Sjukhusets akutmottagning har jag över huvud taget aldrig besökt. Att det kunde vara så hiskeligt dyrt hade jag aldrig ens kunnat föreställa mig. Jag har ofta läst om folk som åker in till akuten för alla sina krämpor, men nu inser jag att det måste vara dom som har gott om pengar. Möjligen inte här i region Kalmar då, för här kostar det som ett vanligt läkarbesök. Det vanligaste är annars att ett besök på akuten kostar runt 400 kronor och i Västernorrland kostar det 600! Jag hade väl åtminstone en förhoppning om att det var ungefär samma pris i hela landet. Någonting annat som ska bli 25% dyrare är ett pass. Jag reser visserligen aldrig utomlands, men jag anar att avgiften för ett internationellt ID-kort kommer att följa efter. Ett sånt lär väl alla behöva, när körkortet slutar gälla som legitimation.

Blogg 9/4 2024.

 Med extremt långa mellanrum händer det att jag springer på någon före detta kollega från golvfabriken. Senast var det min chef från tiden jag tillbringade i sågverket. Jag frågar alltid om folk jobbar kvar, men den här killen hade jobbat på kommunen dom senaste sex åren. Han kände att han ville prova någonting annat innan det var för sent. Jag slutade inte jobba förrän för fem år sedan, så det känns som någonting jag borde ha hört talas om. Nu är frågan om jag har hört det men glömt det igen eller om jag verkligen hade missat det helt. Det är en bit mellan fabriken och sågverket, så när jag väl hade flyttat in i värmen igen kan det mycket väl ha hänt sånt utan att jag fick veta det. När jag skulle säga det här till honom hade för övrigt ordet sågverk helt lämnat min vokabulär. Jag har haft problem med ord som försvinner hela livet och när jag träffar någon som inte är van ser dom lite bekymrade ut.

Blogg 8/4 2024.

 Att jag har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan godis över huvud taget är förstås inte så bra. Övervikt, karies och hotande diabetes är ju sånt man gärna skulle försöka undvika. Att sedan det godis jag är absolut mest beroende av råkar vara lakrits är tydligen riktigt illa. Jag medicinerar mot högt blodtryck och det kan tydligen förorsakas av just lakrits. Tidigare har man trott att det bara gällde större mängder, men nu har forskarna påvisat att även små mängder lakrits höjer blodtrycket. Studien visade också att dom individer som reagerar kraftfullast visar tecken på belastning av hjärtat vid ett dagligt intag av små mängder lakrits. Det kanske finns en naturlig förklaring till att mitt hjärta bär sig åt som det gör. Till slut kan man tydligen till och med få något som kallas ”lakritsförgiftning”. Att jag skulle klara av att sluta äta godis över huvud taget låter inte troligt. Återstår att se om jag lyckas dra ner lite på just lakritskonsumtionen.

Blogg 7/4 2024.

 Jag har hört att till exempel katter ofta uppskattar lådan som deras present kommer i och snörena runt paketet mer än innehållet. Ibland är jag lite åt det hållet själv. Kassen på bilden är ett tydligt exempel. Gästerna kom med den på nyårsafton och då var den full av julklappar och nyårsgåvor. Dom var också mycket uppskattade, men det jag använder i särklass oftast är den här kassen. Den är inte lika tjock som mina andra tygkassar, men större och minst lika hållbar. Att den rymmer mycket försöker jag visa på kortet nedan. Där har jag fått i massor av petflaskor som skulle med till butiken för pantning. Jag glömde ta kortet innan jag gick. Det var därför jag fick hänga upp kassen på en stolpe halvvägs och ta det där. Jag är inte ens säker på om det var meningen att jag skulle få behålla den, men brorsonen, som också var här den kvällen, tyckte sig ha hört något sånt.

Blogg 6/4 2024.

 Autokorrekt kan stundtals få till snudd på Freudianska tolkningar av det man skriver. Som när en bekant till min särbo skrev något om när han åker till Sverige. Jag anar att hon menade Stockholm, men för många av dom som bor där verkar det vara samma sak. Min själs älskade brukar berätta om sin salig far som en gång ställde frågan; ”Går det här tåget till stan?” Konduktören undrade vilken stad han menade, men för en stockholmare tedde det sig självklart. Fenomenet verkar för övrigt kunna uppstå även här nere på bondelandet. Jag såg rubriken men läste aldrig själva kåseriet om en gosse som när han var yngre hade träffat en flicka. Om jag förstod det lilla jag läste rätt, så blev det ett missförstånd om var dom skulle träffas, eftersom stan var Borgholm för den ena och Kalmar för den andra. Själv säger jag stan om lilla Nybro, men då händer det att jag får mothugg.

Blogg 5/4 2024.

 Varmvattnet har varit lite ”hoppigt”, som någon uttryckte det, här på sistone. Själv var jag nöjd när jag efter ett par kallduschar kunde duscha varmt på morgnarna igen, men andra har fortsatt klaga. Till slut gav tydligen hyresvärdens anställda upp hoppet om att få ordning på det själva. Igår på förmiddagen var vattnet avstängt i ett par timmar, medan en VVS-firma utförde någon typ av reparation. Jag gillade upplägget. Oftast brukar det varnas för en hel eller halv dag och då blir det knepigt att anpassa sig. Nu låg dessutom själva tiden så bra att jag hann ta min morgondusch innan vattnet försvann. När det kom tillbaka fanns det en del luft i ledningarna till badrummet men märkligt nog inte i köket. När jag skulle borsta tänderna trodde jag först att jag hade ätit något som gjorde vattnet brunt. Sedan slog det mig att det brukar bli missfärgat, när vattnet har varit avstängt.

Blogg 4/4 2024.

 Tidningar borde jag förmodligen inte läsa alls. Eller nyheter då. Jag läser dom ju mest på nätet numera, men där finns lika mycket otäckheter som i papperstidningen. Mycket av det kan jag inte sluta tänka på, även om det inte gäller någon bekant alls. Som killen som efter en festkväll blev liggande på ett järnvägsspår. När hans kompis skulle få bort honom därifrån blev båda överkörda av tåget. Jag undrar fortfarande om den första killen fick för sig att han skulle ta livet av sig eller om han var så full så han ramlade. I alla händelser känns det riktigt tragiskt med den andra killen, som fick sätta livet till för att han ville hjälpa en vän. Börje Ahlstedt vet jag åtminstone vem det är och jag har sett honom på tv. Honom har dom fått kapa ett ben på, eftersom han fick streptokocker. Det känns som något som kan drabba vem som helst och riktigt otäckt.

Blogg 3/4 2024.

 Aprilväder har jag hört talas om, men i år är det nästan löjligt. Våren hade kommit med krokus och påskliljor, när det plötsligt började snöa igen. Här i Nybro verkar vi ändå ha klarat oss hyfsat med knappt en decimeter snö. Runt omkring oss har det kommit flera gånger mera och jag har läst om folk som har suttit fast längs vägen i bussar och bilar. Man har dessutom hunnit byta till sommardäck, så något vinterväglag var inte många beredda på. På förmiddagen fick man till slut stänga av Ölandsbron, för att kunna röja upp efter dom olyckor som hade skett. Jag var ute och cyklade så sent som igår. Idag får jag väl ta fram kängorna igen om jag ska ta mig till mitt planerade besök hos frisören. Det är förstås alltid lika trist att halka och bryta någonting, men det skulle kännas extra surt nu när det förhoppningsvis är den absolut sista halkan för den här vintern.

Blogg 2/4 2024.

 Sist vi hade ett paket som skulle hämtas på Gulf hade vi lite tur. Sms:et kom medan vi var ute och gick åt precis det hållet. Det var bara att plocka upp det på hemvägen. Det skulle troligen ha gått ännu smidigare om jag hade haft glasögon på mig. Texten är inte så stor på telefonen, när man ska läsa på en paket-avi sådär. Det är möjligt att den går att förstora, men då ser man å andra sidan inte hela avin på skärmen. Det låter minst lika bökigt. Nu tjatade den dessutom den här gången mest om huruvida jag ville översätta sidan, men det kände jag inget större behov av. Så skulle jag godkänna några villkor, som jag definitivt inte såg att läsa. Jag lyckades i alla fall trycka på den knappen och till slut också legitimera mig, så vi fick ut vårt paket.

Blogg 1/4 2024.

 Efter helgens omställning av klockan förväntade jag mig att det skulle skymma tidigare än vanligt igår kväll. Istället kändes det märkligt nog som om det var ljust ovanligt länge. Det blev en glad överraskning när särbon förklarade för mig att det var till sommartid vi hade ställt om. Det var inte fullt lika glädjande att jag tydligen är så förvirrad att jag inte vet vilken årstid det är. Jag var helt inne på att det var dags för normaltid nu. Lite tidigt känns det också med allt som heter någonting med sommar, när SMHI fortfarande varnar för snö. Jag antar att det känns ännu avigare längre norrut, där det fortfarande är full vinter. Personligen förstår jag över huvud taget inte vitsen med att vrida klockorna fram och tillbaka. Riktigt trött blir jag när jag läser om hur sommartiden var tänkt att avskaffas redan ifjol. Märkligt att det fortfarande inte har skett då.