Blogg 28/2 2022.

 Mannen i mitt liv tog en hel serie med kort på mig häromdagen. Jag visste exakt var dom hade tagits, eftersom det var precis utanför en före detta kollegas hus. När vi senare tittade på hans kort var dom som föreställde mig försvunna. Alla kort före och efter fanns, men jag syntes inte till. Särbon kunde inte heller ha råkat radera dom, för det fattades inga filnummer. Jag höll på att grunna mig tokig på vad som kunde ha hänt. Jag funderade ända tills vi började titta på korten från dagen innan. Det visade sig att vi hade kommit samma väg då och att det var då vi hade haft vår lilla photoshoot. Att jag blandar ihop dagarna på längre sikt är en sak, men när jag inte minns om någonting hände igår eller idag känns lite onödigt läskigt. Korten blev bra i alla fall, så jag bjuder på ett av dom här nedanför. Återstår att se om allt hår inklusive ögonfransar och ögonbryn ryker av cellgiftsbehandlingen. Då får jag titta på sånt här och minnas hur jag har sett ut och förhoppningsvis kommer att se ut igen.

Blogg 27/2 2022.

 Det första jag kollade när jag flyttade till Nybro för trettio år sedan, var var kvartersbutiken låg. Den var extremt välfylld på den tiden. Hyllorna stod så tätt att det fick plats massor på det relativt lilla utrymmet. Nästa butiksinnehavare tog bort hälften. Det blev i och för sig luftigare, men sortimentet minskade därefter. Det enda jag minns att jag var där inne och köpte var en flaska hårspray. Mitt hår fungerar inte alls utan det, så det blev lite panik, när jag insåg att det var helt slut här hemma. Fast dom hade relativt få produkter, hade jag sån tur så dom sålde exakt den sortens hårspray som jag ville ha. Butiksinnehavarna har kommit och gått genom åren. Ett tag var det till och med restaurang i lokalerna. Jag var aldrig där och åt, fast några arbetskamrater samlades där vid ett tillfälle. På nittiotalet köpte jag fortfarande läsk i backar. Fast jag hade så nära till vår lilla butik, minns jag det som att jag tog backen på pakethållaren på cykeln hem från Kvantum. Det låg på torget då och öppettiderna var helt andra än idag. Dom stängde vid tre på lördagseftermiddagen och öppnade inte igen förrän måndag morgon. Numera har dom öppet från sex på morgonen till tio på kvällen sju dagar i veckan.

Blogg 26/2 2022.

 Det där med mediciner känns väldigt mycket som en bedömningssport bland olika läkare. Den ene säger att man absolut måste ta en viss medicin medan en annan anser att den är helt onödig. När pappa levde höll läkarna på att ha ihjäl honom, när två olika mediciner krockade. Jag har hört talas om riktigt gamla människor, som har samlat på sig hur många olika mediciner som helst. När dom har hamnat på någon typ av boende, har man fått rensa upp bland alla piller dom har stoppat i sig. Man har förstås alltid sin fria vilja, men dom flesta vill väl tro att läkaren har rätt, när hen ordinerar en medicin. Själv var jag närmare sextio, innan jag vågade mig på att vägra stoppa i mig något. Det var statiner. Min läkare var visserligen väldigt bestämd med att jag måste ta dom, men när jag googlade kändes han aningen ensam om det. Jag läste om att kroppen bildar mer kolesterol om man äter mindre. En kvinna hävdade att förhöjt kolesterol inte var farligt och definitivt inte för kvinnor. Jag hade hunnit beställa hem en burk, men när den väl anlände hade jag bestämt mig för att inte äta den. Därför läste jag bipacksedeln och efter det hade jag inte vågat även om jag hade velat. Jag tänkte se framåt våren om jag hade fått någon ny husläkare och vad hen i så fall hade för åsikt om medicineringen ifråga. När jag nu var på min vårdcentral i veckan, var min nya husläkare sjuk. Han som jag fick träffa istället nämnde inte ens statinerna.

Blogg 25/2 2022.

 Igår var vi kallade till onkologen på lasarettet i Kalmar för ett långt besök. Vi träffade först läkare och sedan sjuksköterska. Det var mängder av information och en kort undersökning. På måndag ska det sättas in en PICC-line (perifert insatt central kateter) och genom den ska man börja pumpa in cellgifter. Det ska ske sex gånger med tre veckors mellanrum. Håret kommer att trilla av, så på vägen från mottagningen igår var vi inne hos frisören på sjukhuset för att diskutera peruk. Där träffade vi en kvinna som istället hade en turban. Hon hade provat peruk, men konstaterat att det inte var hon. Jag, som är hyfsat lättpåverkad, kände att jag tänkte göra exakt samma sak. Som väl var hann jag prova lite och insåg att för mig var det precis tvärtom. I peruken jag provade kände jag mig som mig själv, men turbanen såg bara konstig ut. Eftersom jag hade min fotograf med mig, kan ni se nedan hur jag kommer att se ut framöver. Lite onödigt nära min naturliga hårfärg var den här peruken. Nu ska hon istället ta hem en som påminner mer om den färg jag brukar tona mitt hår i, så jag känner igen mig när jag tittar mig i spegeln.

Blogg 24/2 2022.

 Jag har en stor anslagstavla på väggen i sovrummet. Den hänger över datorburken, vilket innebär att dom små nålar som jag tappar försvinner ner bland alla sladdar. Jag är hyfsat fumlig, så det händer ganska ofta. Nervöst lagd är jag också. Ser jag inte den förlorade nålen, är jag rädd att den ska ha hamnat i grenkontakten och orsaka kortslutning eller något. Sist det hände var det så pass dammigt i den där vrån, att jag bestämde mig för att städa mer rejält, när jag ändå skulle leta fram nålen. Med tanke på hur bökigt det är att dra fram datorn tänkte jag att jag lika gärna kunde passa på att dammsuga den också, fast det inte var så länge sedan sist. Jag kommer aldrig ihåg från vilket håll jag ska öppna för att komma åt som jag vill, så nu hade jag antecknat det förra gången. Problemet var att jag samtidigt hade noterat när jag städade ur den senast och det var ett helt år sedan. Man kan väl känna att tiden har gått ifrån mig.

Blogg 23/2 2022.

 Jag skaffade Instagram innan jag skaffade smartphone. Syskonbarnen fixade kontot åt mig med sina telefoner och hjälpte mig att lägga upp kort ibland när vi träffades. Så småningom fick jag lära mig ett knep för att lägga in kort från datorn, men det innebar en del trixande. Vid det laget hade jag en telefon som jag både plåtade med och lade upp korten från. För ett par veckor sedan hittade jag plötsligt knappen som man använder för att skapa nya inlägg på Instagram i datorn. Jag gör alltid en mapp i datorn med dom kort jag tänker lägga upp, för att ha bättre koll på vilka tio jag tycker är bäst. Tio bilder är vad man kan lägga upp som ett bildspel. Självklart var det smidigare att lägga in hela min färdigvalda mapp direkt, än att sitta och pilla på telefonen och försöka hitta varje kort där. Det enda som störde mig var att kommandot att dela dom på Facebook saknades. Det var ju ändå inte så komplicerat att plocka upp telefonen och göra den delningen i efterhand. Till slut insåg jag att det också gick att fixa från datorn, om jag gick in på det färdiga inlägget. När jag googlar inser jag att funktionen att lägga in kort på Instagram från datorn kom redan i höstas.

Blogg 22/2 2022.

 Det fanns en tid när frikorten inom vården var fysiska. Man hade hela tiden koll på hur mycket man hade betalat och hur långt man hade kvar till frikort. När alltihop digitaliserades, försvann plötsligt möjligheten att ha koll själv. På 1177.se kan jag läsa min journal och se hur jag ligger till för frikort på mediciner. Samma tjänst för vårdbesök finns endast i Stockholm och på Gotland. Jag fick faktiskt frikort för några år sedan, men när brevet nådde mig var det bara en vecka kvar. När jag mailade för att få koll på läget inför mängder av kommande behandlingar, visade det sig att det var ännu värre den här gången. Jag hade nämligen haft frikort en vecka över det senaste månadsskiftet utan att ens veta om det. Nu blir det till att börja spara igen. Fördelen då är att det räcker desto längre, även om jag antagligen hade tjänat mer på att få med dom besök jag gjorde på lasarettet i januari. Jag tycker att det är ett rejält fall bakåt att behöva föra bok själv, men det verkar vara enda sättet att ha någon koll över huvud taget. På fakturorna står bara summan, ingenting om vad jag betalar för eller vilken vårdinrättning jag har besökt. När jag googlade efter en bild till det här inlägget kom mitt eget frikort från 2019 upp, så nu får ni se det igen.

Blogg 21/2 2022.

 Innan vi började betala TV-licensen via skattsedeln kördes ibland olika driver, för att få folk att betala. I en av dom frågade man små barn, vad som borde hända med dom som inte betalade. Ett förslag var att dom borde få en snigel på ögat. När nu det problemet är avklarat, skulle jag kunna tänka mig samma behandling för hundägare som inte plockar upp efter sina hundar. I Nybro verkar det finnas gott om dom, för det ligger bajshögar precis överallt. Vill man gå ut i naturen bara någon halvmeter från vägbanan, får man se sig extremt noga för. Om man, som jag, söker efter objekt att fotografera, blir det lite jobbigt att samtidigt hålla ett öga på exakt var man sätter ner fötterna. Vissa plockar inte ens upp, fast högen ligger ute på cykelbanan. Godingen på bilden ligger precis i kanten, så vill man vara säker får man gå mitt i vägen. Helt hundra är man ändå inte. Jag har sett rejäla bajshögar med cykelspår tvärs igenom. Jag antar att cyklister inte blir gladare av att komma hem med hjulen fulla av hundskit, än vad jag blir av att få det under skorna. Att hundägarna själva inte tycker att det är äckligt när deras jyckar trampar runt i högarna dom har gjort dagen innan, fattar jag inte alls.

Blogg 20/2 2022.

När vi blev kallade till lasarettet senast fick vi tid redan dagen därpå. Det innebar att vi inte hann få någon kallelse med bifogade bussbiljetter. Jag traskade in till receptionen på kirurgmottagningen och fick biljetter så vi tog oss hem igen. Så fick jag en lapp att skicka in tillsammans med biljetterna vi hade rest dit på, för att få ersättning i efterhand. Problemet var att dom biljetterna var digitala. Tjejen i receptionen hade ingen aning om hur man gjorde då. Själv åkte hon aldrig buss, så hon visste inte ens hur man köpte bussbiljetter. Jag orkade inte söka mer information om hur det borde gå till. Istället tog jag helt enkelt en skärmdump av biljetterna. Den skrev jag ut och postade tillsammans med intyget. Jag hade inga stora förhoppningar om att det skulle fungera, så när det kom ett mail med rubriken: ”Din ansökan har tagits bort” trodde jag att det var nobben direkt. Det visade sig att det kom från Stena Metall. Medan jag stämplade var jag tvungen att söka alla jobb jag hittade och hos dom blev det tydligen någon typ av stadig ansökan. Nu hade dom efter en påminnelseperiod slutligen tagit bort den. Det torde vara på tiden, för det är mer än ett år sedan jag slutade söka jobb.

Blogg 19/2 2022.

 Jag har länge funderat på att sluta svara på telefonsamtal från okända, men inte riktigt kommit till skott. Igår var det tur, för när jag svarade på ett hemligt nummer, kom samtalet från Astrakanen läkarcentrum. Tjejen hade förhoppningsvis lämnat ett meddelande om jag inte hade svarat, men nu slapp jag strulet med att ringa tillbaka och bli uppringd igen. Inför den fortsatta sjukhusvården fick jag order att boka tid på vårdcentralen för prover och EKG som nu på måndag. Eftersom jag hade tänkt boka ett läkarbesök för andra prover och receptförnyelse, såg jag till att få en läkartid samma förmiddag. Nu hade den kvinnliga läkaren jag var inbokad hos blivit sjuk. Det visade sig för övrigt att hon är min nya husläkare. Med tanke på att jag aldrig har träffat henne, kändes det ändå viktigare att få komma på tiden som passade så bra än att få träffa just henne. Tyvärr hade ingen annan läkare tid, men hur det var hittade hon till slut David som kunde ta emot mig. Det lät svenskt, tills jag kollade upp honom på deras webbsida. Det visade sig att han hade ett asiatiskt efternamn och ett lika asiatiskt utseende. Med det förnamnet kanske man ändå kan hoppas att han är född i Sverige, så att jag förstår vad han säger.

Blogg 18/2 2022.

 Mannen i mitt liv har en dator som är så gammal och seg att han fortfarande kör Windows 7 i den. I veckan gjorde han misstaget att be mig rensa lite i den i hopp om att få upp hastigheten lite. Jag har kört defragmentering och diskrensning i den tidigare, men den här gången måste jag ha tagit i lite för hårt. När jag var klar började Windows uppdateras. Fast datorn sa att det var klart till hundra procent försvann inte den skärmen. När vi tvingade fram en omstart hände samma sak, men då stannade uppdateringen på trettiofem procent. Vi väntade länge, men gav upp hoppet när jag googlade på fenomenet i min telefon. Där läste jag om någon som hade väntat i fem timmar utan att det hände något mer. Jag försökte starta datorn i felsäkert läge, men fick aldrig upp något av det jag borde ha hittat där. Vi gick hem till mig och fikade och googlade vidare. När vi kom tillbaka till särbons lägenhet efter ett par timmar var uppdateringen klar och rutan med felsäkert läge hade dykt upp. Jag visste fortfarande inte riktigt vad jag skulle göra där, så till slut chansade jag på att stänga ner den. Då startade Windows upp som det skulle.

Blogg 17/2 2022.

 Mannen i mitt liv har noga inpräntat i mig att bara öppna ytterdörren för folk jag känner. För att kunna se vem som står utanför min dörr skulle jag behöva ett sånt där tittöga med en skärm. Genom det lilla ögat jag har i dörren nu ser jag inte om det är brevbäraren, vaktmästaren, Jehovas vittnen eller en knivmördare som står i trapphuset. Eftersom jag ändå bara ser att det står någon där, inte vem, bryr jag mig sällan om att kika genom tittögat över huvud taget. Jag minns bara att jag har vägrat öppna en enda gång. Då var det sent på kvällen och den som ringde på tände inte ljuset. Då fick det vara. Den som ringde på igår kväll visade sig vara min nyaste granne. Hon var orolig eftersom hon tyckte att det luktade rök. Jag hade känt samma lukt och antog att det kom från lägenheten en trappa ner, som man håller på att renovera. Varmt trädamm luktar ungefär sådär och flickebarnet lät sig nöja med den förklaringen. Inte förrän jag gick förbi helfigurspegeln i hallen insåg jag att hon förmodligen hade blivit mer skrämd av min uppenbarelse än av röklukten. Jag var klädd i mina största och bylsigaste joggingbyxor och på fötterna hade jag tjocka myssockar. Jag satt och broderade när hon ringde på. Då blir jag alltid varm, så på överkroppen hade jag bara ett linne. Runt ena armen satt dessutom ett stödförband, som nog mest såg ut som en trasa.

Blogg 16/2 2022.

 Veckans besök på Kvantum klarades av redan på förmiddagen idag. Ändå fanns det bara ett par liter minimjölk kvar när jag kom dit. Den brukar levereras runt nio och vid elva var den redan slut. Klockan tio är troligen den ultimata tiden, om man vill ha tag i mjölken som jag dricker. Alternativt är det bara extra struligt nu när allting ska komma igång efter pandemin. Vi får hoppas på det, så att det blir bättre framöver. Päron är enklast att köpa i små byttor, som rymmer ett kilo. Problemet för mig är att frukterna oftast är i minsta laget. Det var dom idag också, men längst bak hittade jag förpackningar som innehöll större päron. Det var inte lätt att pilla fram en sån bytta, men när jag verkligen vill ha någonting är jag riktigt envis. Jag träffade för övrigt på ett par som jag inte hade talat med på flera år. Det är närmare trettio år sedan vi umgicks, men damen i sällskapet tyckte att jag såg yngre ut nu än vad jag gjorde då. Smicker uppskattar jag verkligen.

Blogg 15/2 2022.

 Det första året som jag och mannen i mitt liv var tillsammans fick jag ofta blommor. Allra första gången han var här hade han blommor med sig. Senare kom han ibland med någon blomma själv, men lika ofta var det blomsterbud, som lämnade en bukett vid dörren. Någon gång hamnade blommorna vid fel dörr. Då sprang beställaren runt i huset, tills han hittade dom. Det var i och för sig väldigt tjusigt att visa upp på Instagram hur uppvaktad jag blev, men vid det här laget har han insett att vägen till mitt hjärta snarare går genom magen. Igår, när det var Alla Hjärtans Dag, dök han sålunda upp med varsin räkmacka redan på förmiddagen. Så hade han köpt negerbollar, som han vet att jag älskar. Jag anar att man måste kalla dom för chokladbollar numera, men såna smakar inte alls som bollarna vi gjorde som barn. Dessutom fick jag två askar med geléhjärtan och kortet nedan. Det är i A4-format och pryder numera sin plats på min anslagstavla. Det är lätt att älska den där mannen.

Blogg 14/2 2022.

 Jag fick ett mms, som jag inte kunde ladda ner. Det var kanske inte hela världen, men nyfiken som jag är vill jag gärna veta vad folk skickar till mig. Mannen i mitt liv har ingen smartphone. Han får istället en kod om någon skickar en bild. Så kan han gå in och hämta den på nätet. Ingen kod syntes till här, så jag fick snällt leta vidare efter lösningar på mitt problem. När jag efter tappert googlande hittade uppmaningen att stänga av wifin, kände jag igen den. Det har fungerat en gång tidigare, men det var så länge sedan att jag hade glömt det. Nu var jag noga med att anteckna lösningen, ifall samma problem skulle dyka upp igen. Jag fattar inte varför det fungerar, men huvudsaken är förstås att det gör det. En annan intressant detalj var att nämnda mms tog en hel timme på sig mellan våra båda telefoner. Jag antar i alla fall att väninnan hade skickat det i anslutning till vår konversation och inte exakt en timme senare. Sedan tog det sex timmar till innan jag lyckades öppna det, men bättre sent än aldrig, antar jag.

Blogg 13/2 2022.

 Mannen i mitt liv har i alla tider (om jag har förstått saken rätt) haft bundet elpris. Han tittar medlidsamt på mig, som missade att binda mitt medan det var som billigast. Nu tror jag rentav att min elleverantör har tagit bort möjligheten att binda avgiften helt och hållet. Dom har en fantastisk webbsida, där man kan se exakt hur mycket ström man har gjort av med och till vilket pris. Den kan vara intressant att kika på, men speciellt insatt känner jag mig ändå inte. Jag har konstaterat att jag använder betydligt mer elektricitet än särbon, men det har sin naturliga förklaring. Jag har smålampor tända överallt på kvällarna, två datorer påslagna för jämnan, tvättmaskin, diskmaskin och så vidare. Han har ett minimum av lampor, stänger av datorn när han inte använder den, tvättar i husets tvättstuga och diskar för hand. När elektriciteten ökade så hiskeligt i pris, var jag mest glad att jag inte bodde i villa med elvärme. Dom människorna fick snudd på sitta och frysa, för att ha råd med någonting annat än elräkningen. Att min faktura plötsligt låg på 760 kronor, insåg jag var en rejäl ökning, fast jag hade dålig koll på hur mycket jag hade betalat innan. Att den nästa gång sjönk till 530 var en betydligt gladare överraskning. Jag brydde mig inte ens om att försöka ta reda på varför.

Blogg 12/2 2022.

 Jag noterade att den ena av tumvantarna på bilden nedan var tämligen sliten just på den ena tummen. Det var den vänstra, vilket kan tyckas lite märkligt, med tanke på att jag är högerhänt. Å andra sidan är det den vanten jag använder mest, när vi är ute och fotograferar. I höger hand håller jag mobilkameran, så på den kan jag inte ha någon vante. Mellan plåtningarna tar jag telefonen i vänsterhanden, där jag har vante. Högerhanden drar jag in i jackärmen. Mannen i mitt liv, som har en stor systemkamera, brukar vara iskall om händerna, när vi har varit ute en stund. Vantarna köpte jag för övrigt på Kosta outlet mitt i sommaren. Jag tänkte att det förmodligen skulle bli vinter igen förr eller senare. Det har det blivit flera gånger sedan dess, för jag läste just i ett gammalt blogginlägg att det var tio år sedan jag köpte dom. Inte undra på att dom börjar bli nötta. Det kan å andra sidan vara så att en maska har gett sig eller så. Det är bara hål i den stickade delen och innanför den finns ett foder. Mest fascinerad är jag över att det såldes vantar i butiken mitt i sommaren. Det skulle aldrig hända i Nybro.

Blogg 11/2 2022.

 Att komma ner i tv-fåtöljen kan ta en stund vissa kvällar. Jag har en lykta ute på balkongen. Jag brukar kasta ett öga ut på den, innan jag slår mig till ro. Häromkvällen hade ljuset brunnit ut, så jag hämtade ett nytt. Jag köper alltid tändare med böjbart rör för att komma åt lättare. Jag vet hur svart röret är, så jag brukar se till att hålla det mot något dött ting, om jag vill böja till det. Alltså böjde jag det nu mot lyktan. Ändå lyckades jag på något outgrundligt vis bli sotig på ett finger. Med tanke på att jag skulle sätta mig med mitt broderi var det inte speciellt lyckat. Det fick bli en vända till badrummet och skrubba bort det svarta. När jag kom tillbaka till vardagsrummet, hade det nya ljuset i lyktan på balkongen slocknat istället för att ta sig ordentligt. Det var bara att attackera det med tändaren igen, men veken ville inte börja brinna. Till slut hade jag värmt det så pass länge, att jag tyckte att det borde gå att hälla av lite stearin från ljuset och få en längre veke. Det gick alldeles utmärkt, men eftersom jag inte såg vad jag gjorde där ute i mörkret lyckades jag hälla hett stearin på fingrarna. Jag fick i alla fall min lykta att lysa till slut.

Blogg 10/2 2022.

 Två veckor efter operationen skulle det vara dags för återbesök på kirurgmottagningen i Kalmar. Jag väntade mig ett samtal från dom i slutet av veckan. Istället ringde telefonen redan i tisdags och dom hade lyckats ordna en tid som igår. Kirurgen hade fått bort all cancer i bröstet och det var bara ett par av lymfkörtlarna han tog bort som var angripna. Det innebär att jag skrivs över på Onkologen, som ansvarar för eftervården. Den syftar framför allt till att cancern inte ska komma tillbaka. Så fort operationssåren har läkt blir det först cellgifter och sedan strålning. Så kommer jag att få en medicin som ska tas i flera år. Det lär bli ett antal bussresor till Kalmar det närmaste halvåret. Förutom cellgiftsbehandlingarna ska strålningen ske vid femton tillfällen under en treveckorsperiod. Själva behandlingen tar bara en kort stund, om jag har förstått saken rätt, men att ta sig dit och hem igen är desto mera tidsödande. Jag har konstaterat att höghuset som kallas Kajalen vore det perfekta stället att bo på. Det ligger precis intill sjukhuset. Jag bodde själv i ett mindre hyreshus i närheten på åttiotalet, men då var jag ung och frisk.

Blogg 9/2 2022.

 När jag har köpt nya glasögon, har själva glasen sällan varit speciellt dyra. Däremot har jag alltid varit noga med att hitta bågar som jag trivs med. När jag har funnit några jag vill ha, har det nästan varje gång varit designerbågar. Sånt är dyrt. Därför blev jag lite förvånad när ett av mina glasögonfodral började ge upp andan. Det stod Oscar Magnuson på dom, vilket jag tyckte borde borga för kvalitet även i fodralet. Nu hade själva inredningen släppt från locket, om någon förstår vad jag menar. Jag suckade över det där fodralet ett tag. Inte förrän jag var på väg att byta ut det, slog det mig hur lättlagat det var. Det var nämligen bara limmat och det såg ut som om någon hade dragit en sträng från en vanlig limtub. Alltså gjorde jag likadant, även om jag antar att tillverkaren inte hade använt Karlsons klister. Det har jag till precis allting och det skulle inte förvåna mig om glasögonfodralet håller längre efter min lagning än det gjorde innan.

Blogg 8/2 2022.

 Det är inte mer än någon vecka sedan det kom lite snö här. Det hjälpte inte att det inte var några mängder, eftersom ingen brydde sig om det. Det skottades inte ens, så dagarna efteråt bildade det där tunna täcket en rejäl isskorpa, efter att ha blivit tillkört av allehanda fordon. Igår var det plusgrader och solen strålade över den bara asfalten på Järnvägsgatan. Då dök det plötsligt upp en saltbil med sprinklern på. Tänk så mycket nytta den kunde ha gjort under dom dagarna då det var isgata. Nu syntes det möjligen till någon liten isfläck, som jag kan tänka mig att dom hade fått åsikter om. Jag har faktiskt aldrig tidigare sett en saltbil inne i tätorten under mina 32 år i Nybro, så bara det var en chock. Utanför mina fönster går en större väg, där Vägverket kör fram och tillbaka och saltar precis hela vintern. Åt det hållet har jag således bevittnat fenomenet ett flertal gånger, men på kommunens gator får man vara glad om det ligger grus. Det är tyvärr inte speciellt effektivt på blankis, eftersom det rullar av den.

Blogg 7/2 2022.

 Mannen i mitt liv behövde ett par USB-minnen. Eftersom sånt är dubbelt så dyrt i Nybro mot på nätet, surfade vi in på Mediamarkts webbutik. Fast särbon har fått mängder av erbjudanden från dom via mail genom åren, hävdade sidan att han inte hade något konto. Han var tydligen bara med i deras kundklubb eller något. Vi fixade ett nytt konto åt honom och köpte dom två minnena. När det kom till betalning, ville han inte lämna ut sitt kortnummer. Istället gick han hem till sig för att hämta bankdosan. När vi väl kom fram till betalningen igen, stod det ”kan ej levereras” intill leveransalternativen. Jag tyckte att det borde ha stått med röda bokstäver, så man inte kunde missa det. Jag tog i alla fall för givet att det var försändelsen som var problemet, eftersom det stod i den rutan. När vi ringde deras kundtjänst hävdade flickan där att det istället var så att dom bara hade ett enda sånt USB-minne kvar. Det stod ingenting om det på sidan, fast det påpekades om flera andra varor att det bara fanns några stycken kvar. I det läget gav vi upp hoppet om Mediamarkt och sökte efter samma minne på nätet. Hos Netonnet var det billigare och frakten var gratis. Jag kunde dessutom enkelt betala beställningen genom att swisha från min telefon.

Blogg 6/2 2022.

 Lördagslunchen var tänkt att bli con carne. Jag förstår om vän av ordning tycker att det fattas ett ord där, men mannen i mitt liv gillar inte chili, så vi kör utan det. Igår blev det desto mera lök istället, eftersom han hade tagit i rejält när han handlade det. Köttfärsen köpte han så pass tidigt i veckan, att jag hade lagt den i frysen för säkerhets skull. Mardrömmen i det läget vore att inte komma på att den var hårdfrusen förrän det var dags att börja laga mat. Flera gånger var jag på väg att skriva en lapp för att komma ihåg att tina den, men varje gång kom det någonting emellan. Hade jag kommit att tänka på den så fort jag steg upp igår, hade den förmodligen hunnit tina. Hade det hänt innan jag började laga mat, kunde vi ha ändrat i schemat och ätit den idag istället. Nu hade jag hackat drivor av lök och var rädd att den skulle förfaras. Jag gjorde ett tafatt försök att sätta ner plasttråget som färsen låg i i hett vatten. Sedan tog särbon över. Han har lite mer tålamod än jag, så han bytte till en plastpåse, som var tunnare. Den vände han sedan och trixade med, så vi fick mat på utsatt tid.

Blogg 5/2 2022.

 Nackdelen med att jag har bett att få all post från Nordea digitalt, är att jag inte alltid ser den direkt. Nu hittade jag i alla fall ett brev som berättade att jag själv måste starta upp mina utbetalningar från IPS. Jag har hela tiden trott att det var det datum som stod i bankappen som gällde, men nu fick jag klart för mig att det bara var ett förslag. Märkligt med tanke på att det är jag själv som har fyllt i det en gång i tiden. Om jag inte startade upp utbetalningarna nu, skulle dessutom startdatumet flyttas fram ett helt år. Man kunde skriva ut en blankett och skicka med posten, men det tyckte jag var överkurs. Jag fick veta vart jag skulle ta vägen för att fixa det i Internetbanken, men jag fattade aldrig exakt vad det var jag skulle göra där. Jag skickade ett meddelande och frågade, men svaret jag fick var i princip jaså. Jag ringde kundtjänst och knappade in att dom skulle ringa upp mig när det blev min tur. Medan jag väntade på det ringde en dam från Nordea i Kalmar, som över huvud taget inte förstod vad det var jag hade problem med. Det förstod inte gossen i kundtjänst heller, men han hade vett att koppla mig vidare till någon som kunde det där. Hon fixade det åt mig, men jag vet fortfarande inte vad det var hon gjorde.

Blogg 4/2 2022.

 Eftersom det dröjde mer än en vecka innan den senaste beställningen hos Apotea ens blev behandlad, köpte jag det mesta av det jag behövde hos Apotek Hjärtat den här gången. Det mesta innebar allt dom hade hemma. Min intimtvål var slut och min handkräm verkar bara finnas hos Apotea, så dom två sakerna fick jag köpa där. Jag beställde i förrgår och beskeden var att båda försändelserna skulle nå Nybro under kommande helg. För Hjärtats paket har det också droppat in meddelanden om hur långt det har hunnit. Det senaste mailet sa att Klarna hade betalat ordern. Det brukar betyda att det snart är framme. Jag gick in på Apoteas sida och kollade läget. Beställningen därifrån var föga förvånande fortfarande under behandling. Jag tog en skärmdump mest för att visa hur mycket dom förlorar på sin dåliga service. Den senaste beställningen var bara värd en tiondel av den förra. Visst förstår jag att Covid ställer till det, men det lär det göra även för dom andra nätapoteken. En rolig detalj var att det kom ett mail 25 minuter efter att jag hade kollat läget. Då var min order behandlad. Man får väl tro att det var en ren händelse att det skedde just då.

Blogg 3/2 2022.

 Särbon och jag löser stundtals korsord tillsammans. När vi inte hade fler att tillgå, började jag skriva ut kryss från nätet. Framför allt är det Kalmarpostens korsord som är enkla att hitta i gamla nummer av tidningen i deras arkiv på nätet. Den enda svårigheten är att krysset, som är hyfsat stort från början, skrivs ut på ett vanligt A4-papper. Ledtrådarna blir så pyttesmå att jag ibland läser fel på till exempel å och ä. Orden kan stundtals få helt nya betydelser, om man byter ut en bokstav. Jag hade skrivit ut mängder av korsord, när jag plötsligt en dag kom att tänka på min äldste bror. Närmare bestämt på ett besök han gjorde här för några år sedan. Av någon anledning hade han ingen dator med sig. För att roa honom plockade jag fram alla gamla tidningar som jag inte hade hunnit läsa. Han hann lösa korsorden i en del av dom. Dom som var olösta rev jag ur och sparade i en mapp till nästa gång. Det har inte kommit på tal igen, men nu började jag fundera på vart en där mappen hade tagit vägen. Den låg i lådan bredvid den som innehöll mina utskrifter. Jag har alltså skrivit ut mängder av korsord, fast jag hela tiden hade en mapp full att tillgå. Nu har vi att göra ett tag.

Blogg 2/2 2022.

 Att läsa dödsannonserna är inte speciellt upplyftande, med tanke på hur mycket yngre än jag många som har gått bort är. Jag vill ändå ha lite koll på vilka bekanta som har lämnat oss. På sistone var det först en kille som gick klassen över mig i skolan. Strax efteråt försvann en av dom sista länkarna till min barndom. Elisabeth var mamma till den kompis jag tillbringade mest tid hos som barn och hon blev 93 år gammal. Jag har inte träffat henne sedan jag var liten. Då gjorde jag det desto oftare, eftersom jag tillbringade massor av tid med hennes dotter. Dom hade bondgård, så där fanns gott om roliga lekplatser. När hon och hennes man överlät gården, flyttade dom till ett hus bara hundra meter från mitt föräldrahem. Ändå såg jag henne aldrig. När min mamma dog lämnade Elisabeth ett medkännande brev till mig i pappas brevlåda. När pappa blev sjuk, stannade hennes man till och pratade med oss som var i huset. Jag minns att han berättade att Elisabeth lagade mat åt honom varje dag, fast hon var nästan blind. Han gick bort långt före henne och Elisabeth verkar ha tillbringat dom sista åren på ett boende.

Blogg 1/2 2022.

 När jag är ute och tar naturbilder, är det nästan alltid tillsammans med mannen i mitt liv. Han plåtade betydligt mer än jag när vi träffades, men numera kan även jag få lite lätt abstinens om jag inte kommer ut. Slutet på förra veckan var lite körig och i helgen stormade det så att jag inte vågade mig utanför dörren. Igår hade det lugnat ner sig och solen sken. Jag skickade särbon till affären, eftersom jag inte får bära tungt efter operationen. Själv ägnade jag största delen av min stillsamma promenad åt att fotografera. När vi kommer hem efter att ha varit ute, brukar jag ägna mig åt att plåta särbon under hissfärden upp till tredje våningen. Nu gjorde jag samma sak på mig själv i spegeln i hissen, även om jag inte hann ta mer än två kort. Det ena tycker jag blev helt okej. Att jag ser ut som jag gör på det andra, hänger ihop med att jag har skaffat en app som låter mig ta kort genom att vissla. Den gången hann jag tydligen inte rätta till anletsdragen. Appen är väldigt praktisk för mig, som är på tok för skakis för att både kunna hålla telefonen och trycka på en knapp, utan att korten blir suddiga.