Blogg 31/7 2022.

 När biverkningarna av cancerbehandlingen känns övermäktiga, brukar jag försöka trösta mig med att det finns dom som har det värre. Som någon sa hjälper det knappast mig, men när jag läste om sångerskan Christina Lindbergs make kunde jag ändå känna att jag har klarat mig relativt lindrigt undan. Han hade haft en hjärntumör och lymfkörtelcancer. Behandlingarna hade gett honom leversvikt, njursvikt och svamp i lungorna. Efter ett stamcellsbyte hade han dessutom fått vatten i hjärnan och hade problem med balansen. I min journal läser jag om mig själv att jag är en lågriskpatient, vilket knappast han kan vara. Den inte särskilt höga men envisa febern under cytostatikabehandlingen fick jag ett namn för när jag tittade i mammas gamla journal. Hon var subfebril och en sjuksköterska förklarade ordet för mig. Jag har i min tur haft svårt att förklara det för vissa sjuksköterskor under min behandling. Dom envisas med att kalla det för trötthet, men jag har inte varit trött när kroppstemperaturen har varit normal. Nu läser jag för övrigt i en artikel på nätet att dom flesta vanligtvis har en lägre kroppstemperatur än 37 och äldre kan ha så lågt som 35 som sin normaltemperatur. Då behöver inte termometern visa så mycket för att man ska känna sig febrig.

Blogg 30/7 2022.

Maud bodde i det här kvarteret redan när jag flyttade hit för trettiotvå år sedan. Första gången vi möttes sa hon någonting som fick mig att undra om hon var dement, men jag blev snabbt varse att hon var både klipsk och rolig. Hon brukade stå ute på balkongen och borsta sitt kritvita hår. Efter att sopnedkasten hade slagits igen, mötte jag henne ibland ute vid soprummet. Hon tyckte det var för eländigt att hon skulle behöva ta soppåsen på rollatorn och köra bort med den dit. Någon gång kunde det bli en pratstund, när hon och en annan dam hade dukat upp och satt och fikade i trädgårdsmöblerna här utanför. När man bytte stammar i våra hus på nittiotalet valde jag att kasta ut mitt badkar. Det gjorde tydligen inte Maud och på ålderns höst blev det svårt att komma i och ur det. Istället för att anpassa lägenheten fick hon en plats på Strandvägens äldreboende. Där somnade hon in lugnt och stilla för en vecka sedan. I augusti skulle hon ha fyllt nittiosju.

Blogg 29/7 2022.

 1987 bodde jag fortfarande i Kalmar, men genom dansen hade jag en del vänner i Oskarshamn. I december det året fyllde en av dom femtio och jag var bjuden på kalaset. Av den unga kvinnan på bilden från festen finns inte mycket kvar. Den svarta klänningen kommer jag inte i längre. Den gick upp högre i halsen än vad man kan se och hotade att strypa mig när jag gick upp i vikt. Jag har gett upp försöken att få till ett lite mattare och snyggare ansikte med hjälp av puderborste. Plastsmycken slutade jag också med för många år sedan. På den tiden hade jag såna örhängen i en mängd olika färger. Under dom två år som jag bodde i Oskarshamn umgicks jag en del med födelsedagsbarnet. Vi åt något gott och tog ett glas vin tillsammans och hon har både klippt och permanentat mitt hår. Vi tappade det mesta av kontakten när jag flyttade till Nybro för 32 år sedan, men vi skickar fortfarande julkort till varandra varje år.

Blogg 28/7 2022.

 Nordea är inte världens populäraste bank hos oss för tillfället. Jag använder ett kreditkort till dom flesta av mina betalningar. Eftersom jag betalar fakturan så fort den kommer, har lägsta belopp att betala i alla år varit noll, oavsett hur mycket jag har handlat för. På den senaste måste jag plötsligt betala minst 150 kronor, fast jag inte hade köpt för mer än 520. Mig spelar det i och för sig ingen roll, eftersom jag ändå betalar alltihop på en gång, men jag var ändå nyfiken på vad som hade hänt. Tyvärr visste dom inte det på banken heller. Jag skrev och frågade. Den första flickan undrade om jag hade ändrat någonting själv. I så fall hade jag knappast behövt fråga. När jag svarade nekande på det, fick jag ett hyfsat obegripligt svar från nästa flicka. Eventuellt menade hon att beloppet blir noll om jag gör som jag alltid har gjort, men i så fall borde det väl ha blivit så den här gången också. Min älskade särbo ringer till banken, när han har en fråga. Då kommer han först till en automatisk svarare, som varje gång hör fel på vad han säger att hans ärende gäller. När han efter mycket möda kommer fram till telefonkön har den dom senaste gångerna varit nästan löjligt lång.

Blogg 27/7 2022.

 Den senaste flugan som tog sig in här var en vanlig liten husfluga. Jag såg den på kvällen, men inte så lång stund att jag hann slå ihjäl den. Den hade som väl var den goda smaken att inte störa mig under natten. På morgonen, när jag hade satt mig vid datorn, kom den däremot och var kelig och inställsam som det värsta husdjur. Den kröp till och med upp och satte sig på mitt finger. Det var knappt jag hade hjärta att ta livet av den. Fast när jag nu googlar för att kolla så att det är så dom heter, läser jag att den är ett skadedjur som befrämjar spridning av allvarliga sjukdomar. Så någon större illgärning kanske det inte var att döda den. Å andra sidan får jag veta att en fluga bara lever i någon månad, så någon långvarig gäst hade den ändå knappast blivit. Jag är uppvuxen på landet och som jag minns det gjorde man inte annat än gick runt med flugsmällan där. När man skulle sova kunde man ändå ge sig sjutton på att dom där små sugfötterna traskade runt i ansiktet på en. Då bodde vi ändå inte precis intill någon bondgård med djur. Försökte man promenera genom byn, där det fanns kor, fick man flugor i både ögon, näsa och mun.

Blogg 26/7 2022.

 När vi träffade en sjuksköterska veckan innan strålningen skulle börja, var jag väldigt nöjd med mig själv, eftersom jag kom ihåg att önska mig tider på jämna klockslag. Bussarna går en gång i timmen och dom ska vara framme vid sjukhuset tjugo i, även om dom sällan är där förrän kvart i. Den enda tid som inte skulle ha passat alls vore vid tolv, eftersom det inte går någon buss just vid elva, men vid den tiden tänkte jag mig att personalen ändå hade lunch. Dom första tre dagarna och hela förra veckan fick jag tider som stämde med mina önskemål. Dom inföll dessutom vid ungefär samma tid på förmiddagen. Den här veckan är det däremot rent kaos bland dom bokade tiderna. Dom skiftar mellan nio och elva och jag har tid både kvart över och halv. Värst var ändå torsdagen, när jag fick tid halv ett på eftermiddagen. Då skulle jag få ta tiobussen från Nybro och vänta i nästan två timmar på sjukhuset. Jag lade in en förfrågan om huruvida det gick att byta den och eftersom en annan strålning blev struken kunde dom göra en rockad. Nu ska jag komma kvart i två istället, så den dagen blir det inte mycket kvar av.

Blogg 25/7 2022.

 Fast jag har förstått att Covid ökar igen är jag slarvig med att använda munskydd. Jag är visserligen vaccinerad fyra gånger, eftersom jag tillhör en riskgrupp, men många verkar bli sjuka ändå. Långtidscovid är knappast någonting man önskar sig. Vid besöken på sjukhuset brukar jag leva högt på att personalen har munskydd. Därför tänkte jag inte ens på att ta på mig ett sist jag gick in på apoteket. När en flicka i personalen skulle hjälpa mig insåg jag att hon inte hade något munskydd. Däremot finns plexiglasskyddet kvar vid kassan. Lite märkligt kan jag tycka att skydda sig där, men inte ute i butiken där man kommer riktigt nära kunderna. Med tanke på deras utbud får man väl tro att hyfsat många av dom som går in där är lite småkrassliga. Sist jag skulle hämta ut något på recept där var det medicinen som jag ska ta dom närmaste fem åren. En bekant hade sagt att den var dyr, så jag väntade mig flera nollor när jag skulle betala. Nittio kronor kostade förpackningen, så det var en glad överraskning. Återstår att se hur svåra biverkningarna blir, för jag har inte börjat ta den ännu.

Blogg 24/7 2022.

 Parkdansen i Oskarshamn gick ut på att man dansade en slinga genom stadsparken. Om jag minns rätt var det flera olika etapper med olika danser. På bilden ser det ut att vara hambo vi dansar. Bilden antar jag att man fick köpa efteråt. Jag har hur som helst bara den här, fast jag var med ett par gånger till. Från dom tillfällena tror jag ändå att jag har någon typ av diplom. Senare på kvällen dansade vi kultis inne i folkets park. 1986 bodde jag i Kalmar. Jag körde upp till Oskarshamn och sov över hos en god vän, för att slippa köra hem sent. 1988 och 1989 bodde jag i Oskarshamn och hade cykelavstånd till parken. 1988 vann jag och min danspartner pris enligt mina anteckningar. Tyvärr har jag inte skrivit vad och jag minns det inte såhär långt efteråt. En googling ger vid handen att parkdansen flera år senare bytte namn till Oskarshamnsdansen. För några år sedan verkar den ha upphört helt. Som med så många andra föreningsdrivna evenemang hade medlemsskaran blivit äldre och orkade mindre.

Blogg 23/7 2022.

 När jag började jobba på golvfabriken här i Nybro för mer än trettio år sedan fanns det fortfarande en upplärningssträng på slitytan. Man fick lära sig sortera i lugn och ro och inpräntat hur olika golv skulle se ut. Den försvann så småningom och hur dom som började efter mig lyckades lära sig någonting alls i full fart vid det löpande bandet övergår mitt förstånd. Vid upplärningssträngen hade vi två damer som skötte upplärningen. Laila har jag mött på vägarna här omkring ibland sedan jag slutade jobba, eftersom hon är ute och cyklar minst lika mycket som jag är ute och promenerar. Vi har mest hejat och möjligen sagt något ord i förbifarten. Tidigare i veckan hann jag inte ens det. Då cyklade hon förbi busshållplatsen när vi skulle åka till Kalmar, precis när jag lekte fotomodell, eftersom en kille ville plåta min tatuering. Igår kom hon i alla fall cyklande samma väg vid samma tid och vi hann få en pratstund innan bussen kom. Det var trevligt. Jag minns inte riktigt när hon slutade jobba, men det var några år sedan.

Blogg 22/7 2022.

 Jag brukar ta in stolsdynorna från balkongen över natten. Varje morgon lägger jag på dom på stolarna, så att jag kan sätta mig där ute en stund, om andan faller på. När solen hinner fram dit brukar där vara för hett, men tidigare på dagen eller om det är mulet kan det vara skönt med lite luft. En morgon, när jag var på väg ut med dynorna, såg jag genom fönstret att det satt någon på bordet där ute. Senast det hände var för flera år sedan. Min dåvarande granne hade en katt som hade lyckats ta sig mellan våra båda balkonger. Det tog något ögonblick innan jag fattade vad som hade hänt, eftersom jag bor på tredje våningen. Det borde inte komma in någon katt på min balkong. När jag öppnade dörren för att gå ut och försöka få kontakt med grannen, blev katten så rädd att den sprang hem igen. Ägaren satte sedan igen öppningen, för att jag skulle slippa få flera besök. Den här gången var det en fågel som satt på bordet, så man får väl tro att den hade flugit dit. Den hade skitit, så jag var glad att det var vaxduken den satt på. Hade jag haft tvätt hängande därute eller glömt att ta in dynorna, kunde rengöringen ha blivit knepigare.

Blogg 21/7 2022.

 Yngre män gjorde min dag i tisdags. Medan vi väntade på bussen undrade en kille, som skulle med samma buss, om han fick ta ett kort på min tatuering. Han tyckte den var häftig och jag blev förstås väldigt smickrad. Det var Gollum/Sméagol han gillade, men han kände till Grinchen (som jag har på andra armen) också. Han pratade om att Jim Carrey hade spelat honom, fast det är 22 år sedan den filmen kom. Grabben såg inte ut att vara mycket äldre än så. På Kvantum hälsade mig en annan gosse, som jag kunde ha varit mor till, med orden: ”Hur mår en sån ungdom idag?” Visst tog han i onödigt hårt, men orden klingade vackert i öronen på en gammal, trött och sjuk kvinna. Vid tisdagens veckohandlande insåg jag för övrigt hur lätt jag tappar bort mina rutiner. Eftersom vi åker till sjukhuset varje vardag just nu, tvingade jag min själs älskade att följa med mig till förpackningsåtervinningen med skräp i helgen. Inte förrän jag var på väg till Kvantum för andra gången efter uppehållet, slog det mig att jag brukar ta med mig allt sånt på cykeln när jag åker dit. Det finns en återvinningsstation precis utanför butiken.

Blogg 20/7 2022.

 Som ansvarig kontaktsjuksköterska på strålningsenheten står i min journal namnet på en man, men den första veckan träffade jag enbart kvinnliga sköterskor. I måndags blev jag därför riktigt förvånad när det kom en man och ropade upp mig. Det var i alla fall kul att se att min kontakt fanns i verkligheten. På förekommen anledning nämnde jag Fantomen och att han fanns såg sjuksköterskan som en självklarhet. Eftersom jag inte kan hålla alla föreskrifter i huvudet googlade jag en extra gång på vad som gäller vid strålningen. Man skulle undvika att använda parfym, deodorant eller hudkräm minst fyra timmar före behandlingen. Parfym använder jag aldrig före ett vårdbesök eller vid något annat tillfälle när någon ska stå och hänga över mig. Det lär bli jobbigt för dom anställda om alla patienter stinker av luktagott i olika grad och utförande. Att man inte ska smörja dom sista fyra timmarna före behandlingen minns jag att jag fick information om. Deodoranten har jag varit lite tveksam till. Det är väl bäst att undvika den också på morgnarna framöver.

Blogg 19/7 2022.

 På åttiotalet, när jag bodde i Kalmar, uppförde ett sällskap som hette Calmare Gycklare något som kallades för slottsspel på slottet varje sommar. Man fick gå genom salarna och uppleva hur scener ur historien spelades upp. Mellan dom satt små kapell likt det på bilden och spelade. Jag har träffat kungligheter som Gustav Vasa och Maria Eleonora (åtminstone nästan) i verkligheten! Första gången jag hörde talas om slottsspelen var 1983, men då blev det inget besök. En bekant tog med mig dit, men det var fullsatt. Två år senare gjorde å andra sidan jag och en väninna två besök där under sommaren. Somrarna efter gick jag dit ensam. 1988 hade jag flyttat till Oskarshamn, men var ändå med bror och svägerska på slottsspelen i Kalmar. Det var sista gången jag besökte evenemanget. Jag vet inte om det eller något liknande finns kvar. Vad jag kan minnas har jag inte besökt Kalmar slott över huvud taget dom senaste 34 åren. Återstår att se om det kan bli av någon mer gång i livet.

Blogg 18/7 2022.

 Under cytostatikabehandlingen vågade jag mig aldrig ner till Kvantum, eftersom mitt immunförsvar var snudd på obefintligt. Mannen i mitt liv har fått lägga tid och energi på att handla åt oss båda. Nu tjatar alla om motion, så i förra veckan cyklade jag dit och veckohandlade själv. Irritationsmomenten (som jag nästan hade hunnit förtränga) fanns kvar. Vid förköpet stod ett äldre par med en kundvagn och blockerade effektivt passagen för oss som var på väg in i butiken. På vägen ut igen noterade jag att flera av luckorna till Instaboxarna stod öppna. För vilken typ av människor är det inte självklart att stänga luckan efter sig, när man har tagit sitt paket? Ute vid cykelställen var det tomt i flera meter till höger om min cykel. Ändå var det någon som hade känt sig manad att parkera sin precis intill min på den vänstra sidan. Jag hade alltså inte en chans att komma åt att hänga på cykelväskorna, lasta på resten av det jag hade handlat och få ut min cykel därifrån.

Blogg 17/7 2022.

 Efter att ha missat en extra tidig buss hem från sjukhuset med ett par minuter två gånger, såg det ut att vara helt kört med något tredje gången gillt i fredags. På dörren till strålningsenheten satt nämligen en lapp. Den ena maskinen hade gått sönder, så man fick klara alla behandlingar med en. Det innebar förstås att man fick räkna med lite extra väntetid. Surt då att tv:n i väntrummet för en gångs skull var avstängd, men det rådde en annan väntande bot på. Han visste var fjärrkontrollen låg och drog igång ”Så ska det låta”. Själv verkade han inte så intresserad, men jag fick lite underhållning. Nu blev inte väntan så lång, för jag blev inkallad två minuter före utsatt tid. Det var i det rum där jag hade varit innan som det var trasigt. Det innebar att allting var spegelvänt där jag kom in nu, men annars såg det likadant ut. Dom båda sjuksköterskorna var dessutom så effektiva att jag fortfarande hade tre minuter på mig innan den där bussen skulle gå. Hade det inte varit så långt att promenera från strålningsenheten till huvudentrén hade jag hunnit. Nu hann jag istället tack vare att bussen var några minuter försenad.

Blogg 16/7 2022.

 Jag fick tiderna för nästa veckas strålning i torsdags. Det borde förstås ha fått mig att stanna till vid receptionen på den avdelningen och fråga efter bussbiljetter för samma vecka, men det tänkte jag aldrig på. Nu hade vi väldigt gott om tid innan bussen skulle gå hem, så det kändes ändå vettigare att gå tillbaka dit då. Risken verkade överhängande att jag skulle glömma det helt på fredagen. Flickan som fixar sånt gillade jag redan innan. Nu steg hon ännu mer i aktning när hon sa: ”Jag kommer inte riktigt ihåg vad du heter”. Vi hade setts en eller möjligen två gånger och jag kände inte alls igen henne först. Hur hon skulle kunna känna igen alla hundratals patienter fattade jag över huvud taget inte. Hon hade i alla händelser små packar förberedda med biljetter för en vecka, så när jag hade presenterat mig var det bara att räcka över den med rätt namn. Flickebarnet har en dialekt som jag tycker är härlig, men som hon stundtals blir retad för. Den blir tydligen mest markant när hon blir arg, så det kan kanske vara en anledning att reta upp henne.

Blogg 15/7 2022.

 Att bankerna vill ha in uppgifter om ens besparingar för att undvika penningtvätt har jag varit med om förut. Dock har det då gällt banker som jag har konto hos och alltihop har skötts smidigt över Internet. När det plötsligt kom ett brev i postboxen, var det från Ölands Bank. Den har jag inget som helst minne av att ha nyttjat någonsin. Nu hävdade dom ändå att jag hade ett konto där, även om behållningen var noll kronor. Frågorna som skulle besvaras fanns på papper. Dessutom förväntades jag kopiera in giltig id-handling och få bevittnat av två personer att den var äkta. Jag brukar maila för enkelhetens skull när det händer sånt här, men nu ringde jag upp banken. Det slutade med att flickebarnet som jag pratade med lovade att kolla upp det närmare och ringa tillbaka. När det aldrig skedde skickade jag ett mail också för säkerhets skull. Hon som svarade på det bad mig att slå dom en signal. När jag gjorde så föreslog flicka ett att jag skulle komma in på kontoret och avsluta kontot. Det närmaste ligger i Färjestaden och att åka fram och tillbaka dit lär ta minst en halv dag med buss. Till slut fick jag kontakt med hennes kollega, som hade skickat ärendet vidare. Möjligen kommer det en lapp som ska fyllas i och skickas tillbaka, men i den bästa av världar avslutas kontot utan min hjälp.

Blogg 14/7 2022.

 Igår fick jag förklaringen till varför jag varken kan se mina bokade tider eller blir påmind om dom, sedan jag började med strålningen. Avdelningen heter alltså ”onkologiska kliniken och strålningsfysik” och borde vara en och samma. Ändå har dom olika bokningssystem och dessa båda system kan dessutom inte prata med varandra! Jag har säkert hört något ännu dummare under ett hyfsat långt liv, men nog tog det priset som något av det mest ologiska jag någonsin har hört. Ännu märkligare blev det när jag i min telefon hittade sms som påminde om den första tiden jag hade för ett par veckor sedan för att förbereda strålningen. Man kan undra vem som hade bokat in den, eftersom jag både fick kallelse och sms då. Nu är vi i alla händelser igång med strålningen. Jag har fått några nya tatueringar, även om dom är pyttesmå. Man fick välja mellan streck med spritpenna eller små tatuerade prickar. Jag är så prickig redan innan av naturen (eller möjligen solandet) att dom där små pluttarna inte syns. Vi hade lite dålig tajming igår och missade bussen hem med bara ett par minuter. Det fick bli en fika medan vi väntade på nästa.

Blogg 13/7 2022.

 Under dom senaste månaderna har jag blivit mer och mer av en morgonmänniska. Jag har duschat innan jag har lagt mig på kvällen. Det vill jag ogärna göra efter klockan tio, eftersom jag bor i hyreshus. Lägger man sig vid den tiden kommer man förstås upp lite i tid på morgonen. Då finns det eventuellt också folk som vill sova, men jag börjar sällan föra oväsen så fort jag kommer ur sängen. Jag låter mera på kvällen och nu blir det inte för sent för det. Samma sak med att ringa mer eller mindre viktiga samtal. Som när jag behövde hjälp från Nordea senast. Tidigare var klockan mitt i natten innan jag kom så långt. Mannen i mitt liv hävdar visserligen att kundtjänsten där hade öppet dygnet runt förut, men det är också han som har berättat att dom stänger vid åtta på kvällen numera. Han tycker att det är en försämring, medan jag är nöjd att man kan ringa utanför kontorstid. Det gäller inte på alltför många ställen. För särbon måtte det mest vara principen, för han är definitivt ingen nattmänniska.

Blogg 12/7 2022.

 1177.se är en mycket praktisk sida, när man är inne i vårdsvängen. Alla bokade tider syns där. Märkligt nog finns inte så många av dom under just tider. Istället syns dom i journalen, men där finns även dom som är inbokade långt framåt hösten. Därför blev jag lite orolig när tiden för strålning imorgon inte syntes till någonstans. Före alla andra besök har jag dessutom fått påminnelse via sms både ett par dagar innan och samma dag, men nu var det tyst från sjukhuset. Jag vill inte gärna åka till Kalmar i onödan, så i morse ringde jag för säkerhets skull. Fast det ska vara samma avdelning, kunde tjejen på onkologen inte se bokningarna till strålningen. Nu är sjuksköterskorna där väldigt serviceinriktade. Hon ringde alltså till strålningen och frågade och sedan tillbaka till mig. Jag hade passat på att be henne kolla tiderna för resten av veckan, så nu vet jag när jag ska dit torsdag och fredag också. Framöver får jag tider för en vecka i taget. Dom kan variera från dag till dag och det var exakt vad dom gjorde den här veckan.

Blogg 11/7 2022.

 När jag var tjugofyra jobbade jag på Nordchoklad. I början av juni det året hade vi vårfest på Kalmar slott. Jag och tjejen jag jobbade mest tillsammans med under den tiden satt hemma hos mig och drack vin innan. Troligtvis tog jag ett glas för mycket. Om det är därför eller på grund av att jag inte har några anteckningar från själva festen på slottet som jag inte minns några detaljer därifrån, ska jag låta vara osagt. Det är ju ändå närmare fyrtio år sedan. Efterspelet minns jag desto tydligare. Framåt natten hamnade vi i norra Kalmar på en efterfest, som vi blev utslängda från efter en liten kontrovers. Vid det laget var väninnan vingligare än vad jag var. Hon fick med sig sina skor i handen och jag såg till att hon fick på sig dom. Strax efteråt sa hon att nu ville hon ta på sig skorna. Dom var, som sagt, redan på. Det här var före mobiltelefonernas tid, så vi fick traska en bit innan vi hittade en telefonkiosk. Från den ringde jag efter en taxi. Jag hade inte pengar nog för att ta mig ända hem, men bad chauffören köra så långt dom räckte. När vi skulle lämna av min väninna visste jag vilket hus hon bodde i, men var osäker på vilket nummer. Vid det laget var hon inte talbar längre, men hon höll upp rätt antal fingrar.

Blogg 10/7 2022.

 Eftersom jag är en ovanligt fumlig person, slår jag sönder saker och ting stup i kvarten. Flera av mina figuriner är limmade efter att ha gått i golvet. Bland annat huvudet på en ”nickedocka” föreställande Leif GW Persson. Den står numera i en hylla, där den är aningen säkrare. Sånt som står på fönsterbrädorna är på tok för lätt att tappa eller knuffa till, när jag ska öppna vädringsfönstret. Dom prylar som har gått i så många delar att dom har varit bortom räddning har jag med tungt hjärta fått kasta i soppåsen. Tallrikar och glas är sånt jag bär mellan köksskåp, bord och diskmaskin varje dag. Ändå tappar jag av någon anledning sällan sånt i golvet. Händer det ändå så brukar dom oftast bara studsa utan att gå sönder. Därför blev jag ganska paff, när en av mina tjocka tallrikar gled ur handen på mig häromdagen. Den gick tvärt av på mitten och blev liggande i två delar på golvet. Den måste ha landat extremt olyckligt. Skönt i alla fall att det inte blev flera bitar att sopa upp. Så insåg jag fördelen med att alltid ta i lite extra. Min tanke var att nu hade jag bara fem tallrikar kvar, men det visade sig att jag hade nio.

Blogg 9/7 2022.

 Eftersom sommaren känns som årets kortaste årstid, blir det aldrig riktigt av att införskaffa varken myggnät eller luftkonditionering. När det är som varmast plockar jag fram min lilla bordsfläkt. Den väsnas och det drar i nacken, men jag överlever hettan utan att svimma. När det någon gång är svalare ute än inne vågar jag mig på att öppna vädringsfönstret, men knappast balkongdörren. Ibland smiter det ändå in en fluga. Hittills i år har det varit den större variant som jag kallar spyflugor och dom har burit sig lite annorlunda åt mot vad jag är van vid. En lyckades gömma sig i min lilla lägenhet. När mannen i mitt liv stängde in den i badrummet, missade jag den två gånger. Sedan hittade jag den inte ens i det lilla utrymmet. Särbon fick själv gå in och slå ihjäl den. En annan fluga låg jag i sängen och kollade på, medan den flög runt i fönstret. Fast vädringsfönstret sitter precis intill, brukar dom aldrig hitta dit och flyga ut, men det gjorde faktiskt den här. En tredje tänkte jag slå ihjäl i köksfönstret, men tvekade när jag såg hur stor den var. Hen måste ha hört mig, när jag konstaterade att enda sättet att rädda livhanken var att flyga ut, för när jag öppnade vädringsfönstret lät hen sig jagas ut.

Blogg 8/7 2022.

 Jag hann inte mycket mer än publicera ett blogginlägg om min tv-tjänst, förrän det verkade både felaktigt och inaktuellt. När det var dags att kolla lite på play igen hittade jag plötsligt dom olika kanalerna jag kunde välja mellan direkt. I och för sig kan det ha hängt ihop med att tv-tjänsten uppdaterades när jag satte på den, men det får vi aldrig veta. Det händer allt som oftast när man kör igång den, men jag har dålig koll på om någonting förändras eller inte vid varje tillfälle. Dom kanske bara vässar den lite, vad vet jag? Dom goda nyheterna är alltså att jag enkelt hittar dom olika kanalerna igen. Dom dåliga nyheterna är att på SVT måste jag fortfarande söka efter programmen och där är sökrutan lika knölig som innan. Att flytta en markör med hjälp av piltangenterna och välja en bokstav i taget är inte riktigt min grej. Den mer noggranna genomgången av innehållet på dom olika sidorna glömde jag förstås bort att göra, innan jag stängde av tv:n för dagen. Nu har jag kollat att kanalerna till och med syns under två olika flikar.

Blogg 7/7 2022.

 Tanken med en snarkskena lär vara att underkäken ska skjutas fram, för att man ska andas lättare. Problemet för mig är att käken inte återvänder till utgångsläget, så jag tillhör den procent som får ett bestående underbett. Hos dom flesta går det tillbaka när dom tar ut skenan, fast dom inte ens kommer ihåg att bita i gummigrejen som är till för att det ska släppa. Jag kan tugga hur mycket jag vill på den utan att det hjälper. Vid senaste besöket på specialisttandvården på sjukhuset lät vi det bero. Dom skulle kalla mig efter ett halvår, för att kolla så det inte hade blivit värre. När kallelsen kom var jag sjuk av mina cytostatikabehandlingar, så jag fick skjuta fram besöket. Igår var det i alla fall dags. Det tog fem minuter att konstatera att underbettet varken hade blivit bättre eller sämre. Dom kallar mig igen om ett år igen och får jag akuta besvär får jag ringa. Det kändes som lite överkurs att vara iväg i fyra timmar för ett så kort besök, men jag får väl vara tacksam att jag har frikort efter alla andra behandlingar. Att betala ett par hundra för det också hade varit riktigt surt.

Blogg 6/7 2022.

 Jag hittade två bilder tagna från min balkong på Två Bröders väg 14 i Norrliden i Kalmar. På den ena regnade det och på den andra var det fullt av snö. I verkligheten hade jag valt regn alla dagar i veckan, men på bild gjorde sig snö bättre. Problemet med den där lägenheten var att den låg på nedre botten och att det verkligen innebar i markplan. Myror som marscherade in och bosatte sig i mitt kök var ett återkommande problem. Att alla som gick förbi utanför mina fönster såg rakt in till mig var inte heller så kul. När jag ville byta till en lägenhet högre upp stötte jag på patrull. Skulle jag byta måste det vara till någonting större. Jag hade ingen större lust att få högre hyra, så jag hotade helt enkelt med att flytta till en annan hyresvärd. Då gick det plötsligt bra att byta till en tvåa på andra våningen i huset intill. Det högsta jag bodde under mina år i Kalmar var på femte våningen. Nu bor jag sedan 32 år tillbaka på tredje och förundras över att jag någonsin har vågat bo i markplan.

Blogg 5/7 2022.

 När jag besökte strålningsenheten på sjukhuset fick jag en broschyr som hette ”Hälsosamma levnadsvanor för dig som har eller har haft cancer”. Enbart kostråden gav en god fingervisning om varför jag fick cancer över huvud taget. Man skulle ha ett BMI mellan 19 och 25 och undvika viktuppgång i vuxen ålder. Inkludera någon form av fullkorn, grönsaker, frukt, bär och baljväxter i sina måltider varje dag. Äta lite eller inga charkuteriprodukter. Undvika sötade drycker, bakverk, snacks och godis och hålla utkik efter nyckelhålsmärkta produkter. Den enda punkt jag kvalade in på var att begränsa intaget av rött kött till max 500 gram per vecka. Det äter jag garanterat inte så mycket av. Vidare fanns att läsa för rökarna att dom dels skulle göra rökuppehåll 4-8 veckor före och efter ett kirurgiskt ingrepp och sedan under strålbehandling och cytostatikabehandling. Efter cancerbehandlingen var det sedan rökstopp! Vore det inte enklare att råda dom att sluta röka direkt? Ungefär samma råd gällde alkohol. Fast där var formuleringarna lite mjukare. För att förebygga cancer var det bäst att undvika intag av alkohol. Om man ville konsumera alkohol efter avslutad cancerbehandling, var det bra om man gjorde det sparsamt.

Blogg 4/7 2022.

 När febern till slut började ge med sig för den här gången fick jag istället huvudvärken från helvetet. Fast det var en av årets (hittills) varmaste dagar, dröjde det några timmar innan jag insåg att det kanske inte hade med dom eländiga behandlingarna att göra. Visst har jag hört talas om att man kan få huvudvärk, om man dricker för lite när det är varmt. För mig har det aldrig tidigare varit något problem, eftersom jag har varit en sån som alltid är törstig och dricker hela tiden. När jag jobbade hade jag alltid en vattenflaska vid min arbetsplats. Här hemma stod en likadan flaska på skrivbordet om jag satt vid datorn eller bredvid fåtöljen i vardagsrummet vid tv:n. Problemet efter cytostatikabehandlingarna har varit att hur törstig jag än har varit, så har ingenting varit gott att dricka. Nu lyckades jag hur som helst dämpa huvudvärken genom att dricka vad som kändes som litervis. I något skede av alla behandlingar blev vi rekommenderade att köpa vätskeersättning. Den letade jag upp nästa gång huvudet inte ville vara med. Jag hade inget minne av ens i vilken form den var. Det fick sin förklaring, när jag insåg att båda förpackningarna var oöppnade.

Blogg 3/7 2022.

I fredags satte jag och min ständige ledsagare oss på bussen för ännu ett besök på sjukhuset i Kalmar. Nu styrde vi stegen mot strålningsenheten, som tydligen är en del av onkologen den också. Först hade vi ett långt samtal med en sjuksköterska. Själva strålningen hade jag hoppats enbart skulle påverka huden, men nu fick jag veta att man kan bli trött av den också. Man ställde in dom olika stöden på behandlingsbordet. Så antecknades lägena, så jag ska ligga likadant vid dom olika strålningsbehandlingarna. Medan jag låg där togs röntgenplåtar, som jag antar behövs för att man ska veta exakt var man ska stråla. Jag fick prova att hålla andan på ett sätt som lyfte upp bröstet och gjorde att risken minskade för skador på hjärta och lungor. Jag fick se en mätare som visade att jag hade lagom mycket luft i lungorna. Efteråt fick jag gå till en annan sköterska för blodprov. Mina blodvärden var tydligen okej. Så fick vi med oss bussbiljetter hem till dom tre första behandlingstillfällena. Själva strålningen börjar den trettonde och håller på intensivt i tre veckor.

Blogg 2/7 2022.

 När det small till här utanför igår kväll, lät det som åskan. Fast den brukar föregås av att himlen blir alldeles svart och från mitt fönster såg jag nästan solen genom en glipa i molntäcket. Jag var på väg att resa mig för att kolla om någon bil hade rullat runt på vägen utanför. Innan jag hann så långt small det igen och jag insåg att det var åskan trots allt. Speciellt som det började regna strax efteråt. Mannen i mitt liv ringde och undrade vad som hände. Han hade tyckt att det lät som en plåt som rasade ner på gatan. Han hade inte ens hunnit dra ur datorn, något han annars är bättre på än jag. Jag har en vippkontakt som jag stänger av strömmen till den med på nätterna, men någon påstod att det ändå inte är helt säkert. När den tredje blixten och smällen kom nästan samtidigt, förbjöd jag särbon att krypa ner till sitt eluttag. Det vore inte så lyckat om han höll på där precis när blixten slog ner. Det verkar visserligen inte hända så ofta just här, men någon gång ska väl vara den första. I andra änden av stan slår åskan sönder datorer på löpande band, om jag har förstått saken rätt.

Blogg 1/7 2022.

 Tre gånger i mitt liv har jag kommit till Borgholm på Öland sjövägen. På kortet nedan är jag tjugo och står ombord på en motorbåt. Den tillhörde en bekant till en bekant och vi var några stycken som i princip åkte till Borgholm och käkade lunch. Vädret var strålande, åkturen härlig och det var mysigt att sitta på Strands uteservering och äta. Dricka också av korten från måltiden att döma. Av dom kan man inte utläsa vad vi åt, men däremot vad vi drack. Redan året därpå var jag tillbaka. Då var det segelbåt och midsommarfirande som gällde. Jag fick både dra i tampar och styra båten på vägen dit och hem. Hamnen var full av båtar och vi låg där hela helgen. Förutom den obligatoriska midsommarmaten sill och potatis, rökte vi flundror. Det började regna natten mot söndagen, så hemfärden blev en blöt historia. Tio år senare gjorde jag en utflykt över dagen med min bror och hans familj en sommarlördag. Då åkte vi färja till Borgholm. Av den trippen minns jag inte så mycket mera än att ungdomarna som skulle till Öland och festa stod redo att välla ombord på färjan när vi kom tillbaka till fastlandet.