Blogg 31/3 2023.

 När min älskade särbo ville att jag skulle skriva ut text åt honom, kändes det enklast att han talade in den först i lugn och ro. Jag insåg ganska snart att det var ett evighetsjobb att lyssna på en mening i taget och skriva in den i datorn. Man skulle kunna tala in text direkt i programmet Word, men någon mikrofon trodde jag inte att jag ägde. Till slut lyckades jag klura ut hur jag lade in själva ljudfilen. Det är visserligen mycket som blir konstigt, men det känns ändå mera överkomligt att bara rätta till felen, än att skriva vartenda ord själv. Ett exempel var: ”Om du ser din hosni?” Det visade sig att det var jag som visade särbon på inspelningsappen att ”Där ser du din hostning.” Vid ett besök på vinden insåg jag för övrigt att jag till och med hade två mikrofoner i mina gömmor. Det fungerade att läsa in texten med hjälp av en sån också, men resultatet blev om möjligt ännu sämre än på det sätt vi hade använt oss av tidigare. Möjligen talar jag inte lika högt och tydligt som särbon.

Blogg 30/3 2023.

 Under förmiddagens nyhetsscrollande noterade jag att idag var sista dagen att deklarera, om man ville ha sin skatteåterbäring i april. Själv deklarerade jag första dagen det var möjligt och jag fick dessutom restskatt. Däremot tänkte jag på min älskade särbo. Han väntar in blanketterna som kommer med posten och jag trodde inte att dom hade anlänt ännu. Jag får inga numera, eftersom min deklaration kommer till min digitala brevlåda. Jag har mannens mobila BankID i min telefon, så jag kunde logga in på hans sida hos Skatteverket. Jag antog att hans deklaration bara skulle godkännas rakt av, så jag ringde honom för att kolla om jag skulle göra så. Det visade sig att han hade fått deklarationen i precis lagom tid och hunnit godkänna den själv. Inte förrän han sa det insåg jag att det stod ”inlämnad” på webbsidan jag hade uppe. Att jag dessutom kom ur sängen ovanligt sent för att vara jag och hade fått en ny order på Bokbörsen, som ska packas, innebär att jag inte lär hinna så mycket mera idag, innan särbon dyker upp för dagens lunch.

Blogg 29/3 2023.

 Sedan jag började äta statiner mot mitt höga kolesterol, är kobalamin det enda värdet som ligger i överkant bland mina blodprover. Jag har googlat mig fram till att det betyder B12. Lite orolig blev jag när jag läste att det kunde ha med levern att göra, men enligt läkaren var mina blodprover fantastiska. Så skulle hon väl knappast ha uttryckt sig, om det vore någonting att oroa sig för. Jag frågade sköterskan som gav mig dropp sist vi var på sjukhuset, men hon rekommenderade mig att fråga min husläkare. Jag har inte träffat min sedan dess, men när min älskade särbo träffade sin, passade han på att fråga. Den läkaren hade undrat om jag tog några kosttillskott, men jag slutade med allt sånt inför cancerbehandlingen. Det enda jag har börjat med igen är sånt som håller ihop mina naglar, eftersom dom i det närmaste föll sönder. Det tog mig ett bra tag att klura ut att dom pillren självklart innehöll vitamin B12. Så var det mysteriet löst.

Blogg 28/3 2023.

 När solen väl går ner brukar det bli mörkt väldigt snabbt. Därför går jag hellre runt och tänder lyktor och smålampor en stund innan. Jag gjorde så i söndags också, men skymningen uteblev. Jag kunde inte för mitt liv begripa varför. Inte förrän klockan blev över sju, kom jag ihåg att vi hade ställt fram klockan natten innan.
Jag läste att vi är många som sorterar äggskal fel. Enligt Strängnäs Energi ska dom sorteras bland övrigt avfall, inte som matavfall. Skalen är tydligen för tunga för att kunna förvandlas till biogas i rötkammaren och det innebär en massa extrajobb för dom som jobbar där. Jag hade nyligen tagit hem en instruktion från KSRR här i Nybro. På den står det som synes klart och tydligt att äggskalen ska ner i den gröna påsen. Förvirringen är total. Anledningen till att jag hämtade den där bilden var att jag helt riktigt kom ihåg det som att dom inte ville ha snittblommor där. Dom skulle läggas i den röda påsen. När jag googlade fick jag upp en annan kommun, som skrev att dom hörde hemma i den gröna. Inte undra på om man sorterar fel.

Blogg 27/3 2023.

 Eftersom jag och min själs älskade inte bor tillsammans, händer det fortfarande att jag tjänar in en karl då och då. När mjölkförpackningar och flaskor ska öppnas tar jag till endera ett specialverktyg som jag har fått i present eller nötknäpparen. Med den får man tag i det mesta och orkar dessutom dra runt det. Med glasburkar kan det vara värre. I mitt föräldrahem hade vi en sorts öppnare till dom också. Den satt under ett skåp och man drog fast locket i den. Någon sån har jag inte, men jag minns åtminstone knepet med att köra in en skruvmejsel under locket. När vacuumet släpper går det lättare att öppna. Häromsistens var det en liten fågel, som fick mig att fundera över hur pass självständig jag är. Jag hade vädringsfönstret öppet och klurade på vad jag skulle ta mig till om den fick för sig att flyga in till mig. Att ringa efter särbon kändes onödigt våpigt. Jag bestämde mig för att det borde kunna fungera att slänga ett badlakan över pippin. Då borde man kunna få tag i den och kunna släppa ut den. Det känns åtminstone som en bra teori. Jag hoppas att jag aldrig behöver testa den i praktiken.

Blogg 26/3 2023.

 Jag har förstått att Sveriges regering har gett Postfinansieringsutredningen i uppgift att undersöka möjligheten att kräva av alla medborgare att ha en digital brevlåda. För mig låter det som om man överväger att införa ättestupan igen. Alternativet torde vara att förse alla äldre med varsin dator och lära dom att använda den. Mina äldsta grannar, som är 88 och 92 år gamla, har ingen dator. Dom har själva funderat över om dom kommer att klara sig utan resten av sina liv, eftersom allting ska gå över nätet numera. Min särbo kunde inte teckna ett telefonabonnemang utan e-legitimation. Hans dator hade blivit för gammal för att klara av en sån och någon smartfåne har han inte. Vi löste problemet genom att lägga in hans mobila BankID i min telefon. När han ska uträtta bankärenden i datorn använder han bankdosa. Den ska bytas ut framöver, men eftersom han använde BankID också, var inte banken övertygade om att han behövde någon dosa. Själv kom jag inte ens åt Internetbanken förrän jag avinstallerade mitt antivirusprogram. Just på banken känner man väl annars att det borde vara extra viktigt att tänka på säkerheten.

Blogg 25/3 2023.

 Med åren har jag lärt mig att inte tjoa på människor som ser bekanta ut, förrän jag är bombsäker på att det är rätt person. Det finns på tok för många som är lika varandra och jag har tagit fel många gånger. Så när jag såg en bekant häromdagen såg jag till att vara helt hundra på att det verkligen var hon, innan jag gjorde min framstöt. Hon brukar alltid ha mössa på vintern, så nu inledde jag med ett ”Ingen mysse?” Det märkliga och självklart pinsamma var att när hon vred ansiktet helt mot mig, så var det plötsligt ingen bekant längre. Lyckligtvis var det en mycket trevlig dam, som hävdade att det gick bra att prata med henne också. Däremot verkade hon aldrig ha sett Emil i Lönneberga, för vad jag menade med mysse förstod hon inte alls. Jag fick peka på min egen huvudbonad och säga mössa, som det tydligen heter på rikssvenska. Hennes svar var att hon hade bilen den dagen. När hon promenerade hade hon alltid mössa.

Blogg 24/3 2023.

 Om jag har förstått saken rätt, så har jag varit ungefär femtio år före min tid, när jag konsekvent har skrivit dom istället för de eller dem. Det var posten som gav ut en bok som hette ”Skriv som du talar” på sjuttiotalet. I en annons där boken säljs läser jag nu att den är ”uppmuntrande läsning för alla som vill utrota krångelsvenskan”. Tanken var väl att det var bättre att man skrev talspråk än att man inte skrev alls. I vuxen ålder har jag hållit fast vid dom, främst därför att så många som använder de och dem inte kan skilja på dom båda orden. Vissa använder dom till och med konsekvent tvärtom. Nu talas det tydligen om en dom-reform, men jag har förstått att åsikterna går isär om lämpligheten av en dylik. Intressantast var ett inlägg av en skribent som hävdade att kampanjen för en dom-reform var ett uttryck för klassförakt. Så valde han att illustrera sitt inlägg med bilden nedan från ett hotell. Inte bara har man blandat dem och dom friskt. Man har dessutom endera satt ett frågetecken mitt i en mening, alternativt missat att börja nästa mening med stor bokstav.

Blogg 23/3 2023.

 När det hade ordnat upp sig med varmvattnet här, så började värmen strula istället. Elementen var glödheta även när det blev lite varmare ute. Annars brukar hyresvärden vara snabb med att dra ner på värmen, så fort det blir plusgrader. Mina element har inte varit riktigt varma på alla år jag har bott här, så jag tyckte att det var enbart positivt. Så är det samma sak där som med vattnet. Man kan alltid vrida ner termostaten om det blir för varmt. Är det för kallt är det inte så mycket att göra åt. Mycket riktigt försvann värmen helt, efter att grannarna hade felanmält fenomenet. Jag trodde att pannan hade gett upp andan helt, men så träffade jag bovärden, när jag gick på min promenad igår. Pannan gick för fullt och ingen visste var felet låg, som gjorde att värmen inte kom ut till oss hyresgäster. Man hade petat lite, när man fick klagomål på att elementen var för varma och då försvann alltihop. Serviceteknikern försökte läsa sig till vad som kunde ha hänt. Tydligen lyckades han, för framåt dagen började mina element åtminstone bli ljumma igen.

Blogg 22/3 2023.

 Jag pratar så mycket för mig själv, att mina närmaste grannar förmodligen har missat att jag bor ensam här. Bland annat hänger det ihop med att jag lättare kommer ihåg vad jag har sagt än vad jag har gjort. Häromdagen hörde jag ändå mig själv säga: ”Det glömde jag.” När jag strax efteråt insåg att jag visst hade gjort det jag skulle, sa jag lika högt och tydligt: ”Nej det gjorde jag inte.” Tur att särbon är här ibland, så grannarna kan tro att det är honom jag pratar med. Han bodde för övrigt vägg-i-vägg med mig för många år sedan och hävdar att han hörde mig skratta här inne. Han har inga bevis för att jag gjorde det i min ensamhet, men man får väl vara tacksam att han inte ringde efter killarna med tvångströjan. Jag har ett gäng matportioner i min frys. Det finns en del att gräva bland, så jag brukar dra ut hela lådan och ställa den på köksbordet, för att slippa stå dubbelvikt medan jag letar. Häromdagen plockade jag tillbaka resten av burkarna jag hade rotat fram, när jag hade hittat den jag sökte. När det var klart stod den tänkta lunchlådan ändå inte att finna. Den hade åkt in i frysen igen, eftersom den stod på bordet.

Blogg 21/3 2023.

 Att skriva sms på en smartphone är ju både smidigt och bekvämt. Framför allt dom ord jag använder ofta fyller den i själv efter bara ett par bokstäver. Att bara behöva skriva Jä istället för Järnvägsgatan är en milsvid skillnad. Sedan finns det ändå vissa ord som min telefon helt enkelt inte vill kännas vid. Möjligen blir den generad, när jag vill skriva kramar. Bara bokstaven k genererar istället förslagen Kvantum, Kalmar och Kina. Skriver jag Kr vill telefonen skriva Kroatien. Det är inga ord jag någonsin har messat, så jag undrar hur den tänker. Istället för ordet massor föreslår den Malin eller Maria och världens blir Västerås. Jag är noga med att kontrolläsa det jag har skrivit innan jag skickar iväg det, för ibland känns det som om telefonen och jag inte har valt samma ord. Vill jag till exempel ha ett litet i i en mening får jag vara extremt noga med att välja det i menyn. Telefonen ändrar till en stor bokstav så fort den får en chans. Jag anar att det inte bara är min lur, för jag har sett andra som skriver stort I mitt i en mening.

Blogg 20/3 2023.

 När jag började kika runt på nätet efter en större dosett hittade jag bara såna som rymde medicin för en vecka i taget. I den jag har nu får det plats piller för tre veckor. Jag tycker det är urtrist att fylla på den där, så var tredje vecka räcker gott och väl. Det slog mig inte förrän efter en bra stund att dom jag hittade på nätet ändå såg ut precis som min. Troligen är den jag har nu också bara tänkt för en veckas förbrukning men med plats för tre olika mediciner. Jag har istället fyllt upp den till tre veckor. Så länge jag bara hade en medicin fanns det förstås ingen anledning att göra på något annat sätt. Ännu så länge får jag plats i den, även om det är nätt och jämnt. Skulle jag få fler mediciner utskrivna får jag väl börja fylla dosetten varje vecka, om jag inte vill kosta på mig en ny. Å andra sidan är planen att jag ska bli av med aromatashämmaren om fyra och ett halvt år. Den som lever får se. Det finns så många olika tidsintervaller att man undrar vad som egentligen är vad. Den medicinen ska jag ta i fem år, intravenöst muskelstärkande i tre år och kallad till mammografi en gång om året ska jag bli i tio år.

Blogg 19/3 2023.

 Dom första åren med blodtryckssänkande medicin kändes det lite kaosartat med alla olika märken, eftersom apotekspersonalen var tvungna att ge mig den som var billigast just för dagen. När jag började ta ut mina mediciner på nätapoteken och kunde välja själv, fastnade jag för ett märke som såldes i en burk. Att komma ihåg om och när jag har tagit mina piller är inte riktigt min grej, så jag skaffade en dosett. Sedan jag började ta mediciner för att dämpa risken för mera bröstcancer och för att sänka mitt höga kolesterol, blev det nästan lite trångt i min lilla dosett. Det fick precis plats tre piller tack vare att dom var så små. Dom nya låg i blisterförpackningar. Mina sköra naglar uppskattar verkligen inte att klämma ut pillren ur dom, så när jag hittade statiner i burk bytte jag märke. Problemet var att dom tabletterna var dubbelt så stora som dom jag köpte innan. Mina tre mediciner får fortfarande plats, men det blir så trångt att något piller stundtals fastnar. Möjligen kunde jag köpa en större dosett, men tills vidare pillar jag ut den tablett som sitter fast med hjälp av en gaffel.

Blogg 18/3 2023.

 Bondmorans ost har blivit vår absoluta favorit. När den var ny på Kvantum fick man en osthyvel på köpet, om man köpte en ost. Två stycken hann jag få och jag älskar dom nästan lika mycket som jag älskar den där osten. Lite misstänksam var jag mot hyveln i början, eftersom den inte har något blankt blad. Jag vet inte vad den är gjord i för material, men den skär osten minst lika bra som dom hyvlar jag har haft innan. Till min nya diskmaskin finns en bestickkorg med hål för varje bestick, så att dom inte ligger ihop. Tyvärr går inte osthyvlarna ner där, så i början diskade jag dom för hand. Till slut gav jag upp och placerade dom mellan muggar och glas. En dag var plötsligt båda hyvlarna försvunna. Jag fick tänka bakåt och insåg att jag hade diskat dom. Dom är svarta och jag hade inte sett dom när jag plockade ur diskmaskinen. Jag tycker det är skumt att jag kan missa någonting så stort, men det har hänt igen. Nu vet jag i alla fall var jag ska leta, om det saknas en osthyvel eller två.

Blogg 17/3 2023.

 Onkologen på Kalmar lasarett har tydligen varit trångbodda i flera år. Man har fått hyra in sig där det har funnits plats, så under min behandlingsperiod var det ett fasligt rännande åt olika håll. När det var dags för läkarbesök fick vi bege oss flera våningar upp i ena änden av sjukhuset. Cytostatikabehandlingen skedde i andra änden. Skulle man till båda samma dag fick dom hålla kontakten med varandra, för att veta att vi var på väg. Strålningen låg i ett tredje hus. Under våren är det i alla fall tänkt att man ska påbörja en helt ny byggnad på sex våningar, där all onkoligivård ska få plats. Den ska bland annat innehålla två nya strålningsbunkrar, avdelning för PET-CT, administrativa lokaler, skyddsrum och enhet för onkologisk dagvård. Huset får dessutom en ny entré. Det är bara att hoppas att jag inte får tillbaka cancern förrän 2026, när den är tänkt att stå klar. Kalaset beräknas kosta 423 miljoner och ska se ut som på bilden nedan.

Blogg 16/3 2023.

 När vi började beställa hemkörning från Kvantum verkade det som om vi bodde sist på deras rutt. Dom kom alltid hit strax innan den senaste tiden som var satt. En gång kom någon till och med en halvtimme senare än utlovat. På senare tid har det tvärtom känts som om dom började här. Den här veckan fick jag i alla fall vänta lite längre. När det till slut ringde var det inte på dörren utan i telefonen. Det var killen med varorna, som inte fick portkoden att fungera. Det har hänt tidigare, så jag tog hissen ner för att släppa in honom. Jag blev aningen snopen, när han inte syntes till här utanför. När jag öppnade porten hörde jag i alla fall hur han kom dragande med sin vagn i gruset. Han hade nämligen stått vid nästa port, eftersom han brukade leverera varor dit också. Där fungerade inte koden jag hade gett honom. Nu tog vi alla fall hissen upp hit tillsammans och han ställde in alla kassar i hallen. Där har servicen blivit bättre, för dom första gångerna fick jag plocka in dom från trapphuset själv.

Blogg 15/3 2023.

 Jag har tidigare läst om orter där biblioteken har meröppet och nu är samma sak på förslag här. Genom någon typ av digital lösning kan man besöka biblioteket även när det inte är bemannat. Det verkar i och för sig fungera på andra ställen, men just i Nybro har jag så svårt att se det framför mig. Här får absolut ingenting vara ifred. Det känns som rena julafton för buset att kunna tränga sig in efter någon som bara vill komma in och studera. Något annat det jobbas hårt för nu är flera och längre cykelvägar. En av sträckningarna ska gå förbi min älskade särbos hus, där det redan nu är väldigt trångt med bilar parkerade på båda sidor av gatan. Det ska bli spännande att se hur dom löser det, om dom nu får dom bidrag dom har sökt för projektet. En av mina drömmar ser faktiskt ut att bli verklighet framåt hösten. Stadsbussarna drogs in strax efter att jag hade flyttat hit, men nu verkar det som om dom ska återuppstå. Man pratar om att ersätta dagens anropsstyrda närtrafik med en busslinje med fasta avgångstider.

Blogg 14/3 2023.

 I dessa tider, när vi verkar stå på randen till ett världskrig, känns det för mig ganska naturligt att vi i Sverige har lika stor anledning att oroa oss som alla andra länder. Det verkar inte som om speciellt många ukrainare trodde att främmande makt skulle klampa in och förstöra deras land heller. Vi förfasas över dom få fall av skjutningar, misshandel och våldtäkter som sker här. Där nere verkar det snarare ha varit satt i system det senaste året. Här blir vi åtminstone uppmanade att vara förberedda med mat och annat för att klara oss ett tag i ett krisläge. Har jag förstått saken rätt, så håller man dessutom på att rusta upp vårt nerbantade försvar igen. Ändå finns det människor som verkar tro att Sverige ligger på en annan planet eller är fredat land på något vis. När vi fick veta att svenska kyrkan förbereder för ett stort antal dödsfall, om det skulle bli krig, fanns det dom som lät helt chockerade. Jag läste kommentarer som ”Känns ju tryggt och bra?!?! Vad får de veta som inte vi får veta? Fy fan på ren svenska!” Någon annan skrev: ”Det här tycker jag var otäckt att läsa. Blev så påtagligt på något vis.” Vilken sten har dom gömt sig under?

Blogg 13/3 2023.

 Huruvida jag mår dåligt av Zometa (skelettstärkande) har varit lite osäkert. Första gången fick jag det tillsammans med cytostatikan. Jag blev visserligen extra dålig, men kan inte säga vilken av medicinerna som gjorde det. I höstas minns jag inte att jag kände av det över huvud taget. Nu var det dags igen i fredags och i lördags tyckte jag att det värkte mer än vanligt i min gamla kropp. Värst var när det knöt sig som kramp i ryggen. Under natten sov jag dåligt och kände mig febrig. När jag tog tempen på morgonen var den mycket riktigt någon grad högre än vanligt. Jag hade inte ens tänkt på att kolla upp biverkningarna av Zometa tidigare, men när jag googlade var det första jag fick upp en klockren beskrivning av hur jag mådde. ”Inom tre dagar efter administrering av Zometa, har en akutfasreaktion ofta rapporterats, med symtom inkluderande bensmärta, feber, trötthet, artralgi, myalgi, stelhet och artrit med påföljande ledsvullnad. Dessa symtom är vanligen övergående inom några dagar.” Att det inte verkar vara helt hundra att det går över känns lite surt, men än så länge mår jag bättre idag.

Blogg 12/3 2023.

 En kväll tidigare i veckan kom det nästan inget vatten ur min kran. Eftersom det tidigare har hänt att jag har haft varmvatten men inget kallvatten, provade jag att vrida kranen åt andra hållet. Det var likadant den här gången fast tvärtom. Det kom inte så mycket varmvatten att det var lönt att försöka tvätta ansiktet för kvällen i någonting annat än kallt. Dagen efter hade det som väl var blivit lite bättre, så jag slapp duscha iskallt. Att tvätta håret hade nog däremot tagit hela dagen med det usla trycket. Jag gick in på min sida hos hyresvärden och gjorde en felanmälan för säkerhets skull. Jag tyckte att någon annan borde ha sagt till, men antog att det var bättre ju fler som gjorde det. Där hittade jag ett avslutat ärende, som jag inte hade någon aning om. Texten ”Anm. är hgs särbo” skvallrade om att det var min själs älskade som hade uppgett mitt namn. Det var ytterporten här nere som inte gick igen som den skulle och han var tvungen att ta det genom någon som bodde här. Framåt förmiddagen stack jag ut huvudet, när jag hörde vaktmästaren i trapphuset, och fick några ord med honom. Han kom tillbaka när allt var fixat och kollade vilket tryck jag hade och hur varmt vattnet var.

Blogg 11/3 2023.

 Skelettstärkande behandling stod på schemat igår. Vad jag tror var dagens enda riktiga snöby kom precis när jag och min älskade ledsagare promenerade till busshållplatsen. På sjukhuset träffade vi en sjuksköterska som hade samma problem med att sticka mig som tjejen på Astrakanen hade tidigare i veckan. Hellre än att ”använda mig som nåldyna”, som hon uttryckte det, bad hon en kollega om hjälp och droppet kom på plats. Busschaufförerna tittar i allmänhet knappt på talongen som vi betalar bussresan med. Förr bytte dom den mot en biljett, men det hade inte hänt på flera år förrän igår. På resan till Kalmar var det som vanligt, men när vi skulle hem igen åkte vi med vad som verkar ha varit en ovanligt nitisk chaufför. Han knappade in uppgifter från den lilla lappen och gav mig en biljett, som jag kände mig trygg med att kunna visa upp ifall det skulle bli någon kontroll. Fullt lika bra hade det inte känts om jag hade tittat närmare på biljetten. Det gjorde jag när jag kom hem och det stod att den var giltig från 2023-03-10 15:14 till 2023-03-10 15:19. På dom minuterna hann vi knappast ens lämna Kalmar.

Blogg 10/3 2023.

 Igår fyllde jag 62, en siffra som jag inte alla kan relatera till. Mina båda bröder ringde och grattade. Den ene sjöng till och med. Från brorsdottern med familj kom ett videosamtal, där hela familjen sjöng och hurrade. Så brukade mamman och hennes familj göra när hon var barn, men på den tiden fanns det inga telefoner med bild. Min älskade särbo hade smugit så med leveransen av blommor, att jag inte anade någonting förrän blombudet ringde på dörren. Presenten hade jag däremot varit med och köpt, eftersom jag behövde nya trosor. Det var ändå spännande, eftersom man inte får prova sånt eller lämna tillbaka om det skulle bli helt fel. När jag öppnade paketet och trosorna var så stora så dom täckte halva köksbordet blev jag smått förskräckt, men exakt så bred om röven var jag. Lite extra träning i telefonhantering fick jag under dagen. Medan jag pratade med den ena av mina bröder kom ett annat samtal. Jag lyckades parkera det första, avpollettera en telefonsäljare i det andra och återuppta det första utan att strula bort någonting.

Blogg 9/3 2023.

 Gårdagens promenad gick till Astrakanen läkarcentrum. Det var dags att ta prover inför den skelettstärkande behandlingen som jag ska få imorgon. Att ta sig dit och tillbaka var onödigt spännande, med all snö som hade dråsat ner dagen innan. Jag chansade på Järnvägsgatan, eftersom den brukar vara mest avkörd. Det var den nu också, men det var bara två villaägare på hela gatan som hade skottat trottoaren utanför sina hus. Man fick välja mellan risken att bryta ett ben där eller faran att bli överkörd ute på gatan. Hade jag jobbat som tidningsbud eller brevbärare hade jag blivit riktigt frustrerad. Framkommen till min destination fick jag vänta, fast det inte var någon inne för provtagning. Det innebar i alla fall att jag hann prata några ord med en bekant som jag inte hade sett på flera år. I vår ålder är vårdcentralen den plats där man träffar mest folk man känner igen. Att få ut något blod ur min arm krävde denna gång två försök, varav det ena efterlämnade ett blåmärke. Av vad jag läser i min journal var alla värden bra.

Blogg 8/3 2023.

 Olika typer av screening mot sjukdomar görs tydligen med väldigt olika intervaller beroende på hur gammal man är. Eller hur sjuk man är i vissa fall. Mammografi får jag därför varje år dom närmaste tio åren. Efter det lär det å andra sidan inte ske så många gånger till över huvud taget, eftersom man inte blir kallad mer när man har fyllt 74. Jag tyckte det var väldigt länge sedan det togs cellprov. Det var inte så konstigt, för mellan 50 och 70 tas det med sju års intervall. Det hinner inte bli så många provtagningar då. Om jag har räknat rätt hinner jag bara ta ett enda cellprov till, om jag nu lever tills det är dags. Det senaste på screeningfronten var ett bajsprov för att kolla om man hade små mängder blod i avföringen. Det kunde tyda på cancer, även om det var så lite att man inte såg det med blotta ögat. Man fick hem ett provtagningskit med posten och så skulle man helst posta det tillbaka samma dag som man hade tagit provet. Själva var dom tydligen inte lika snabba, för man ska få svar inom fyra veckor.

Blogg 7/3 2023.

 Båda mina bröder hävdar att det ultimata i rörelseväg ska vara 6000 steg per dag. Själv kommer jag sällan upp i så många, men igår lyckades jag faktiskt. Lite oklart dock om det verkligen räknades, för man skulle tydligen gå alltihop i ett sträck. Det räckte inte att räkna ihop alla steg man tog på en dag. Jag traskade först ner till frissan och satt där i godan ro i trekvart eller så. Därefter styrde jag kosan bort till Kvantum, där jag lämnade in ett paket, och till apoteket, där jag köpte lite medikamenter. På hemvägen gick jag runt Paradisets pizzeria. Den ligger bara några hundra meter härifrån, så planen var att min älskade särbo skulle hämta pizza där en dag den här veckan. Jag tänkte hämta en meny, eftersom den jag hittade på nätet verkade lite ålderstigen. Det visade sig vara en bra idé, för på dörren satt en lapp om att dom hade stängt för renovering. Det hade varit lite surt för mannen i mitt liv, om vi hade missat det. Nu hann vi dessutom fixa en plan b när det gällde matförsörjningen den dagen. 

Blogg 6/3 2023.

 Efter att ha använt datorn som lagringsplats för i princip allting i mer än tjugo år, är det inte alltid lätt att veta vad jag inte använder längre och alltså skulle kunna rensa bort. Oftast är det bättre att spara för mycket än för lite, eftersom det alltid är det som jag har kastat som jag upptäcker att jag skulle behöva. Stundtals är det så illa att jag inte ens vet vad olika filnamn betyder. Det fanns till exempel typ en bruksanvisning till någonting som hette Trind. Jag fick googla för att få veta att det var en sorts nail repair. Såna har jag provat mig igenom mängder av, eftersom mina naglar har varit dåliga så länge jag kan minnas. Dom blev knappast bättre efter cytostatikabehandlingen. Det märkliga i sammanhanget är att man använder det engelska uttrycket även i svenska annonser. Jag har aldrig sett att någon säljer nagelreparation.

Blogg 5/3 2023.

 Att autocorrect kan ställa till det, märker man då och då när folk kommenterar på nätet utan att kontrolläsa det dom har skrivit. Inte är jag helt säker på att det hjälper heller. Jag dubbelkollar i princip allting. Det har ändå hänt att jag har upptäckt efteråt att jag och telefonen inte har valt samma ord. Sånt jag skriver ofta kommer annars upp automatiskt. Det är ju trevligt, när man inte behöver skriva mer än ett par bokstäver i varje ord. Men vissa förslag kan kännas lite skumma. Dels själva valet av ord och dels varför dom kommer upp som förslag gång på gång, fast jag aldrig har använt dom.
För mer än fyrtio år sedan var jag och min bror hemma hos vår morfar och lärde oss att göra grytunderlägg. Man drog ett snöre genom små plastpärlor, så att dom hakade i varandra. När jag tänker på det blir jag sugen på att prova om jag minns hur det gick till, men tid verkar vara en bristvara fast jag har slutat jobba. Jag tror annars att jag har en skokartong med pärlor kvar uppe på vinden, men helt säker är jag inte. Under åren som har gått har jag sålt av mycket sånt som ändå bara låg i förrådet på Tradera. Däremot använder jag fortfarande dom grytunderlägg som jag tillverkade på åttiotalet.

Blogg 4/3 2023.

 Himlafenomenen har duggat tätt på sistone. Först var det norrsken, något som vi inte alls är bortskämda med på sydligare breddgrader. Det såg jag aldrig i verkligheten, men det lades upp mängder av bilder på Facebook. Så jag fick i alla fall se det, om än med andras ögon och genom kameralinsen. I veckan som gick var det planeterna Jupiter och Venus som syntes extra tydligt på himlavalvet. Dom såg dessutom ut att befinna sig alldeles i närheten av varandra, fast avståndet mellan dom i verkligheten är hundratals miljoner kilometer. Jag var inte så sugen på att gå ut när det var mörkt och titta efter dom heller. Jag kikade bara från balkongen och ut genom köksfönstret och konstaterade att man inte ser så långt här uppe i skogiga Småland. Jag trodde att jag skulle få nöja mig med bilderna andra lade upp på nätet på dom också och dom gjorde sig tyvärr inte lika bra på kort som norrskenet hade gjort. Men så plötsligt i torsdags kväll fick jag syn på dom genom fönstret i en glipa mellan träden. Dom lyste så starkt att jag aldrig hade förstått vad det var om jag inte hade läst om dom överallt.

Blogg 3/3 2023.

 Sist jag tänkte ta min promenad förbi närmaste brevlåda satte kommunens personal käppar i hjulet. Dom höll på att rensa i ett buskage som sitter vid ingången till en cykeltunnel. Med sig hade dom en stor traktorgrävare. Det kändes inte så frestande att ge sig in där och trängas med den. Som väl är finns det flera brevlådor på gångavstånd, så jag bara bytte rutt för min promenad. Det innebar att jag fick se någonting som jag aldrig hade sett förut. Det är ett par som cyklar ofta och mycket kors och tvärs i Nybro. Mannen brukar alltid komma först och hustrun en bit efter. Nu cyklade han faktiskt bakom henne. Så konstaterade jag att särbon sparar en hundring varje gång han rakar sig själv. Det var vad jag läste på skyltarna utanför ett par olika salonger att en rakning kostade. När jag gick förbi församlingshemmet Ansgarsgården började jag nästan undra om dom höll på att bygga ut den. Jag fick googla mig fram till att det är rampen till entrén som dom håller på att åtgärda.

Blogg 2/3 2023.

 Jag tänkte lämna mina pantflaskor på Willys igår, men stötte på patrull direkt, eftersom båda maskinerna var avstängda. Jag misstänkte att man höll på och tömde, men när det nu fanns en lur att lyfta för att få besked så gjorde jag det. Min aning var helt korrekt. Medan jag väntade på grönt ljus hann det bli ett riktigt litet Kährsmöte i foajén. Det var visserligen bara killen, som också skulle panta, som fortfarande jobbar kvar där. Med tanke på min ansiktsblindhet blev jag dessutom tvungen att fråga så det verkligen var han. Han hade rakat av sig sitt stora skägg och sånt förändrar ju utseendet en del. Min kvinnliga granne gick i pension för flera år sedan. Av någon anledning springer vi oftare på varandra nere i centrum eller på vägen dit än vad vi gör i kvarteret där vi båda bor. Damen som lärde upp mig när jag började på golvfabriken är också pensionär sedan flera år. Henne hade jag inte mött på länge, så det var skönt att se att hon var pigg och alert.

Blogg 1/3 2023.

Att det krånglar till sig när man drömmer, antar jag händer dom flesta då och då. En natt var jag på Kvantum för att handla, men hittade inte min shoppinglista. Jag har ingen aning om vad jag ska handla utan den, ens när jag är vaken. När det är en dröm finns det förstås över huvud taget inga varor att komma ihåg. Jag hittade en lapp till slut, men lyckades slarva bort den också. Radion stod på inne i butiken. Det brukar betyda att min klockradio försöker väcka mig, men nu var det faktiskt tyst i mitt sovrum. Min telefon hade förvandlats från en smartfåne till en gammaldags tegelstensliknande sak. Att ta en dosa till självscanningen hade jag förstås också glömt. I verkligheten är det åtminstone plana golvytor tillbaka till dom, även om det blir lite strul med att ta sig ut dit igen. I min dröm var det både gyttjigt och stenigt. Det största problemet med självscanningen i verkligheten är tydligen att folk ser det som ett tillfälle att stjäla som korpar. I flera ICA-butiker har dom till och med tagit bort det helt därför.