Blogg 31/8 2022.

 Även igår blev vi fördröjda så pass att vi fick börja turen med intagande av lunch. Den åt vi hos Arontorps kroppkakor och mat. Jag har alltid sett det som ett helgerån att äta någonting annat än kroppkakor där, men nu har jag ätit pasta två gånger i sommar. Vi stannade till i Mörbylånga, där jag gick i skolan i tre år på sjuttiotalet. Så fortsatte vi till Ölands södra udde, där vi klättrade upp i fyren Långe Jan. Jag höll verkligen på att tappa andan och benen kändes som klossar efteråt. Eketorps borg kikade vi bara på från håll, eftersom det inte var öppet. Ett besök på Gräsgårds kyrkogård blev det också. Där hade jag inte varit på flera år, fast mormors föräldrar har sin grav där. Det är Gräsgårds kyrka på bilden. Vi stannade i Färjestaden och fikade på hemvägen. Det jag mindes som Hembageriet hette Fiesta numera, men det spelade mindre roll. Huvudsaken var att det låg på samma plats och att jag visste var. Tillbaka i Nybro passade vi på att handla hem både ett flak öl och veckans matvaror, medan vi hade tillgång till bil.

Blogg 30/8 2022.

 Min älskade särbo ville att vi skulle resa bort tillsammans, när mina behandlingar var över. Nu är jag inte mycket för långresor. Istället förhandlade jag mig till att vi hyrde bil i några dagar och gjorde dagsutflykter. Igår gick inte färden längre än till Kalmar. Där lunchade vi på Thai Silk Palace. Förutom massor av god mat att välja på fanns det efterrätter och till och med en mjukglassmaskin, där man fick förse sig själv. Inne på restaurangen sa plötsligt en främmande kvinna ”Hej Eva”. Jag brukar själv använda samma knep om jag vill göra någon uppmärksam på att jag känner dom, men nu blev jag helt ställd. Jag såg verkligen ingenting bekant i det där ansiktet, förrän jag till slut fick klart för mig vem det var. Det är bra många år sedan vi jobbade tillsammans. Hon hade sin vuxna dotter med sig, och det är så jag minns mamman. Efter lunchen besökte särbon och jag Kalmar Läns Museum och såg utställningar om regalskeppet Kronan, utgrävningarna vid Sandby borg, Rugstorparn och annat. En rundvandring i Kalmar slott hann vi också med.

Blogg 29/8 2022.

 Jag försöker promenera en del, fast jag egentligen tycker att det är ganska tråkigt. Att cykla är ännu värre och då måste jag dessutom släpa ner cykeln från tredje våningen. Nu när peruken inte sitter i vägen längre, kan jag åtminstone stoppa hörsnäckor i öronen. Det mesta går lite lättare med musik. Jag gjorde så i fredags, men jag hängde bara snäckorna runt halsen. Ipodden drog jag igång, för att kolla så den fungerade. Sedan tänkte jag vänta med att lyssna på musiken tills jag hade kommit utanför tomten. Det är lite bökigt att inte höra vad dom säger, om man möter någon granne. Jag traskade halva min runda och det var precis lika trist som vanligt. Jag hade inte tänkt stanna och ta några kort, men när en fjäril satte sig bara ett par meter framför mig kunde jag inte motstå frestelsen. När jag stod stilla hörde jag musik någonstans ifrån. Ändå dröjde det en stund innan jag kom ihåg hörlurarna. Jag hade stoppat dom under tröjan för att dom skulle stanna på sin plats. Det hade tydligen inte tagit mig många minuter att glömma dom fullständigt.

Blogg 28/8 2022.

 Idag har jag gjort vad jag kan för att mina grannar ska komma upp i tid. Först drog jag igång diskmaskinen utan att fundera på hur mycket klockan var. Den var visserligen nästan åtta, men det är ju ändå söndag. Jag har förstått att det finns dom som bråkar med våra vaktmästare för att dom jobbar vid den tiden på vardagarna. Så duschade jag och med den nya duschblandaren verkar det också höras i hela huset. Värre skulle det bli när jag var klar. Jag kan inte ha badrumsdörren öppen när jag duschar, eftersom brandvarnaren sitter precis utanför. Den reagerar även på vattenånga, så jag behöver aldrig testa batteriet på den. Det gör den själv. Medan jag smörjer in mig efter duschen brukar jag ändå kunna ha dörren öppen några centimeter, så att jag kan andas. Idag klarade inte brandvarnaren ens det. Den började pipa för glatta livet. Jag brukar vifta under den för att få den att tystna. Nu tänkte jag att det borde räcka att dra igen badrumsdörren. Den fortsatte ändå pipa så länge att jag inte hade hjärta att låta den hålla på. Jag gick ut och viftade bort ångan, men vid det laget bör alla mina grannar ha varit klarvakna.

Blogg 27/8 2022.

 Min älskade särbo fick ett sms från Comviq om den nya lagen, som säger att alla kontantkort måste registreras. Han bestämde sig för att byta till abonnemang istället och ringde deras kundtjänst. En mycket trevlig flicka där tog sig massor av tid att hjälpa honom. För att slutföra alltihop måste han ändå legitimera sig. Han har ingen smartfåne och följaktligen inget mobilt BankID. Vi befann oss hemma hos mig, så vi förflyttade oss till hans lägenhet, där han hade BankID på fil i datorn. Det hade gått ut för ett par veckor sedan, så vi slet som djur för att installera ett nytt. Det vägrade lösa sig och det var felkoder som ingen begrep sig på. Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom det upp ett meddelande om att hans gamla webbläsare inte klarade av BankID längre. Nu hade vi ändå lite flyt, i och med att vi ska hyra bil några dagar i nästa vecka. Vi ringde Comviqs butik i Kalmar och fick beskedet att han kan komma in där och legitimera sig med sitt fysiska ID-kort.

Blogg 26/8 2022.

 Det absolut bästa som min äldste bror uträttade under sitt besök här, var att övertyga mig om hur mycket snyggare jag är i det korta hår som har vuxit ut än i peruken. Tidigare har andra försökt övertyga mig om att den var fin, medan jag själv enbart har tyckt att jag har sett konstig ut. Det har varit svårt att använda glasögonen med peruken på och varm har den varit. Nu trycker jag bara på mig den knallröda keps, som jag har fått av min älskade särbo, när jag går ut. Varken solglasögon eller hörsnäckor är något problem. Grannfrun, som jag talade med i onsdags, undrade om mitt hår hade vuxit ut ännu, så jag tog av mig kepsen och visade henne. Hon undrade om det var min vanliga färg. Det är inte lätt att veta, eftersom jag har tonat det i alla år. Det troliga är att färgen på det vänstra kortet är min naturliga, medan jag länge har tonat det i nyansen på det högra. Nu är håret så pass långt att det börjar bli svårt att dölja mina grå polisonger med peruken. Notera också att ögonbrynen har vuxit ut sedan det högra kortet togs i juni.

Blogg 25/8 2022.

 Onsdagens promenad började jag iförd keps och solglasögon. Det visade sig vara en alldeles ypperlig förklädnad. Jag kom mig inte för att smita förbi en före detta arbetskamrat, när vi möttes på samma trottoar, men hon fick fråga vem jag var. Jag traskade till biblioteket, där jag förtidsröstade. Den här gången hade dom inrett en riktig vallokal. Det var första dagen man fick rösta och så populärt att det hade varit kö innan dom öppnade. Hem gick jag genom Badhusparken. Jag hade läst att dom som vill träna i utegymmet var irriterade för att barnen leker där istället för på den nya lekplatsen. Nu var där bara en pappa med in lille son där, men mycket riktigt lekte dom vid gymmet. Lekplatsen har ett tema med broar, men det betydde inte nödvändigtvis vatten. Krokodilen hade det som synes väldigt torrt. Jag mötte två före detta arbetskamrater, som uppenbarligen hör ihop numera. Hela tiden stod jag med kameran i handen, men kom inte på förrän efteråt att jag kunde ha bett att få ta ett kort på dom. Å andra sidan blir jag väldigt generad om folk säger nej. Här hemma mötte jag en granne bortanför huset och en i ytterdörren, så det blev en väl genompratad utflykt.

Blogg 24/8 2022.

 I oktober 1988 fick jag följa med den yngre av mina bröder och hans fru till Hälsingland och hälsa på vår äldste bror med familj. På kortet av oss tre syskon framgår att det var snö uppe i norr. Vad som kanske inte syns lika tydligt är hur kallt det var. På den tiden ägde jag inga riktiga kängor med plats för lite tjockare sockar. I stövlarna på bilden hade jag bara tunna nylonstrumpor och jag glömmer aldrig hur jag frös om fötterna. När vi var ute på söndagen var dom till slut så kalla att det gjorde ont i dom. Ännu mer värkte det när vi till slut kom inomhus och fötterna skulle tina upp igen. Vantar utgår jag från att jag hade med mig, för några stelfrusna fingrar minns jag däremot inte. Kortet är taget med min kamera, så troligen är det därför vantarna inte syns till där. När vi är ute och plåtar vintertid numera, brukar jag dra in den hand som jag inte kan ha en tumvante på i jackärmen. Mössa använder jag fortfarande nästan aldrig, men numera är det tjocka kängor som gäller.

Blogg 23/8 2022.

 Den sista dagen av min brors besök i Småland blev det en biltur i nämnda landskap. Vi började i Strömbergshyttan. Att restaurangen där möjligen inte fanns kvar gjorde inte så mycket, eftersom det var i tidigaste laget att äta lunch när vi kom dit. Däremot hade vi tänkt oss att titta in i butikerna på samma område. Det gick inte heller, eftersom dom bara hade öppet onsdag till söndag. Vi fortsatte till Hovmantorp, där min bror tidigare har bott både på Glasbruksgatan och på Kårlandavägen. Jag kände igen båda namnen, men om någon hade frågat hade jag varken vetat varför eller var i Sverige dom fanns. Dom låg tydligen ändå kvar och skvalpade i mitt undermedvetna. Campingen Gökaskratt var vi också nere vid, innan vi fortsatte mot Tingsryd. Där blev det ett besök på Börjes. Det är ett varuhus som alla utom jag verkar ha varit inne i. Nedan finns bildbevis på att jag nu också har varit där, även om jag inte köpte någonting. Särbon investerade i en ny keps och min bror bjöd på smarriga baguetter i deras café.

Blogg 22/8 2022.

 Igår var det dags för årets gravrunda. Vi började på södra kyrkogården i Kalmar, där morfar ligger i minneslunden. Så fortsatte vi över till Öland och Mörbylånga kyrka, som vi också var inne och tittade i. På kyrkogården där finns mormors och hennes mans grav och i minneslunden ligger min gudmor. På östra sidan av ön hittade vi till slut Sandby borg, som vi hade hört så mycket om. Vägen dit var inte utmärkt alls och där fanns inte mycket att se. Det lär i alla fall vara resterna av borgen på bilden. På Norra Möckleby kyrkogård besökte vi föräldrars, systers och farföräldrars gravar. Vi var inne i den kyrkan också. Där passade vi på att tända ljus för dom vi minns och saknar. Jag hade visserligen inga småpengar, men det gick bra att swisha. I kyrkbänkarna satt lappar om att man till och med kunde swisha kollekten. Tillbaka på öns västra sida åt vi lunch på Arontorps kroppkakor. Namnet till trots var det bara min bror som åt Ölands nationalrätt. Särbon och jag hämtar kroppkakor när dom säljs här i Nybro en gång i veckan, så nu fick det bli pasta respektive schnitzel för oss. Han bjöd för övrigt både på maten och varsin glass när vi senare kom upp till Borgholm.

Blogg 21/8 2022.

 Gårdagen började vi med en sväng till Flerohopp, där brorsonen och hans sambo bor. Vi fick se hur renoveringen av deras hus fortskrider och framför allt träffa ungdomarna. Det var ett tag sedan. På hemvägen bunkrade vi lite på Kvantum. Efter att ha varit hemma med varorna tog vi en promenad runt Linnéasjön. På eftermiddagen dök bror och svägerska upp, fast dom stötte på patrull vid ytterdörren. Jag hade glömt att informera dom om att porten är låst numera. Dom ringde upp hit och fick koden, så dom tog sig in. Jag fick både en stor bukett flerfärgade rosor och en burk med ”farmors karameller”. Det är hemlagat godis, som är bland det godaste jag vet. Själv är jag för lat för att koka eget, men min svägerska hade stått med det i värmen. Vi promenerade till Baroness, där vi åt oss väl mätta, eftersom portionerna var rejäla. Jag hade planerat att ta med mig en plastpåse, eftersom jag bara orkar äta en halv pizza i taget, men det glömde jag förstås. Jag hade säkert fått maten i en kartong, men det orkade jag inte bära på hem. Här hemma vidtog en mycket lugn upplaga av vinkväll på balkongen med bara fem vuxna. Det gick inte åt mer än en enda vinflaska, men trevligt var det och riktigt skönt på balkongen.

Blogg 20/8 2022.

 Första bilturen igår gick till Kosta outlet. Den ende som gjorde av med pengar där var mannen i mitt liv. Först fick han tag i nya skor, vilket var huvudärendet. Dom gamla var så dåliga att han bad säljaren slänga dom och behöll dom nya på. Så bjöd han min bror och mig på fika. Mjukglassmaskinen var ur funktion, men det vi fick var snudd på lika gott. Kulglasen hade en nästan lika mjuk och krämig konsistens och fanns i mängder av smaker. På eftermiddagen gick färden till Öland och trakterna där jag och mina bröder växte upp. Nere vid hamnen finns numera en krog, där vi mötte upp bror och svägerska. Den är inrymd i min fars gamla sjöbod, vilket syns ganska tydligt på den bifogade bilden. Jag åt varmrökt lax från Blomlöfs med potatissallad och det var ljuvligt gott. Dessutom mycket mättande. Vi i min bil tog en extra sväng runt vår ungdoms jaktmarker på vägen från Öland till Kåremo, där vi blev bjudna på fika. Själv tiggde jag mig till ett par öl istället för kaffe, så jag mådde extra gott.

Blogg 19/8 2022.

 Gårdagen tillbringade min äldste bror på tåget från Hälsingland till Småland. Troligen mest för att hans motorcykel står på verkstad. Jag misstänker ändå att det var något bekvämare att sitta på tåget än på hojen i sjuttio mil. Jag bäddade om min säng med en tunn filt istället för det vitvaddstäcke som jag själv sover med även på sommaren. Så flyttade jag till hotell Jakobsgatan, där jag har bokat in mig på helpension. Vi mötte min bror vid stationen och promenerade hem hit, eftersom hyrbilen levereras först idag. Här stod en gryta klar på spisen bara att värma på. Jag fick både en ask choklad och en flaska som innehöll någonting sött och gott. Den avsmakade vi ute på balkongen, medan bror och särbo diskuterade språk i alla dess former. Den ene har undervisat i det under många år och den andre är mycket språkintresserad. För stunden känner jag mig som den lataste i sällskapet. Båda männen har varit ute och promenerat i arla morgonstund. Själv har jag bara masat mig hundra meter hem till min egen dator.

Blogg 18/8 2022.

 Min älskade särbo är en hejare på att göra två saker samtidigt, fast han är man. Det sägs ju annars att dom är dåliga på sånt. Häromdagen satt han i badrummet med fötterna i blöt, eftersom dom skulle filas. Under tiden ringde han felanmälan hos vår hyresvärd. Då är det ändå extremt dålig mottagning just där inne. Väggarna i våra hus sägs vara för tjocka för att släppa igenom mobilvågor och badrummet ligger mitt inne i huset. Det märkliga är hur tunna dom där väggarna är när det gäller att släppa igenom ljud, för man hör när grannen hostar. Det slog mig hur som helst inte förrän efteråt vilken intressant bild det kunde ha blivit av mannen i mitt liv, om jag hade plockat fram kameran. Jag gick aldrig ens in dit, men jag kan föreställa mig honom med fötterna i en hink och telefonen i näven. Hinken var i smalaste laget, så han fick försöka köra ner fötterna med tårna först. Han satt dessutom på en hopvikt handduk, så att det inte skulle bli för kallt och hårt för lilla stjärten.

Blogg 17/8 2022.

 Nu har jag fått in rutinen med att ta med mig det som ska till förpackningsåtervinningen när jag cyklar till Kvantum igen. Ibland ställer ändå tankspriddheten till oreda. Vid senaste besöket hade jag det som skulle till pappersinsamlingen i en papperskasse i cykelkorgen. Där hade jag också stoppat ner ett par glasburkar och några batterier. Jag plockade upp dom prylarna först, eftersom cykeln stod precis intill papperscontainern. Ändå lyckades jag tydligen glömma det sista steget som var att slänga kassen med papperet i containern, för kassen stod kvar i cykelkorgen när jag kom till Kvantum. Fast jag hade den mitt framför näsan, såg jag den varken när jag cyklade dit eller när jag parkerade cykeln. Jag upptäckte den inte förrän jag hade hämtat en kundvagn. Det var i och för sig inte så långt att cykla tillbaka med den, men dumt nog var jag för lat för att ställa tillbaka vagnen. När jag kom tillbaka efter min andra vända till förpackningsåtervinningen, var den puts väck. Det var den sista av vagnarna vid cykelställen, så jag fick traska över till parkeringen och hämta en vagn.

Blogg 16/8 2022.

 När jag såg bilden nedan på Facebook tyckte jag också att det var ett alldeles underbart inslag i gatubilden. Jag läste senare i morgontidningen att det var ett par som red från Kolboda till Varberg. När dom bestämde sig för äventyret på hästryggen la dom ut en fråga Facebook om det var några som kunde ta emot dom för övernattning, och det var både bekanta och obekanta som hörde av sig. Så la dom om rutten för att komma till dom platserna. Det var efter en natt utanför Orrefors som dom passerade genom Nybro. Dom sa att man alltid är lite orolig när man ska igenom en stad men att det gick hur bra som helst. Alla blev jätteglada av att se dom och vinkade och tog bilder. Det hade säkert jag också gjort om jag hade sett dom, men när jag cyklade till Kvantum ett par dagar senare blev jag inte lika glad. Då låg det fortfarande en stor hög med hästskit kvar på en cykelbana. Jag tycker det är äckligt med små hundskitar som inte blir upplockade och den här var betydligt större.

Blogg 15/8 2022.

 När temperaturen utomhus närmar sig trettio grader går jag helst inte ut över huvud taget. En dag i förra veckan tänkte jag vara smart och ta min promenad på förmiddagen. Uppenbarligen var jag inte tillräckligt morgonpigg, för det var hett som i en bakugn redan då. Idag tog jag därför i rejält och gav mig iväg innan sex i morse. Att det var mulet såg jag, men det kändes enbart positivt. Himlen såg ut som på kortet nedan och det verkade inte alltför oroväckande. Att åskan mullrade hörde jag inte förrän jag kom ut. Jag hann knappt hundra meter hemifrån, innan det började droppa uppifrån. Jag har en liten ryggsäck till telefonen och nyckelknippan, men typiskt nog hade jag nyligen plockat ur paraplyet som låg där. Det hade jag väl för övrigt ändå inte vågat ha uppfällt när det åskade. Jag stod en stund i skydd under en viadukt, men när jag såg att hundägarna inte brydde sig om regnet gjorde inte jag det heller. Efter halva min runda började det ösregna och jag var genomsur när jag kom hem. Man får väl vara glad att det var sommar, så att regnet åtminstone var varmt.

Blogg 14/8 2022.

 På åttiotalet åkte min svägerska och jag vid ett tillfälle buss upp till en gemensam väninna i Stockholm över en helg. Vi gick på stan på lördagen och var på Ikea på söndagen, innan vi åkte hem. På lördagskvällen var vi på Chinateatern och såg en fars som hette ”Är du inte riktigt fisk?”. Jag minns absolut ingenting av handlingen såhär långt efteråt, men som allting annat finns föreställningen på Youtube, om man skulle vilja friska upp minnet. Folkdräkten, som jag har på mig på bilden, tillhörde vännen. Jag har ingen koll alls på hur dom olika dräkterna ser ut, men hon härstammade från Småland, så jag antar att den kommer från dom här trakterna. Jag tycker det är vansinnigt fint med folkdräkt, men har aldrig riktigt förstått när den skulle kunna komma till användning. Det enda jag har hört är att man i alla fall inte kan ha den om man är bjuden på bröllop. Då finns risken att man överglänser bruden. Det har således aldrig blivit av att skaffa någon egen, men jag fick i alla fall prova en gång och har bildbevis kvar på det.

Blogg 13/8 2022.

 Peruken är en snudd på för bra förklädnad. Nästan ingen verkar känna igen mig i den. Inte ens mina gamla arbetskamrater. Jag har funderat på om ett par av dom har blivit högfärdiga dom senaste veckorna. Först var det en kille på stan, som såg rakt på mig. Sedan bestämde han sig tydligen för att jag inte verkade bekant och traskade förbi mig med näsan i vädret. Samma sak höll på att hända med en kvinnlig före detta kollega på Kvantum, men andra gången vi möttes såg hon att det var jag. Vi är i nästan samma ålder och jag insåg hur gamla vi börjar bli, när vi mest utbytte sjukdomshistorik. Hon hade också drabbats av en hel del i den vägen. Annars funderade jag mest på varför hon hade två scanningshandtag, ett i fästet och ett nere i vagnen. Jag kom mig aldrig för att fråga, men det fick sin förklaring när hon nämnde att hon handlade åt sin mamma också. Det kändes riktigt listigt att scanna varorna var för sig då.

Blogg 12/8 2022.

 För ett antal år sedan bodde brorsdottern och hennes sambo tvärs över gatan från Clas Ohlson i Jönköping. Det var så nära att springa ner dit, så någon hade trott att sambon jobbade där, när han gick runt där i inneskor. När jag besökte butiken ifråga köpte jag bland annat en hushållspappershållare i rostfritt stål, som jag tyckte var läcker. Den har tidigare stått på en bänk, men sedan särbon kom in i mitt liv vill han ha den på köksbordet. Till slut slog det mig att hållaren i trä med blommor på, som jag hade tidigare, kanske skulle passa bättre där. Den hade förpassats till vindsförrådet, så jag var uppe och bytte. Visst var den fin, men inte lika praktisk som den i stål. Den är så tung att den står stadigt och man kan riva av ett papper med en hand. Försöker man sig på samma manöver med den lilla lätta hållaren i trä, får man i bästa fall bara ut halva pappersrullen. Har man otur följer hela hållaren med i rycket. Det var bara att gå upp på vinden och byta tillbaka.

Blogg 11/8 2022.

 Sommarens mest förvirrade flygfä höll mig sällskap på balkongen häromdagen. Underhållning bjöd hen också på. Hen sprang åt ena hållet tills det tog stopp vid framhjulet på min cykel. Med tanke på hur mycket cyklar som stjäls i Nybro, till och med i folks carportar, är balkongen på tredje våningen enda chansen att få ha den ifred. Insekten tvärvände alltså och sprang åt andra hållet, tills hen nådde kanten på mattan. Den var lite uppvikt i den hörnan, så där klättrade hen upp och sedan ner igen och tillbaka mot cykeln. Minst tre vändor blev det. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om det värsta var att hen inte gick åt något annat håll, eller att hen helt verkade ha glömt bort att hen faktiskt hade vingar. Det är visserligen som ränder i golvet, som blir ganska djupa för ett litet kryp, men hen kom ju åtminstone upp ur rännan varje gång hen klättrade upp på mattan. Jag började undra om det var någon typ av träningspass. Till slut använde hen i alla fall dom där vingarna och lämnade min balkong flygande. Det bör väl rimligtvis vara så hen hade tagit sig dit.

Blogg 10/8 2022.

Att pressens makt är stor kommer knappast som någon överraskning. Allt som inte går att lösa på något annat sätt, har en tendens att fixa sig om tidningarna skriver om det. Dålig publicitet vill varken politiker eller andra ha. På Nybro kommuns webbsida kan man lämna medborgarförslag. Dessa får sedan andra medborgare gå in och rösta på. Om fler än 50 personer stöttar förslaget lämnas det vidare för handläggning och beredning innan politiskt beslut tas i respektive nämnd eller i kommunfullmäktige. Jag är ofta inne och kikar på den där sidan. Tyvärr gäller det långt ifrån alla Nybrobor, så dom där rösterna kan vara svåra att få ihop. En av mina hjärtfrågor är att stänga Storgatan för trafik igen. Det var gågata genom centrum när jag flyttade hit. För mig, som saknar bil, är det förstås perfekt att kunna ta sig fram med cykel till dom olika butikerna. Förutom problemet med alla bilar som kör där nu, får man bara cykla åt ena hållet. Frågan om att stoppa biltrafiken kom upp i ett medborgarförslag nyligen, men efter några veckor hade det inte mer än 39 röster. Då skrev en reporter om det i lokaltidningen och vips gick det upp till 87. 

Blogg 9/8 2022.

 När pandemin rasade som värst var det stiltje på tandvårdsfronten. Inga kallelser till undersökning kom. Jag fick till och med mitt nya friskvårdskontrakt hemskickat med tandborste och allt. Det ska man normalt vara med och godkänna att man vill förlänga. När det lossnade i våras kom kallelsen från Folktandvården mitt under min cytostatikabehandling. Jag visste inte om jag skulle må tillräckligt bra för att ta mig dit över huvud taget. Onödigt kändes det också, så länge mitt immunförsvar var nere på noll. Jag gick in på 1177.se och bokade om tiden. Den som låg längst fram av dom jag hittade var i slutet av juni. Fast när vi kom så långt var tandhygienisten sjuk, så jag fick vänta till augusti. Igår var det i alla fall dags. Det var en ung tjej, som jag aldrig hade träffat tidigare och hon var väldigt nöjd med mig. Jag höll ordentligt rent, tandköttet såg fint ut och jag hade bara en liten aning tandsten. Dom enda tänder jag aldrig trodde att man behövde vara orolig för var dom som jag har kronor på, men nu hade jag fått ett hål under en av dessa kronor. Då kan den ramla bort, så om några veckor fick jag tid för att laga.

Blogg 8/8 2022.

 Kiviks marknad har jag besökt femton gånger. 1980 och 1981 förtäljer inte dagboken något om hur jag tog mig dit eller med vem. 1981 skrev jag i alla fall vi och det skulle inte förvåna mig om sällskapet var min äldste bror. Vi umgicks en del på den tiden. 1984 var jag i alla händelser där tillsammans med honom. 1985 åkte jag buss till Kivik ensam. 1986 körde jag bil till Skåne. Då hälsade jag på hos mormor och hennes man i Åhus på vägen ner och min bror och hans dåvarande sambo i Malmö efter marknaden. 1987 körde mamma och jag till Kivik. Kortet på mig på marknaden är taget det året. På hemvägen stannade vi över natten hos mormor i Åhus. Mamma var med mig till Skåne 1988 också, men då åkte vi buss. 1989 var jag ute på en riktig roadtrip. Då besökte jag Halmstad, Göteborg, Malmö och Lund på vägen till Åhus. Där sov jag natten före och efter marknadsdagen i Kivik. Dom sju första åren sedan jag flyttade till Nybro var det bussresor till Kiviks marknad som gällde. 1991 hoppade jag av bussen i Åhus och åkte med min bror och hans familj hem nästa dag. Nu är det 26 år sedan jag besökte Kivik senast.

Blogg 7/8 2022.

 Rena skräckfilmer har jag aldrig tittat på. Ändå har jag uppenbarligen sett tillräckligt mycket otäckheter på film för att vara lättskrämd. Åtminstone kändes det som en sån scen, när jag fick syn på ett litet monster precis bakom mitt huvud i spegeln. Jag hoppade till, som jag alltid gör när någonting oväntat sker. Sedan tog det logiska tänkandet vid och jag insåg att det måste vara en fluga som flög runt i min hall. Utan vingar skulle knappast något djur kunna hänga fritt i luften så pass högt upp. Då hade jag inte tänkt på spindlar. När jag vände mig om stod jag öga mot öga med en otäck liten varelse med åtta ben. Jag förstår mig verkligen inte på dom som har spindlar som husdjur, för jag tycker att dom är skitläskiga. Hängde gjorde den förstås från en tråd som var osynlig för blotta ögat. Den hade jobbat sig ner från taklampan till det som är huvudhöjd för mig. Jag är djupt tacksam att jag inte fick den i huvudet. Det kändes ändå som om det kröp runt någonting där resten av dagen. Jag vågade inte ens försöka bära ut den, utan förpassade den till dom sälla jaktmarkerna.

Blogg 6/8 2022.

 På vägen ner till centrum igår passade jag på att föreviga det som ska bli ett hyreshus. När det väl kommer på plats lär det bli svårt att föreställa sig att det såg ut såhär under arbetets gång. Tidigare var det parkeringsplats för besökare till folkets hus. Det är svårt att tänka sig redan nu. Målet för gårdagens promenad var annars bokhandeln. Jag skulle köpa presenter till ett par små tjejer och hade sån tur så säljaren som bistod mig hade barn i samma ålder. Det var förstås lättare för henne att veta vad som kunde passa. Jag köpte både födelsedagspresenter och julklappar, för att kunna skicka alltihop samtidigt. Julklapparna utgick jag ifrån att jag skulle få slå in själv, eftersom butikerna knappast har julpapper hemma i augusti. Det är anledningen till att jag alltid ser till att ha det, eftersom jag är ute i god tid med julförberedelserna. Nu är servicen total i den butiken, så hon gick ner på lagret och hämtade julpapper och jag fick alla paket vackert inslagna. Hon tyckte det var roligt med årets första julklapp, även om augusti var rekordtidigt.

Blogg 5/8 2022.

 Att håret sakta men säkert börjar växa ut på huvudet har jag sett i spegeln. Resten av kroppen har jag uppenbarligen haft sämre koll på, fast jag borde se åtminstone ansiktet också i samma spegel. När jag kollade i början av håravfallet, såg ögonbrynen oförändrade ut. Nu som först upptäckte jag på en närbild, som särbon hade tagit, att både dom och ögonfransarna var nästan helt försvunna. Det förklarar både varför jag har blivit så ful och varför schampot rinner in i ögonen på mig, när jag försöker tvätta testarna som har vuxit ut på huvudet. Jag antar att bryn och fransar skyddar ögonen en del mot sånt. Något annat som jag inte hade tittat närmare på var mina underarmar. Jag har lidit av dom ända sedan någon påpekade vilka håriga armar jag hade, men nu är det slut med det på ett tag. Förmodligen är det samma sak med benen, fast jag inte har kollat så noga på dom heller. Man slipper mycket rakande och noppande, när man tappar allt hår. Ingenting ont som inte har någonting gott med sig.

Blogg 4/8 2022.

 I tisdags var det äntligen dags för den sista strålningsbehandlingen med tillhörande läkarbesök. Läkaren frågade, som jag hade hoppats, hur jag mådde. Det gav mig chansen att berätta att jag mår som om någon hade skurit upp mig, kört in en nål i armen på mig och låtit den hänga där i flera månader, pumpat mig full med gift och strålat sönder framsidan på min kropp. Tyvärr var han från Ungern, så det mesta av min harang gick honom förbi. Han förstod ungefär lika lite av vad jag sa som jag förstod av hans stapplande svenska. Han blev hur som helst upprörd över att jag inte hade börjat ta aromatashämmare ännu, för i min journal stod det att jag skulle börja med den samtidigt som med strålningen. Fördelen med att jag kan läsa min journal på nätet numera, var att jag visste att det stod på två andra ställen att jag tänkte vänta tills strålningen var avklarad och att en annan läkare var informerad om det. Vi har träffat en fem, sex olika under det senaste halvåret. Nu flyttade den senaste fram telefontiden jag hade fått en månad, eftersom tanken med den tydligen var att följa upp hur jag mådde av medicinen efter tre månader.

Blogg 3/8 2022.

 På åttiotalet var det stickning som gällde, när jag handarbetade. Jag stickade tre babyset med body, kofta, mössa och sockor. Under mina tre syskonbarns uppväxt stickade jag varsin tröja varje år till dom. Jag har sett fotobevis på att åtminstone någon av dom har fortsatt till nästa generation. Till mig själv har jag förfärdigat ett tiotal tröjor och koftor. En gång stickade jag en orm, som jag tror var ett par meter lång, till ett av syskonbarnen. Handarbetet på kortet från 1987 känner jag däremot inte igen och jag minns inte vad jag stickade just då. Det är ju ett tag sedan. Många färger verkar det ha varit i alla fall och det syns ju på den stora bagen som jag förvarar hela handarbetet i. Det märks att jag hade bil på den tiden och kunde slänga in vad som helst i baksätet. Bilden älskar jag, eftersom den symboliserar sommar för mig. Jag sitter barfota på mina föräldrars altan på Öland med kaffekoppen på räcket bredvid mig. Uppe till höger anar man den klarblå himlen.

Blogg 2/8 2022.

 Tidigare hade jag enbart hört talas om biljettkontrollanter, men aldrig varit med om att någon sån har klivit på bussen. Inte visste jag att det var Securitas som skötte sånt heller. Igår klev en tjej därifrån på bussen, när vi var på väg ut från Kalmar. Meningen förstod jag egentligen inte riktigt. Alla passagerare går ju förbi chauffören när dom går ombord på bussen, så han har järnkoll på att alla har betalat för sig. Eller har en biljett i alla fall. Jag har ju fått våra gratis av landstinget. Jag tyckte nog att det hade varit mera motiverat att kolla säkerhetsbältena, men dom sa hon ingenting om. Dom är det annars många som slarvar med. Det märks när det någon gång händer en olycka. Jag sökte faktiskt jobb som väktare innan jag flyttade från Oskarshamn och gick vidare från den första gallringen. Sedan blev det Nybro och mera industriarbete istället. Det kanske var lika bra, med tanke på hur mörkrädd jag är. Att tassa runt ensam med en ficklampa i mörklagda lokaler nattetid hade knappast varit bra för mitt hjärta.

Blogg 1/8 2022.

 För några år sedan hittade jag en död fågel på min balkongstol, när jag kom ut en morgon. Jag undrar fortfarande om den hade flugit in i fönsterrutan, brutit nacken och landat precis på stolen. Det kändes som om alternativet vore att den hade uppsökt min stol, när den kände att slutet var nära. I veckan hände samma sak igen, även om djuret var betydligt mindre den här gången. På min stol låg nämligen en död fluga. Inomhus kan man ju hitta en ibland, men utomhus brukar det vara liv i dom flugor man ser. Jag trodde i det längsta att den skulle flyga iväg om jag försökte ta den, men den var verkligen stendöd. På tal om djur lånar jag ett av särbons kort att illustrera det här inlägget med. Det är en av mina favoritskyltar, som jag tycker förklarar på ett alldeles underbart sätt att man inte vill ha en massa hundskit precis utanför tomten. En annan skylt, som jag bara älskar, gäller problemet med att folk parkerar sina bilar utan att fatta om dom står i vägen. Den går ut på att man inte får stanna där i fem minuter eller ens två minuter. Man får inte stanna där över huvud taget.