Blogg 30/6 2022.

 I våras dök det till slut upp en kallelse till Folktandvården efter ett par år av nära nog total tystnad från det hållet. Problemet med den här våren var att jag dels låg sjuk en del. Dessutom hade jag nersatt immunförsvar och skulle helst undvika att träffa folk. Bekväm som jag är gick jag in på 1177.se och bokade om tiden. Det fanns ingen senare än som idag, så jag tänkte att det fick gå. I morse ringde telefonen. Displayen visade att samtalet kom från lasarettet och jag hann aldrig höra hur uppringaren presenterade sig. Som tur var frågade jag om, för det var från Folktandvården. Tandhygienisten hade blivit sjuk, så jag kunde inte komma idag. Det fanns en tid hos en annan förmåga redan imorgon, men den inföll medan jag förväntas vara på sjukhuset. Annars hade jag nog huggit på den, så det kanske var lika bra att det inte gick. Nu får jag visserligen inte komma förrän i augusti, men då har det förhoppningsvis lugnat ner sig med allt som har med andra behandlingar att göra.

Blogg 29/6 2022.

 En av dom senaste gångerna jag ville se någon play-kanal på tv:n, undrade jag om min hyresvärd redan hade stängt ner dom. När alltihop var nytt för mig tog det ett tag innan jag insåg att jag skulle börja med att klicka på ”program och serier” för att hitta dom olika kanalerna. Det var inte helt logiskt i min värld. När jag nu gjorde som jag hade hunnit vänja mig vid, hamnade jag på Netflix. Ibland undrar jag, som mannen i mitt liv, om man inte ändrar på saker och ting bara för ändrandets skull. Nu fick jag istället söka efter programmet jag ville se, även om sökfunktionen hade blivit en aning smidigare än förut. Då var det ett tangentbord på skärmen, där jag fick leta upp en bokstav i taget med piltangenten. Nu kunde man istället använda siffertangenterna som man gör för att skriva på en gammaldags mobiltelefon. Det jag inte förstår är varför man inte enkelt kan få upp en lista på dom olika kanalerna och välja där vilken man vill titta på. Jag får väl kolla lite noggrannare vid tillfälle, så det inte är jag som har missat någonting.

Blogg 28/6 2022.

 Under pandemin fick Jehovas vittnen lägga om sin strategi en smula. Det var ju inte så lämpligt att springa runt och ringa på hos folk då. Istället satt dom tydligen på kammaren och skrev brev. Jag minns att särbon fick minst ett, om inte två, handskrivna brev. Om man har fortsatt med samma upplägg, eftersom Covid lever vidare, vet jag inte. Häromdagen fick i alla fall jag också ett brev från något kvinnligt väsen. Åldern var svår att utröna av handstilen. Den var inte driven som hos en äldre person. Å andra sidan vet jag inte om barnen får lära sig skrivstil i skolan numera. Det påminde mycket om det vi övade i våra skrivböcker när jag var barn. Själv skriver jag aldrig skrivstil numera. Avsändare på kuvertet var för övrigt Rikets Sal, men själva brevet var undertecknat av en hon. Jag fick veta att Gud är oskyldig till allt lidande i världen. Han skulle aldrig komma på tanken att pröva något ont. Ville jag veta varför det då finns så mycket lidande, kunde jag läsa om det på deras hemsida. Man skulle skriva ”lidande” i sökfältet, så skulle det komma upp artiklar som behandlade ämnet. Jag har inte varit tillräckligt nyfiken för att testa.

Blogg 27/6 2022.

 Att datorn lever sitt eget liv borde inte vara någon överraskning efter alla år. Ändå blev jag just överraskad, när den efter uppstart häromdagen visade en av Windows bakgrunder istället för en av mina. Inte gick det igång någon skärmsläckare efter fyra minuter heller. Jag befarade att jag skulle få ställa in en hel massa grejor om igen, men det visade sig att jag bara hade blivit utloggad. Jag gör aldrig det själv, så det utseendet på skärmen var jag inte van vid. Det krävdes bara en pinkod för att komma in igen. Just den koden har jag gjort enklast av alla, så den behövde jag inte ens söka efter. Annars har jag insett att det inte är så smart att ha koderna enbart i datorn just vid såna här tillfällen. Jag mindes vagt att Windows hade uppdaterats innan jag stängde av datorn kvällen innan. Den största skillnaden efter den uppdateringen märks i fotoprogrammet. Kommandona ser inte exakt ut som innan, vilket förstås kräver en del tillvänjning. En positiv förändring är att man nu kan ändra storlek på bilderna. Det har jag fått använda ett annat program till tidigare, men nu kan jag fixa allting i samma.

Blogg 26/6 2022.

 Flickan på kortet, som är taget 1976, var systerdotter till min äldste brors dåvarande sambo. Tösen var några år yngre än jag, men i juni det här året hade vi ändå bestämt att jag skulle komma och hälsa på henne i några dagar. Både hon och min bror bodde i Hovmantorp, så jag åkte dit med honom och hans sambo på söndagskvällen, när dom körde hem från Öland. Jag var tydligen lite behjälplig med matlagningen, fast jag inte minns att mina matlagningskunskaper var mycket att skryta med i tonåren. Under dom där dagarna fick jag i alla fall till makaroner och korv, spenat med stekt korv och någon typ av soppa. När min lilla kompis skulle grädda pannkakor gick det sämre, så hennes mor fick ta över. Vi gjorde något besök i Växjö och var hemma hos tjejens moster och hennes familj ett par gånger. Dottern i den familjen var så pass liten att vi var med henne på ”Lek och plask”. Så pusslade vi som synes. På fredagen kom min dåvarande pojkvän och hämtade hem mig till Öland.

Blogg 25/6 2022.

 Det är inte helt enkelt att hålla reda på vilka dagar vi får post och inte, sedan Postnord började med varannandagsutdelning. Från början var jag helt övertygad om att vi fick måndag, onsdag och fredag jämna veckor och tisdag och torsdag ojämna. Hur det skulle bli när det var röd dag mitt i veckan lyckades jag aldrig få klart för mig. Känslan jag har nu är att jag då kan få post någon extra dag, men att utdelningen sedan fortsätter enligt schemat jag har lärt mig. Hur brevbärarna i så fall hinner dela ut dubbelt så mycket post vissa dagar är lite oklart. Som jag fattade det fick halva styrkan sparken, när dom slutade dela ut varje dag. Några mängder med post får jag i alla händelser sällan numera, med undantag för en dag nyligen. Mannen i mitt liv brukar kolla min postbox på vägen upp hit och då hade han plötsligt näven full av kuvert när han kom. Det var kallelse till sjukhuset, hyresvärden som ville berätta hur mycket min nya hyra landade på och ett brev från banken. Dessutom kom frimärkena jag hade köpt på Postnords hemsida, för att slippa göra det bland en massa folk nere på stan, alternativt skicka särbon.

Blogg 24/6 2022.

 Problemet med vad sjukvårdspersonalen vet om hur man mår av cytostatika är förstås att det är teoretiska lärdomar som dom har fått läsa sig till. Jag tvivlar starkt på att hon som när jag bokade om en tid sa: ”Du känner dig lite låg” hade provat på någon liknande behandling själv. Då var en av dom som skötte omläggningen på Astrakanen mera medkännande. I broschyrerna man får står att läsa att tröttheten inte går att vila bort, däremot kan man träna bort den. ”Hur då?” sa hon, som om hon hade läst mina tankar. Kommer man knappt ur sängen kan man möjligen sparka sig trött, om man orkar. När jag fick samma soppa för tredje gången trodde jag förstås att jag visste hur min kropp skulle reagera, men plötsligt blev jag sjuk tidigare än förut. Efter en och en halv vecka börjar det kännas lite tröstlöst. Inte vågar jag lita på att febern ger med sig när jag tycker att den borde göra det heller. Nu ska det i alla fall inte fyllas på mer gift och det som finns i kroppen borde väl gå ur den någon gång. Midsommarfirandet räddar hur som helst min älskade särbo, som bjuder mig till dukat bord.

Blogg 23/6 2022.

 Min hyresvärd fick bara igenom en hälften så hög hyreshöjning som dom hade önskat. Nu är dom ju inte dummare än att dom tar igen på gungorna vad dom förlorar på karusellen. I det här fallet genom att lite snyggt smyga ut tv-paketet som har ingått i hyran hittills. Smög gjorde dom verkligen, för Hyresgästföreningens förhandlare hade inte hört ett ljud om det. När det nya avtalet skickades ut stod där bara plötsligt att tv inte ingick. Sedan dess har representanter för nämnda förening knackat dörr och gett oss en chans att protestera. Till och med min älskade särbo skrev på namninsamlingen, fast han inte ens har någon tv. Jag hade tur när dom ringde på här, för jag hade precis planerat in en tupplur. Jag blir inte så glad om det plingar på dörren eller i telefonen, när jag just har somnat, men nu kom dom innan. Enligt juristerna hade hyresvärden ingen större chans att driva igenom det här. Skulle dom ändå lyckas, så har Hyresgästföreningen lovat att driva ärenden om kompensation åt oss hyresgäster.

Blogg 22/6 2022.

 När jag träffade mannen i mitt liv, visade det sig att vi hade bott bara hundra meter ifrån varandra under flera år. Tidigare än så hade vi tydligen bott väggivägg ett tag. Sovrumsväggen är extremt tunn och jag har haft åsikter om dom flesta som har bott på andra sidan om den. Dock vet jag inte vilken av grannarna som var han. Efter alla år på samma område hade jag märkligt nog aldrig sett honom förrän hösten 2019. Att vi bor så pass nära varandra gav upphov till ett skämt bland syskonbarnen. Dom hävdade att jag säkert hade varit inne på Tinder och valt den som bodde närmast. När jag googlar på dejtingappen, tolkar jag informationen som att det är hela tanken att det ska bli så. Dom använder GPS-funktionen i mobilen för att koppla ihop användare. Jag kan tänka mig att jag hade testat den om den hade kommit när jag var yngre. Nu har jag hittat rätt utan hjälp och dessutom verkar jag vara för gammal. Nästan alla Tinderanvändare i Sverige finns i åldersgruppen 16–35 år. Min själs älskade äger inte ens någon smartphone, så honom kunde jag inte ha hittat där, även om vi hade varit yngre.

Blogg 21/6 2022.

 Flickan på bilden var jag klasskamrat med på högstadiet. Vi bodde nästan ett par mil ifrån varann, men av någon anledning som jag inte minns sov vi ändå över hos varann ett par gånger när vi gick i sjuan. Det bestående minnet från min övernattning hos henne var när hon i förbigående nämnde att hon bara använde trosor när hon sov när hon hade mens och att det hade hon bara haft en enda gång så långt. Jag, som hade fått min tre år tidigare, blev minst sagt avundsjuk. Jag både blödde mycket och hade rejält ont under dom åren. När jag nu letar upp den här dagen i mina anteckningar visar det sig att vi cyklade hem till en annan klasskamrat och hälsade på. Det var en tur på sammanlagt en och en halv mil, men det har jag inget som helst minne av. Några veckor senare följde flickan på bilden med mig hem över natten. Det blev två nätter, men jag antar att den andra var mera spontan, för då hade det jag tror var hennes fostermor blivit arg när hon stannade borta efter skolan.

Blogg 20/6 2022.

 Jag är hopplöst förtjust i olika dejtingprogram på tv. I ”Första dejten” ses dom som har blivit hopparade över en middag. Man får veta i slutet av varje avsnitt hur det har gått för paren, men känslan jag får är att det inte har hållit för några av dom. Det är väl annars många som träffas just ute på krogen även utan hjälp. Nu vet jag inte hur mycket man anstränger sig när man söker matchningar till det programmet. I ”Gift vid första ögonkastet” har man experter av olika slag till hjälp. Fast när jag nu googlar på det programmet läser jag att andra relationsexperter är dom som har varit mest kritiska mot hela upplägget. Det har hur som helst sänts i några år nu, så jag antar att det är fler än jag som gillar det. Gott om sökande verkar dom också ha, fast tidigare deltagare också har kritiserat programmet. Förutom experthjälpen så är alltså upplägget att paren ska leva som gifta i fyra veckor, innan dom bestämmer sig för om dom ska fortsätta med det eller skilja sig. Det borde ge bättre med tid att känna efter och lära känna varandra än en enda middag. Å andra sidan var det en homosexuell kille i den senaste säsongen som efter att ha skilt sig från sin match hittade kärleken på Tinder. Där antar jag att det mest bara är en bild man får se.

Blogg 19/6 2022.

 Jag har alltid varit en godisgris av rang. Första vändan jag jobbade på Nordchoklad innebar det att jag gick upp ett kilo i veckan. Det var nog tur att det bara var en säsongsanställning inför julen. Senare var jag anställd där i flera år, men då måtte karaktären ha varit åtminstone något bättre. Vissa hävdade visserligen att man tröttnade på godiset, men som jag minns det var det mest dom som inte jobbade där själva. Även damerna som hade plockat praliner i många år brukade ta en chokladbit till kaffet. Fast dom var lite mera finsmakare och valde någon av dom nyare chokladbitarna. Det enda jag tröttnade på var lukten. Det kändes lite märkligt att det fanns parfym med doft av vanilj, när man själv ständigt luktade så efter jobbet. Vi hade en personalshop, där jag minns det som att vi fick köpa vissa varor till nersatt pris. För att vi inte skulle bära hem godis helt gratis, passerade vi en vakt vid utgången, när vi gick hem. Man fick trycka på en slumpväljare och om en lampa tändes skulle man visa upp sin väska. Det bars säkert hem en del i alla fall. Dom enda som jag minns åkte dit hade fyllt en hel sopsäck med godis. Den kastade dom ut från ett fönster på andra våningen och säcken sprack, när den landade på trottoaren.

Blogg 18/6 2022.

 Jag minns inte om det var på min farfars egen begäran, men av någon anledning kallade vi honom aldrig för farfar. Istället var det farmor och Ture. När det kom till oss barnbarn kanske det rentav underlättade. För min fasters barn var dom ju mormor och morfar. Eftersom farmor för mig var just farmor och ingen annan, kändes det minst sagt märkligt när kusinerna kallade henne mormor. Min Gudmor kallade både jag och min mor för moster Ella, fast det egentligen var mammas moster hon var. Morbror John var för övrigt pappas morbror. En av Johns systrar var också gift med en John, men det var ingen större risk att man blandade ihop dom. Det paret hade nämligen bott i Amerika en tid och sedan dess kallade damen sin make för Johnnie. Resten av släkten försvenskade namnet till Jonne. Av mina egna äldre släktingar tror jag bara det är min faster som har kallats för faster Maj. Varken min farbror eller någon av mina fem morbröder har fått leva med något liknande epitet. På tal om namn, så hade en av mina morbröder en hund som hette Tina. Hennes namn stod alltid med på grattiskort och liknande. När min morbror gifte om sig, var det med en kvinna vars dotter hette Tina, så det namnet hängde med.

Blogg 17/6 2022.

 Olika typer av dieter verkar kvinnor ha ägnat sig åt i alla tider. Möjligen är män likadana, men jag har mest jobbat tillsammans med kvinnor. Därför är det också dom jag har tillbringat fika- och lunchraster med och sett vad dom har ätit. Det jag minns bäst från Luma metall, där jag var anställd på åttiotalet, är hur damerna delade en grapefrukt och åt direkt ur skalet med sked. Däremot är jag osäker på om jag ens har smakat grape själv, eller om jag bara har fått berättat för mig hur surt det är. Ägg var också populärt. En tjej hade ett helt gäng hårdkokta ägg med sig varje dag. När jag började på Nordchoklad var det fasta som gällde. Möjligen rensade jag kroppen, men jag gick knappast ner bestående i vikt av dom kurerna. När dom två veckorna var slut gick jag till affären och köpte allt det jag hade varit sugen på medan jag fastade. Sista fastan bröt jag i förtid, eftersom jag hade sån huvudvärk att jag var sängliggande. Sedan körde jag efter vad en kollegas döttrar hade sagt till henne. Att dom hellre levde gott i fyrtio år än led i åttio.

Blogg 16/6 2022.

 Min far och jag hade lite olika smak. Coca cola är till exempel en av mina favoritdrycker. Tyvärr är inte mitt hjärta lika förtjust i den, så dricker jag för mycket cola får jag extraslag. Pappa var inte lika förtjust. Han provade att grogga med det, men jag minns hans utlåtande ordagrant. ”Inte ens spriten tar bort den där jävla colasmaken”. Fett på kött gillar jag inte alls. Pappa tyckte att fläskfilé var för torrt, eftersom det saknade fett. På julskinkan var fettranden snudd på det han tyckte var godast. Jag blev inte så populär den julen han firade hemma hos mig. När jag skulle ta bort svålen från skinkan råkade jag ta bort allt fettet. Ost är snudd på ett beroende hos mig och jag tror aldrig att det kan bli för mycket. Köper jag pizza är det oftast ett enda hav av ost. Min far satt vid ett tillfälle i köket när jag strödde ost på en potatisgratäng. Jag hade inte hällt på några större mängder enligt mig, när han sa; ”Det räcker nu”. Tur att jag på ålderns höst hittade en kärlek som är lika förtjust i ost som jag är.

Blogg 15/6 2022.

 På kortet nedan är jag fjorton år gammal och troligtvis på väg till något dansställe. Det jag besökte oftast var Sandra dansrestaurang i Kalmar. Åldersgränsen där var visserligen arton och vissa kvällar till och med tjugo, men såg man bara tillräckligt självsäker ut blev man insläppt. En enda gång blev jag nekad och då hade det inte med åldern att göra. Istället var det snickarkjolen på bilden som satte stopp för min entré. För att få upp klassen lite på sina evenemang hade man först förbjudit träskor. Hur märkligt det än kan låta dansade vi faktiskt med det på fötterna tidigare. Nästa steg var att förbjuda jeans. För mig var det byxor och tanken slog mig inte ens att det kunde gälla min jeanskjol. När det hände hade jag åtminstone hunnit flytta till Kalmar. Medan jag bodde på Öland hade det blivit i längsta laget att åka hem och byta kläder. Speciellt som det var innan jag blev med körkort och bil. Två andra detaljer som jag noterar på bilden är dels att jag använde armbandsklocka. Det slutade jag annars med ganska tidigt i livet. När jag måste passa rasttider på jobbet tog jag bara på mig klockan just den stunden. Så är det den hiskeliga virveln som jag alltid har haft i luggen.

Blogg 14/6 2022.

 Jag utgår från att sjukhuset i Kalmar inte är något av Sveriges största. Likväl är det stort nog för att jag ska lyckas irra bort mig fullständigt i dom olika byggnaderna. Utan min ständige ledsagare skulle jag förmodligen aldrig komma dit jag skulle. Med onkologen är det dessutom så vist inrättat att onkologmottagningen och onkologiska dagvården ligger i varsin ände av lasarettet. Igår skulle vi först på läkarbesök på onkologmottagningen. Den har man dessutom gömt, så man får leta sig dit via dietistmottagningen. När det var dags att hitta därifrån till dagvården för cytostatikabehandling, slutade det med att vi fick fråga en sjuksköterska om vägen. Det var vid strålbehandlingen, så henne kanske jag träffar igen om några veckor. Min själs älskade har för övrigt raskt stigit i graderna i mina sjukvårdsjournaler. För sex veckor sedan stod han fortfarande som min särbo, som skulle hjälpa mig att ta sprutor här hemma. Tre veckor senare hade jag sambon med mig och det hade fungerat bra med att nämnda sambo hade gett injektionerna. Enligt gårdagens journalanteckning är det maken som ska ge mig sprutorna. Det är väl inte illa att gå från särbo till make på sex veckor utan att ens behöva skriva under ett vigselbevis?

Blogg 13/6 2022.

 Eftersom jag är en sucker för kändisar tittade jag med stor behållning på ”Secret Song Sverige” när det gick. Vilka som räknas som just kändisar beror säkert mycket på vem man frågar. Filip Dikmen hade jag till exempel vare sig sett tidigare eller ens hört talas om. När jag googlar honom nu i efterhand, inser jag att han är en stor kändis på Youtube och Instagram och att han till och med har gjort en egen serie på SVT. Om detta visste jag fortfarande inget, när han dök upp som deltagare i ”Let’s dance” tidigare i år. Då kände jag i alla fall igen honom, även om det dröjde ett tag innan jag blev imponerad. Han var fruktansvärt ambitiös och blev snabbt en duktig dansare. Efter halva säsongen var det honom jag hejade på och till slut kom han tvåa efter Eric Saade. Filip pluggar juridik och om han lägger ner hela sin själ i studierna, som han gjorde i dansen, lär han bli en mycket skicklig yrkesman på det området. Jag hajar till ibland, när någon av våra lokala invandrare talar med exakt samma brytning som han.

Blogg 12/6 2022.

 Om allt går enligt plan ska jag nu inte behöva besöka Astrakanens läkarcentrum förrän i september nästa gång. Efter att ha sprungit där en gång i veckan dom senaste tre månaderna, ska det bli riktigt skönt att slippa. Det är picclinen i armen som har krävt regelbunden omläggning. Var tredje gång har jag dessutom tagit prover inför cytostatikabehandlingarna. Nu är det dags för sista behandlingen på måndag och dom drar förhoppningsvis bort picclinen direkt efter den. Gissa om det ska bli skönt att duscha utan en stor plastpåse på armen som skydd. En gång i halvåret dom närmaste tre åren ska jag få någonting skelettstärkande intravenöst och inför dom behandlingarna ska det också tas prover. Vid dom första besöken på Astrakanen gick jag igenom en stor del av deras anställda sjuksköterskor, men dom sista gångerna har jag haft samma tjej. Vid ett par tillfällen har jag till och med haft två sköterskor som har skött om mig. Den första som var med och tittade på tror jag var hyfsat ny. Den andra hade varit mammaledig och behövde bara friska upp minnet lite.

Blogg 11/6 2022.

Att ha en piccline i armen har å ena sidan inneburit en del stök, bland annat när jag har duschat, eftersom den inte får bli blöt. Å andra sidan har jag sluppit bli stucken varje gång det har tagits prover eller jag har fått behandling. Lite tur verkar jag också ha haft med den, för mitt skinn har klarat sig bra. Den delen som sitter utanpå armen är typ fasttejpad där och vissa får eksem och andra problem. Det enda som har hänt mig är att slangen har krupit ut några millimeter, men det är tydligen vanligt och ingenting som gör något. Vid den allra sista provtagningen i torsdags ville den dock inte vara med längre. Då fick sköterskan knappt ut något blod alls genom picclinen. Inne på sjukhuset hade man haft andra möjligheter att trixa med den än på Astrakanen. Där fick sköterskan nöja sig med att lägga om den och sedan ta proverna genom att sticka mig i den andra armen. Igår ringde en sjuksköterska från onkologen. Det brukar betyda problem, men den här gången var det faktiskt tvärtom. Det var ett läkarbesök planerat mellan cytostatikabehandlingen och strålningen. Jag trodde att det skulle innebära en extra tripp till Kalmar, men nu hade hon fixat en läkartid i samband med behandlingen på måndag.

Blogg 10/6 2022.

 Jag har väldigt gärna lök i maten. Samtidigt finns det knappast någonting jag är så dålig på och avskyr så mycket som att hacka lök. Jag har provat en manick som man vred fram och tillbaka. Jag tyckte inte det hände så mycket med löken. Däremot fick jag rejält ont i armen. Grejen jag har där man trycker knivarna neråt fungerar bättre, men allra smidigast tycker jag att det vore om jag lyckades hacka löken någorlunda fint med en vanlig kniv. På sistone har det känts som att det största problemet vore att hålla fast löken under tiden. Därför blev jag lite sugen på att återigen testa en manick som ser ut som en stor gaffel. Den ska hålla fast löken ordentligt och jag slipper ha fingrarna i närheten av knivseggen. Jag visste exakt var på vinden den borde finnas, så jag tog trapporna upp dit. Det höll på att bli tvärstopp redan vid vindsdörren, eftersom min nyckel inte passade i den. Dom nya låsen är lite halvelektroniska eller något. Ibland hjälper det att bara dra ut nyckeln och sätta i den igen. Så också nu. Däremot hittade jag ingen lökhållare. Jag fick trösta mig med att anledningen till att den hamnade på vinden över huvud taget var att jag inte tyckte att den var så jättebra. En flicka tipsade mig för övrigt om att det finns färdighackad lök att köpa i frysdisken på Kvantum.

Blogg 9/6 2022.

 Efter genomförd konfirmation tog församlingsprästen med oss konfirmander på en dagstur till ön Blå Jungfrun. Märkligt nog verkar jag inte ha gjort någon dagboksanteckning av resan. Däremot hade jag tydligen kameran med mig, så jag har några kort från den. Därför vet jag att båten vi åkte med var Mary II av Byxelkrok. Om jag min vana trogen blev sjösjuk, så är det i alla fall ingenting jag minns. Av bilderna får man också veta vem jag utforskade ön tillsammans med och att vår konfirmationspräst vaktade våra kassar och väskor medan vi ungdomar traskade runt ön. Likaså att vi var rejält hungriga allihop när vi kom tillbaka till utgångspunkten. Kortet på mig lär min följeslagare ha tagit under vår vandring. Mitt enda verkliga minne från trippen finns däremot inte förevigat och det kanske är lika bra. I tonåren badade jag fortfarande på somrarna, och det var någonting jag verkligen hade sett fram emot under den varma vandringen. Tyvärr är dåligt minne någonting som jag har lidit av hela livet. När det var dags att bada insåg jag att jag hade glömt baddräkten hemma. Bh använde jag inte på den tiden och att bada topless kändes inte riktigt som ett alternativ. Istället hoppade jag i vattnet med trosor och tröja på mig. Det är oklart hur länge det dröjde innan kläderna torkade.

Blogg 8/6 2022.

 Yrkestiteln sjuksköterska låter knappast könsneutral i mina öron, men jag har förstått att skötare är ett helt annat yrke. Så speciellt vanligt verkar det ändå inte vara med manliga sjuksköterskor, även om jag inte har forskat i några procentsatser. Jag grundar mest min uppfattning på att jag vid sextio års ålder aldrig hade träffat någon. Under dom senaste månaderna har jag ändå sprungit på några stycken. Det började med att jag fick prata med en kille när jag ringde till Onkologen. Sköterskorna där alternerar mellan att ta hand om patienter i telefon och rent fysiskt. Det förstnämnda tror jag har varit aningen populärare under pandemin, eftersom dom slipper dom förhatliga munskydden där. Min senaste behandling fick jag av en manlig sköterska och han räknade upp ett helt gäng killar till som jobbade där. När jag veckan efter besökte Astrakanen för omläggning, kom dessutom deras mest välkända manliga sjuksköterska in i behandlingsrummet i ett ärende. Honom hade jag bara läst om i Nybro tidning när han fick tårtan som dom delar ut ”för att du är värd det”.

Blogg 7/6 2022.

 Jag har ett kreditkort istället för ett betalkort, mest för att det var avgiftsfritt när jag skaffade det. Varje månad får jag en faktura, som jag betalar direkt. Det innebär både att jag har koll på vad jag har köpt och att jag slipper betala någon ränta på pengarna jag har lånat. Den senaste månaden trodde jag mig inte ha använt kortet alls, men när fakturan kom var den ändå på 359 kronor. Mitt minne har aldrig varit något vidare och det blir knappast bättre med åren, så jag tänkte bara att det var någonting jag hade glömt. När jag hittade samma summa en månad tidigare ändrade jag mig. Ska jag betala flera hundra varje månad vill jag gärna veta till vad. Det slutade med att jag ringde Nordea och fick läget utrett. Eftersom den nya fakturan mycket riktigt var på noll kronor, hade jag läst på fel ställe och sett summan som jag betalade förra månaden. Problemet med att jag inte kunde se kontoutdragen från tidigare månader löste vi genom att jag loggade in på den nya internetbanken. Senast jag hade bekymmer fick jag rådet att hålla mig till den gamla. Det var ett tag sedan och nu är den på väg att avvecklas helt och hållet.

Blogg 6/6 2022.

 Min dator är långt ifrån ny längre, även om mannen i mitt liv brukar beklaga sig över att hans är ännu äldre. Jag har läst mig till att en hårddisk inte ens har så lång livslängd som någon av våra har varit med. Medan jag jobbade förnyade jag mina prylar i den vägen någon gång ibland. Nu när jag saknar förvärvsinkomst är det knappast aktuellt. Jag får vara glad att jag hittade vad som för mig var den perfekta datorn när jag köpte den här. Eller plockade ihop då. Man fick välja delar, som företaget jag köpte den av byggde ihop. Det är alltså mest bara den för en dator relativt höga åldern som gör sig påmind emellanåt. Någon gång har jag rensat hela hårddisken, när det strulade alltför mycket. Det som händer ibland, men tack och lov inte alltför ofta, är att datorn startar om sig själv. Jag har läst mig till vad det kan bero på, men inte lyckats lösa problemet. Som väl är sker det inte överdrivet ofta, även om det är lika snopet varje gång. Speciellt om det sker mitt i ett spel eller så. Senast hade jag sån tur så den startade om i samma sekund som jag var klar med det jag höll på med.

Blogg 5/6 2022.

 Utanför Kvantum här i Nybro stod det ett stort akaciaträd. Jag skriver stod, eftersom jag har förstått att det numera är nersågat. Jag har inte handlat själv på så länge att det är oklart om jag kommer att sakna det eller inte. Vi får väl se om jag tycker att det ser tomt ut, ifall jag kommer dit igen till slut. Det stod precis vid cykelställen, där jag inkommer om jag ska handla. Huvudanledningen till fällningen sägs ha varit att man var rädda att trädet skulle blåsa omkull och landa på cyklarna eller i värsta fall på någon människa. Mannen i mitt liv är i alla händelser mycket upprörd över tilltaget. Han hävdar att den där akacian var minst hundra år gammal och tror inte ett ögonblick på att det var något fel på den. Hade han blivit informerad om fällningen i tillräckligt god tid, hade det inte förvånat mig om han hade kedjat fast sig vid stammen för att stoppa den. Även om jag inte hade någon känslomässig bindning till just det trädet, så minns jag hur det kändes när dom tog ner en stor björk bakom huset jag bor i. Den skuggade min balkong från den stekande eftermiddagssolen och jag kunde inte fatta varför dom tog just den. Det finns en ny björk på baksidan nu, men den ser inte ut att bli riktigt stor under min livstid. På bilden nedan syns det som finns kvar av akacian utanför Kvantum.

Blogg 4/6 2022.

 När jag konfirmerades på sjuttiotalet läste vi för prästen intensivt i fyra veckor. Istället för att hålla på under en längre period, träffades vi alltså ett par timmar varje dag under det där sommarlovet. Eller några veckor av det i alla fall. Som jag kommer ihåg det var det härligt väder i juni det året. Det jag minns bäst var ett specialuppdrag jag fick att lära mig skapelseberättelsen. Det var riktigt behagligt att ligga på magen i gräset i skuggan under ett träd och läsa. Vår konfirmationspräst bjöd på saft och kex vid varje träff. Vi hade till och med två flickor som kallades för just sommarkonfirmander, eftersom dom inte bodde på Öland till vardags. Jag antar att det var familjer som hade sommarställe där. Det är dom som står längst till höger på kortet nedan. Själv har jag hamnat lite i skuggan som fyra från vänster. Det är taget utanför Gårdby kyrka, där vi konfirmerades en lördagskväll. På söndagen var det dags för vår första nattvard i Norra Möckleby kyrka. Man tryckte upp små kort som minnen av konfirmationen. Tyvärr glömde jag att dela med mig av mina när släkten träffades efteråt, så jag har dom flesta kvar i någon låda.

Blogg 3/6 2022.

 Att huset jag bor i ligger intill en genomfartsled stör andra betydligt mer än mig. Jag har till och med hört om någon som har flyttat ut sängen i vardagsrummet, för att komma längre ifrån vägen. Jag hör sällan trafiken över huvud taget efter trettiotvå år. Sitter jag med mannen i mitt liv vid köksbordet, hör jag däremot hans små utbrott. Dom brukar betyda att det endera passerar en långtradare alternativt en vanlig personbil som inte håller hastighetsbegränsningen. Dom senaste två dagarna har trafikljuden ändå varit så pass annorlunda att dom till och med har nått in till mitt medvetande. Det har passerat grupper med motorcyklar, där samtliga har varit av den större, mullrande typen. Till slut fick jag klart för mig att det pågår en internationell mc-träff på Öland för folk som kör Harley Davidson. Fler än tio tusen besökare väntades och alla som kommer från ett visst håll passerar utanför mina fönster. Man började släppa in folk på Lundegårds camping i onsdags och nu verkar alla vara på plats. Jag antar att det blir samma muller efter helgen, när dom ska hem igen. Tur att jag tycker att dom låter ganska mysigt.

Blogg 2/6 2022.

 När min mamma gick bort för mer än trettio år sedan tog jag ut hennes journaler. Precis som med mina egna var det mycket jag inte förstod. På den tiden hade jag ändå pappas nya flickvän till hjälp. Hon var sjuksköterska och kunde översätta alla vårdtermer. Att man fortfarande inte skriver på begriplig svenska, nu när alla kan läsa sin egen journal på nätet, förundrar mig lite mera. Hur som helst jämförde jag nu mammas bröstcancer med min egen och insåg att det fanns likheter. Knölarna satt på samma ställe och var lika stora. Men där man hos mamma hittade cancer i sex av sex kollade lymfkörtlar, fanns det inte i mer än två av arton hos mig. Att man behandlar mig med cytostatika för att undvika återfall, innebär att man har järnkoll på min hälsa. Jag har till och med tagit mitt första covidtest under den här tiden. Det var ingen behaglig upplevelse, så jag är glad att jag inte jobbar och därmed har sluppit testa mig fler gånger. Jag tvivlar på att jag ens skulle klara av att köra in pinnen så långt som krävdes på egen hand.

Blogg 1/6 2022.

 Igår var det dags för mannen i mitt liv att genomgå en operation. Hans ingrepp var man tvungna att genomföra i Oskarshamn, vilket innebar att han fick tillbringa halva dagen på olika bussar. Det tog två timmar dit med olika linjebussar och lika lång tid hem igen. Då åkte han visserligen sjuktransport, men fick ändå byta i Kalmar. Så blev det förstås en massa kringelikrokar med folk som skulle plockas upp och släppas av. Till vardags har vi skilda sovrum så pass långt ifrån varandra som hundra meter. Nu läste vi i instruktionsbladet att han helst inte skulle vara ensam första kvällen, så i natt har vi sovit i samma dubbelsäng. En bekant till honom påstod att det hängde ihop med att man kunde sluta andas efter att ha varit sövd. Fast när han frågade på sjukhuset sa dom att det bara var yr man kunde bli långt efteråt. Det är ju lite enklare att ha koll på om någon ramlar när han går till eller från badrummet än att höra om han andas när han sover. Själv kände han sig så pigg idag att han är iväg och handlar nu på förmiddagen.