Blogg 31/1 2022.

 Texten till Flamingokvintettens låt ”Gamla goa gäng” blir mer nostalgisk för varje år som går. Ingmar Nordströms orkester lades ner redan för trettio år sedan. Tretton år senare gick min favorit i bandet bort. Det var sångaren Sten-Åke Lindberg. 2012 gick Thorleifs orkester i graven. För ett år sedan gjorde kapellmästaren, som hade gett orkestern dess namn, detsamma. Sven-Erik Magnusson, som var frontfigur i Sven-Ingvars, dog för fyra år sedan. Bandet lever dock vidare med hans son som sångare. Sten & Stanley ser fortfarande ut att vara verksamma, fast bröderna Nilsson har fyllt åttio. Vikingarna lade väl egentligen ner för några år sedan, fast dom har gjort några försök att återförenas. Streaplers och Flamingokvintetten verkar vara band som håller dansbandsfacklan högt. När jag var ung spelade Bjarne Lundqvist trummor i det förstnämnda bandet. När han sedan bytte till det andra, blev det aningen förvirrat för mig. När Arvingarna bildades kallade dom sig så, eftersom dom var söner till medlemmarna i dom andra båda banden. Mer än trettio år senare är inte dom heller några ungdomar längre. Jag har dansat till flera av dom här banden. Framför allt har jag svängt mina lurviga till låtarna som nämns i texten till ”Gamla goa gäng”, eftersom dom mindre och mer lokala orkestrarna plockade upp och spelade dom.

Blogg 30/1 2022.

 Det blir extremt sällan av att hämta pizza eller kebab, nu när jag är i ett förhållande. Jag hade nästan hunnit glömma hur det var medan jag var singel, men i ett gammalt blogginlägg läste jag att snabbknapparna i min telefon gick till Nybros pizzerior. Att beställa mat var tydligen det jag oftast använde telefonen till på den tiden. Hos Amigo var jag sådan stamkund, att jag fick vara snabb om jag ville ha någonting annat än det jag brukade köpa. Annars hann dom börja fixa det, så fort dom bara såg mig. När jag hade vant mig vid att alltid ha telefonen med mig, kändes det smidigare att ringa och beställa innan jag gick dit. Det var skönt att bara kunna titta in och hämta maten, utan att behöva sitta där och vänta på den. När särbon var bortrest ett par dagar i somras, passade jag i alla fall på att besöka min favoritleverantör av dylika rätter. Jag njöt i fulla drag av en kebab som dröp av vitlökssås. Den var dessutom så stor att den räckte i två dagar. Flera månader efteråt kom jag av en händelse att tänka på det faktum att man på just den pizzerian måste säga till speciellt om man vill ha nötkött. Jag föredrar egentligen det. Nu var det så ljuvligt gott ändå, att jag helt glömde bort att det kunde bli ännu godare. Man kan bestämt tappa rutinen, även när det gäller att beställa mat.

Blogg 29/1 2022.

 När vi väl hade kommit på idén att titta på kort i laptoppen, kom jag att tänka på ett USB-minne som jag har. Det innehåller tusentals av våra naturbilder och liknande. Jag satte det i den datorn, men där tog det stopp. Den kunde inte läsa det alls. Jag ägnade timmar åt att googla på lösningar på problemet och att testa dom, men jag fick det aldrig att fungera. Det sura var att alla andra USB-enheter fungerade klockrent. Den enda som inte gjorde det var den som jag ville använda. Till slut löste jag problemet genom att kopiera över korten till en av dom som fungerade. Det stör mig att inte ursprungsstickan gjorde det. Även om huvudsaken är att den fungerar i den stationära datorn, så är ju hela tanken med ett USB-minne att man ska kunna ta det med sig och plugga in det var som helst. Åtminstone var det vad jag trodde. Mitt googlande fick mig att inse att det här är ett mycket vanligt problem.

Blogg 28/1 2022.

 Igår var det dags att operera bort knölen i mitt bröst. Min omtänksamma lillebror skjutsade in mig och särbon till Kalmar lasarett på morgonen. Där blev det först ett besök på mammografin. Tumören var så liten att man måste märka ut den, för att läkaren skulle veta var han skulle skära. Nästa anhalt var fysiologen, där jag först fick en spruta. Vätskan i den skulle visa vilken väg cancern spred sig. Efter en kvart blev det röntgen, för att se vart vätskan hade tagit vägen. På operationsavdelningen fick jag långa strumpor och en skjorta. Sövningen var det som oroade mig mest, eftersom jag aldrig hade blivit sövd tidigare, men jag märkte aldrig att det hände. Några timmar bara försvann. Kirurgen hade fått ta bort några extra lymfkörtlar. Därför hade jag ett dränage och fick stanna över natten. Det var första gången jag låg på sjukhus också. Jag fick dela rum med en mycket trevlig dam i någonting som från början var tänkt som ett enkelrum. Om ett par veckor får jag veta hur illa det är och hur vi går vidare.

Blogg 27/1 2022.

 Vi ville titta på foton i laptoppen i vardagsrummet och det krävdes lite fixande med bildspel och annat. Jag har väldigt svårt för den där lilla plattan man använder istället för mus, så till slut gav jag upp och använde musen från den stationära datorn. Problemet var att den är trådlös och måste installeras. När jag kom tillbaka till den stationära datorn syntes inte ens muspekaren där. Jag anar att man ska kunna göra det mesta från tangentbordet, men jag klarade inte av att hitta inställningarna till musen därifrån. För mig var alltså datorn omöjlig att använda över huvud taget. Jag har haft en mindre mus, som har fungerat i alla lägen. Den hade jag av någon anledning städat bort. Som väl var hittade jag den igen, för den levererade den här gången också. Jag förstår egentligen inte varför, fast det spelar mindre roll. Det är betydligt värre när jag inte begriper varför det inte fungerar än varför det fungerar. När jag fick upp installationsprogrammet hävdade det till och med att det inte hittade någon mus, fast jag hade öppnat det med en av samma märke.

Blogg 26/1 2022.

 Jag skulle ha köpt min kapselmaskin på Kvantum, om dom hade haft några. Det hade dom i alla fall inte när jag var ute efter en. Däremot hade en i personalen sett ett erbjudande borta vid kaffekapslarna. Där fick man maskinen på köpet, om man köpte tillräckligt många kapslar. Kaffe dricker jag sällan, så det fick bli chokladkapslar för min del. Märkligt nog slutade Kvantum sälja chokladkapslar strax efteråt, så jag fick beställa dom på nätet istället. Det blev en rejäl laddning varje gång, så efter att jag slutade dricka varm choklad för några år sedan, stod det massor av kapslar kvar i ett skåp. När det slog mig hur mycket plats dom tog upp, tänkte jag först slänga dom. Sedan kände jag att det var synd, speciellt som jag hade fått tag i chokladdryck som smakade Baileys sista gången jag köpte. Den är riktigt god och nu dricker jag en mugg choklad istället för te, när jag fikar med mannen i mitt liv. Vattenkokaren har fått sällskap av kapselmaskinen och en snurra med kapslar, så diskbänken är fullständigt överbelamrad. Det är den enda rejäla bänken som finns i mitt kök.

Blogg 25/1 2022.

 På åttiotalet, när mamma hade cancer, fick hon resa till Linköping för strålning. Jag antar att hon veckopendlade dit, för jag kom ihåg att jag hade fått ett vykort från henne, när hon var där. I mitt hem fungerar det så att jag sorterar och städar, för att hitta saker och ting, när jag behöver dom. Tyvärr fungerar det inget vidare. Vykortet ifråga verkade vara helt uppslukat av jorden. Jag letade i varenda låda och ask jag kunde komma på, utan att hitta det. När jag letar efter annat brukar jag ibland bläddra förbi sånt jag inte söker just då. Därför kändes det extra märkligt att jag inte kunde påminna mig att jag hade sett det där kortet på flera år. Till slut kom jag på att titta i en ask där jag har sparat en del av dom grattiskort jag har fått genom åren. Där fanns några vykort också, bland annat det från mamma. Det visade sig genast vilken bedragare minnet är. Jag var säker på att det var ett riktigt stort kort, men det var bara aningen större än vad dom flesta vykorten är. Motivet var i alla fall dom sommarblommor som jag kom ihåg. Mamma berättade att hon hade varit på sin första strålning, att det gick bra och att hon skulle ringa mig när hon kom hem igen.

Blogg 24/1 2022.

 Ett par veckor innan det var dags kom till slut informationen från Postmord om att vi bara kommer att få post varannan dag framöver. Varannan vecka kommer den måndag, onsdag och fredag och varannan tisdag och torsdag. Vilken vecka som är vilken lär jag märka på min skvallertidning. Det lär ju innebära att den kommer en dag för sent varannan vecka. Det är förstås inte hela världen. Då är det värre med kallelser av olika slag. Speciellt om dom innehåller bussbiljetter vill jag gärna att dom når mig i tid. Å andra sidan finns det ingen garanti för att brev skickade med Postmord kommer fram över huvud taget. Man kan skicka rekommenderat om man vill vara säker, men jag har till och med varit med om att ett sånt brev har försvunnit.
Jag fick vänta ett par veckor extra på den tredje Covidsprutan, eftersom jag inte var tillräckligt morgonpigg när tiderna släpptes. När jag precis hade fått den öppnades det drop in för vaccinering på folkets hus i några dagar. Jag kunde alltså ha fått det gjort utan att passa någon tid, om jag hade lugnat mig lite. Nu har jag fått tre sprutor i alla fall.

Blogg 23/1 2022.

 När det stormade som värst i veckan, såg jag en rubrik på nätet om att polisen uppmanade folk att stanna hemma om möjligt. Min promenad kändes inte helt livsnödvändig, så jag klickade på länken, för att få veta mer exakt vad dom ansåg om läget. Inne på rätt sida stod det istället att vinden var lugnare och att polisen återkallade uppmaningen om att stanna hemma. Tur att man inte är en sån som litar på den första rubriken man ser. Dom är ofta missvisande, även om just den här slog alla rekord.
Från 1177 har det droppat in någon mer avisering om nytt meddelande, utan att jag har hittat något nytt. Det gällde tydligen alla, för till slut kom det upp ett meddelande om det på sidan. Fast det var efter att dom hade fixat felet. Det som har fascinerat mig mest på sistone är annars att det har varit kö till inloggningen där. Det hade jag aldrig varit med om tidigare på någon webbsida över huvud taget. Man vill ju gärna tro att datorer är snabbare än så. Att det kan bli kö till en chatt är mera begripligt för mig, eftersom det är människor inblandade.

Blogg 22/1 2022.

 När jag gav mig ut på gårdagens promenad tog jag den första och tillika minsta stigen ut till Järnvägsgatan, eftersom vaktmästarnas traktor stod med motorn igång längre fram. Över den stigen har det länge hängt ett avbrutet träd, som man har varit rädd att få i huvudet, men jag chansade ändå. Ute vid gatan var plötsligt stigen dubbel, eftersom någon hade kört in där med en skördare eller någonting liknande. Då som först vände jag mig om och insåg att det inte fanns något träd längre. Särbon har tjatat om att få det bortplockat innan någon fick det i huvudet, men bara fått till svar att vi fick gå en annan väg. Det hade för övrigt fallit ett träd över den andra stigen också nyligen. När vi upptäckte det var redan den delen av stammen som låg i vägen bortsågad. Trädet som försvann nu har hängt på ett annat träd bra länge. Från början satt det kvar i stubben, men nu hade det hoppat ner på marken och stod framför den. Upplägget syns på bilden nedan, som mannen i mitt liv har tagit. Han tog sig galant ner för backen till resterna av trädet igår. Själv halkade jag i leran och satte mig på röven.

Blogg 21/1 2022.

 Den här veckan har jag stigit upp klockan sex tre morgnar i rad. Det händer inte överdrivet ofta numera. Den här gången hade det återigen med hantverkarna att göra. Dom hade kommit på att dom skulle göra en översyn av våra nya ytterdörrar och dom skulle komma någon gång mellan tisdag och torsdag. Jag kunde förstås ha levt som vanligt och låtit dom gå in med huvudnyckel, eftersom dom inte skulle längre in än till dörren. Jag kände mig ändå mer bekväm med att flytta lite på mina tider och hinna duscha i lugn och ro, innan dom började jobba på morgonen. Nu kom dom inte hit förrän igår eftermiddag, så jag hade inte behövt anstränga mig. Dom blev dessutom färdiga på ett par minuter. Jag är inte säker på exakt vad det var dom gjorde. Ett fasligt liv förde dom i alla fall med någon typ av maskin nere vid tröskeln. Jag tänkte att dom hade gjort samma sak hos alla, men så var det tydligen inte. Hos särbon hade dom inte varit på tröskeln och hos en av hans grannar hade dom inte varit över huvud taget. Nu ska dom väl förhoppningsvis vara klara och inte dyka upp fler gånger i alla fall.

Blogg 20/1 2022.

 Idag väntade jag ett paket som skulle levereras med Early Bird. Förra gången det hände kollade jag utanför ytterdörren ett par morgnar innan paketet dök upp. Den morgonen det var på plats, fick jag veta genom ett sms att det fanns där. Åtminstone är det så jag minns det. Den här gången funderade jag därför på att invänta meddelandet. Jag stack ändå ut huvudet genom dörren för säkerhets skull och där hängde mitt paket. Man hade före leverans påpekat att det var viktigt att det stod rätt adress på dörren. Lite oroade det mig, eftersom namnet numera finns på tidningshållaren utanför. Nu var det i den hållaren man hade hängt paketet. Det var första gången jag fick användning för den, eftersom jag inte har någon fysisk morgontidning. Andra tidningar levereras i postfacket nere vid porten. När jag satte mig vid datorn visade det sig att det var via mail man aviserade paketet. Det är hur som helst bra att man får veta att det finns där, om man inte skulle ha något ärende ut just den dagen. Tidigt kom det också, med tanke på att det i ett meddelande jag fick innan stod att det förväntades levereras klockan tio ikväll.

Blogg 19/1 2022.

 När mamma fick bröstcancer köpte hon en bok i ämnet. Den har legat här sedan hon dog för 33 år sedan. Nu kändes den på förekommen anledning så pass intressant att det till slut blev av att läsa den. Jag insåg snabbt att tiden hade gått ifrån den och att jag borde söka på Internet istället, om jag ville ha mer aktuell information. Samtidigt är det lite annan läsning och en del personliga historier, så jag läser den som (kanske lite makaber) underhållning. På åttiotalet, när den skrevs, diskuterade man tydligen fortfarande om man skulle införa allmän mammografi. Med facit i hand har det varit så ett tag nu. Däremot hade jag aldrig tänkt på nackdelarna tidigare. Utan allmän screening kom kvinnor in som hade hittat en knöl själva och oroade sig för att det kunde vara cancer. Vid mammografi fick kvinnor som trodde att dom var fullt friska plötsligt veta att dom inte var det. Att det finns dom som inte utnyttjar tillfället för mammografi har jag förstått. Att vissa avstår från att behandla upptäckt cancer, chockerade mig däremot lite. Så fick jag veta att man opererar så snabbt som möjligt mest för patientens sinnesfrids skull. Bröstcancerknölar växer tydligen annars hyfsat långsamt.

Blogg 18/1 2022.

 1177.se är en fantastisk webbsida när den fungerar. Framför allt älskar jag möjligheten att läsa vad läkaren skriver i journalen efter ett besök. Bokade tider är inte lika nödvändiga för mig att se där. Dom håller jag ändå koll på med kallelser och anteckningar i almanackan. Jag tycker ändå att även den tjänsten borde fungera, men det har den inte gjort på flera månader. Varje gång jag har klickat på mina bokade tider har jag fått upp ett meddelande om att dom inte kan visas på grund av ett tekniskt fel och en uppmaning att försöka igen senare. Eftersom felet enbart verkade finnas hos mig, ringde jag till slut supporten. Det enda besked jag fick där var att någon hade anmält att det strulade för ett par veckor sedan och att dom jobbade med det. Det kan förstås vara en ren händelse att sidan plötsligt fungerade samma kväll, men jag anar ändå att det hade med mitt samtal att göra. När min kontaktsköterska skickade ett meddelande borde jag ha fått både mail och sms om det. Ingenting av detta dök upp förrän tolv timmar senare. Då pep det å andra sidan ett par gånger.

Blogg 17/1 2022.

 När jag fick vänta några veckor mellan det att dom bytte ytterdörren här och att dom gjorde klart med tröskel och annat, blev jag inte glad direkt. Å andra sidan var det inte första gången jag hade hantverkare här, som inte gjorde sig speciellt populära. För sex år sedan var det målaren. Han skulle måla några rör i badrummet, men framför allt skulle han både tapetsera om i sovrummet och måla taket där. Att få lägenheten decimerad till ett rum istället för två, var förstås inte bekvämt direkt. Jag jobbade dessutom natt och var tvungen att sova i det ena rummet medan han renoverade det andra. När han till slut dök upp alltså. Den första dagen han skulle komma stannade jag uppe på förmiddagen. Vid middagstid kom det ett mess som berättade att han inte skulle hinna. Han undrade också vilken tid som skulle passa bäst dagen därpå. Då skulle han komma direkt efter sju. Han dök upp kvart i åtta, men bara för att lämna en tapetkatalog. Han var tvungen att göra klart på ett annat ställe, innan han kom hit. Som väl var hörde jag senare när vår bovärd bad dom ta en lägenhet där det skulle flytta in folk emellan. Jag skulle få bo på en byggarbetsplats över helgen, men då gick jag i taket. Någon gång kan dom faktiskt prioritera oss som har bott här länge.

Blogg 16/1 2022.

 Eftersom jag själv inte ens vågar ställa min cykel i källaren, där ingenting får vara ifred, fascineras jag mycket över vad folk väljer att ha ute i trapphuset. Mannen i mitt liv ställer ibland sina skor utanför ytterdörren. Där måste det väl räcka med att en städerska missförstår situationen, för att dom ska försvinna. En granne jag hade för många år sedan, lät sin katt bo i trapphuset. När jag öppnade ytterdörren måste jag ta ett par steg ut i trapphuset för att nå lysknappen. Jag var livrädd varje gång att katten skulle hinna smita in. Nästa hyresgäst i samma lägenhet envisades med att ha dörrmattan utanför dörren. Vederbörande var knappast läskunnig, för det fanns en skylt som talade om att det var förbjudet att förvara någonting brännbart i trapphuset. Förutom att jag irriterade mig på den, så var den i vägen när jag skulle lasta ur hissen efter veckohandlandet. När man ställer upp hissdörren hamnar den mittför den här grannens ytterdörr, vilket är opraktiskt i sig. Nu fastnade dessutom dörren på den där mattan. Hade det varit nu, när jag ska in i och ut ur hissen med cykeln, hade jag förmodligen blivit helt spattig. När det begav sig sparkade jag bara undan dörrmattan, så den landade en trappa ner, i hopp om att dom skulle förstå vinken. Det gjorde dom aldrig.

Blogg 15/1 2022.

 I mellandagarna kom det efterlängtade brevet där det brukar stå att mammografin inte visade några tecken på cancer. Nu var det inte så upplyftande den här gången. Istället fick jag en tid till deras andra mottagning, för att kolla upp en förändring närmare. Där gjordes en ultraljudsundersökning, som visade att knölen var mycket liten. Läkaren hittade ingenting mera än den vare sig i brösten eller armhålorna. Det togs också prov med den långa nål, som jag fortfarande minns sedan jag var där en gång för trettio år sedan. Den gången var det ingen fara, men nu var det cancer. Min älskade ledsagare och jag var inne på kirurgen igår. Vi fick mängder av information och det togs en del prover. Om ett par veckor blir det operation. Hittar man ingenting mera under den, så blir det strålning efteråt och det är fortfarande hopp om livet. Alla håller nu tummarna för att det inte blir värre än så, även om inte det heller låter överdrivet kul. Tidigare kände jag att alla som jag visste hade haft bröstcancer hade dött av det. Nu har jag åtminstone kommit på att jag vet tre personer som har haft det och fortfarande lever.

Blogg 14/1 2022.

 Gårdagens cykeltur till Kvantum var en blåsig historia. Som väl var blåste det åt vad jag tycker är rätt håll. Det var visserligen jobbigt att ta sig dit, men hem igen var det bara att åka frihjul. Utanför butiken träffade jag en gammal bekant som jag inte hade sett på evigheter redan vid cykelställen. När vi hade avhandlat stort och smått, hann jag inte längre än till ingången, innan jag mötte nästa. Jag tycker sällan eller aldrig att jag springer på någon bekant där numera, men igår kom jag bestämt in i ett stim. På hemvägen tog det som så många gånger förr tvärstopp vid utfarten från Willys kundparkering. När folk kör ut därifrån tittar skrämmande många bara ut på gatan. När dom inser att dom är på väg över en cykelbana, sitter dom redan fast tvärs över den. Igår var det två personer i bilen. Den jag antar var hustrun tittade urskuldande på mig från passagerarsätet. Så mycket mer kunde hon inte göra åt den uppkomna situationen. Femtio meter senare blev det ännu värre. En liten hund kom sprintande i full fart i den täta trafiken. Det var ett rent under att den inte blev påkörd. Jag såg husse kalla in den, men jag vet fortfarande inte om han var så dum så han lät hunden springa lös på en trafikerad gata, eller om den möjligen hade slitit sig.

Blogg 13/1 2022.

 Jag brukar hävda att den som kan vara glad för lite har mycket att vara glad för. Jag tänkte på det uttrycket, när jag plockade undan julen i veckan. Den långa ljusslingan från balkongen har en tendens att vrida ihop sig och fastna vid varenda lampa. Jag lyckas aldrig snurra upp den samtidigt som jag plockar ner den. Istället sitter jag i min fåtölj på kvällen och svär över hur korta bitar i taget jag lyckas reda ut av den där slingan. I år var det plötsligt inga som helst problem! Trevligt när någonting går precis så enkelt som det alltid borde göra.
Det dröjde nästan två veckor in på det nya året innan jag skrev fel årtal. Dom första dagarna var jag i vanlig ordning alert och tänkte efter noga varje gång jag skulle skriva det. När jag börjar slappna av blir det lättare att jag halkar tillbaka i gamla vanor. Annars tycker jag det sämsta med våra årtal är att vi har passerat ett millennieskifte. Det är mycket svårare att räkna ut hur gamla människor är, nu när man måste räkna på två olika hundratal. Åtminstone är det så för mig.

Blogg 12/1 2022.

 Från fikabordet har jag hyfsat god utsikt över Mossvägen den här årstiden. På sommaren är skogsdungen mellan den vägen och min så grönskande att man inte ser någonting alls åt det hållet. Vintertid är det stora irritationsmomentet att det blir mörkt så tidigt om kvällarna. Vid fikat igår reagerade jag på två bilar som körde jämsides. Vi snackar en liten gata, som knappast är fyrfilig. Fordonsgymnasiet ligger åt det hållet, så jag har sett ungdomar därifrån kappköra längs smågatorna förr. Igår tror jag snarare att man körde jämsides för att snacka med varandra mellan bilarna. Jag kan tänka mig att det gick snett när föraren i den vänstra bilen skulle slutföra omkörningen. När hen trampade till på gasen fick bilen sladd på isgatan. Från min utsiktsplats såg det ut som i actionfilmerna, där man sladdar upp framför en bil för att stoppa den. Det var nog inte tanken den här gången, för den fortsatte förbi fronten på den andra bilen och rakt ut i nämnda skogsdunge. Det blev för mörkt för att jag skulle få se upplösningen, men jag antar att dom fick upp bilen ur diket till slut, för den finns inte kvar idag. Oklart om det sköttes av en bärgningsbil eller någon engagerad förälder.

Blogg 11/1 2022.

 Det borde väl inte förvåna mig längre hur Postmord hanterar våra försändelser, men igår slog en brevbärare alla rekord. Det låg ett tjockt brev i mitt postfack. Min första impuls var att nyfiket slita upp det, men för en gångs skull tänkte jag istället helt logiskt att jag inte väntade någon sån försändelse. Jag kollade alltså adressen och den var mycket riktigt inte min. Det står Eriksson på ett till av postfacken här i närheten. Om ett brev som skulle dit hade hamnat i mitt fack av misstag, hade det inte förvånat mig speciellt mycket. Det gjorde det däremot nu, när det visade sig att varken för- eller efternamn stämde. Det gjorde inte gatuadressen heller eller ens postnumret. Det enda som var rätt var hus- och lägenhetsnummer, som någon uppenbarligen hade stirrat sig blind på. Jag blev så irriterad så jag lade upp ett inlägg på Instagram. Tack vare det och att vi hade en gemensam vän där, fick killen veta var hans brev hade hamnat. Han ringde och kom hit och hämtade det. I en kommentar till en annan fråga på Facebook fick jag av en händelse veta att vi inte får post mer än varannan dag efter månadsskiftet. Den informationen har Postmord hållit väldigt tyst om.

Blogg 10/1 2022.

 För elva år sedan gjorde jag ett av dom mera lyckade bytena i mitt liv. Efter ett aningen obehagligt besök på vårdcentralen, listade jag mig på Astrakanen. Det ligger i samma hus, men är ett privat alternativ. Den kvinnliga läkaren på vårdcentralen tystade ner mig fullständigt och skrev sedan i provsvaren att jag inte hade nämnt det eller det. Lite svårt kanske, när man inte får en syl i vädret. Hon skrämde upp mig med att jag hade blåsljud på hjärtat, men tog ändå inget EKG. Min höga vilopuls skulle ta död på mig inom bara några år, om vi inte började medicinera den. Min nya husläkare på Astrakanen hette Calle. Han inte bara lyssnade på allt jag hade att säga, utan antecknade dessutom en hel sida full under tiden. Han hörde inget blåsljud och hävdade att allt under hundra i vilopuls var okej. Han tog dessutom EKG, för att förvissa mig om att jag mådde bättre än jag trodde. Informationen är det enda jag kan ha synpunkter på hos Astrakanen. När Calle gick ner i arbetstid och slutade med fasta patienter, fick jag veta både det och att Gunnar var vår nya husläkare av en patient i väntrummet. Gunnar gick i pension i våras och jag vet inte vem min nya husläkare är den här gången heller.

Blogg 9/1 2022.

 Jag har en lampa bredvid datorn, som jag tänder samtidigt som jag drar igång densamma. Idag blinkade lampan till och slocknade igen, så det var bara att hämta en ny glödlampa. Nu är jag ganska klumpig, så för mig var det inte så bara. På samma hylla som jag skulle plocka ner den från, fanns en större glödlampa, som jag lyckades riva ner. Dom är hyfsat dyra numera, så det skulle gräma mig om jag lyckades slå sönder den. Utsidan höll i alla fall, men glödtrådarna är väl inte så stöttåliga. Jag orkade inte dra igång något test nyuppstigen som jag var. Det visar sig när jag behöver den där glödlampan, om den fungerar eller inte. Den jag skulle byta var en liten rackare som satt bakom en glasskiva. Jag har en likadan i vardagsrummet, men där är det enklare. Lampan sitter under en glaspjäs och det är bara att lyfta på glasskivan. Eftersom lampan i sovrummet lyser uppifrån, sitter skivan fast med tre små skruvar. Det vore ett pilljobb att få bort dom och få fast dom igen för vem som helst. För en darrhänt gammal tant är det snudd på omöjligt. Nu lyser i alla fall lampan igen och jag bara hoppas att det dröjer tills den går sönder nästa gång.

Blogg 8/1 2022.

 Mina referenser för vad som är nödvändigt och inte har förändrats genom åren. Halva mitt liv var jag helt övertygad om att jag inte klarade mig utan badkar. Även om jag duschade varje dag, kände jag att jag behövde ett riktigt bad någon gång i veckan. Vid stambytet för trettio år sedan slängde vi ut badkaret här och sedan dess har jag klarat mig alldeles utmärkt med enbart dusch. Nu när man börjar bli äldre är det antagligen en fördel, eftersom det blir svårt att ta sig i och ur ett badkar. Just den detaljen ska i alla fall inte hindra mig från att bo kvar här. Julgran slutade jag med några år senare. Första året jag bodde i Nybro var jag smått panikslagen, eftersom jag inte visste hur jag skulle få tag i en gran. Då var jag fortfarande övertygad om att det inte blev någon jul utan grandoft. Jag antar att jag måste ha burit min gran hem från macken under flera år, men det är ingenting jag minns. Det låter både bökigt och jobbigt. Numera är jag glad att slippa klä på och av en gran. Samma sak med alla barr som brukade finnas kvar till midsommar och problemet med att bli av med granen när julfirandet är över.

Blogg 7/1 2022.

 Förvirringen befinner sig på en jämn och fin nivå. Jag antar att man får vara glad så länge den inte blir värre. När jag gick in på mailen häromdagen, kunde jag inte fatta varför särbon hade svarat om igen på tidigare mail. När jag öppnade dom syntes dessutom inte hans svar. Till slut insåg jag att jag hade öppnat mappen för skickade mail istället för inkorgen. Förmodligen hade jag kollat så att jag hade skickat allt jag borde kvällen innan och glömt att ändra tillbaka. Jag visste att jag behövde någonting från ÖoB, men när jag kom så långt som till att skriva en lapp om det, hade jag hunnit glömma vad det var. Jag kom på det när jag putsade glasögonen nästa gång, för flaskan med putsmedel kommer därifrån. Jag köpte den mest för att den var så billig, men jag tycker att den fungerar lika bra som den jag har köpt hos optikern. Den lär jag ha betalat betydligt mera för. Jag kollade nätapoteken också. Deras små flaskor var riktigt dyra. När jag kollade en extra gång, visade det sig att dom inte innehöll rengöring över huvud taget. Det var imskydd, som man skulle spraya på efter att ha gjort glasögonen rena. Det skulle göra att man slapp imma på dom vid till exempel användning av munskydd och andningsskydd.

Blogg 6/1 2022.

 Allting som jag ser som livsviktigt har en tendens att försvinna från marknaden. Senast var det ögonbad som Kvantum hade slutat sälja. Jag hittade det i en Internetbutik istället och passade på att köpa flera flaskor. Hade jag förstått att det var på väg att sluta tillverkas helt och hållet, hade jag lagt upp ett betydligt större lager. Det gick inte upp för mig förrän jag behövde fler och insåg att det inte gick att få tag i längre. Det närmaste jag kom var ögonvatten, som verkade vara någonting liknande, hos Apotek Hjärtat. Jag passade på att beställa några andra saker som var på upphällningen samtidigt. Hade jag bokat frakten med Instabox, skulle paketet ha kommit sent en eftermiddag när jag precis hade varit på Kvantum. Frakten med Postnord, som kunde lämna paketet utanför dörren, kunde rent av dröja till veckan därpå, men då skulle jag i gengäld vara hemma. Nu kom messet om att det var lämnat betydligt tidigare och jag befann mig på Kvantum. Jag fick messa mannen i mitt liv, som gick hit och plockade in det. När det inte fick plats i postboxen, hade brevbäraren åkt upp till tredje våningen och lagt det utanför min dörr. Å andra sidan var halva paketet luft. Hade man packat mera klimatsmart, så hade försändelsen fått plats i boxen.

Blogg 5/1 2022.

 Det har funnits snabbkassa vid självscanningen i nästan ett år, men jag använde den inte första gången förrän i mellandagarna. Jag handlar sällan mer än en gång i veckan, så då blir kundvagnen full. Nu var jag i alla fall inne och köpte bara ett par saker och då var det riktigt smidigt. Det gick bra, men typiskt nog fick jag en avstämning på första försöket. Kassörskan var dessutom fullt upptagen med ett par som hade fått helavstämning på en full kundvagn, så jag fick vänta på henne.

I början av nittiotalet var jag fortfarande ofta ute och dansade. En av orkestrarna som spelade häromkring var Kendix. Dom hade en sångerska som hette Charlotte Nilsson. Jag glömmer aldrig hur en av killarna jag dansade med sa; ”Dom vet inte vilket fynd dom har där”. Såhär trettio år senare kan jag bara förundras över vilken känsla han hade för sånt. Charlotte heter numera Perrelli och har gjort karriär långt bortom dom småländska dansbanden. Hur sjutton kunde min danspartner ana hur bra hon var? Om man nu ska jämföra karriärer, så har jag jobbat ihop med en av killarna på kortet nedan på golvfabriken här i Nybro.

Blogg 4/1 2022.

 Det har smällts och skjutits en hel del på Åkrahällskolans parkering dom senaste veckorna. Jag anar ett samband, när det har brunnit i någon container där vid ett par tillfällen. Man ser ganska långt åt det hållet nu när träden är avlövade, så på annandagen hade vi nästan första parkett. Någon kväll hade det brunnit i en container i Pukeberg och en natt i en utanför Dollarstore. SOS-appen larmade om en villabrand, men den såg jag aldrig någonting om i media. Igår kväll brann det i en mindre byggnad i närheten av McDonald’s. Enligt morgontidningen var det på kanten av ett elhus. Det hade dessutom brunnit i en soptunna vid Hanemålaskolan och i en gångtunnel i Hanemåla. Man får vara glad så länge det inte är som i Mönsterås. En bil som började brinna där var full med fyrverkeripjäser. Inbrott har det också varit gott om i Nybro över helgerna. Tjyvarna har slagit in rutan till altandörren och klivit in lite här och var. Inte undra på att jag inte vågar bo på nedre botten.

Blogg 3/1 2022.

 Jag räddade med nöd och näppe min elektriska adventsljusstake, när jag var på väg att riva ner den i mellandagarna. Tyvärr var jag tydligen inte tillräckligt ömsint mot den, för efteråt lyste den upp hela köket. Jag vet inte hur det där hänger ihop, men jag minns att det har hänt tidigare. Plötsligt lyser lamporna dubbelt så starkt som dom gjorde innan. Jag hade några reservlampor, som jag bytte lite fram och tillbaka med. Ibland lyste ingenting, eftersom det var seriekopplat, och ibland lyste en eller två lampor bara till hälften. Till slut fick jag allihop att lysa någorlunda jämnt. Jag slängde dom lampor som blev över och köpte nya att ha i reserv på Kvantum. Jag var tvungen att berätta för killen som hjälpte mig där, att min ljusstake var äldre än vad han var. Jag antar att det vettigaste vore att köpa en ny ljusstake, även om jag enbart har den tänd när jag är hemma. När jag jobbade natt var det många som lät sina lysa, medan dom själva var på jobbet. Jag kollade igenom sortimentet av adventsljusstakar på Kvantum som hastigast, men där fanns definitivt ingenting som lockade. Det får nog bli second hand, där man kan hitta någonting nygammalt i så fall.

Blogg 2/1 2022.

 Det var mycket folk på Kvantum i torsdags, även om jag antar att det inte kan ha varit fler än 220 personer. Jag har åtminstone för mig att det är antalet som maximalt får vistas i butiken samtidigt enligt skylten utanför. Användandet av munskydd var väl spritt mellan åldrarna. Personalen hade det inte och dom var jag tvungen att ta hjälp av flera gånger. Först för att få veta att reservlamporna till adventsljusstaken hängde ute på julmarknaden. Väl där fattade jag inte skillnaden mellan dom som fanns att välja på. Som tur var hade samma kille som visade mig dit också haft ärende till samma ställe. Riven ost tänkte jag göra av med massor av under långhelgen, men av den jag brukar köpa fanns bara en enda påse kvar. En flicka fick först ge sig iväg för att kolla om det fanns mera någonstans. När hon ingenting hittade, fick hon tipsa mig om vilken annan påse jag lämpligen kunde ersätta den med. Att fläskfilén har en tendens att vara slut dagen innan nyårsafton hade jag förträngt. Nu hittade jag bara dansk, men tänkte att det fick gå för en gångs skull. En i personalen hittade svenskt kött åt mig. Jag antar att det vore alldeles för enkelt och logiskt att lägga alla fläskfiléer på samma ställe.

Blogg 1/1 2022.

 Förra nyårsafton firade jag och mannen i mitt liv in på tu man hand. Igår vågade sig bror och svägerska hit igen. Dom anlände med den fantastiska buketten nedan, flaska och godis. Fastighetsförmedlingens fyrverkeri skjuts numera upp så högt att det syns över hela Nybro. Det innebar att vi bara behövde gå femtio meter från huset för att få fri sikt. Nyårsmenyn var exakt samma som i hur många tidigare år som helst. Snittar, som var aningen kladdiga men goda, till välkomstdrinken. Fläskfilé med ris, som höll på att bli lite hårdtuggat. Jag missade nämligen att sätta igång riskokaren, men som väl var kom jag på det innan jag satte in köttet i ugnen. Supén blev bara aningen försenad. Dessert åt vi snudd på mitt i natten. Den följde också traditionen med glass, grädde, fruktcocktail, rån och chokladsås. Mellan varven hann vi med ett par rundor frågespel. Jag antar att vi borde ha varit artiga och låta gästerna vinna, men särbon och jag vann varsin gång. Vädret var milt, så vi behövde inte ens frysa när vi stod på balkongen vid midnatt och avnjöt grannarnas brännande av pengar. Särbon ville diska i natt, men det orkade inte jag. Därför får jag försöka röja mig fram till spisen nu, om det ska bli någon lunch idag.