Blogg 26/6 2025.

 Ibland känns liv och död som något av ett lotteri. Jag läste till exempel om Malin Berghagen, som hade fått blindtarmsinflammation. Jag trodde alltid man tog bort blindtarmen i det läget, men hon kunde välja att medicinera den. Fast då var risken att inflammationen kom tillbaka, så hon valde operation. Tack vare det upptäckte dom den elakartade, snabbväxande tumör som hon hade i blindtarmen. Nu fick dom bort den i tid.
Av någon outgrundlig anledning kan jag se på 1177.se hur mitt högkostnadsskydd löper när det gäller mediciner men inte läkarbesök. Då får jag snällt ringa eller maila om jag vill veta hur jag ligger till. Det har stört mig extra mycket att dom på Gotland och i Stockholm kunde se sina. Sist jag kollade hade sammanlagt nitton regioner anslutit sig till den tjänsten, men inte Kalmar. För mig ser det ut som på bilden nedan och jag tycker det vore fantastiskt smidigt om mina siffror också syntes där.

Blogg 25/6 2025.

 Min morgontidning publicerar födelsedagsannonser. Tanken är att det ska vara för alla åldrar, men mest blir det sina barn som folk gratulerar. När det väl kommer någon äldre brukar inte dom på tidningen ha vett att sätta den bilden först eller sist. Jag tycker det ser lite märkligt ut med en nittioåring bland alla småbarn. Det som fascinerar mig mest med ungarna är annars namnen eftersom många av dom heter som tanterna och farbröderna gjorde när jag växte upp. Nyligen var det en Bille och en August som hade råkat hamna bredvid varandra. Det tyckte jag var lite kul, eftersom det finns en regissör som heter Bille August.
Bland alla bedrägerier jag läser om tyckte jag att en stack ut. Det var en kvinna som hade swishat 158 kronor som betalning för en Oboy-burk som aldrig dök upp. Jag kan inte fatta vad som var så speciellt med den att den betingade det priset. Själv har jag ett helt gäng med Oboy-burkar som jag har gett en tia styck för.

Blogg 24/6 2025.

 Två cyklar har jag blivit av med nere i vår källare. Visserligen med tio års mellanrum, men när den andra försvann bestämde jag mig för att jag inte hade råd att köpa fler nya cyklar. Sedan dess har jag bökat in den i hissen, dragit den genom lägenheten och förvarat den på balkongen. På sommaren är det extra struligt eftersom jag vill få plats med stolar och bord därute. En gång försökte jag faktiskt lämna den i källaren, men det dröjde bara en kvart innan jag fick veta att det hade varit folk därnere. Då hade dom redan varit på den. Nu har jag i alla fall tröttnat så rejält på att dra cykeln upp hit och ner igen att jag har vågat mig på att lämna den bland dom andra cyklarna i källaren. Det känns definitivt inte lika tryggt som att veta att ingen kommer åt den. Har jag en tid att passa får jag väl åka ner dit i god tid och kolla så att den finns kvar. I dom lägena har jag innan åkt ner med cykeln i förväg ifall det skulle vara så att hissen är upptagen när jag ska iväg.

Blogg 23/6 2025.

 I en av lådorna i mitt vindsförråd låg ett gäng arbetshandskar från min (förhoppningsvis) sista arbetsplats. Eftersom dom inte har kommit till användning på dessa fem år sedan jag slutade jobba kände jag att jag nog kunde rensa bort dom. Nu är det ju så att man alltid hittar ett användningsområde för en sak när man väl har slängt den. Sålunda kom jag att tänka på hur bra dom borde vara att använda när jag går med stavar. Risken att få blåsor av stavarna minskar och skinnet i arbetshandskarna ger ett bättre grepp än om jag skulle använda vanliga vantar. Som tur var hade jag gett kassen med handskarna till min älskade särbo, för att han skulle kolla om det var någonting han kunde ha användning för. Han är inte lika snabb att kasta bort saker och ting som jag är, så det var inte för sent att rädda ett par handskar. 

Blogg 22/6 2025.

 När jag ringde polisen efter att ha pratat med killen som hade fått ett samtal från mitt nummer, skulle han ringa Telia. Jag funderade lite på varför, men när min playtjänst inte fungerade insåg jag att han kanske också hade tv från Telia. Jag ringer inte när det händer längre, för det hjälper oftast att dra ur sladden en stund. Det har stört mig att det är så enkelt att anmäla bluff-sms numera genom att bara vidarebefordra dom till polisen. Vissa andra brott går också att anmäla på nätet, men bluff-samtal måste man sitta i telefon-kö hos polisen för att anmäla. Det är åtminstone vad som står på deras webbplats, men enligt polisen jag talade med den här gången gick det visst att anmäla på nätet. Svårt att höra honom i telefonen hade jag också, fast jag hade högtalaren på. Jag är tacksam så länge det hörs klart och tydligt när jag har kontakt med särbon, för han är den jag talar oftast med. 

Blogg 21/6 2025.

 Midsommarafton firades hos bror och svägerska med massor av gott att äta och dricka, mycket prat och glada skratt. Förutom sill och potatis fanns det småvarmt med bland annat en Västerbottensostpaj som var ljuvligt god. Till kaffet fick vi någon typ av marängtårta med drivor av jordgubbar på. Senare blev det grillat. Däremellan spelade vi kubb. Jag, som varken spelar någon typ av trädgårdsspel eller ens går barfota i gräset under resten av året, tycker sånt är jättekul. Hemma i Nybro igen sträckte jag ner handen i väskan efter telefonen och insåg att den låg kvar i Kåremo. Värdparet hade försökt ringa oss i bilen när dom upptäckte det, men inte kommit fram. Som tur var skulle dom träffa vår andra bror idag också, så han kan ta hem den åt mig. Annars hade det blivit riktigt struligt.

Blogg 20/6 2025.

 När någon av oss i familjen har fyllt jämnt brukar vi andra bjuda på mat ute istället för att köpa en present. Den här gången var det vår äldste bror som hade fyllt sjuttio, så igår besökte vi en restaurang i Timmernabben, som jag bara hade hört talas om innan. Maten var till belåtenhet för alla, även om det säkert hade varit en ännu somrigare upplevelse att sitta ute och äta. Serveringen låg alldeles vid vattnet, men solen var inte framme när vi kom dit. Det fins ett karamellkokeri på samma ort, som vi tittade in i på min begäran. Jag ville egentligen mest bara se det och trodde inte att dom skulle ha så mycket som föll mig i smaken, men förutom brända mandlar, marmelad och liknande marknadskonfekt fanns det fudge i olika smaker. Vi var nere vid Pataholm och tittade lite och avslutade utflykten med kaffe och tårta hemma hos bror och svägerska. Jag blev dessutom bjuden både på både vin och Baileys.

Blogg 19/6 2025.

 Det var dags för gravrunda igår. Vi började i vanlig ordning på södra kyrkogården i Kalmar, där morfar ligger i minneslunden. Därifrån fortsatte vi till Mörbylånga, där vi först körde en runda runt köpingen. Så bar det av till kyrkogården, där vi har mormor och hennes man. Kyrkan var öppen så förutom att titta skrev vi i gästboken, tände ljus och jag band en tråd i böneväven. Det har inte blivit så många ljus tända i kyrkor sedan jag slutade bära med mig kontanter. Här hade dom lagt fram en Swish-kod, så det gick föredömligt enkelt att betala. Däremot framgick det inte hur mycket dom ville ha, så jag hoppas dom blev nöjda. Runt mitt föräldrahem hade det vuxit upp flera nya hus sedan jag var där senast för ett par år sedan. Nere vid Bläsinge hamn pratade vi med en av dom få fiskare som finns kvar. Det sista kyrkogårdsbesöket blev Norra Möckleby. På kortet syns jag och min bror vid våra föräldrars och vår systers grav. Lunch intogs hos Arontorps kroppkakor.

Blogg 18/6 2025.

 När våra gäster anlände igår gav vi oss nästan genast iväg mot dagens lunchställe som var Baroness. Födelsedagsbarnet fick åka nercabbat med sin svåger och vi andra tre promenerade. Efter avnjuten måltid intogs efterättsglassen utanför Godisgrisen. Hem fick jag äran att åka bil och resultatet kan ses på bilden. Min bror och jag satt kvar på en bänk utanför huset tills resten av sällskapet anslöt. Så blev det vinkväll på balkongen även om vi inte drack mer än en flaska vin på tre. Å andra sidan ska vi träffas flera gånger den här veckan, medan min äldste bror är på besök. Det var perfekt väder för att sitta ute. Ljumt och skönt men inte för hett. Vi tog kaffe och tårta inomhus för enkelhetens skull. Grannarna var nog glada för det, för vi sjöng och hurrade för födelsedagsbarnet. Han fick flera böcker i present och tillsammans med tårtan hoppas och tror jag att han var nöjd med sin dag.

Blogg 17/6 2025.

 Min äldste bror hämtade en hyrbil igår morse och körde ner hit från Hälsingland. När han kom hem till mig framåt kvällen hade han med sig två flaskor vin. Den ena var rosé och det vet jag knappt ens om jag har smakat tidigare. Jag hade fixat en bit mat och han och jag drack kaffe på maten. Min älskade särbo tog hand om disken medan jag och min bror avnjöt varsin gin & tonic på balkongen. Särbon dricker varken kaffe eller alkohol, det var därför han fick jobba istället. Kortet på mig är taget på samma balkong med samma dryck och samma sällskap för nästan tjugo år sedan. Här ändrar vi inte på några traditioner i onödan. Idag fyller min själs älskade år, så nu ska jag traska ner till Priems och hämta en tårta. Hans mamma brukade fixa prinsesstårta till hans födelsedagar när han var barn. Jag tror att versen löd ungefär ”Sommaren var varm och skön, mamma kom med tårta grön”.

Blogg 16/6 2025.

 Jag har fått bluffsamtal från något som ska föreställa Klarna ett bra tag nu. I början kom dom från Storbritannien, men på senare tid har det ringts från svenska nummer. Dom har inte gått att spåra, men häromdagen ringde det från ett som tillhörde en äldre man. Jag tänkte att han knappast hade med det där att göra, men att han hade ringt fel och bara lagt på när han insåg sitt misstag. Precis när jag skulle sätta mig vid tv:n samma kväll ringde telefonen igen. Då var det en yngre man som undrade varför han hade fått ett samtal från mitt nummer. Jag insåg snabbt att samma sak antagligen hade hänt den äldre mannen, så att det inte alls var han som hade ringt till mig. Det kändes obehagligt att folk trodde att det var jag som hade ringt, så det fick bli en stund i telefonkö till polisen till slut. Där fick jag bara veta att det var en app bedragarna använde för att det skulle se ut som om dom ringde från mitt nummer. Det var tydligen väldigt vanligt och så länge jag inte hade lämnat ut några lösenord eller andra uppgifter till dom var det ingen fara.

Blogg 15/6 2025.

 Särbon och jag träffade på mannen i ett yngre bekant par. När jag frågade efter hans sambo råkade jag kalla henne för fru och frågade därför om han hade gjort henne till en ärbar kvinna ännu. Han hade uppenbarligen hört det ålderdomliga uttrycket tidigare, för han svarade ”Nej, men snart så”. När jag någon vecka senare sprang på sambon sa jag därför grattis utan att tänka mig för. Samtidigt som orden slank ur min mun slog det mig att hennes kille kanske hade menat att han tänkte fria. Var det då planerat att bli en överraskning höll ju jag på att förstöra alltihop. Jag pratade bort och slätade över alltihop så gott jag kunde. Häromdagen gick jag i alla fall in på Ratsit på nätet och konstaterade att nu var dom gifta. Då skrev jag till henne på Messenger och gratulerade från mig och mannen i mitt liv. 

Blogg 14/6 2025.

 Trots dåliga erfarenheter av sånt gjorde jag ett test på Facebook. Det handlade om huruvida man passade in i sin egen tid eller snarare tillhör en annan generation. Det visade sig att jag borde ha varit född mellan 1928 och 1945 i något som kallades mellankrigsgenerationen. Jag kände igen mig i ett fåtal saker som att jag började jobba direkt efter grundskolan och att jag ogärna slänger mat. Att jag helst bara spenderar pengar på sånt jag verkligen behöver hänger mest ihop med att jag inte tjänar några numera. Vad själva testet anbelangar var man tvungen att anmäla sig till ett nyhetsbrev för att få veta resultatet. När man nu måste lämna adressen trodde jag väl att det skulle komma på mailen, men det dök upp direkt på webben. Jag gjorde ett bokmärke för att kunna läsa det mer seriöst senare, men när jag kom tillbaka gick bokmärket bara till starten av testet.

Blogg 13/6 2025.

 När jag hade plockat ut stolar så jag kunde sitta på balkongen störde jag mig på hur smutsigt balkongräcket var. Den ligger betydligt längre från vägen än vad fönstren på framsidan gör, men tydligen blir det lika svart från bilarna. I tre omgångar har jag legat och gnidit på det och andra ytor där ute. Att jag menar legat bokstavligt syns tydligt på den bifogade bilden. Efter första passet såg naglarna ut som om jag hade grävt i något trädgårdsland. Efter det tog jag på mig en handske på högerhanden. Som ni kanske ser kommer jag inte åt längst ner. Där skulle man förmodligen behöva använda en högtryckstvätt, men då blev nog inte grannen under så glad. Allt skitigt vatten skulle förmodligen rinna ner till henne. Nu ser man i alla fall garanterat skillnaden mot där jag har varit och försökt få rent några gånger under årens lopp. 

Blogg 12/6 2025.

 När jag ville lägga in en video istället för bild i gårdagens blogginlägg stötte jag på patrull. Noggsidan hävdade envist att länken inte var giltig och ingenting annat verkade fungera heller. Jag visste att jag hade gjort det förr, men någon anteckning om hur jag hade burit mig åt hittade jag inte. Den enda delning jag lyckades med var på Facebook och det var ju inte där jag ville ha det. Till slut gav jag upp och gick direkt till Blogspot, men där hände ingenting när jag sökte på klippet. Jag kom på den smarta idén att söka upp en annan variant av samma klipp och den fungerade på Nogg. På Blogspot hände fortfarande ingenting, fast jag skrev in adressen till samma klipp. Jag trodde det skulle komma upp av sig självt, men av en slump upptäckte jag att det hjälpte att trycka på enter på tangentbordet.

Blogg 11/6 2025.

 Enligt en rubrik jag läste var det en oväntad uppmaning till svenska folket att vi ska sluta sola. Så oväntad tyckte jag inte att den var, för det har man väl uppmanat till så länge jag kan minnas. Folk betalar ändå till och med dyra pengar för att få ligga i andra länders sol och pressa. 
I Snurrom norr om Kalmar hade Nordchoklad tillverkning av gräddbullar när jag jobbade där. Numera är området bebyggt och på väg att klassas om till tätort. Då tycker plötsligt Lantmäteriet att det ska byta namn från Snurrom till Kläckeberga skog. Jag håller med samhällsbyggnadsnämndens ordförande, som säger att möjligen skulle man kunna tro att det är påkommet under en bättre firmafest. Beslut fattas i höst.
Jack Nicklaus är en av dom få golfspelare jag känner till namnet på. Han var som bäst när jag var barn och ung vuxen, men jag har inget minne av att golf var en sport som någon tittade på på tv:n i mitt barndomshem. I klippet nedan visar han i alla händelser att gammal är äldst. Sättet han gör det på är ljuvligt.

Blogg 10/6 2025.

 I det senaste brevet från sjukhuset stod det bara om en bokad telefontid efter midsommar och att jag skulle ta prover inför den. Därför var det den enda provtagning jag hade skrivit in i kalendern. När jag insåg i torsdags kväll att jag borde ha tagit prover i förra veckan också var det lite sent påtänkt, eftersom det var helgdag i fredags. Igår ringde jag berörd klinik för att dubbelkolla så dom hade lagt in proverna i systemet, när dom nu inte hade skrivit något om dom i brevet till mig. Det hade ju varit snopet att komma ner till vårdcentralen om ingen där visste vilka prover som skulle tas. Dom skulle ringa tillbaka om fem minuter och det dröjde bara två. Under promenaden till Achima care insåg jag varför jag inte är avundsjuk på dom som bor i villa. En man gick omkring med en lövblås medan vår Herre blåste tillbaka allting till ursprungsplatsen. I en annan trädgård hade man sått in gräs där det saknades. Gräsfröna satt ett helt gäng duvor och kalasade på.

Blogg 9/6 2025.

 Bakluckeloppisen regnade och blåste bort när det var dags för vårens upplaga, men igår gjorde man ett nytt försök. Jag hittade bland annat ett frågespel som vi inte hade förut och ett broderi. Så köpte jag små böcker med visdomsord, som jag tycker passar bra som gå bort-presenter och hembakta bullar. Vi köpte några lotter och min turgubbe till särbo vann på två av sina. Visserligen något så blygsamt som ett par muggar, men det är ju alltid kul att vinna. Planen var att köpa varsin tunnbrödsrulle till lunch, men dom killarna befann sig enligt uppgift på Swedish Rock Festival i Norje. Vi satsade på langos istället. Särbon blev minst sagt tveksam när samtliga varianter innehöll vitlök, men jag bad att få hans utan. Vi traskade hem och åt dom i köket, för att slippa stå utomhus och kladda med dom. Tack vare det hann vi precis hem innan himlen öppnade sig.

Blogg 8/6 2025.

 Jag passade på att ta några hittaut-pinnar, som åtminstone såg ut att ligga på promenadavstånd, under min dagliga runda. Mitt lokalsinne är snudd på obefintligt, så någon omväg blev det. En del extra sökande också. Först för att det stod att en pinne skulle finnas vid stigförgreningen. Stigen förgrenade sig på flera ställen, men inte just där pinnen stod. Så lämnade jag kyrkogården och traskade vidare, men insåg strax efteråt att grinden det talades om låg precis intill deras parkering. På hemvägen skulle jag passera Storgatan på en plats där det saknas övergångsställe. När det var tomt från vänster och jag skulle vänta ut tre bilar från höger tänkte jag att jag inte fick glömma att kolla vänster igen när dom hade passerat. Det hinner ju komma fler bilar medan man väntar. Nu blev jag så förvånad när den första av dom tre stannade och släppte över mig att jag helt glömde att se åt vänster igen. Det kom ingen bil just då som väl var.

Blogg 7/6 2025.

 När jag kommer hem från affären uppstår problemet att jag inte kan ställa ifrån mig min fullastade cykel på stödet medan jag låser upp källardörren. Jag har mailat hyresvärden tidigare om att det skulle behövas ett cykelställ där, men då fick jag inget svar alls. Den här gången var det en flicka som var så ambitiös så hon svarade fast det var lördag. Jag skickade med kortet nedan på cykelstället som sitter på andra sidan huset. Ett som sitter fast på väggen sådär kan dessutom ingen flytta på. Tanken har väl annars slagit mig att släpa dit ett av dom lösa cykelställen som finns utplacerade, men jag blir själv tokig på folk som bär omkring bänkar och annat. Bänken utanför min port försvann till exempel för flera år sedan. Det står numera en bänk vid norra gaveln på huset, så jag anar att det kan vara den. Bänkarna i Badhusparken här i Nybro är fastkedjade för att dom inte ska få fötter.

Blogg 6/6 2025.

 Det var verkligen ljuvligt med allt som var nytt och fräscht i det nybyggda huset vid Folkets hus. En hel vägg med garderober med skjutdörrar. I någon lägenhet fanns det till och med en klädkammare. Tvättmaskin och torktumlare i varje lägenhet. Dom stod dessutom bredvid varandra, så man fick ytan ovanpå dom fri. I köket fanns diskmaskin, inbyggd micro, induktionshäll och ugn. I treorna och fyrorna var både kyl och frys fullstora. Det fanns flera eluttag i varje rum, vilket man kan sakna i gamla hus. Utsikten över stan var en helt annan än här där man mest ser träd fast jag bor på tredje våningen. Medan jag fortfarande jobbade i veckorna och var ute på dans i helgerna, hade jag haft fem minuters promenad till jobbet från det huset och ännu närmare till Kristallen. Nu får jag väl inse att jag har det bättre där jag är, men jätteroligt var det att få se i alla fall. 

Blogg 5/6 2025.

 För något år sedan byggdes det ett nytt hyreshus nere vid Folkets hus här i Nybro. Det var tänkt som ett trygghetsboende, så tills helt nyligen var jag för ung (!) för att få flytta dit. Nu har dom insett att dom aldrig kommer att kunna fylla huset med enbart äldre och öppnat upp även för andra hyresgäster. Hyresrabatter har dom också gått ut med, så nu skulle jag dessutom ha råd att bo där åtminstone dom närmaste åren. Jag lär ändå knappast ha ork att flytta, men när det var öppet hus i veckan sällade jag mig till dom andra nyfikna. Jag var lite orolig för om jag skulle hitta vart jag skulle ta vägen, men dom hade både ställt upp dörrarna och parkerat stora flaggor utanför. Ett rejält cykelställ fanns det också, så jag kunde ställa ifrån mig cykeln. Om man registrerade sig hos Nivika, som hyresvärden heter, fick man ett köpoäng varje dag. Tanken slog mig att göra det för säkerhets skull, men då hade det nog varit smartare att ställa sig i kö hos Nybro Bostad när jag flyttade hit för 35 år sedan. 

Blogg 4/6 2025.

 Förra gången signalen för viktigt meddelande till allmänheten skulle testas var det skrämmande tyst här i Nybro. Det hade blivit någon kommunikationsmiss mellan SOS Alarm och Räddningstjänsten Sydost som testar funktionen varannan gång, så testet i mars genomfördes aldrig. Därför var jag lite extra på tårna i måndags och rädd att inte höra den då heller. Jag hade inte behövt oroa mig, för jag höll på ute på balkongen när den gick igång. Det brölade så det hade kunnat väcka döda. Det hördes dessutom från två håll samtidigt. Antingen har dom satt upp en tuta till eller också har jag aldrig tidigare varit på balkongen när dom har tutat. Lite orolig blev jag igen när signalen faran över dröjde, men den kom också till slut. Man får vara glad så länge det inte är skarpt läge utan bara ett test. Det känns ju inte så betryggande att en kommunikationsmiss kan få varningen att utebli. 

Blogg 3/6 2025.

 Värmen har kommit och gått så många gånger denna vår att det inte har känts lönt att plocka ut på balkongen. Jag sitter inte ute när det är femton grader. Nu har jag planerat in en vinkväll på balkongen om ett par veckor, så igår tog jag tag i det, fast det till och med kom en regnskur medan jag höll på. Jag fyller parasollfoten med vatten för att den ska stå stilla. Det lilla locket har under åren suttit så hårt att jag har fått använda tång för att få loss det. Den behandlingen har inneburit att det mesta av kanten på locket har försvunnit. Ifjol försvann det ner i vattnet och mannen i mitt liv uppskattade inte nödlösningen jag hade tagit till. Därför försökte jag vara extra försiktig den här gången, men lyckades ändå trycka ner locket i vattnet under mina försök att få det att sitta fast. Nu tejpade jag helt enkelt över hålet med silvertejp. Återstår att höra vad särbon anser om den lösningen.

Blogg 2/6 2025.

 Inte förrän jag läste en artikel om skolskjutsar nyligen slog det mig vilken tur jag hade med var vi bodde när det var aktuellt. Till låg- och mellanstadiet hämtades vi med en mindre buss, som körde runt till varje hus där det fanns skolbarn. På högstadiet däremot stannade bussen vid den ordinarie busshållplatsen. Jag hade max hundra meter dit, men skolkamraterna som bodde nere i byarna fick ta sig ett par, tre kilometer för egen maskin. Framför allt känner jag mig lyckligt lottad, eftersom vi hade rena skolbussar. Numera har jag fattat det som att även mindre barn får åka med dom vanliga linjebussarna. Det låter bökigare i min värld.

I vissa nätbutiker där jag brukar handla ligger min numera mycket gamla mailadress kvar som användarnamn. Mailadressen har jag däremot bytt, så det kan se ut som på bilden nedan när jag är inloggad.

Blogg 1/6 2025.

 Mitt favoritfrågeprogram ”Muren” är slut för säsongen. Det enda som stör mig där är något dom kallar för sekundstriden. Om den tävlande inte lyckas riva muren får hen och en från den tävla mot varandra. Klockan tickar ner tills man har svarat rätt och då går frågan över till den andre. Problemet är att man bara har en minut på sig totalt. Då vore det väldigt smidigt om frågorna vore så korta som möjligt, men dom har en tendens att innehålla på tok för mycket överskottsinformation. Det innebär att dom tar onödigt många sekunder i anspråk redan från början. När sedan programledaren Kattis Ahlström snurrar in sig i texten och snubblar på orden tar det ännu längre tid. Jag har exakt samma problem i ett av mina frågespel på datorn. I ett moment ska man besvara ett visst antal frågor på sextio sekunder, men frågorna är så långa att jag inte ens hinner läsa alla.