Blogg 30/9 2025.

I min trave med broderier som väntar på att bli sydda letade jag fram det i särklass största. När jag öppnade det visade det sig ha ett upplägg som jag aldrig hade sett tidigare. Mönstret var nämligen tryckt på väven. Det var en helt suverän tanke där jag slapp hoppa fram och tillbaka mellan mönstret och väven hela tiden. Inte behövde jag byta färg stup i kvarten heller, när jag såg precis var alla färger skulle vara. Det enda problemet var att det färgglada mönstret möjligen syntes bakom det jag hade broderat. Beskrivningen var dessutom på kinesiska, så jag kunde inte läsa mig till om jag borde göra på något annat vis. Efter mycket googlande hittade jag något liknande. När det var färdigbroderat skulle det läggas i varmt vatten, så skulle det målade mönstret försvinna. Nu tänker jag inte ens prova på en liten bit om det fungerar med min tavla också. Jag planerar bara av att njuta dom år den kommer att ta mig att färdigställa, om livet och synen varar så länge. Går det inte som jag har tänkt när (om) den blir klar, så har jag i alla fall haft roligt medan jag sydde den. Tanken är att den ska se ut som på bilden. 

Blogg 29/9 2025.

Att sätta in pengar på spelkontot på Svenska spel kan vara lätt förvirrande. Jag använder Swish. När betalningen är klar kommer det istället för en bekräftelse på det upp ett meddelande om att jag ska öppna Swish-appen. Jag, som är lite disträ, tror att det är dags att betala, fast jag precis har gjort det.
 Jag väntade på ett paket med Schenker när jag fick meddelande från avsändaren att det bara var timmar kvar innan det skulle komma. När jag klickade på spårningslänken var beräknat leveransdatum fyra dagar senare, så jag tyckte att det var bra många timmar. Bara en timme efter att jag hade läst det kom ett mess om att försändelsen fanns att hämta. Det var då tre timmar sedan dom hade skickat det första meddelandet och bara en timme efter att jag hade läst det. Jag fick ge dom rätt i att det bara dröjde timmar, men jag undrar fortfarande varför beräknat leveransdatum var någonting helt annat.

Blogg 28/9 2025.

Jag började i extra god tid med både julkort och almanackor just med tanken att det inte var någon brådska. Jag kunde pula med dom när jag hade tid. Planen var sedan att vänta in någon typ av rabatt på åtminstone almanackorna. Jag tar emot reklammail från Fujifilm, eftersom jag beställer dom fotokopior jag sätter in i album därifrån. Det är inte alltid deras erbjudanden gäller någonting som passar mig. Nu var det fri frakt och jag fick en påminnelse om att det var sista dagen det gällde samma dag som jag blev klar med julkorten. Det var dessutom ett av dom två ställen jag hade hittat som kunde skriva ut dom i rätt storlek. När almanackorna var klara gick jag in på Önskefoto. Där var det femtio procents rabatt i någon timme till. Jag blev lite misstänksam eftersom vissa företag alltid verkar ha rabatt som går ut vid midnatt samma dag. Men när jag kollade nästa dag var rabatten lägre. Inte illa att ha sån tur två gånger i rad. 

Blogg 27/9 2025.

 Jag läste i tidningen att Nybro Vikings, som är ortens hockeylag, hade sålt sin jumbotron till fastighetsbolaget som äger ishallen. Att det räddade deras ekonomi åtminstone tillfälligt var förstås bra. Däremot undrade jag, som inte är ett dugg sportintresserad, vad sjutton en jumbotron kunde tänkas vara. Bilden nedan gav förstås en viss ledning, men jag fick googla för att få veta säkert. Ursprungligen var tydligen ”Jumbotron” Sonys varumärke på åttiotalet. Men med tiden fastnade namnet, och nu använder folk det för att beskriva nästan vilken gigantisk LED-skärm som helst som används på sportarenor, festivaler, utomhusevenemang och mer. Det fick mig att tänka på Lypsyl. Det kallar åtminstone jag alla sorters trutvalla för, fast det egentligen är ett speciellt varumärke. Läppbalsam eller läppcerat är tydligen den korrekta benämningen. Samma sak med Topz, som egentligen heter bomullspinnar.

Blogg 26/9 2025.

 Jag stod i en kö med två halvstora barn nära bakom mig. Dom var uppenbarligen inte gamla nog för att minnas pandemin, när det var snudd på dödsstraff på att stå för nära. Jag antar att det är samma ungar som om tio år har körkort och smäller när dom inte håller avståndet till bilen framför. Dom här tror jag ändå hade en förälder med sig, som jag tycker kunde ha sagt till dom. Jag vred aldrig på huvudet för att få veta säkert. Jag motstod också frestelsen att vända mig om så häftigt att jag knockade dom när jag skulle gå därifrån. Tyvärr är jag väldigt konflikträdd. På hemvägen passerade jag en av Nybros nyrenoverade busshållplatser. Där hade någon tänkt till och vridit väntkuren så att man kan sitta i den och spana efter bussen man väntar på. Just den hållplatsen såg dessutom färdig ut. Vid Folkets hus har det stått koner i vägen för avstigande i ett halvår eller så.

Blogg 25/9 2025.

 Jag kollar alltid utetermometrarna innan jag ger mig iväg på min promenad. Särskilt den här årstiden kan det vara betydligt kallare än vad det ser ut inifrån när solen skiner. Igår blev jag lite halvchockad när det enligt termometern i köket inte var mer än två plusgrader. På balkongen var det tolv, vilket lät mera rimligt. Jag insåg ganska snabbt att det var min själs älskade som hade kollat lägsta temperaturen på framsidan och glömt att återställa termometern. Jag tänkte ta hissen ner, eftersom jag hade en del att bära, men den lyste upptagen. Det hördes inte ett ljud i trapphuset, så jag trodde att den hade fastnat i källaren. Det har hänt förr att dörren inte går igen riktigt där nere. Planen var att gå den vägen in när jag kom tillbaka, men det löste sig snabbare än så. På nedre botten stod nämligen hissdörren på vid gavel. Extra märkligt med tanke på att den brukar vara svårare att ställa upp än att slå igen.

Blogg 24/9 2025.

 Älsklingen och jag gör varje år varsin fotoalmanacka med bilder på oss två. Jag vet hur fort dom sista veckorna innan jul går, så jag började inventera dom nya kort jag hade på oss häromkvällen. När jag kom till ett där jag tyckte att mannen i mitt liv var alldeles extra snygg, grämde det mig att jag hade råkat kapa en bit av hjässan på honom när jag plåtade. Jag har någon konstig idé om att korten på oss blir bättre om jag använder den främre kameran än om jag tar en selfie. Nackdelen är att jag inte ser exakt vad som kommer med på bilden. Det händer inte så ofta att någon annan tar kort på oss. I almanackan vill jag ha hela huvudet med, så jag kände att jag fick offra den där fina bilden. Tills jag kom på att jag gör julkort också med kort på oss. Där redigerar jag in varsin tomteluva på våra huvuden, så det gör inte ett vitten om en bit av hjässan skulle fattas.

Blogg 23/9 2025.

 Jag hade tur med mina ärenden på stan igår. Det började med dom ”riktiga” solglasögonen som gick sönder. Dom jag har kvar är köpta på Dollarstore och knappast några polaroid. Optiker har vi tre stycken, så jag började hos den jag kom fram till först. Det var jackpot direkt för hon hade en hel låda med solglasögon till extrapris. Så var jag ute efter en ram till det senaste färdiga broderiet. Far och son har en fotofirma och nu samarbetade dom för att ge mig bästa möjliga service. Sonen och jag resonerade oss fram till vilken ram som var att föredra. När jag sedan ville ha en skiva att spänna upp broderiet på trodde han inte att den skulle få plats i ramen, men det var hans far övertygad om att den skulle göra. Jag visste dessutom att jag har gjort så någon gång tidigare, men hade bara han som inte trodde att det skulle gå varit där hade jag nog aldrig vågat låta honom skära till en skiva.

Blogg 22/9 2025.

 Norrmannen Nicolai Cleve Broch, som medverkar i ”Morden i Sandhamn” är inte min typ på något vis alls. Fast efter att ha sett hans rollfigur Alexander genom Noras ögon i flera avsnitt är jag förstås lika förälskad i honom som hon är. Det enda jag stör mig på är att han talar just norska. Som jag minns det från när han kom in i serien så kunde han tala svenska, men tyckte att det kändes märkligt. Jag fattar inte ett ord av vad han säger, så jag får följa hans dialoger med textningen. Jag tycker det är smått absurt att ingen av brottslingarna han förhör verkar ha några som helst problem med att förstå norska. Jag begriper knappt ens svenska, när någon utlandsfödd talar med en annan satsmelodi än vad jag är van vid. Att flytta till Gotland är antagligen inte att tänka på. Jag antar att dialekten som talas där kan vara ganska speciell.

Blogg 21/9 2025.

 Den enda dragning hos Svenska Spel som man kan veta exakt när den kommer ut till allmänheten är Lyckoplatsen. Den dras prick kvart över åtta varje gång och mailet om att det är klart kommer högst en halvtimme senare. Möjligen hänger det ihop med att det enbart spelas i Sverige. Dragningarna på dom andra spelen kan variera med att finnas till hands en halvtimme före utsatt tid till att dröja ett par timmar efter den. Sist det hände ringde älsklingen Svenska Spel och fick till vår förvåning veta att dragningstiderna var ändrade. Tidigare drogs Lotto vid halv sju på onsdagar och vid åtta på lördagar. Nu skulle båda dras halv åtta. Den dragningen jag väntade på kom ändå kvart över sju, så dom är inte överdrivet exakta med sina tider. Vikinglotto som tidigare drogs vid kvart i åtta var framflyttat till åtta precis. Ändå kom dragningen samma kväll prick kvart i åtta.

Blogg 20/9 2025.

 På vägen hem från centrum i torsdags såg jag en skylt utanför Ansgarsgården om förtidsröstning till kyrkovalet. Jag hade inte tänkt bry mig om det valet alls, men nu kände jag att jag kunde passa på att smita in och lägga min röst. Som väl var slog det mig innan jag kom så långt att jag har gått ur svenska kyrkan. Det hade väl varit aningen pinsamt att komma in glad i hågen och sedan ändå inte få rösta. Här hemmavid mötte jag killen som är tillfälligt anställd som fastighetsskötare. Sist jag försökte få kontakt med honom ropade jag ”Tommy” ett par gånger utan att han reagerade. Det kan ha hängt ihop med att han heter Anders precis som en av dom ordinarie killarna. Vi hade en Tommy en gång i tiden, men det var så länge sedan att man kan tro att jag lever i det förgångna.

Blogg 19/9 2025.

 Torsdagens promenad gick till Willys för att posta en skiva som jag hade sålt. Utanför disken hade någon illasinnad människa ställt en display med plastpåsar innehållande vaniljmunkar. Dom kunde jag förstås inte motstå. Inne i butiken hade jag fått plocka dom själv. När nu någon annan hade gjort det var dom tvungna att lämna påsarna öppna. Hade dom varit stängda så måste dom etiketteras med innehållsförteckning. Så fort jag hade köpt påsen kunde flickan i kassan knipsa ihop den åt mig. Märkliga regler. Butiken där jag tidigare köpte alla mina kläder slog igen för ett drygt år sedan. Fönstren har gapat tomma sedan dess, men nu hade det åtminstone kommit upp brunt papper i dom. Man kan ju hoppas att det är någonting på gång, även om jag inte lyckades ta reda på vad. I bokhandeln fick jag tag i precis allt på min lista. En del av den hade väntat länge trots försök att hitta det jag behövde på andra ställen.

Blogg 18/9 2025.

 När jag flyttade hit för trettiofem år sedan stod det två ståtliga tallar framför huset. Den ena blåste omkull i en storm några år senare. På dess plats växer numera vad jag tror är en blodlönn. När jag skulle bädda sängen igår morse öppnade jag vädringsfönstret. Jag förstod inte riktigt varför jag plötsligt såg så långt på Norra vägen. Inte förrän jag tittade ner mot marken. Av den kvarvarande tallen återstod bara en stubbe. Det hade väl varit onödigt trångt att bara fälla den så jag gissar att det hade varit en arborist på plats och tagit ner den bit för bit. Det känns ändå som om jag måste ha en väldigt god sömn när dom har gjort det några meter från mitt sovrumsfönster utan att jag har vaknat. Medan jag mornade mig hörde jag att någon sågade, men jag hade aldrig kunnat tro att dom tog ner ett helt träd.

Blogg 17/9 2025.

 Att veckohandla när man enbart har cykel att tillgå är en väderberoende historia och hösten är för närvarande ganska regnig. Vi brukar handla på tisdagar, men när gårdagen såg ut att bli riktigt regnig flyttade vi fram hela projektet till onsdagen. En senare väderrapport vågade inte lova uppehåll då heller, så vi bokade en tid för hemkörning. När vi hade ätit lunch igår tittade solen fram och vi bestämde oss för att ta chansen och ge oss iväg. Så länge man inte blir blöt på vägen dit är det ju inte hela världen om man blir det på hemvägen. Nu klarade vi oss torrskodda båda vägarna även om det var på håret. Vi hade inte varit hemma många minuter innan himlen öppnade sig. Hade vi inte hunnit hem hade det grämt mig lite att jag väntade på särbon istället för att bege mig hemåt så fort jag var klar.

Blogg 16/9 2025.

 Min själs älskade var hos optikern igår. Jag tänkte först att det var tur att jag inte låste mig ute när han var iväg en bit hemifrån. Å andra sidan hade jag i det läget förhoppningsvis låst ytterdörren själv när jag gav mig iväg. Då hade jag ju upptäckt redan där att jag hade fel nyckel. Det var värre med låsen vi hade förr. Då kunde man slå igen dörren så den gick i lås med nycklarna kvar inomhus. Samma sak med bilarna jag hade på åttiotalet. Det hände ett par gånger att jag fick ringa efter hjälp när jag hade låst in nycklarna i bilen. Jag kände alltid efter så jag hade nycklarna i fickan innan jag slog igen bildörren. En gång hjälpte inte ens det. Efter att jag hade kollat nycklarna bytte jag jacka och slängde in den som nycklarna låg i i baksätet. Med tanke på att det blev så ett par gånger antar jag att det hade varit smartare att låsa bildörren med nyckeln än att trycka ner knappen och slå igen dörren. På den tiden hade jag inte mobiltelefon heller, så det blev bra mycket knepigare att tillkalla hjälp.

Blogg 15/9 2025.

 Min söndagspromenad var tänkt att gå runt Pukeberg. Glasbruket ligger längst ner på den lilla väg jag brukar gå. Nästan framme vid det såg jag skyltarna som sa att motortrafik var förbjuden. Jag tänkte att dom som körde bil borde bli sura över att inte få veta det förrän dom kom ända dit. Sedan slog det mig att jag hade sneddat över Thebacken och skulle ha missat även om det var skyltat där vägen började. Det stod en grävskopa kvarlämnad över helgen och vägen var avgrävd (se bild). Jag hoppades i det längsta att det skulle gå att ta sig förbi till fots, men dom hade tagit bort hela bron. Vada över bäcken var jag inte så sugen på. Jag fick snällt vända och traska tillbaka samma väg som jag kom. Där den började fanns det mycket riktigt en skylt som talade om att vägen var avstängd. Jag har fortfarande inte lyckats ta reda på vad det är dom håller på med, men nu lär det väl snart visa sig.

Blogg 14/9 2025.

 Den här årstiden, när jag inte har någon jackficka att lägga nyckelknippan i, får den ofta stanna hemma. Ska jag bara ta en promenad klarar jag mig ju med enbart lägenhetsnyckeln. Igår stoppade jag den i byxfickan som vanligt när jag gav mig iväg på min runda. Jag är lite nervöst lagd, så jag kände efter flera gånger att den låg kvar. Det var inte förrän jag tog upp den igen här utanför som jag insåg att det inte var rätt nyckel jag hade tagit. Cykelnyckel och en nyckel till dom gamla låsen i källaren kom jag inte in här med. Ytterporten har kodlås, så jag tog mig i alla fall upp till tredje våningen. Där skulle det bara vara att ringa på dörren, eftersom älsklingen var hemma. Problemet var att han var ute på balkongen, där han inte hörde dörrklockan. Till slut försökte jag ringa hans telefon, men den hade han lämnat i vardagsrummet, så han hörde inte den heller. Sent omsider blev jag i alla fall insläppt.

Blogg 13/9 2025.

 Igår var det smörrebrödsfredag på Priems konditori. Älsklingen hade beställt och jag förlade min dagliga promenad dit för att hämta våra. Själva butiksdelen är inte stor och nu var där gott om folk. Kön fick vi försöka hålla ordning på själva bäst vi kunde, för kölapparna tog dom bort för flera år sedan. Det visade sig att kortbetalningen hade gett upp andan precis lagom till lunchrusningen. En av tjejerna som jobbade försökte ringa, men banken hade lunchstängt. Till slut lyckades hon få besked om att det var ett större fel nere i Europa. Hon löste det hela galant genom att låta oss som inte hade kontanter swisha till hennes privata konto. Så skulle hon betala vidare till företaget så fort det lät sig göras. Särbon och jag var glada att det inte var han som skulle hämta, för han har inga kontanter och kan inte betala med Swish. 

Blogg 12/9 2025.

 Min hyresvärd hade öppen visning på en av sina outhyrda lägenheter i min trappa. Jag upptäckte det av en ren händelse när jag var på väg ut. En lägenhet jag väldigt gärna hade velat se var vindslägenheten uppe på gaveln. En bekant bodde där när jag flyttade hit, så jag har varit där någon gång. Det är ju några år sedan så jag minns nästan bara att den var väldigt annorlunda mot min. Större än min är den också, så hyran var säkert högre redan innan dom renoverade den. Nu är den så tillpiffad att jag inte skulle drömma om att lägga ut så mycket mera pengar varje månad på att bara bo. Särbon tröstar mig med att solen ligger på extremt mycket åt det hållet. Å andra sidan är det den enda balkongen som sitter på gaveln, så man har inga grannar att störa sig på. Hur som helst hade det varit kul att se den där lägenheten en gång till. Framför allt sedan den blev renoverad.

Blogg 11/9 2025.

 Mest skakis är jag på min vänsterhand, men vid datorn händer det att jag får problem med högerhanden också. Om jag spelar något spel där man har bråttom att klicka på någonting, viftar den iväg lite som den vill så jag missar. Det skulle ändå inte kännas riktigt rumsrent att säga till farbror doktorn att det rycker i musen. Nämnda läkare skrev för övrigt i journalen att jag inte skakade alls. Det kan förstås ha hängt ihop med att jag bara satt stilla och pratade med honom. Det är ju tack och lov inte Parkinson jag har. Det är enbart när jag ska använda händerna som det blir problematiskt. Läkaren på hudmottagningen uttryckte det väldigt bra. Hon skrev att jag darrade lite när jag tog av mig bh:n, men inte när jag satt stilla. Hon hade ändå ingen anledning att notera det där över huvud taget, eftersom hon enbart kollade upp födelsemärken och liknande.

Blogg 10/9 2025.

 När vi cyklade hem från Kvantum igår blev vi ett par gånger omkörda av samma mörkhyade gossar på någon typ av elbräda. Eftersom Nybro saknar skrivkunniga poliser åkte dom två på samma. Åtminstone var det vad jag tänkte, innan jag läste om en insats som Nybropolisen gör mot mopeder och A-traktorer just nu. Man kan väl hoppas att dom kommer till dom där brädorna också så småningom. Inte har ungjä…, förlåt ungdomarna menar jag förstås, fått lära sig hyfs heller. Åt oss skrek dom ”Hey Grannie, get out of the way!” Varken jag eller älsklingen har några barnbarn, så det lär vara vår enda chans att bli kallade någonting sånt. Man får se det från den ljusa sidan. När det gäller bilar och traktorer är det farligast att gå på vägen som leder till transportgymnasiet. Jag har många gånger undrat i vilken termin dom ungdomarna får lära sig trafikvett. 

Blogg 9/9 2025.

 Jag använder sällan eller aldrig glasögon utomhus. När vi går på loppis förenklar dom tillvaron en del, eftersom dom flesta tar betalt med Swish. Hjälpligt skulle det nog gå utan glasögon också. Nästan alla har koder som man bara scannar in, så man behöver inte se att skriva in några telefonnummer. Var knapparna till min egen kod sitter vet jag på ett ungefär. Sedan finns förstås alltid alternativet att betala kontant, men så bökigt som det brukar vara att få tag i kontanter brukar jag undvika det. I söndags hade jag alltså glasögon på mig. Jag har ett par som jag ser även på långt håll med, som jag brukar använda när vi veckohandlar.  Jag var nästan på väg att stoppa, som jag trodde, tillbaka dom i cykelväskan, när vi kom hem från loppisen. Inte förrän jag skulle ha dom glasögon jag använder vid tv:n insåg jag att det var dom jag hade tagit till loppisen. 

Blogg 8/9 2025.

 Dom som anordnade höstens upplaga av bakluckeloppis kunde knappast klaga på vädret. Bara ett par dagar innan pekade väderrapporten på att den kunde regna bort, men när söndagen kom var det soligt och vackert väder. Jag hade i vanlig ordning svårt att hinna med att titta både på utbudet och säljarna, men några bekanta såg jag i alla fall. Bland annat flickan på bilden, som jobbar på golvfabriken, när hon inte säljer prylar på loppis. Jag gjorde alla mina fynd i början av området, så det blev lite tungt att bära. Som tur var hade jag min älskade bärhjälp med mig. Han känner mig, så han tar sin största ryggsäck när det vankas loppis. Det var i vanlig ordning frågespel jag gick loss på. Inte blev det speciellt dyrt heller, eftersom alla hade satt vettiga priser på sina spel. Jag hörde någon säga att på loppis måste man pruta, men kostar någonting inte mer än ett par tior tycker jag mest att det är pinsamt.

Blogg 7/9 2025.

 När jag började titta på ”Cyklopernas land” var en av dom medverkande väldigt lik Helle Schunnesson, som brukar sköta eftersnacket till ”Gift vid första ögonkastet”. Hon såg ut som henne och lät som henne, men det var ändå något som inte stämde. Det visade sig mycket riktigt vara hennes syster. ”Cyklopernas land” var ett program som jag tydligen hade missat i flera år. Det låg kvar på SVT play, så jag har sett igenom flera säsonger av det i efterhand. Där medverkar flera som jag har förstått i efterhand är kända, fast jag aldrig har sett dom innan. Emil Persson har till exempel en känd podd och Amie Bramme Sey har lett program som ”Guldbaggegalan” och ”Bachelor Sverige”. Personligen tycker jag att hon är en udda fågel. Hennes dotter får inte se filmerna om Barbie och själv kommer hon ibland berusad till TV-inspelningar. Det vore illa nog utan att hon själv berättar det i TV. 

Blogg 6/9 2025.

 Jag traskade bort till ÖoB bland annat för att fylla på förrådet med strumpor. Dom säljer såna som enligt mig är både bra och billiga. Det enda problemet är att få isär dom när man kommer hem. Nu tror jag i alla fall att jag lyckades utan att klippa sönder någon strumpa. Tidigare använde jag en mindre modell av skrubbsvampar. När mitt ögonmått bedrog mig så jag köpte fel en gång vande jag mig vid dom större. Typiskt nog hittade jag nu bara dom små. Jag fick gå ett varv till innan jag fann den modellen jag ville ha. Jag fick syn på en typ av små korgar som var exakt vad jag hade funderat på att jag skulle behöva helt nyligen. Problemet var att jag hade hunnit glömma vad jag skulle ha dom till. Köper jag saker bara för att dom kan vara bra att ha någon gång får jag snart börja sälja på loppis. Om inte annat kan det ju vara bra att veta vilken storlek som blir lagom.

Blogg 5/9 2025.

 Morgontidningens frågelek ”Bit för bit” försvann ett tag förra sommaren. Jag vill minnas att dom skyllde på den mänskliga faktorn då också. Det gjorde dom nämligen i år, när den inte saknades förrän i augusti. När jag mailade och klagade kom den tillbaka ett par lördagar. Sedan försvann den plötsligt igen. Vid det laget hade jag mailadressen till rätt kille att klaga hos, så jag mailade igen. Han lovade bot och bättring och redan på tisdagen fanns frågorna i tidningen, fast då under namnet ”Poängjakten”. Däremot hittade jag inga svar på frågorna vare sig den dagen eller lördagen innan. Dom går visserligen att googla fram, men det är naturligtvis smidigare om dom finns i tidningen. Jag mailade igen och frågade om det. När jag fick ett svar om var svaren borde ha funnits hade jag precis varit vid återvinningen med tidningen och hade ingen möjlighet att kolla om dom fanns där.

Blogg 4/9 2025.

 Jag hade blivit lovad en kallelse så jag visste när det var dags att ta prover härnäst. När den inte syntes till ringde jag till slut mottagningen i Kalmar. Medan jag väntade på att dom skulle ringa tillbaka kollade jag 1177.se en extra gång. Då fanns där plötsligt en telefontid och det var bara att tro att proverna skulle tas inför den. Samtalet med sjuksköterskan blev alltså kort, men när vi hade lagt på insåg jag att jag hade läst fel. Tiden var inte i september som jag trodde utan i oktober. Det fick bli ett samtal till. Vi var överens om att den senarelagda tiden berodde på att min läkare skulle ha semester. Vi har redan ändrat dosen på medicinen fram och tillbaka ett par gånger, så några veckor extra ska förhoppningsvis kvitta. Hade jag bara lugnat mig en dag till hade jag sluppit ringa, för samma eftermiddag kom kallelsen med posten. I den stod det att proverna skulle tas 3–5 dagar före telefontiden. Den låg på en tisdag, så när helgen kom emellan fanns det bara en dag att vifta på.

Blogg 3/9 2025.

 Veckans besök på Kvantum började med svordomar från min sida, eftersom maskinen för pantburkar var seg. Varannan burk fick jag stoppa i två gånger. Dammsugarpåsar hittade jag inte alls, fast dom är så stora så dom tar upp en halv hylla. Det visade sig att någon hade tagit (det i och för sig helt logiska) beslutet att flytta dom till dammsugarna. Tack vare att jag var tvungen att fråga fick jag hjälp att hitta rätt sort. Krossade tomater och vita bönor hittade jag bara dyrare varianter av. Det framkom att lågprisvarianten Basic stod längst nere vid golvet och högst upp där jag inte nådde. Jag dubbelkollar alltid så att jag har kommit ihåg att scanna alla varor. Tack vare det upptäckte jag att jag hade tagit salami istället för vanlig prickig korv. Det förvånade mig lite att Arontorps kroppkakor inte var på plats. Det visade sig bero på att vi hade gett oss iväg tidigare än vanligt. Dom öppnar inte försäljningen på Kvantum förrän vid tolv.

Blogg 2/9 2025.

 Av kommentarerna på Apoteas Facebooksida har jag förstått att det finns dom som handlar där varje vecka. Med tanke på att frakten är fri vore det antagligen en god idé. Speciellt om man, som jag, föredrar att få paketet levererat med Early Bird. Det är ju så grymt bekvämt att bara behöva öppna ytterdörren alternativt ta hissen ner till postboxen. Istället får jag nio gånger av tio traska iväg till något utlämningsställe för att få mina varor. Jag råkar alltid vänta så länge så värdet blir för högt för att jag ska kunna välja den smidigaste leveransmetoden. Innehåller det receptbelagda mediciner tror jag inte heller att dom åtar sig att leverera paketet.

Likt alla som inte har glasögonen på sig hela tiden letar jag ständigt efter dom. Häromdagen höll jag inte på att hitta dom alls. Av någon outgrundlig anledning hade jag lagt tillbaka dom i fodralet. Det gör jag annars bara över natten, så det var ren tur att jag kom på tanken att titta där.

Blogg 1/9 2025.

SAKER SOM FÖRUNDRAR MIG:
¤ Hur tvätten bär sig åt för att omfamna sig själv i tvättmaskinen. När den har lyckats som allra bäst ligger all övrig tvätt inuti påslakanet när maskinen är klar.
¤ Hur jag en dag när jag hade en tid att passa stängde av väckarklockan när jag steg upp. Däremot var det mörkt i sovrummet när jag kom tillbaka från badrummet, för jag hade glömt att dra upp rullgardinen. En sak var tydligen max för vad jag kunde komma ihåg att göra.
¤ Jag köpte ett pålägg som beskrevs som smakrik pastej, men den smakade absolut ingenting. Den som döpte den måste ha haft otur när hen tänkte.
¤ Jag hade inte fått i sladden ordentligt i telefonen, så jag körde snarkappen hela natten utan att ladda den. Ändå var det 21 % batteri kvar på morgonen.