Blogg 31/5 2025.

 Min älskade särbo tipsade mig över telefon om ett nyhetsinslag från länssjukhuset i Kalmar. Man hade börjat använda ett gentest för att se vilka patienter som verkligen har någon nytta av cellgiftsbehandling. Många kan slippa. I kommentarerna på Facebook läste jag att någon till och med hade avslutat sin behandling på eget bevåg, eftersom hon blev så sjuk av den. Jag hade nog aldrig vågat. Jag läste en artikel om en kvinna som hade sluppit, men senare hade cancern kommit tillbaka i andra bröstet. En tjej som dom intervjuade sa också att om hon hade fått cellgifter hade hon ju verkligen varit nedbruten och sjuk. Det där verkar vara lite av en fördom, eftersom det är väldigt olika hur dåligt man mår. Själv kom jag visserligen stundtals inte ur sängen, men jag vill minnas att politikern Lena Hallengren jobbade genom hela behandlingen. Jag fick tack och lov inte cancer förrän jag hade slutat jobba. 

Blogg 30/5 2025.

 För min älskade särbo blev det en lång dag i onsdags. Han hade blivit väckt mitt i natten av ungdomar som stod utanför hans och varvade motorerna på sina bilar. Efter det hade han aldrig lyckats somna om. På eftermiddagen besökte han en god vän som fyllde hundra år. Jag hoppades nästan att någon skulle fråga var jag hade honom, så jag kunde säga att han var på Kungshallshemmet och invänta reaktionen. Nu träffade jag ingen av våra gemensamma bekanta just den dagen. Särbon hade fått skjuts med en granne, som skulle till jobbet. Han hamnade på ett riktigt kalas. Det hade bjudits på en rejäl smörgåstårta med mycket lax på och till kaffet chokladtårtan på bilden. Kaffe dricker han i och för sig inte, men han hade fått cider istället. Han funderade innan han gick på att ta en hamburgare på hemvägen, men vid det laget var han mätt och belåten.

Blogg 29/5 2025.

 Vädret var aningen ostadigt igår. Det regnade rejält på förmiddagen, men när jag kom ut duggade det bara. Jag hade regnjackan på mig för att kunna dra upp luvan om det blev värre. Det innebar förstås att håret var fuktigt när jag tryckte till det med luvan, så frisyren var inte mycket att hurra för. I entrén till ÖoB mötte jag en före detta arbetskamrat. Jag tror knappt att vi hade talats vid sedan jag slutade på kära Kährs för sex år sedan. Jag intog min lunch på Circle K, eftersom deras korvmeny K Royal är någonting alldeles extra. Ute var det för blött att sitta och äta, men inne hade jag sällskap av några motorcyklister i min egen ålder. Dom påstod att dom höll sig torra och varma med dom skyddskläder dom hade, men höll med om att det är trevligare att åka när solen skiner. På hemvägen var jag inne på Gulf och hämtade ett paket.

Blogg 28/5 2025.

  När min älskade särbo växte upp tillbringade han somrarna i Grönlid utanför Alsterbro. När jag såg en notis därifrån meddelade jag honom därför. Någon hade ringt brandkåren, men när dom kom fram visade det sig vara en kontrollerad eldning. Särbon läste artikeln noggrannare än jag och insåg att det var ”fel” Grönlid. Det här låg i närheten av Kristdala. Jag hade aldrig hört ortsnamnet över huvud taget innan jag träffade honom, men när jag kollade kartan visade det sig att det fanns massor av platser som hette likadant.
Särbon tvättar i den gemensamma tvättstugan i sitt hus. Tvättstugorna i alla husen här renoverades för några år sedan, så jag gissar att maskinerna där inte är så gamla. När han har centrifugerat ett plagg är det i det närmaste torrt. Skillnaden mot när jag har gjort det i min tvättmaskin i badrummet är slående, men så har den uppemot trettio år på nacken också.

Blogg 27/5 2025.

 Tidigare har Kvantum haft en utlottning av ett eller annat någon gång ibland på sin Facebooksida. På sistone har det varit hur många som helst. Jag känner att det vore typiskt att vinna någonting som jag egentligen inte vill ha, så jag är inte med på alla. I helgen som gick vann jag i alla fall en påse bullar. Det var i och för sig ingen dyrare vinst men den passade perfekt. Jag hade funderat på att köpa något liknande att ha i frysen sist vi handlade men inte kommit till skott. Vinsten skulle hämtas i förköpet på Kvantum. Där var maskinen som spottar ut kölappar så dålig att jag knappt kunde läsa vilket nummer jag hade. Jag sa till när det blev min tur, men tjejen i personalen verkade inte bry sig alls. Hon kunde väl i och för sig inte göra så mycket åt det. Kanske var det redan tillsagt, vad vet jag.

Blogg 26/5 2025.

Min älskade särbo skulle låna min hårfön för att torka en tröja som hade blivit blöt. Jag sa att fönen låg i andra lådan i byrån och blev uppriktigt förvånad när han hittade den i den tredje. Den enkla förklaringen var att jag bara räknade dom stora lådorna medan han började räkna på dom små högst upp.
När jag skulle swisha senast fick jag upp någon typ av varning. Jag hade inga glasögon på mig, så jag brydde mig inte om att försöka läsa den pyttelilla texten exakt. Jag konstaterade bara att ingen av bankerna som hade tekniska problem var min bank och det var förstås tur. Tyvärr hjälpte det inte så mycket, eftersom personen jag skulle swisha till hade en av dom där bankerna. Nu var det ändå tur att det var någon jag kände så pass att jag kunde få iväg pengarna senare under dagen. Hade jag tänkt betala någonting på en loppis eller annan marknad hade väl säljaren, som inte visste vem jag var, knappast gett mig kredit.

Blogg 25/5 2025.

 Bland dom som styr och ställer i Nybro verkar det vara ett ständigt problem att få pengarna att räcka. Det är inte alltid jag tycker dom drar ner på rätt saker, eftersom det har en tendens att drabba barn och gamla. Nu lägger man till exempel ner ett antal skolor och förskolor, eftersom barnafödandet är för dåligt. Jag har svårt att tänka mig att det blir fler barn om dom som vill bli föräldrar ser att Nybro har ont om skolor och förskolor. Då lär dom väl knappast bosätta sig här. Det känns lite som en ond cirkel. Jag kan tycka att Svenska spel har ett liknande problem med sitt nya spel Lyckoplatsen. Jag antar att vinsterna är förhållandevis små eftersom så få spelar det. Å andra sidan lär inte fler börja spela det så länge inte vinsterna är större. Det som möjligen skulle kunna locka barnfamiljer till Nybro är att inte allting är så stort, men det är just dom mindre enheterna man rensar bort.

Blogg 24/5 2025.

 Under några år på åttiotalet bodde jag i stadsdelen Oxhagen i Kalmar, där också köpcentret Giraffen ligger. I min tidning var det stora rubriker i dagarna eftersom Stora Coop där enligt uppgift stänger efter fyrtio år. För mig var det en sanning med modifikation, för jag anar att åtminstone namnet har ändrats sedan det öppnade. När jag bodde i närheten var det Obs! och Maxi som var dom två stora butikerna i Giraffen. Obs! sålde till och med möbler och det tvivlar jag på att stora Coop har gjort. Jag köpte min soffgrupp där för mindre än fyrtio år sedan, även om den fyller jämnt om ett par år. Nu tyckte någon att det var det sorgligaste dom hade sett med alla tomma hyllor där inne och alla jobb som försvann. Någon annan kommenterade att det var minst lika sorgligt när till exempel Volvo och Nordchoklad slog igen.

Blogg 23/5 2025.

 Vid mitt senaste tandläkarbesök satt jag i väntrummet tillsammans med en far och hans dotter, som fick vänta en halvtimme efter utsatt tid. Jag var lite orolig att vi skulle till samma tandläkare, men min var inte försenad. Jag skulle dessutom bara göra en kontroll efter tidigare åtgärder, så det var avklarat på tio minuter. I nämnda väntrum blev jag annars mest förundrad över en gosse som hade med sig båda föräldrarna, två syskon och ett på väg. Man kan undra om inte halva familjen hade haft det lugnare hemma. Det sista jag såg innan jag gick därifrån gjorde mig snudd på förskräckt. Det var en kille i tioårsåldern som satt och åt på någonting stort och långt. Att han åt över huvud taget om han skulle in till tandläkaren tyckte jag var illa nog. Deras väntrum är väl ändå ingen matsal. Jag hoppas att det åtminstone inte var en chokladkaka han smaskade på.

Blogg 22/5 2025.

 För mer än fyrtio år sedan var jag nere i Skåne och stod i olika butiker och bjöd på och sålde choklad för Nordchoklads räkning innan jul. Jag störde mig på hur framfusiga folk var enligt devisen att gratis är gott. Många tog inte bara en smakbit utan snarare en näve. Nu har jag uppenbarligen nått den ålder då jag har blivit likadan. På Kvantum stod i veckan en man från en leverantör som hette Kosterfiskarn. Han bjöd på varmrökt lax med någon god röra på. Mycket smarrigare blir det inte i min värld, men jag skötte mig ändå och smaskade bara i mig mitt smakprov. Strax efteråt mötte jag min älskade särbo på samma ställe. När jag fick höra att han inte hade smakat alls frågade jag om jag kunde få hans smakprov. När han sedan ville ta ett kort på mig när jag gottade mig blev det ett tredje smakprov. Som tur var var det en mycket trevlig kille som stod där och bjöd.

Blogg 21/5 2025.

 En kort notis i min morgontidning om en arbetsplatsolycka fick mig att slutgiltigt bestämma mig för att det inte krävs godkänt betyg i svenska för att bli journalist. En man hade förts in med ambulans efter att han hade anträffats av en lastbil vid ett sågverk. Å ena sidan betyder väl anträffats att det var lastbilen som hittade honom. Å andra sidan skulle det inte förvåna mig om tjejen som skrev menade att han blev påkörd av lastbilen. Att mannan avled på sjukhuset var väl ett rent slarvfel i sammanhanget. Det skulle förstås ha stått mannen. Polis hade gjort förhör med vittnen och anmälan om vållande till dödsfall var upprättad. I min värld håller man förhör och man kan vara vållande till annans död. Jag läste på annan plats att förvånansvärt många femtonåringar inte är läskunniga. Inte verkar dom vara skrivkunniga heller och det följer med ut i arbetslivet.

Blogg 20/5 2025.

 Nu när det börjar bli sommar ser man dom som sitter med armen utanför fönstret när dom kör bil. Jag minns fortfarande hur jag fick berättat för mig som mycket ung om en man som satt så när han smällde med bilen. Efter olyckan hade han ingen arm. En annan historia jag minns var om en kille som råkade ha tungspetsen mellan tänderna när någon klippte till honom. Den tungspetsen blev också avklippt. En annan grabb for baklänges i asfalten och slog ihjäl sig när han fick en smäll. Jag anar att den som slog inte hade trott att det kunde gå riktigt så illa. Med tanke på hur mycket sånt här gammalt som ligger kvar i hjärnan och skramlar, kanske det inte är så konstigt att jag har dåligt med plats för ny information. Frågar jag till exempel vad någon heter får jag nästan skriva upp det för att komma ihåg svaret efteråt.

Blogg 19/5 2025.

 Jag har så pass ont om byxor som jag får plats i att jag märkte när ett par av dom saknades. Jag hittade bara ett par liknande, som är betydligt nyare. Jag var till och med uppe i vindsförrådet och letade utan resultat. En tanke som slog mig var att jag kunde ha hängt dom på ett annat ställe än det vanliga. Att jag tyckte det var onödigt att tvätta dom efter en användning, men inte ville hänga tillbaka dom använda heller. Jag behövde inte ens leta, för dom hängde fullt synliga längst fram i en annan garderob. Jag har sett dom dagligen men trott att det var ett par regnbyxor. Fast dom blå byxor jag sökte var det inte. Istället var det dom svarta som är lite nyare. När jag kollade dom jag hade trott var det paret igen, visade det sig vara dom blå, som jag trodde hade försvunnit. Det märkligaste var förstås att jag inte såg skillnad på blått och svart, även om jag alltid har hävdat att jag är färgblind.

Blogg 18/5 2025.

 Jag hade inte sålt någonting på Bokbörsen på bra länge, när det plötsligt kom två order samma vecka. Det intressanta var att båda kom från Linköping. Det är väl i och för sig en hyfsat stor stad, men det kändes ändå som ett märkligt sammanträffande. Ännu mer så när båda efter mottagandet swishade betalning med en minuts mellanrum. Då blev jag så nyfiken så jag kollade upp dom på nätet. Dom bodde inte så förskräckligt långt ifrån varann. Dom var i min och särbons ålder, så jag antar att dom kan ha haft något liknande förhållande. Det jag i så fall inte begriper är varför dom inte beställde tillsammans, när frakten var det som kostade mest. Å andra sidan kan det förstås ha varit en slump alltihop. Fast jag vet ju vad Leif GW Persson brukar säga åtminstone när det gäller brott. ”Hata slumpen”.

Blogg 17/5 2025.

 Läkaren jag hade telefontid med igår var en mycket punktlig person. Han ringde exakt vid den tid det var sagt. Jag höll precis på att fylla min dosett, så när han ville minska med en tablett var det bara att börja plocka ur såna igen. Jag använder alltid högtalarfunktionen på telefonen, men nu fick jag stänga av den eftersom han hörde mig dåligt. Det innebar att jag knappt hörde honom istället. Jag tyckte att det möjligen borde vara viktigare att jag hörde vad han sa än tvärtom. Svårt att hålla telefonen mot örat har jag också, eftersom jag är så skakis. Inte förrän långt senare på dagen slog det mig att jag nog visste hur man ökade samtalsvolymen, så nu bör jag åtminstone höra honom bättre nästa gång. På kvällen fick jag ett sms om att särbon hade försökt ringa mig flera gånger, men inga missade samtal fanns registrerade. Jag hade samma problem med att nå honom, men vi fick i alla fall kontakt med varandra till slut.

Blogg 16/5 2025.

 Igår var det uppstigning i ottan, eftersom jag hade tid på sjukhuset på förmiddagen. Vädret lämnade en del i övrigt att önska. Jag använde luvan på jackan istället för paraply, vilket innebar att jag hade en extremt dålig hårdag. På kirurgmottagningen träffade jag bland annat en gammal kollega från golvfabriken. Det finns några stycken där som har utbildat sig och numera jobbar inom vården istället. Jag satte mig vid tv:n i väntrummet, men väntan blev kort eftersom jag blev inropad nästan direkt. Jag trodde att jag skulle få vänta i mottagningsrummet på läkaren istället, men han var ute i lika god tid han. Tillbaka nere i foajén såg jag inte min ledsagare. Jag ringde och fick veta att jag hade hittat honom om jag hade tagit hissen upp till åttonde våningen där jag var. Han stod och plåtade utsikten mot Öland och jag anslöt till honom. I hissen ner igen träffade vi en liten tjej som bara var en vecka gammal.

Blogg 15/5 2025.

 Jag använder två olika sidor på nätet för att söka efter gravar, eftersom dom visar väldigt olika resultat. Ibland hittar jag ingenting på den ena men massor på den andra och vice versa. En funktion som jag hade missat helt på den ena sidan var att man om man klickar på den avlidnes namn får upp en karta där man ser exakt var graven finns. För mig, som inte alls fattar var olika kvarter ligger, var det helt perfekt. Möjligen gällde det bara nyare gravar i Nybro, men jag tittade ut en som jag hade missat när jag hade gått runt och kollat. Under min promenad smet jag in på kyrkogården och bort till den sten det borde vara. Rätt namn hittade jag aldrig och hemma väntade särbon, så jag ville inte gå runt och leta för länge. Jag kollade kartan igen när jag kom hem och det var förstås jag som hade memorerat helt galet.

Blogg 14/5 2025.

 När jag var ute och hämtade cykeln igår smattrade det på balkongtaket. Lyckligtvis var det bara en skur och vi tog oss torrskodda till Kvantum. Där hade ett äldre par bestämt sig för att det var en bra idé att stå precis framför stället med scanningshandtag och planera sin inköpsrunda. Vi hade dessutom ungefär samma tempo inne i butiken, så det var inte enda gången jag fick ta en omväg runt dom. Paret som stod och pantade flaskor var mera hänsynsfulla. Dom höll sig på den ena maskinen fast dom kunde ha ockuperat båda. Efter att ha haft hemkörning hela vintern hittade jag i princip ingenting på Kvantum, eftersom det flyttas runt hela tiden. Ett par besök senare borde det ha varit bättre, men dom hade hunnit flytta om en del sedan sist också. Jag blev faktiskt mest förvånad när jag hittade en vara som låg exakt där den alltid har legat. Det jag skulle ha ur frysdisken höll jag inte på att nå över huvud taget, eftersom det bara låg tre påsar längst in. Om dom ägnade hälften så mycket tid åt att plocka fram sånt som har hamnat långt bort som åt att möblera om skulle det vara enkelt att handla i den där butiken.

Blogg 13/5 2025.

 Igår var det dags att ta prover igen. Jag stängde i vanlig ordning av ljudet på telefonen när jag gick in på Achima care. När jag kom ut därifrån satte jag på det igen och så ringde jag särbon. Åtminstone trodde jag att jag hade gjort båda dom sakerna. På eftermiddagen traskade min själs älskade iväg för att besöka en bekant. Själv satt jag i godan ro vid tv:n med mitt broderi, när jag upptäckte att det blinkade vilt på telefonens display. Särbon hade ringt två gånger och lämnat meddelande båda gångerna utan att jag hade hört någonting. Det tog mig inte många sekunder att inse att jag inte alls hade satt på ljudet på telefonen igen. Nu löste det sig ändå någorlunda okej tack vare att jag upptäckte det så pass snabbt. Nästa gång han ringde var det mer akut, men då hade jag ljudet på, så jag svarade direkt.

Blogg 12/5 2025.

 En dam på polisens ledningscentral förklarade i tidningen att dom normalt sett inte griper personer för rattfylleri, men det här var en utländsk medborgare och då fanns det risk för att han avvek. För svenska bilförare låter det i min värld som om det vore helt okej att dom körde på fyllan gång på gång. Jag skulle definitivt känna mig lugnare om dom grep dom också. Samma sak med dom som stoppas när dom kör utan körkort. Det kan tydligen ske om och om igen utan att dom blir bortplockade från vägarna. Fast rättsväsendet hinner väl inte med att lagföra alla i det här rättslösa landet. Jag läste om en domare som jobbade fast han var 85, eftersom det var sån brist på såna yrkesmän.
Bilden nedan tyckte jag var spännande, även om det kanske hade varit mera intressant att se mannens ansikte. Ibland händer det att bilder på morgontidningens webbsida går att klicka upp, så man ser hela bilden, men med den här var det inte så. Vill man veta hur Henrik Nilsson Ederam ser ut får man googla.

Blogg 11/5 2025.

 Sist jag gick förbi Nybro energi på en av mina promenader fick jag syn på Hittaut-pinnen som stod vid deras grind. Jag tog ett kort på den för att kunna gå hem och lägga in den som hittad. Igår tog jag en lite mer seriös runda med dom där pinnarna, även om jag bara promenerade den här gången också. Man täcker ju ingen större yta då, men jag passade på att plocka ett gäng pinnar som fanns någorlunda centralt. Jag drog igång appen i telefonen och satte på mig glasögonen så jag kunde se den. På Storgatan höll jag ändå på att virra bort mig, eftersom jag hade fått för mig att båda pinnarna satt på samma sida av gatan. Pinnarna i det fallet var bara klistermärken i varsitt skyltfönster. På väg förbi kikade jag av ren nyfikenhet in i bokhandeln och fick syn på märket på ren tur. På hemvägen gick jag runt Linnéasjön. Ute i skogen var appen ovärderlig, eftersom man kan se på den var på kartan man befinner sig.

Blogg 10/5 2025.

 Det är fler än jag som har missförstått vissa ord. En tjej behövde hjälp och undrade om någon ville göra henne en björntjänst. En björntjänst är ju en välmenad tjänst som får förödande, eller i varje fall negativa, följder för mottagaren. Jag hittade ursprunget till uttrycket nu. Det kommer från den franska fabeln om björnen och trädgårdsmästaren av La Fontaine, där en tam björn slår ihjäl en fluga på sin sovande väns ansikte med en sten. Följden blir också att slaget oavsiktligt dödar den gode vännen. Flickan som annonserade om hjälp ändrade omgående sin text, när någon påpekade för henne att hon knappast ville ha någon björntjänst. Jag trodde i det längsta att såta vänner var allt annat än goda vänner. Till slut googlade jag och fick nära vänner som synonym. Mitt största problem är annars att jag inte kommer på dom ord jag skulle vilja använda. Särbon håller på att bli tokig på mitt viftande och undrande vad vanliga saker heter.

Blogg 9/5 2025.

 Det finns uppenbarligen mycket som jag har missförstått eller inte begripit alls i denna byråkratiska värld. RUT-avdraget var jag säker på att jag hade konstaterat att man måste äga sin bostad för att kunna utnyttja. När jag sedan läste ett tips om det i en tidning för just hyresgäster googlade jag igen. Det räckte bestämt att bo i lägenheten. Kan vara bra att veta om det någonsin blir aktuellt. När det gäller att börja ta ut pension hade jag missat den lilla detaljen att man betalar flera tusen extra i skatt varje månad om man gör det innan man är 67. Den åldern var det dessutom tal om att höja ytterligare. Det blir till att fortsätta plocka ur madrassen tills det blir för hårt att sova på den. Det är illa nog med all skatt jag får betala för att jag lever på att sälja av dom aktier och fonder jag har.

Blogg 8/5 2025.

 Sedan jag började använda nya Outlook till min mail stör det mig att mitt namn inte syns som avsändare. Det fungerar om jag mailar från min gmailadress och när jag skickar från Telias webmail. Men mailar jag med Telias adress från Outlook syns bara mailadressen som avsändare. Jag slet hårt med att få dit mitt namn utan att lyckas. Till slut bestämde jag mig för att installera om det kontot för att se om det blev bättre. Det enda som hände var att jag fick strula en massa för att få allting att se ut som jag ville igen. Jag kunde ha besparat mig besväret för efteråt hittade jag till slut en uppgift om att det ännu inte går att ändra användarnamn på nya Outlook. Jag kan tycka att det är en av dom viktigaste och mest självklara funktionerna i en mailklient att kunna visa ett avsändarnamn.

Blogg 7/5 2025.

 Jag är inte den enda som har blivit äldre. När jag pratade med en av dom tjusigaste damerna här i Nybro, hörde hon mig inte riktigt för hon hade glömt hörapparaten hemma. Så kände hon att en rollator skulle vara bra, så hon tog sig ut när hon hade ont i ryggen. Dom flesta äldre har i alla fall vett att använda glasögon. Jag såg ett program om Nils Poppe, där hans dotter Mia medverkade. Hon närmar sig sextio, så jag antar att det bara var i tv hon inte ville ta på sig glasögonen. Istället kisade hon, för att se vad det stod i papperen hon bläddrade i. I samma veva såg jag en föreställning med Marika Carlsson som hette ”Smalast när man dör vinner”. Jag gillade hennes tolkning av förkortningen BMI. Bakåtsträvande mänskliga ideal. Har man, som jag, ingen karaktär är det skönt att kunna se det så.

Blogg 6/5 2025.

 När jag stod i duschen kom det plötsligt vatten från ett helt oväntat håll. Det visade sig att duschslangen hade sprungit läck. Jag gillar inte att vänta på folk, så jag ringer inte efter fastighetsteknikern i onödan. Istället traskade jag upp till mitt vindsförråd, där jag visste att det fanns en slang. Jag fick en ny när jag köpte ett duschhandtag en gång, men på det hela taget var det inget fel på den gamla. Att få bort slangen som satt där var förstås inte det lättaste för mig som är klen i nyporna, men det löste jag med nötknäckaren. Först verkade inte gängorna passa när jag skulle byta, men det krävde bara lite allmänt trixande. Min spis är annars bland det långsammaste av inventarierna i min lägenhet, fast den ”bara” är tio år gammal. Häromdagen tänkte jag koka ägg medan jag fyllde på min medicindosett. När jag var klar hade vattnet fortfarande inte kokat upp. Då är det ändå nittio piller som ska in i dosetten.

Blogg 5/5 2025.

Words stavningskontroll är stundtals lite knepig. Den godkänner ord som ”innnehåll”, vilket jag tycker är en uppenbar felstavning. Däremot klankar den ner på för mig helt normala ord. Möjligen kan den tänka sig att godkänna orden om jag delar på dom.
 För mer än ett år sedan lade jag upp alla mina cd-skivor till försäljning på Bokbörsen. Åtminstone var det vad jag trodde att jag gjorde. I vardagsrummet har jag två CD-ställ där jag förvarar inspelade filmer. Det ena blev aldrig fullt, så där hittade jag ett helt gäng med skivor som jag hade glömt. Riktigt snopen blev jag, men det var bara att annonsera ut dom också. Många av dom är samlingsskivor och heter saker som ”Dansfest”, ”Sommardans” eller ”Dansbandslåten”. Det låter ju alldeles uppenbart som rena dansbandsskivor, men där finns även artister som Sanna Nielsen, Hasse Andersson och The Boppers. Dom torde bli tämligen förnärmade att kallas dansband.

Blogg 4/5 2025.

 Trafikverket har i flera veckors tid försökt få Norra vägen ren och fin inför sommaren. Sopbilar har kört här på nätterna för att undvika den värsta trafiken. Problemet är att dom bara har sopat ihop skräpet utan att ta upp det efter sig. En kille körde i och för sig omkring och stannade ibland och tog upp någonting med kvast och skyffel, men det gjorde varken till eller från. I förra veckan gick killen på bilden med en blås och gjorde trottoaren riktigt ren. Problemet när ingen tog upp det efter honom var att alltihop flög upp på trottoaren igen när bilarna svischade förbi. Min älskade särbo har påtalat problemet för ansvarig utgivare och i fredags tog det äntligen skruv. Då dök det upp ett par, tre bilar som både sopade och tog upp tills vägen nästan glänste här utanför. Inte väntade dom till kvällen heller, så trafiken stod i det närmaste stilla medan dom höll på.

Blogg 3/5 2025.

 Igår var det uppstigning i ottan för jag hade tid hos tandläkaren redan vid öppningsdags. Det opererades bort en tand. Det var marknad i Nybro, så jag passade på att gå över den efteråt. Allt var i och för sig inte öppet så tidigt, men i gengäld slapp man trängas. Både jag och särbon hade hoppats på att killarna som säljer tunnbrödsrullar skulle hinna öppna och det var precis. Deras vagn var igenbommad när jag kom. Medan jag kollade över resten av marknaden hörde jag först att dom var iväg och fikade och sedan att dom gick runt och pratade. När jag kom tillbaka till deras vagn var dom på plats. När jag kom hem igen ringde telefonen. Det var tandläkaren som hade glömt att han skulle skriva ut penicillin till mig i hopp om att undvika mera knas i käkbenet. Det skulle jag börja ta direkt, så det var bara att knalla ner till centrum igen och hämta medicinen. När jag ändå var där passade jag på att gå ett extra varv på marknaden. Jag köpte bland annat franska våfflor och var uppe hos min själs älskade och fikade på hemvägen.

Blogg 2/5 2025.

 Att barnen får hjälpa sina yrkesfiskande fäder är tydligen vanligt, även om fisket i sig kan se lite olika ut. Revor likt dom på bilden använde min far för att fiska torsk, medan den som la upp bilden på nätet kallade det för ålrev. Fotografen hade tydligen betat revorna med räkor, som han tog upp med håv från enbuskar i sjön. För mig var det sillbitar som pappa skar upp som gällde. Ål fiskade han för övrigt med ryssjor. Om vi pilkade var det också efter torsk, men jag har förstått att det fanns dom som pilkade strömming. Det kanske det fortfarande gör, men numera har jag inte mer koll på fisket än det jag läser på Internet. Där fick jag också lite medhåll när det gäller ett ortsnamn på Öland. Jag har alltid trott att raukarna låg i Byerum, men ändrade mig till att säga Byrum när jag hade läst det tillräckligt många gånger. Jag tänkte att jag kunde ha fel, men nu skrev någon: ”Byerum (inte Byrum, som det står på skyltarna numera)”.

Blogg 1/5 2025.

 Jag har förstått att många hyresvärdar tar betalt för att ta loss stopp i avloppet, eftersom det egentligen är hyresgästens ansvar. Som jag har förstått det har den där räkningen i efterhand kommit som en chock för många. Man vill ju gärna tro att hyresvärden upplyser om hur mycket det kommer att kosta innan arbetet påbörjas. Själv har jag bara tagit hjälp med det en enda gång och då var det ingen som sa något om att det borde kosta. Möjligen har jag fått gratis hjälp någonstans där jag har bott tidigare också. Här var det mitt eget fel, eftersom jag hade planterat om blommor och spolat ner jord i avloppet. Fast hyresgästens eget fel är det väl i och för sig i dom flesta fall. Det täpper väl knappast till av sig självt. Glödtändare i armaturer har jag också fått bytt utan avgift ett par gånger, fast det egentligen är jag själv som ska hålla med det.