Blogg 12/11 2024.

 I min morgontidning läste jag om en pojke som blev rånad på sin elsparkcykel. Åtminstone stod det så i rubriken. Enligt den följande texten rubricerades händelsen som stöld. Är det inte en viss skillnad?
När tidningen Ölandsbladet länkade till artikeln om skylten på bilden, som några hade roat sig med att vända uppochner, fick inlägget tio gillamarkeringar och tjugo personer tyckte att det var roligt. Det kanske inte är så konstigt att så många ungdomar är som dom är, om vuxenvärlden tycker att det är så kul med skadegörelse. Själv inbillar jag mig att killarna på Trafikverket kan ha lite vettigare saker att lägga sin arbetstid på än att ställa sånt här tillrätta. När nyheten kom att streamingtjänsten Max tänker agera mot lösenordsdelning blev det helt annat ljud i skällan. Det inlägget var det visserligen många som gillade, men det var också många som visade både förvåning och ilska över att regler ska följas.

Blogg 11/11 2024.

 När jag en gång för många år sedan var inne i en VVS-butik och köpte en bänkdiskmaskin föll jag handlöst för ett toalock med en, åtminstone enligt mig, rolig och söt bild på. Tyvärr glömde jag att ta ett kort på den, men den föreställde en gris med ett glas i ena handen och något rökverk i den andra. Efter tjugo års daglig användning ville inte den där sitsen vara med längre. Fästanordningen gick sönder och till slut fick jag ge upp alla försök att få den att sitta kvar. Jag hade sparat sitsen som satt där från början, så det var bara att traska upp till vindsförrådet och hämta den. Men ovant är det i allra högsta grad. Den är nästan en decimeter lägre för det första. Varje gång jag ska sätta mig på toaletten alternativt uppe på locket, ramlar jag därför nästan den sista biten. Bilden var jag så van vid att jag egentligen inte såg den, men nu när den är borta känns det extremt vitt i mitt badrum.

Blogg 10/11 2024.

 Vid ett besök i centrum träffade jag en före detta arbetskamrat utanför Willys. Han hävdade att jag hade blivit så gammal att han inte kände igen mig. Nästa arbetskamrat kom ut från Kvantum. Hon kände i gengäld igen mig på långt håll. På vägen in i butiken mötte jag ett bekant par med en jättelik planka på en kundvagn. Det var uppenbarligen fest på gång. Vid lösgodiset hörde jag en mamma säga till sina barn att dom fick ta för tjugo kronor var. Det var nog tur att hon inte visste hur mycket min påse kostade. Självscannar gör jag alltid när jag handlar på Kvantum, men då har jag en vagn full av varor. Att använda samma maskin som snabbkassa är jag inte lika van vid, så det tog ett par försök innan jag lyckades göra allting i rätt ordning. På vägen hem såg jag grannfrun köra genom en av Nybros hårdast trafikerade korsningar. Hon fyller snart nittio, men räds inga såna utmaningar.

Blogg 9/11 2024.

 I veckan fick särbon SMS från Telia om att dom hade problem. När det sedan var fixat fick han ett meddelande till. Det märkliga var att jag, som har samma operatör, inte hörde något alls. Jag använder dessutom Telia för att se på TV.

Jag köper mina frimärken i Postnords webbshop. Julfrimärkena kom igår, fast det egentligen inte var någon postutdelning här då. Jag upptäckte i appen att brevet var levererat när jag kom hem från min promenad. Troligen låg det i mitt postfack när jag gick förbi det på vägen in. Typiskt nog brydde jag mig aldrig om att titta, eftersom särbon alltid gör det när han kommer. Han kom före mig och när han kollade var facket tomt. Som väl var hade jag redan fått mina frimärken när jag läste om försändelsens resa i appen i efterhand, annars hade jag blivit orolig. En halvtimme innan den lämnades gick den inte att leverera och jag skulle få ett meddelande om var jag kunde hämta den. Skönt att det tydligen löste sig till slut.

Blogg 8/11 2024.

 När jag läste i en artikel om Grete Qviberg att hon tar tio år i taget, blev jag tvungen att kolla hur gammal hon egentligen var. Med tanke på att hon fyller åttio snart kändes det som en väldigt optimistisk inställning. Så himla många tioårsperioder kan man väl knappast ha kvar då. Jag är några år yngre, men är ändå inte säker på att få leva så pass länge till.
Rubriken ”Plocka inte upp det här på gatan” fick mig direkt att tänka på mannen som plockade upp något som visade sig vara en osäkrad granat. Han dog på platsen. Nu var det istället plastfickor med en massa pengar och en QR-kod som hade placerats ut. Man skulle scanna koden och uppge sina kort- eller kontouppgifter för att få ännu mer pengar. Om man nu verkligen tror att någon har förlagt eller tappat bort den där plastfickan tycker jag det låter som ett hyfsat oärligt förfarande att gå på alltihop.

Blogg 7/11 2024.

 Igår var det premiär för mössa den här vintern för mig, eftersom jag skulle cykla runt halva Nybro. Jag avskyr verkligen att cykla och det blir definitivt inte bättre om jag fryser om öronen. Det enda som får lida är frisyren. Det har jag ingen över huvud taget när jag tar av mig mössan. Nu var jag först vid förpackningsåtervinningen och sedan på Dollarstore. Där träffade jag en före detta arbetskamrat, som jag inte hade sett på flera år. Några lyckade inköp blev det också. Jag köpte en gång ett par rejält långa rullar med julklappspapper. Dom har räckt i flera år, men nu kände jag att jag behövde fylla på förrådet. På nätet fanns bara dom vanliga rullarna med knappt en meter papper på, så jag började bli orolig för att det var det enda som gick att få tag i över huvud taget. Nu hittade jag rullar som förutom att vara tio meter långa var en hel meter breda. Jag trodde att dom skulle kosta därefter, men jag gav bara trettio kronor styck för dom.

Blogg 6/11 2024.

 Jag tror det var en fråga om utställningen Ecce Homo i något av våra spel, som fick mig att googla på fotografen Elisabeth Ohlson. Jag visste att jag hade läst att hon hade obotlig cancer och undrade om hon fortfarande levde. Det stod åtminstone ingenting på Wikipedia om att hon hade avlidit, men redan dagen därpå började landets homosexuella göra inlägg om att hon var död. Hon måste ha gått bort i exakt samma veva som när jag sökte efter henne. Vi var för övrigt jämngamla.
En hockeymålvakt som jag läste om ville uppfattas som kvinna. Dom stora rubrikerna gjorde gällande att det var därför han hade blivit avstängd från hockeyn i fyra år. Sanningen var att han hade tagit kokain, även om hans avstängning enligt regelverket inte borde ha blivit mer än tre månader. Ordet transvestit tyckte han hade fått en oönskad laddning, så han föredrog att kalla sig crossdresser.

Blogg 5/11 2024.

 I allhelgonahelgen var vi som så många andra på kyrkogården och tände ljus för alla som vi saknar. Istället för att knöka in våra ljus bland alla hundratals i minneslunden valde vi att tända på ett par gravar där tidigare grannar ligger. Vi tänkte ta med ficklampa, eftersom det är snudd på omöjligt att se vad det står på stenarna när det är mörkt. Nu ändrade vi oss och traskade dit medan det var ljust istället. Det innebar att vi hittade Barbros och Johns grav nästan genast. Värre var det med Torbjörns, fast han skulle ligga i samma kvarter. Som väl var dök det upp en anställd, som jobbade fast det var lördag. Vi diskuterade först hur långt det där kvarteret gick. När min själs älskade istället nämnde namnet vi sökte efter blev det enkelt, eftersom killen vi frågade hade varit med på Torbjörns begravning. Graven hade vi sett eftersom den var nygrävd, men ingen av oss hade noterat den lilla skylten med namnet. Stenen antar jag var iväg för att få ett namn till inristat.

Blogg 4/11 2024.

 Jag har en app i telefonen som registrerar hur mycket jag snarkar när jag sover. Då den är igång hela nätterna måste jag ha telefonen på laddning under tiden. Den brukar sålunda vara fulladdad när jag drar ur sladden, men en morgon upptäckte jag att jag bara hade 39% laddning. Jag måste ha slarvat och inte fått dit sladden ordentligt. Med tanke på att telefonen hade jobbat hela natten tyckte jag ändå att det var bra att det fanns så pass mycket kräm kvar. Jag tyckte nog snarare att den borde ha varit helt död.
När jag köpte ett trådlöst tangentbord till datorn för en massa år sedan var det största problemet att det bara fanns svarta. Det vita jag hade innan var betydligt lättare att se bokstäverna på. Med tiden har dessutom problemet tillkommit att bokstaven T är i det närmaste bortnött. Som väl är verkar jag ha hyfsat bra koll på var den sitter efter allt skrivande, för att se den går inte.

Blogg 3/11 2024.

 Mina slemhinnor verkar jag precis som min tremor ha ärvt av pappa. Han hade alltid en näsduk till hands i byxfickan och en i sängen. Den han hade med sig använde han också till att torka oss barn runt munnen, när vi var små. När han åt tog han alltid upp näsduken och snöt sig mitt under måltiden. Jag kan bara föreställa mig hur han saknade det efter stroken, när han inte kunde längre. Det blir knappast samma sak när någon annan ska hålla i näsduken som när man snyter sig rejält själv. Jag minns fortfarande en vintrig promenad jag gjorde som barn. Näsan rann och jag hade ingen näsduk. Numera händer det extremt sällan att jag missar att få med mig den. Jag får dessutom världens nysanfall ibland och efter dom är det verkligen läge att snyta sig. Näsduken i sängen hade jag under kudden, tills någon som satt i min säng hittade den. Nu gömmer jag den under madrassen.

Blogg 2/11 2024.

 Min älskade särbo kan enbart ta emot pengar via Swish, eftersom han inte har någon smart telefon. Ska någonting betalas får jag rycka in. Häromdagen stötte jag också på patrull, eftersom appen hävdade att jag inte kunde föra över så mycket pengar som jag ville. Som väl var hade särbon gått hem och skulle betala i efterskott i lugn och ro. Hade han stått på företaget som skulle ha pengarna och trampat hade jag blivit betydligt mera stressad. Nu kom jag ihåg att svägerskan hade råkat ut för samma sak en gång när hon skulle swisha till sina barn. Det var bara att gå in på Internetbanken och höja beloppsgränsen tillfälligt. Jag visste inte alls vad den låg på, men det visade sig att jag bara hade överskridit den med några hundralappar. Senast var det SJ jag fick swisha, när särbon skulle köpa tågbiljetter. Den här gången körde vi en specialare, där vi köpte biljetterna på nätet, medan vi hade telefonkontakt med en kille i deras kundtjänst som kollade så att allt blev rätt.

Blogg 1/11 2024.

 Jag tycker inte som dom flesta andra att det är speciellt smidigt att kolla tiden på telefonen. Därför har jag en armbandsklocka, som jag använder när jag har en tid att passa. När det var dags att ställa om den till normaltid låg den inte på sin vanliga plats. Jag var tacksam att det inte hände när jag skulle iväg någonstans, för då hade jag blivit extremt stressad. Nu kunde jag tänka någorlunda logiskt. Jag kan säkert tappa sånt där lika väl som att många andra gör det. Jag visste att jag hade haft den till tandläkaren senast, så ett förslag var att ringa dit och fråga om dom hade hittat den. Mest troligt kändes det ändå att jag hade lagt den antingen någon annanstans här hemma eller i någon ficka på endera jackan eller ryggsäcken. Jag hade letat igenom precis allt i den vägen, när jag tog ut den tjockaste jackan ur garderoben, för att få bättre med plats att rota runt där. När jag hängde den högre upp fick jag syn på innerfickan med blixtlås, som var perfekt att lägga en klocka i, för att inte tappa bort den. Så hade jag tänkt när jag hittade fickan första gången. Sedan hade jag glömt den helt igen och klockan hade blivit kvar där.