Min själs älskade går sällan eller aldrig ut utan huvudbonad. På vintern är det mössa som gäller, men när vårvärmen kommer byter han till keps. Åtminstone var det tanken nu i dagarna, men kepsen var puts väck. Han kunde inte för sitt liv begripa var han hade lagt den för vinterförvaring. Jag erbjöd mig att hjälpa till att leta, eftersom jag gör det mera förutsättningslöst. Han själv säger bara att där är den inte och där skulle han aldrig lägga den. Efter någon vecka, när han började ge upp hoppet om sin älskade keps, föreslog jag honom att kolla i den stora ryggsäcken. Den har inte använts på länge, så jag tänkte mig att kepsen kunde ha blivit kvar i den. Han kom inte ens så långt, för när han lyfte på ryggsäcken hittade han kepsen under den. Snacka om att jag kände mig som Saida när jag kunde hjälpa honom att hitta den utan att ens gå hem till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar