Blogg 18/11 2025.

 Hur bra koll Internet egentligen har på en kan man undra. Jag får ständigt nya förslag på orter jag har loggat in på olika platser från, fast jag varje gång sitter vid samma dator i Nybro. Senast var det Paypal, som placerade mig i Örebro. Dom hävdade dessutom att jag hade Windows 10, fast jag har elvan. Det enda som stämde var tiden. Jag har svårt att tro att någon i Örebro loggade in på mitt konto exakt samtidigt som jag själv gjorde det.
Att jag slarvar med att kolla vem som har upphovsrätten till skämtbilderna jag publicerar på Facebook är jag medveten om. Nu har det för första gången hänt att dom har lagt till en länk på en av bilderna för att kreditera rättighetsinnehavaren. Det låter väl inte mer än rätt även om det förvånade mig att det dom hade hittat var en femton år gammal bild. Den lär knappast någon annan söka upp så långt efteråt och se någon länk på.

Blogg 17/11 2025.

 I spelet Jackpot Balut, som jag har i datorn, får jag varje gång jag startar upp det felmeddelandet att jag inte har någon Internetuppkoppling och därför kommer att få spela offline. Det stämmer förstås inte, men jag vill ändå inte spela med andra, så mig gör det ingenting. Den växlar mellan lite olika meddelanden som ”You have no Internet connection, you will now play offline” och ”There is a problem contacting the server, please check your internet connection and try again”. Jag låter annonsörerna bekosta mitt spelande, så jag är van vid att det dyker upp reklam i dom olika spelen. I just det här är den lite märklig. Texten som kommer upp är ”Tired of ads? Click on Remove ads”. Någon annons kommer däremot aldrig upp. Den räknar bara ner fem sekunder och sedan kan man fortsätta spela. Jag tittar ändå aldrig på reklaminslagen utan klickar bort dom så fort det är möjligt, så mig är dom helt förslösade på.

Blogg 16/11 2025.

 Efter den senaste operationen fick jag ett par A4 med information när jag åkte hem, men där stod ingenting om dom små tejpbitarna som satt närmast såret. Jag googlade istället och enligt en annan region skulle dom lossna och ramla bort efter ett par veckor. När det inte hade hänt på tre veckor tog jag bort dom själv och började använda silikontejp på ärret. Den jag fick tag på den här gången verkar vara hudfärgad typ. Den syns knappt och döljer dessutom ärret hyfsat bra. Skillnaden med och utan tejp syns på bilderna. Däremot upplevde jag beskeden om hur ofta den skulle bytas som lite skiftande. Å ena sidan kunde man ha den kvar så länge den var hel. Å andra sidan skulle man inte glömma att ta bort den när man duschade. Fast sedan kunde man använda den igen så länge den fäste. Jag är inte speciellt sugen på att sätta tillbaka en gammal tejp när jag har duschat. Då kostar jag definitivt hellre på mig en ny bit.

Blogg 15/11 2025.

 När dom opererade bort basaliom i ansiktet på mig för sexton år sedan skedde det på öron-näsa-halsavdelningen på sjukhuset. Tyvärr hade dom inga rutiner för att upplysa om hur man kunde få ärret att bli lite snyggare. Det fick jag av en händelse veta långt senare på apoteket här i Nybro. Sedan dess har jag smort det med silikongel varje kväll i alla år. Jag hoppas att det har gjort någon nytta, även om jag inbillar mig att det hade varit ännu bättre att börja med det direkt. Kvalitén på kortet är inte den bästa, men det är det enda jag har som är taget när jag var nyopererad. Efter bröstcanceroperationen blev jag tipsad om silikontejp. Där uppstod problemet att det är väldigt svårt att tejpa sig själv i armhålan. Vid det laget hade jag som tur var träffat älsklingen och han var troligen undersköterska i ett tidigare liv. Han bytte mina tejpremsor och gav mig sprutor i magen som om han aldrig hade gjort annat. Magen når jag visserligen, men jag skulle aldrig klara av att sticka mig själv.

Blogg 14/11 2025.

 Förvirringen firar ständigt nya triumfer här. Efter att ha bytt den lilla halogenlampan i en prydnadsbelysning tyckte jag att det lyste ovanligt mycket upp på väggen. Inte förrän jag skulle hämta en skiva i skivstället som står intill den där lampan förstod jag varför. Ovanpå det hade jag lagt glasskivan som ska ligga ovanpå glödlampan. Utan den var det ingen ordning på ljuset. Jag har alltid ett glas med vatten stående på skriv- tillika databordet. När jag gick ut i köket för att fylla på det upptäckte jag plötsligt att det var burken med pennor jag hade i handen istället för vattenglaset. När jag skulle swisha pengar sa plötsligt telefonen att QR-koden jag scannade var ogiltig. Som väl var fortsatte den med att berätta att jag bara kunde använda en kod som var avsedd för bank-ID. Annars hade jag väl aldrig fattat att det var jag som hade öppnat fel app.

Blogg 13/11 2025.

 När mina ben svullnar av någon anledning tänker jag på damen som bodde mitt emot affären i mina hemtrakter när jag växte upp. Hon hade förmodligen något mera kroniskt och värre problem, för hennes ben var rejält svullna. Jag kallade henne till och med för ”Inga med dom tjocka benen.” Andra fick sina epitet efter saker dom gjorde själva. Som tanten med klockorna. Jag vill minnas att hon bodde i Algutsrum och hade flera klockor på varje arm. Numera spelar jag bara Monopol i datorn, men jag minns fortfarande hur det var när jag växte upp och vi spelade det fysiska spelet. Varje gång kortet ”Du har vunnit andra pris i en skönhetstävling” kommer upp minns jag hur någon alltid hävdade att hen hade vunnit första. Min mamma började jobba i Kalmar och pendlade från östra Öland redan innan Ölandsbron fanns. Hon körde bil till Färjestaden och tog färjan sista biten.

Blogg 12/11 2025.

 På ett kort från Candelia kände jag igen en av tjejerna jag hade jobbat ihop med där, medan det fortfarande hette Nordchoklad. Fast när jag såg vilket år det var taget tyckte jag att hon såg orimligt ung ut. Ingen blir ju yngre med åren. När jag kollade namnet insåg jag att det var hennes dotter. Otroligt lika var dom.

Jag har i alla år ställt glasen i köksskåpet upp och ner. Någonstans läste jag att det var dumt, så jag vände på dom. Det höll i någon månad. Sedan gav jag upp och vände på allihop igen. Att man inte ska använda tallrikar med dekor i micron hade jag också läst, men jag hade inte fattat riktigt vad som kunde hända. Dekoren har helt enkelt försvunnit på mina tallrikar sedan vi började värma maten på dom. Så länge jag var ensam åt jag alltid på glasassietter och slapp det problemet.

Blogg 11/11 2025.

 Jag har en hiskelig massa fotoalbum, eftersom jag har köpt papperskopior sedan jag fick min första kamera för 55 år sedan eller så. På den tiden var det papper som gällde men sedan allt blev digitalt har jag fortsatt. Dock framkallar jag inte alla numera. Det får räcka med ett urval. Det har ändå blivit en hel del på alla dessa år. I modern tid har tanken slagit mig att det kunde ha blivit smidigare och mera praktiskt med fotoböcker. Förmodligen dyrare också och jag har ju ingen inkomst numera. Då hade jag väl dessutom blivit tvungen att vänta tills jag hade nog med kort för att fylla upp en bok. Med mina fotoalbum kan jag sätta in dom jag framkallar och fylla på efterhand. Jag brukar köpa mina album i bokhandeln här i Nybro. När dom inte hade såna som jag ville ha köpte jag på nätet. Det slog mig inte förrän efteråt att det finns en fotoaffär här också.

Blogg 10/11 2025.

 Restdrömmar brukar särbon kalla det för som hänger ihop med vad man har gjort under dagen. När jag drömde att en bekant hade färgat sitt hår i samma gulgröna färg som garnet jag just hade broderat med, antog jag att det hade med broderandet att göra. Mardrömmar har jag tack och lov extremt sällan numera. Annars drömde jag långt efter att jag hade flyttat hemifrån om ytterdörren till mitt barndomshem. Den hade glasrutor så man såg rakt in och det tyckte jag var läskigt. Så tillbringade jag mycket tid nere vid hamnen i Bläsinge, eftersom pappa var yrkesfiskare. Jag trillade aldrig ifrån bryggan i verkligheten, men i drömmen har jag drunknat där flera gånger. När jag drömde att Olle var på väg in i fel port så han gick in i 16A istället för 16B på granngatan här i Nybro, var det två märkliga saker med den drömmen. Dels har han varit död i många år och inte ens medan han levde bodde han där.

Blogg 9/11 2025.

 Under många år var det enda råd jag fick mot mina extraslag att dricka ett stort glas kallt vatten. Jag vet inte om det hjälper så mycket, men på morgnarna kör jag en annan variant av det. Då avslutar jag duschen med kallt vatten. Skönt är det inte, men jag hoppas att kallvattnet ska göra samma nytta utifrån som inifrån. Jag kan inbilla mig att hjärtat hoppar in i takten av chocken. När hjärtat bankar så jag blir varm är det åtminstone svalkande. När jag har duschat använder jag Shower Power i hopp om att hålla duschväggarna rena. Förr fanns det att köpa i refillflaska, men det finns åtminstone inte på Kvantum längre. Annars hade det passat mig bra, för sprutmunstycket har fungerat dåligt på dom flaskor jag har köpt i modern tid. Jag har kvar ett gammalt som fungerar som det ska. Det flyttar jag över till den nya flaskan varje gång jag byter så jag kunde lika gärna köpa refill.

Blogg 8/11 2025.

 Igår stötte jag på patrull när jag skulle logga in på Telias webmail. Jag fick ett felmeddelande att lösenordet var fel. Då är det ändå ifyllt och jag klickar bara på logga in. Jag har dessutom haft samma lösenord ett tag. Det enda som inte brukar fungera på den där sidan är ”håll mig inloggad”, så man slipper logga in varje gång, men att trycka på en knapp är ju inte så betungande. Jag ringde Telias kundtjänst. Där sa en telefonsvarare att dom hade tekniska problem som dom jobbade med att lösa. Det enklaste hade förstås varit att vänta och se om det gällde mig, men jag kände att jag ville veta säkert. Det innebar både att skriva in mitt personnummer och att logga in med bank-ID. Sedan var förstås kön lång eftersom det var problem. Under den halvtimme som jag köade försökte jag då och då logga in på mailen. När det till slut lyckades fanns det ju ingen anledning att vänta längre, så då klickade jag bort samtalet.

Blogg 7/11 2025.

 Jag kollar sällan i mappen för skickade mail, så när jag skulle kolla någonting i Gmail blev jag riktigt snopen. Där fanns inte alls dom mängderna med skickat som jag hade tänkt mig. Ett långt googlande vidtog. Jag insåg att flera hade haft samma problem, men ingen verkade ha någon lösning på det. Mailen fanns kvar ett tag, så jag testade flera olika varianter för att försöka klura ut när och varför dom till slut försvann. Så småningom lyckades jag i alla fall räkna ut vad som hände, även om jag fortfarande inte fattar varför. Då jag inte bor ihop med min kärlek brukar jag maila honom sov gott och godmorgon med någon söt liten bild. När han svarar på mitt mail sparar jag hem alltihop i datorn och tar bort det från mailklienten. Det är tydligen då som mitt ursprungsmail samtidigt tas bort ur mappen för skickat. Det ligger ändå kvar i papperskorgen, så skulle jag vilja kolla något i efterhand kan jag alltid söka där.

Blogg 6/11 2025.

 Det har varit så mycket strul med mina olika mailprogram att jag till slut bestämde mig för att hämta min post på nätet som särbon gör. Hos Gmail har jag provat tidigare att lägga till Teliamailen också. Som jag fattade det skulle det fungera, men det gjorde det aldrig. Att Telias webmail endast kunde härbärgera just Telia tog jag för givet, så det fick bli två olika länkar. Det skulle gå att lägga dom i aktivitetsfältet där jag är van att ha mailen, men det gjorde det inte. Till slut hittade jag i alla fall ett sätt att göra appar av länkarna och dom kunde jag sedan fästa på avsedd plats. Först fick jag lite felaktig information om hur det skulle gå till, men när jag hittade rätt inställningar blev det precis som jag hade hoppats. Det brukar ändå mest vara telefonen som larmar om nya mail. Vill jag läsa dom i datorn så får jag veta av den var det finns post att hämta.

Blogg 5/11 2025.

 När bommarna vid en av Nybros järnvägsövergångar var nere någon minut för länge (åtminstone enligt bilisterna) blev det snabbt aningen kaotiskt. Den ligger alldeles intill en vägkorsning, så när kön växte blev det stopp där också. Att det fanns dom som fann det konstruktivt att tuta förundrade mig mycket. Vart hade dom tänkt att bilarna framför skulle ta vägen? Köra genom bommarna eller ner i diket? Själv valde jag helt enkelt en annan väg. Där höll jag på att bli vittne till hur någon blev påkörd bakifrån, när hen stannade för att släppa över en gående vid ett övergångsställe. Som så många andra höll bilisten bakom inte tillräckligt avstånd men hann ändå stanna i tid, även om det var nätt och jämnt. Själv undvek jag att krocka med ett par småkillar genom att använda ringklockan på cykeln. Det föranledde en av deras kompisar att kasta glåpord efter mig. Som tur var kom jag inte på förrän efteråt vad jag borde ha svarat. Hade jag hojtat ”Har jag bilen nästa gång så lovar jag att köra över honom” hade säkert jag åkt dit. Hur ohyfsade ungarna än är antar jag att man inte får ge igen med samma mynt. 

Blogg 4/11 2025.

När jag lade upp skämtbilden ovan på Facebook var jag lite orolig för konsekvenserna. Jag antar att det är någon typ av AI som övervakar flödet och den brukar inte gilla naket, även om det bara är tecknat och på kul. Det har hänt förr att jag har fått bilder bortplockade och blivit hotad med att jag kan bli avstängd från sidan. Ibland är det sånt jag har lagt upp för flera år sedan som systemet hittar, men den här gången gick det undan. Det dröjde bara minuter innan jag fick ett meddelande. ”Straffet” var däremot helt nytt för mig. Man meddelade att man hade flyttat mitt inlägg längre ner i flödet. Jag fick också veta att det innebar att användare kunde behöva skrolla längre för att se mitt innehåll. Anledningen var att inlägget kunde innehålla nakenhet eller sexuella handlingar. Nu är åtminstone ett par av mina vänner tillräckligt uthålliga, för jag fick två gillamarkeringar på den i alla fall.

Blogg 3/11 2025.

 Under några år hade jag en (som jag tyckte) rolig toalettsits med en bild på en gris på locket. Under tiden låg sitsen som hade suttit där innan uppe i vindsförrådet. Där verkar den ha blivit skev på något vis. Jag tog till den igen när min egen gick sönder, men då följde sitsen med varje gång man fällde upp locket. Jag bände och vred för att få den att bära sig åt som den skulle utan att lyckas. När jag träffade bovärden på gården frågade jag honom om han möjligtvis hade någon sits över. Han tyckte att den ju i så fall var begagnad, men det kunde man väl lugnt säga om den jag hade också. Den kom hit vid stambytet för 33 år sedan. En splitter ny trodde jag inte att jag kunde få så länge den inte var trasig, men det var inga problem. Fast innan dess hade jag vant mig vid att peta ner sitsen när jag öppnade locket. Det lär dröja innan jag vänjer mig av med det.

Blogg 2/11 2025.

 För några veckor sedan var jag överlycklig eftersom jag hade hittat exakt samma halkmatta på nätet som jag hade i duschen sedan tidigare. Jag fick inte vara glad så många dagar innan paraplyföretaget där butiken fanns swishade tillbaka mina pengar. Dom hade inte fått någon bekräftelse från säljaren. Om mattan ändå dök upp fick jag behålla den, men det gjorde den förstås aldrig. När jag nu kom ihåg vad den hette googlade jag vidare efter en likadan. Den fanns på flera ställen, men var slutsåld överallt. Jag antar att det betyder att den inte tillverkas alls längre. Nu bestämde jag mig till slut för en matta som jag hade sett innan jag lyckades hitta den gamla igen. Hålen är lika stora men materialet är lite annorlunda. En vit ville jag inte ha igen eftersom det syns så väl när jag inte lyckas hålla den ren. Svart fanns inte i den modellen men väl en grå. Bilderna är tagna före och efter bytet av halkmatta.

Blogg 1/11 2025.

 När det gäller vaccinationer är det som med alla andra mediciner. Det beror helt på vem man lyssnar på om dom är livsfarliga eller livsuppehållande. Enligt antivaxxarna verkar man kunna få både det ena och det andra av vaccinerna mot till exempel Covid. Fast för mig är sanningen att jag bara har hört påståendet. Jag har aldrig hört talas om någon som har fått hjärtfel eller något annat av det dom verkar tro att vaccinet kan ge upphov till. Däremot har jag läst om många som har kvävts till döds av Covid. Även dom som har överlevt tycks ha blivit svårare sjuka än vad man vill vara med om. Inte verkar det nödvändigtvis gå över på några veckor heller. Många har postcovid och kommer kanske aldrig att bli riktigt friska igen. Den enda gången jag har testat positivt för Covid var jag knappt ens förkyld. Jag inbillar mig att det kan ha hängt ihop med att jag var vaccinerad att jag inte blev sjukare.

Blogg 31/10 2025.

 Till vardags gör jag ett kort styrketräningsprogram. Från början var det mest för min onda nackes skull. Efter canceroperationen för några år sedan insåg jag att övningarna liknade dom jag borde göra för att behålla rörligheten där jag var opererad. Direkt efter operationen var jag däremot inte så sugen på några träningspass. Under cellgiftsbehandlingen kom jag inte ens ur sängen vissa dagar. Jag gjorde uppehåll så pass länge att jag hade svårt att minnas exakt vad jag brukade göra när jag skulle börja med mina övningar efteråt. Nu när jag är nyopererad igen känner jag likadant. Jag kom ihåg det där med hur mycket jag hade glömt förra gången och kände att det kunde vara smart att skriva in alltihop i datorn. Jag började med att kolla om jag möjligen hade gjort det redan för tre år sedan och det hade jag förstås. Det kom jag inte heller ihåg, men smart var det ju.

Blogg 30/10 2025.

 När jag höll på och flaxade runt med mina mediciner inne på sjukhuset insåg jag så småningom att dom jag skulle sluta ta nog fanns kvar i dosetten i alla fall. Det är ju inte lätt att se vilket piller som är vad när man inte har originalförpackningen med sig att jämföra med. När jag kom hem fick jag pilla ut dom som inte skulle tas ur samtliga fack. Att jag redan trodde mig ha slopat dom hängde ihop med att en av mina läkare frågade hur jag mådde. Jag beklagade mig över mina värkande leder, som jag trodde hade med aromatashämmarna att göra. Han sa då att statinerna kunde ge liknande biverkningar och föreslog att jag skulle göra uppehåll med dom och se om jag mådde bättre. Det var alltså dom jag inte hade laddat i dosetten. På sjukhuset berättade någon om en patient som till slut hade fått steloperera en tå efter att ha tagit statiner, så nu vågar jag nog aldrig börja med dom igen.

Blogg 29/10 2025.

 Det är tydligen ingen hejd på vad man kan ge den stackars sköldkörteln skulden för. En medpatient hävdade att hon hade fått svårt att minnas namn på grund av den. Det har jag också, men jag trodde väl snarare att det hade med åldern att göra. Häromdagen hade jag min lilla trappstege framme, eftersom det jag behövde stod på en hylla dit jag inte nådde. När jag hade ställt tillbaka stegen på sin plats insåg jag att jag däremot inte hade återbördat flaskan till sin plats uppe i skåpet. Det hade väl varit smart att passa på medan jag hade stegen framme. Mest av allt snurrar jag till det med alla mina mediciner, vilket förstås kan vara lite läskigt. När jag skulle övernatta på sjukhuset hade jag tagit med mig min dosett. På plats blev jag orolig för att jag hade medicinen kvar i den som jag skulle sluta ta efter operationen. Några timmar senare slog det mig att jag hade låtit bli att fylla på av den när jag fick operationstiden. 

Blogg 28/10 2025.

 Redan när jag besökte bokhandeln förra gången hade dom fått hem almanackor för nästa år. Dumt nog kollade jag aldrig vad dom hade, eftersom jag mindes det som att Kvantum brukar ha mer exakt vad jag behöver. Dom senaste veckorna har jag kollat onlinebutiken flera gånger. Det jag sökte har inte dykt upp, men jag litade inte på att det inte fanns i den fysiska butiken i alla fall. Igår traskade jag därför bort till Kvantum, bara för att få veta att dom saker jag hade önskat mig hade utgått. På hemvägen stannade jag till vid bokhandeln och där fanns i gengäld exakt dom prylarna jag ville ha. Det var förstås skönt att slippa kompromissa med någonting man ser varje dag. Däremot grämde mig den extra  svängen till Kvantum lite, även om jag antar att det bara är nyttigt att röra på sig så mycket som möjligt.

Blogg 27/10 2025.

 Att kaos är granne med Gud är ett uttryck som har funnits med mig så länge jag kan minnas. Man kan undra varför, för det var ursprungligen Erik Johan Stagnelius som skrev det. Jag har inget som helst minne av att vi var så litterära i mitt föräldrahem så vi läste Stagnelius. ”Natten är dagens mor, kaos är granne med Gud” löd hela meningen. På åttiotalet skrev Lars Norén en pjäs som han kallade ”Kaos är granne med Gud”. Honom har jag definitivt aldrig haft något till övers för. På vad som förhoppningsvis blev min sista arbetsplats stämde det där citatet extra väl, för där infann sig kaos med jämna mellanrum. Då var det en tröst att veta att man åtminstone var nära vår herre. Ett litet problem uppstod med dom medarbetare som var för unga för att vare sig ha läst Stagnelius eller sett Norén. Dom hade ingen aning om vad jag talade om.

Blogg 26/10 2025.

 Ett av mina favoritspel heter Number match och jag spelar det både på datorn och i telefonen. Jag uppskattar storleken på spelen i datorn mera och där stängs det inte av för reklam stup i kvarten. Samtidigt är förstås telefonen enklare att ha med sig och plocka fram. Man kan ta bort siffror som antingen är samma eller blir tio när man lägger ihop dom. Att man kunde ta bort dom som låg på en rät linje utan hinder emellan begrep jag redan från början. Men så fanns det något läge när man kunde ta två från olika rader och hur det gick till dröjde det bra länge innan jag lyckades räkna ut. Jag chansade mest och ibland fungerade det. Till slut insåg jag att den sista siffran på en rad kunde tas bort med den första på nästa rad. Det underlättar ju att förstå vad man gör. Jag dubbelkollade nu och då hade spelet försvunnit från den plats jag hade en länk till. Alla håller tummarna för att jag hittar det någon annanstans!

Blogg 25/10 2025.

 Jag har en vanlig kökspall i vardagsrummet, som jag använder när jag broderar. Jag sätter fötterna på pinnen som finns under själva sitsen, för att få broderiet närmare ögonen. Under benen på pallen har jag möbeltassar, men häromdagen var en av dom plötsligt försvunnen. Jag hittade den till slut under skrivbordet i sovrummet. Man får väl anta att den hade fastnat under min strumpa, följ med dit och sedan lossnat där. Udda strumpor verkar vara ett problem som många har. Själv har jag löst det genom att enbart köpa enfärgade svarta strumpor. Då går alla att para ihop med alla. När jag någon gång får kasta en som det har gått hål i är det bara att vänta tills det händer igen. Då har jag jämna par igen så länge det varar. Nyligen blev jag lite fundersam. Jag fick en strumpa över när jag hängde dom på tork, fast jag inte kunde minnas att jag hade slängt någon. Det visade sig snabbt att det var den mänskliga faktorn som hade varit framme. Jag hänger alltid strumporna parvis, men nu hade jag råkat hänga upp en ensam strumpa på ett annat ställe på torksnurran.

Blogg 24/10 2025.

 Något jag aldrig hade provat tidigare fick jag försöka mig på i veckan på uppvaket. Jag kissade på bäcken ett par gånger. Efter varje gång gjorde dom ett bladder, som jag tror dom kallade det. Det var någon typ av ultraljud som kollade om blåsan var riktigt tömd. Det gick förstås betydligt bättre när jag fick sitta upp och kissa. Efter min förra operation har jag alltid hävdat att dom körde in älsklingen till mig på en rullande fåtölj. Själv har han ställt sig aningen frågande till mitt minne, men nu såg jag att dom hade exakt såna fåtöljer på uppvaket. När det var dags för hemfärd igår väntade jag på en sjuktransport som skulle komma 11:50. 12:15 kom det en bil, men den killen hade ingen Eva på sin lista. Jag fick kontakt med avdelningen som hade beställt resan. Beskedet var att den skulle komma om tre minuter, men det dröjde snarare tjugotre. Då var bussen fullsatt, men jag hade sån tur så här var första planerade stoppet, så jag fick åka raka vägen hem. På bilden syns min ena arm under sjukhusvistelsen. Den andra såg ungefär likadan ut, så jag kände mig som rena nåldynan.

Blogg 23/10 2025.

 Sjukhusbesöket för avlägsnande av sköldkörteln startade igår förmiddag med invägning, blodtryckstagning och ditsättande av en infart i armen. Jag skjutsades upp liggande i sängen till operationsavdelningen. Efter en timme där med fler samtal och kontroller hamnade jag på själva operationsbordet. Jag hade bett narkospersonalen att inte berätta för mig när jag skulle somna. Det verkade dom ha fixat, för jag hade precis samma upplevelse som förra gången jag blev sövd. Det sista jag minns är ett gäng ungdomar som fladdrar runt min säng. Två timmar senare vaknade jag. På uppvaket fick jag ligga för observation i drygt sex timmar. Under tiden fick jag dropp, prover togs och en blodtrycksmanschett klämde åt runt armen med jämna mellanrum. När jag framåt kvällen blev rullad tillbaka till avdelningen fick jag dagens gladaste överraskning. Jag hade legat i dubbelrum före operationen, men nu hade jag fått ett alldeles eget rum. Resultatet av operationen syns på bilden.

Blogg 22/10 2025.

 Jag fick ett digitalt brev från AMF om att dom pensionsförsäkringar jag hade hos dom skulle börja betalas ut nästa år. Jag har visserligen fortfarande inte fattat riktigt vad pensionsreglerna går ut på, men att det är väldigt dyrt att ta ut pension tidigare än absolut nödvändigt har jag förstått. Hos AMF kunde man enkelt ändra det där på nätet. Hos Nordea gick det inte lika smidigt. Där stod det också på varenda avtalspension att den beräknade utbetalningsperioden började i mars. Jag ringde dom själv istället för att invänta något meddelande. Det visade sig vara en god idé, för efter att ha suttit i telefonkö fick jag veta att det där datumet inte alls gällde. Jag tycker det verkar fånigt att dom ens hade skrivit dit det då. Istället måste jag ringa igen och säga till när jag vill att utbetalningarna ska starta. Jag tror det är likadant med den allmänna pensionen eller vad ålderspension kan tänkas heta numera.

Blogg 21/10 2025.

 Igår väckte telefonen mig i vad som kändes som ottan. Det dröjde ändå någon minut innan damen som ringde insåg att hon hade väckt mig. Det bad hon om ursäkt för flera gånger. När jag senare gick in på meddelandet på 1177.se beklagade hon det i det brevet också. Dom hade fått in ett återbud och kunde tänka sig att operera mig som imorgon. Jag hade inget annat inplanerat och det vore förstås toppen att få det gjort, så jag tackade ja. Det innebar en rusch till Achima care igår för att ta blodprover och EKG. Så fyllde jag i en hälsodeklaration på nätet. Enbart min medicinlista är ju hyfsat lång. Nu på förmiddagen har jag telefontid med en sköterska som ska ge mig mer information. Imorgon blir det verkligen uppstigning i ottan, för bussen lämnar Nybro vid åtta och man ska dubbelduscha både då och ikväll. Natten som ska tillbringas på sjukhuset lär det väl inte bli mycket sömn över huvud taget.

Blogg 20/10 2025.

 Jag lyckades plötsligt inte få något ljud i min tv. Som jag minns det är det ett problem som brukar gå att fixa genom att bryta strömmen en stund. Jag gjorde så, men den här gången hjälpte det inte. Till slut kom jag som tur var på vad som hade hänt. Om jag vill ha tyst en stund trycker jag på pausknappen på ljuddosan. Nu hade älsklingen varit här och tittat på hockey och han sänker istället ner ljudet på noll. Hade jag kollat volymen hade jag förstås upptäckt det direkt, men det hade jag inte en tanke på. Lite tur hade jag i alla fall. När jag till slut fick igång tv:n med ljud och allt hamnade jag mitt i ett avsnitt av ”Varuhuset”. Jag följde den när den gick på åttiotalet. Mina favoriter bland skådespelarna som medverkade var Rico Rönnbäck, Johan Hedenberg och Leif Ahrle. Under den korta sekvens jag såg nu hann alla dom tre vara med.

Blogg 19/10 2025.

 Achima care hade drop in för vaccinationer hela eftermiddagen i torsdags. Tanken slog mig att det borde vara lugnare lite senare, men jag gick ändå dit strax efter ett. Då var det mycket riktigt knökfullt med folk och mer än tjugo nummer före mig enligt kölappen. Som väl är har jag mål i mun, för annars hade jag inte fått någon sån över huvud taget. Nu frågade jag en av dom som väntade på sin tur. Hon pekade ut en gosse som hade en rulle med kölappar i fickan och försökte hålla koll på vem som hade gått in senast. Det var tre sjuksköterskor som vaccinerade, men jag fick nog ändå vänta en halvtimme eller så. Jag hade trott att jag skulle vara hemma i god tid innan Kvantums leveranser startade vid två, men jag kom ut från vårdcentralen två minuter i. Det fick bli en rask promenad hem och jag hann precis före tjejen som kom med varorna.

Blogg 18/10 2025.

 Jag undvek en (åtminstone för mig) större katastrof med en hårsmån. Jag planerade att prova ett nytt recept i helgen. Flera gånger hade jag gått igenom ingredienserna och vad som skulle göras med dom i huvudet. Inte en enda gång hade det slagit mig att köttfärsen låg i frysen. Det ploppade plötsligt bara upp i huvudet på mig igår kväll. En himla tur att det hände då och inte när jag skulle ha den. Fatta hur besviken jag hade blivit om jag hade dragit igång mitt projekt bara för att upptäcka att färsen var en hårdfrusen klump. Det är ju inte det lättaste att tina sånt snabbt. Jag brukar alltid skriva en lapp för att komma ihåg att ta upp det jag behöver ur frysen i tid, men den här gången hade det inte ens slagit mig att det var där den låg.

Blogg 17/10 2025.

 I förra veckan var jag på Achima care och tog prover. När jag ändå var där tänkte jag fråga om mina chanser att få vaccin mot säsongsinfluensan och covid i första vågen. Undersköterskorna kunde inte svara och sjuksköterskorna var upptagna, så jag fick gå hem och ringa istället. Man brukar få en tid när dom ska ringa tillbaka, men nu sas det bara att det skulle ske så snart som möjligt. När klockan passerade tolv var jag säker på att få vänta till kvart i ett när lunchstängningen var över, men tio över tolv ringde en ambitiös sköterska. Hon okejade mina sprutor, så jag frågade vad hon hette för att kunna framföra att hon hade sagt det. När jag sa att jag tänkte gå dit på drop in som igår fick jag veta att hon skulle vara där då. Det var hon säkert men jag hamnade hos en annan sköterska. Det var i alla händelser inga problem att få mina sprutor.

Blogg 16/10 2025.

 Sedan Berith gick bort har jag funderat lite extra på henne och minnen av flera gånger vi har sprungit på varandra genom åren har dykt upp. En gång när jag gick över gatan från busshållplatsen till sjukhuset i Kalmar kom jag ifatt henne och hennes man. Troligen hade vi åkt samma buss från Nybro utan att se varandra. På Kvantum minns jag att jag träffade båda en gång, för då frågade hon sin man om han såg vem jag var. Vid ett annat tillfälle var Berith där ensam. Då fick jag höra alla detaljer om hur hon hade blivit akut sjuk och hamnat på sjukhus. Hon fick en hel radda med mediciner efteråt. Dom kom fördoserade på en rulle, där hon bara hade att riva av en påse i taget. Så hade vi tandläkartid samtidigt en dag. Då hjälpte jag henne att logga in. Alla uppskattar inte riktigt att man ska göra sånt själv med en dator numera. Det finns människor som jag har jobbat tillsammans med i flera år och aldrig någonsin stött ihop med utanför kära Kährs, fast vi bor i samma lilla håla. Berith har jag i alla fall sett någon gång ibland.

Blogg 15/10 2025.

 När man tog ner tallen här utanför närde jag en stor förhoppning om att tanken var att försöka få ordning på asfaltsgången mellan portarna. Rötterna från tallen hade gjort den snudd på oframkomlig. Jag snubblade mest fram där. Hur grannen i A, som sitter i rullstol, tog sig fram fattar jag inte alls. Innan helgen som gick dök det mycket riktigt upp ett gäng grabbar. Dom har brutit upp asfalt, grävt upp rötter och gjort så fint. Deras maskiner har fört ett himla liv utanför mitt sovrumsfönster, men det var det värt. Igår dök det upp ett annat gäng med en asfaltsbil. Det är trångt här inne bland husen, så den fick stanna på parkeringen. Därifrån drog två killar varsin skottkärra i skytteltrafik. En tredje skrapade ut asfalten och jämnade till den med en mindre vält, som fick plats mellan husen. Att det blev rejäl skillnad ser ni på korten.

Blogg 14/10 2025.

 Dom flesta dödsannonserna i min morgontidning publiceras på lördagar. Eftersom jag minns det som hände för årtionden sedan bättre än det som timade i förra veckan, kände jag igen två namn bland annonserna i lördags. Det ena var en dam som jag jobbade ihop med i lokalvården på Nordchoklad i Kalmar. Så hittade jag en man som var min arbetskamrat på OP-kuvert i Oskarshamn. Vi talar alltså åttiotal när jag träffade någon av dom senast. Mer av en slump fick jag veta att en dam här i Nybro hade gått bort. Hennes dödsannons hittade jag på nätet. När jag kollade i tidningen fanns den där också. Jag hade sett henne massor av gånger när hon och hennes man var ute och cyklade. Däremot kände jag henne inte till namnet, så jag hade bläddrat förbi annonsen utan att förstå att det var hon.

Blogg 13/10 2025.

När jag köper mina mediciner letar jag aktivt efter såna som ligger i burkar, men det är inte det lättaste att hitta över huvud taget. Finns det alternativet så är dom av någon outgrundlig anledning dyrare än blister. Jag kan tycka att det borde vara tvärtom, så den logiken begriper jag inte. Jag pytsar ut alla olika tabletter i min dosett, så för mig vore en burk betydligt smidigare. Nu sitter jag ändå och trycker ut alla pillren ur blisterförpackningen på en gång.
 Det jag trodde kallades höstlov bytte tydligen namn till läslov för flera år sedan. Fast jag verkar inte vara den enda som inte använder det nya namnet. Jag läser på nätet att själva namnet läslov har varit svårt att etablera och på så sätt lever höstlovet kvar. Det sker i alla fall läsfrämjande aktiviteter, även om det är lättare att locka mindre barn till dom än tonåringar. Dom är väl mest glada att få lite extra ledigt utan krav på att göra något speciellt. Alltihop började som potatislov för länge sedan, när barnen behövde vara hemma och hjälpa till att ta upp potatisen. Numera finns det väl maskiner till sånt.

Blogg 12/10 2025.

 KONSTIGHETER I VARDAGEN:
¤ Jag fick ett mail från Hyresgästföreningen där det bland annat stod: ”Du som ännu inte lämnat din e-post - mejla din e-postadress och medlemsnummer eller namn och adress till oss”. Hur i all världen tänkte dom att man skulle få mailet med den informationen om man inte hade lämnat sin e-postadress?
¤ Microsoft höjde priset på Officepaketet och passade på att berätta om allt bra man fick med. Bland annat nämndes något som hette Designer. Det hade jag missat men tyckte det lät intressant, så jag googlade på det. Svaret jag fick var att det inte längre är tillgängligt efter februari 2025. Lite skumt att göra reklam för någonting som inte finns kvar.
¤ Jag fick ett gruppförslag på Facebook om en grupp som hette ”Hörselnedsättning”. Vad jag vet har jag ingen konstaterad dylik, så man kan undra vad dom grundade det förslaget på.

Blogg 11/10 2025.

 Jag hinner aldrig se så mycket som jag skulle önska på TV, så sånt som ligger kvar på play kan jag kolla långt efteråt. Nu har jag till exempel hunnit med prinsessan Ines dop. Det gick av stapeln för fyra månader sedan. Alla kvinnliga kungligheter brukar ha klänning på såna tillställningar, så jag reagerade på att drottningen bar långbyxor. Jag googlade och fick veta att hon inte använde klänning medan hon hade en specialsko efter sin fotoperation. På ett ställe hade jag antecknat ”Sverige krisen” på min lista över program att kolla. Det lät ju inte alltför upplyftande, så jag funderade på att stryka det osett. Det visade sig vara en mycket intressant serie som hette ”Sverige, krisen och jag”. Programledare var dessutom Kristoffer Appelquist och honom gillar jag. I dejtingprogrammet ”Första dejten” dök det upp en kille som verkade bekant. Vissa återkommer i olika liknande program, så jag tänkte att det var en sån. När det visade sig att han var från Nybro insåg jag att det snarare var på Facebook jag hade sett honom.

Blogg 10/10 2025.

 Sedan bra många år tillbaka har jag en halkmatta i duschen för att inte dratta omkull när jag står på ett ben och tvättar en fot i taget. Problemet är att den har en tendens att bli svart undertill. Man kan köra den i tvättmaskinen, men jag har varken lyckats få den ren där eller på något annat vis. Efter några år köpte jag istället en ny matta. Den har jag sett till att lyfta på efter varje dusch för att det inte skulle bli så mycket vatten kvar, så den har klarat sig aningen bättre. Nu började den ändå se för anskrämlig ut, men till min förskräckelse hade jag inte sparat någon länk till butiken där jag hade köpt den. Jag googlade, men började inse att jag skulle få vänja mig vid något annat än den jag egentligen ville ha. Gissa om jag blev överlycklig när jag vid ett sista försök hittade exakt den mattan jag sökte. Nu köpte jag en svart i hopp om att det inte ska synas så väl när sorgkanterna kryper uppåt. 

Blogg 9/10 2025.

 Varje gång jag avinstallerar min Teliamail från Outlook får jag meddelandet: ”Om du tar bort ditt konto från Outlook tas det inte bort”. Aningen motsägelsefullt kan jag tycka.
Älsklingen skickade ett SMS som jag svarade på. En halvtimme senare ringde han och var bekymrad över att han inte hade fått något svar. Däremot pep det av ett meddelande i hans telefon så fort vi började prata. Det var mycket riktigt från mig, fast det stod att jag inte hade skickat det förrän då. Det har hänt förr, fast det var länge sedan sist. Det är som om telefonen plötsligt hittar vägen till rätt mottagare när vi kopplar upp våra lurar mot varandra.
Lådan på bilden kom från Apotea. Dom brukar skryta med att dom vill ha så lite luft som möjligt i sina försändelser, men den här gången hade det räckt med en hälften så stor kartong. Då kanske den inte hade blivit lika demolerad när ett tyngre paket landade på den under transporten.

Blogg 8/10 2025.

Brorsdottern tillverkar och säljer örhängen. Hon far runt på marknader, deltar i digitala event och syns över huvud taget överallt där hon får chansen. Jag brukar mest beundra örhängena på avstånd på Instagram. Nu var det sjukstuga i familjen och hon ville bli uppiggad med något som jag tror att hon kallade ”this or that”. Hon lade upp bilder på två par örhängen i taget och så skulle man klicka på dom man tyckte var snyggast. För mig, som kollar Instagram i datorn, fungerade det förstås inte alls. Jag insåg i alla fall att det förmodligen skulle gå bättre i appen. Där fick jag istället en fingervisning om hur gammal jag är. Jag utgår i alla fall från att målgruppen för stora, färgglada örhängen är yngre människor. På i stort sett vartenda örhänge jag valde tillhörde jag en minoritet som hade föredragit just det. Örhängena finns för övrigt att beställa här: 
https://www.instagram.com/fargskur/

Blogg 7/10 2025.

 Så började mailen strula igen. Den här gången hittade jag en lång tråd på Facebook där många andra var lika sura som jag. Telia höll på att flytta sina kunder till en ny plattform för e-post och det kunde tydligen innebära strul med både det ena och det andra. Jag kom åtminstone åt min webmail, något som inte var alla förunnat. Outlook ville däremot att jag loggade in igen, men jag fick precis som sist felmeddelande varje gång jag försökte. Teknikernas felsökning verkade ta tid, så jag tänkte nästan avvakta och se om det fungerade hos mig också när dom väl fick ordning på sitt. Jag provade i alla fall att ta bort det epostkontot och återinstallera det utan framgång. Till slut testade jag att byta från IMAP till POP och det tog skruv. Möjligen hängde det ihop med Telias strul. Jag bryr mig i vanlig ordning inte så mycket om varför det fungerar bara det gör det. 

Blogg 6/10 2025.

 Logiken i det jag gör när jag luffar runt här hemma lyser i vanlig ordning med sin frånvaro. Jag slängde kökshanddukarna i tvättkorgen, men glömde uppenbarligen att hänga dit nya. Nästa gång jag behövde en handduk fanns där ingen. Flaskan med putsmedel som jag använder när jag gör rent glasögonen var plötsligt försvunnen. Då lyckades jag frammana för mitt inre i vilket skåp jag hade ställt den istället för i det där den hör hemma. När jag försökte stänga luckan till diskmaskinen tog det tvärstopp, eftersom jag hade glömt att skjuta in diskkorgen. Den är ju annars så stor att den är svår att inte se. När det är dags för frukost häller jag upp yoghurt i en tallrik och mjölk i ett glas. Åtminstone är det vad jag föresätter mig att göra. Det har hänt flera gånger att yoghurten har hamnat i glaset.

Blogg 5/10 2025.

 När jag flyttade till Nybro för trettiofem år sedan tog Berith och hennes man mig under sina vingar. Jag åkte med dom till olika dansställen och någon gång fick jag låna hennes bil, så jag kunde köra dit jag ville själv. Jag var med på festen dom höll hemma hos sig före dansen varje nyårsafton. Jag slutade gå ut och dansa, men när jag hade gjort ett studiebesök på Kristallen några år senare ringde dom när det var dags för nästa tillfälle och frågade om jag ville komma hem till dom på förfest innan dansen. För några år sedan mötte jag Berith när hon var på väg till simhallen. Hon vände om och följde med mig upp till deras lägenhet, så jag fick se den. Medan vi fortfarande umgicks bodde dom i villa. Dom senaste två åren har vi mötts och pratat en stund på Nybro marknad. För tre veckor sedan hamnade Berith efter mig i kön inne på Priems konditori, så vi hann säga några ord. Igår såg jag hennes dödsannons. Hon blev åttiofyra år gammal.

Blogg 4/10 2025.

 Första gången ett mail tog två timmar på sig att nå mig undrade jag bara lite stillsamt var det kunde ha hållit hus. Jag kollar väl inte alltid tiden då det har lämnat avsändaren så noga. Nästa gång jag noterade samma sak gick jag in i mail-appen i telefonen. Enligt den var det sänt strax innan jag fick det, så jag insåg att felet måste ligga i min dator. Tiden på klockan stämde, så jag sökte vidare i Outlook. Där hittade jag mycket riktigt en inställning för tidszon. Den var av någon outgrundlig anledning inställd på Reykjavik. Många konstiga ställen har datorn velat placera mig på genom åren, men aldrig så långt bort. Nu ändrade jag till Stockholm, som förhoppningsvis har samma tid som jag. Jag var inte säker på om ändringen skulle omfatta dom gamla mailen, men när allt var klart hade dom också skickats två timmar senare.

Blogg 3/10 2025.

 När det gäller Dollarstore är jag lite ambivalent. Det ligger för det första på andra sidan Nybro mot vad jag bor. Kundvagnarna verkar inte tvättas onödigt ofta och det är rörigt och stökigt bland hyllorna. Hittar man någon att be om hjälp förklarar dom oftast bara var man ska leta efter det man söker istället för att följa med och visa. Å andra sidan finns där åtminstone någon som är serviceinriktad och jag har köpt både mina handdukar och dricksglas där. Så har det hänt att jag har fått tag i fotoalbum, brevpåsar och liknande. Sortimentet varierar lite och det känns surt att cykla ut dit bara för att upptäcka att det man behöver inte finns. Till förra julen hade dom precis så rejäla rullar med julpapper som jag sökte. Jag vill alltid ha det hemma. Nu var dom gamla rullarna slut och på dom flesta ställen hittar man bara rullar med ett par meter papper. 

Blogg 2/10 2025.

 Till slut fick jag faktiskt hjälp att översätta den kinesiska texten, fast jag bara hade den på bild. AI klarar ju av det mesta. I min dator heter det Microsoft Copilot. Jag scannade in texterna och försökte ladda upp bilderna, men det kommandot gick inte att komma åt. Det mesta i den vägen verkar fungera bättre i Microsoft Edge, så jag provade där istället. Där gick det galant. Lyckligtvis behöver jag inte ladda upp filer där så ofta, för dagen därpå fungerade det inte igen. Däremot nästföljande dag. Det verkar vara ett högst osäkert kommando.
Dom senaste dagarna har jag sysselsatt mig med att försöka få ordning på mailen. Jag blev ombedd att logga in igen. Det fungerade i telefonen och på nätet, men inte alls i Outlook. Jag provade verkligen precis allt. När jag tänkte installera om hela programmet lyckades jag plötsligt logga in. Nu håller alla tummarna för att det fortsätter fungera som det ska.

Blogg 1/10 2025.

 Det största problemet med kinesiska broderier är förstås språket. Jag förstår inte ett enda ord av beskrivningarna utan får köra på som jag brukar göra. Dom flesta språk kan man ju skriva av och köra i Google översättning, men med kinesiska klarar jag inte ens av det. Någonting som jag däremot verkligen älskar med broderikit från Fjärran Östern är att kanten på väven alltid är kastad redan när man får dom. Bland det tråkigaste jag vet är att sy runt den där kanten innan jag kan börja brodera, för att väven inte ska repas upp medan jag syr. Att jag först inte hittade några nålar till mitt senaste projekt får jag väl skylla på att det var så stort. När jag hade broderat en stund fick jag syn på två stycken i ett hörn. Att det är så stort gör förstås att det är lite knepigt att ha i knät när man broderar, men jag börjar vänja mig. Jag håller i alla fall värmen när jag sitter under det där stora sjoket med broderi.