Blogg 26/6 2025.

 Ibland känns liv och död som något av ett lotteri. Jag läste till exempel om Malin Berghagen, som hade fått blindtarmsinflammation. Jag trodde alltid man tog bort blindtarmen i det läget, men hon kunde välja att medicinera den. Fast då var risken att inflammationen kom tillbaka, så hon valde operation. Tack vare det upptäckte dom den elakartade, snabbväxande tumör som hon hade i blindtarmen. Nu fick dom bort den i tid.
Av någon outgrundlig anledning kan jag se på 1177.se hur mitt högkostnadsskydd löper när det gäller mediciner men inte läkarbesök. Då får jag snällt ringa eller maila om jag vill veta hur jag ligger till. Det har stört mig extra mycket att dom på Gotland och i Stockholm kunde se sina. Sist jag kollade hade sammanlagt nitton regioner anslutit sig till den tjänsten, men inte Kalmar. För mig ser det ut som på bilden nedan och jag tycker det vore fantastiskt smidigt om mina siffror också syntes där.

Blogg 25/6 2025.

 Min morgontidning publicerar födelsedagsannonser. Tanken är att det ska vara för alla åldrar, men mest blir det sina barn som folk gratulerar. När det väl kommer någon äldre brukar inte dom på tidningen ha vett att sätta den bilden först eller sist. Jag tycker det ser lite märkligt ut med en nittioåring bland alla småbarn. Det som fascinerar mig mest med ungarna är annars namnen eftersom många av dom heter som tanterna och farbröderna gjorde när jag växte upp. Nyligen var det en Bille och en August som hade råkat hamna bredvid varandra. Det tyckte jag var lite kul, eftersom det finns en regissör som heter Bille August.
Bland alla bedrägerier jag läser om tyckte jag att en stack ut. Det var en kvinna som hade swishat 158 kronor som betalning för en Oboy-burk som aldrig dök upp. Jag kan inte fatta vad som var så speciellt med den att den betingade det priset. Själv har jag ett helt gäng med Oboy-burkar som jag har gett en tia styck för.

Blogg 24/6 2025.

 Två cyklar har jag blivit av med nere i vår källare. Visserligen med tio års mellanrum, men när den andra försvann bestämde jag mig för att jag inte hade råd att köpa fler nya cyklar. Sedan dess har jag bökat in den i hissen, dragit den genom lägenheten och förvarat den på balkongen. På sommaren är det extra struligt eftersom jag vill få plats med stolar och bord därute. En gång försökte jag faktiskt lämna den i källaren, men det dröjde bara en kvart innan jag fick veta att det hade varit folk därnere. Då hade dom redan varit på den. Nu har jag i alla fall tröttnat så rejält på att dra cykeln upp hit och ner igen att jag har vågat mig på att lämna den bland dom andra cyklarna i källaren. Det känns definitivt inte lika tryggt som att veta att ingen kommer åt den. Har jag en tid att passa får jag väl åka ner dit i god tid och kolla så att den finns kvar. I dom lägena har jag innan åkt ner med cykeln i förväg ifall det skulle vara så att hissen är upptagen när jag ska iväg.

Blogg 23/6 2025.

 I en av lådorna i mitt vindsförråd låg ett gäng arbetshandskar från min (förhoppningsvis) sista arbetsplats. Eftersom dom inte har kommit till användning på dessa fem år sedan jag slutade jobba kände jag att jag nog kunde rensa bort dom. Nu är det ju så att man alltid hittar ett användningsområde för en sak när man väl har slängt den. Sålunda kom jag att tänka på hur bra dom borde vara att använda när jag går med stavar. Risken att få blåsor av stavarna minskar och skinnet i arbetshandskarna ger ett bättre grepp än om jag skulle använda vanliga vantar. Som tur var hade jag gett kassen med handskarna till min älskade särbo, för att han skulle kolla om det var någonting han kunde ha användning för. Han är inte lika snabb att kasta bort saker och ting som jag är, så det var inte för sent att rädda ett par handskar. 

Blogg 22/6 2025.

 När jag ringde polisen efter att ha pratat med killen som hade fått ett samtal från mitt nummer, skulle han ringa Telia. Jag funderade lite på varför, men när min playtjänst inte fungerade insåg jag att han kanske också hade tv från Telia. Jag ringer inte när det händer längre, för det hjälper oftast att dra ur sladden en stund. Det har stört mig att det är så enkelt att anmäla bluff-sms numera genom att bara vidarebefordra dom till polisen. Vissa andra brott går också att anmäla på nätet, men bluff-samtal måste man sitta i telefon-kö hos polisen för att anmäla. Det är åtminstone vad som står på deras webbplats, men enligt polisen jag talade med den här gången gick det visst att anmäla på nätet. Svårt att höra honom i telefonen hade jag också, fast jag hade högtalaren på. Jag är tacksam så länge det hörs klart och tydligt när jag har kontakt med särbon, för han är den jag talar oftast med. 

Blogg 21/6 2025.

 Midsommarafton firades hos bror och svägerska med massor av gott att äta och dricka, mycket prat och glada skratt. Förutom sill och potatis fanns det småvarmt med bland annat en Västerbottensostpaj som var ljuvligt god. Till kaffet fick vi någon typ av marängtårta med drivor av jordgubbar på. Senare blev det grillat. Däremellan spelade vi kubb. Jag, som varken spelar någon typ av trädgårdsspel eller ens går barfota i gräset under resten av året, tycker sånt är jättekul. Hemma i Nybro igen sträckte jag ner handen i väskan efter telefonen och insåg att den låg kvar i Kåremo. Värdparet hade försökt ringa oss i bilen när dom upptäckte det, men inte kommit fram. Som tur var skulle dom träffa vår andra bror idag också, så han kan ta hem den åt mig. Annars hade det blivit riktigt struligt.

Blogg 20/6 2025.

 När någon av oss i familjen har fyllt jämnt brukar vi andra bjuda på mat ute istället för att köpa en present. Den här gången var det vår äldste bror som hade fyllt sjuttio, så igår besökte vi en restaurang i Timmernabben, som jag bara hade hört talas om innan. Maten var till belåtenhet för alla, även om det säkert hade varit en ännu somrigare upplevelse att sitta ute och äta. Serveringen låg alldeles vid vattnet, men solen var inte framme när vi kom dit. Det fins ett karamellkokeri på samma ort, som vi tittade in i på min begäran. Jag ville egentligen mest bara se det och trodde inte att dom skulle ha så mycket som föll mig i smaken, men förutom brända mandlar, marmelad och liknande marknadskonfekt fanns det fudge i olika smaker. Vi var nere vid Pataholm och tittade lite och avslutade utflykten med kaffe och tårta hemma hos bror och svägerska. Jag blev dessutom bjuden både på både vin och Baileys.

Blogg 19/6 2025.

 Det var dags för gravrunda igår. Vi började i vanlig ordning på södra kyrkogården i Kalmar, där morfar ligger i minneslunden. Därifrån fortsatte vi till Mörbylånga, där vi först körde en runda runt köpingen. Så bar det av till kyrkogården, där vi har mormor och hennes man. Kyrkan var öppen så förutom att titta skrev vi i gästboken, tände ljus och jag band en tråd i böneväven. Det har inte blivit så många ljus tända i kyrkor sedan jag slutade bära med mig kontanter. Här hade dom lagt fram en Swish-kod, så det gick föredömligt enkelt att betala. Däremot framgick det inte hur mycket dom ville ha, så jag hoppas dom blev nöjda. Runt mitt föräldrahem hade det vuxit upp flera nya hus sedan jag var där senast för ett par år sedan. Nere vid Bläsinge hamn pratade vi med en av dom få fiskare som finns kvar. Det sista kyrkogårdsbesöket blev Norra Möckleby. På kortet syns jag och min bror vid våra föräldrars och vår systers grav. Lunch intogs hos Arontorps kroppkakor.

Blogg 18/6 2025.

 När våra gäster anlände igår gav vi oss nästan genast iväg mot dagens lunchställe som var Baroness. Födelsedagsbarnet fick åka nercabbat med sin svåger och vi andra tre promenerade. Efter avnjuten måltid intogs efterättsglassen utanför Godisgrisen. Hem fick jag äran att åka bil och resultatet kan ses på bilden. Min bror och jag satt kvar på en bänk utanför huset tills resten av sällskapet anslöt. Så blev det vinkväll på balkongen även om vi inte drack mer än en flaska vin på tre. Å andra sidan ska vi träffas flera gånger den här veckan, medan min äldste bror är på besök. Det var perfekt väder för att sitta ute. Ljumt och skönt men inte för hett. Vi tog kaffe och tårta inomhus för enkelhetens skull. Grannarna var nog glada för det, för vi sjöng och hurrade för födelsedagsbarnet. Han fick flera böcker i present och tillsammans med tårtan hoppas och tror jag att han var nöjd med sin dag.

Blogg 17/6 2025.

 Min äldste bror hämtade en hyrbil igår morse och körde ner hit från Hälsingland. När han kom hem till mig framåt kvällen hade han med sig två flaskor vin. Den ena var rosé och det vet jag knappt ens om jag har smakat tidigare. Jag hade fixat en bit mat och han och jag drack kaffe på maten. Min älskade särbo tog hand om disken medan jag och min bror avnjöt varsin gin & tonic på balkongen. Särbon dricker varken kaffe eller alkohol, det var därför han fick jobba istället. Kortet på mig är taget på samma balkong med samma dryck och samma sällskap för nästan tjugo år sedan. Här ändrar vi inte på några traditioner i onödan. Idag fyller min själs älskade år, så nu ska jag traska ner till Priems och hämta en tårta. Hans mamma brukade fixa prinsesstårta till hans födelsedagar när han var barn. Jag tror att versen löd ungefär ”Sommaren var varm och skön, mamma kom med tårta grön”.

Blogg 16/6 2025.

 Jag har fått bluffsamtal från något som ska föreställa Klarna ett bra tag nu. I början kom dom från Storbritannien, men på senare tid har det ringts från svenska nummer. Dom har inte gått att spåra, men häromdagen ringde det från ett som tillhörde en äldre man. Jag tänkte att han knappast hade med det där att göra, men att han hade ringt fel och bara lagt på när han insåg sitt misstag. Precis när jag skulle sätta mig vid tv:n samma kväll ringde telefonen igen. Då var det en yngre man som undrade varför han hade fått ett samtal från mitt nummer. Jag insåg snabbt att samma sak antagligen hade hänt den äldre mannen, så att det inte alls var han som hade ringt till mig. Det kändes obehagligt att folk trodde att det var jag som hade ringt, så det fick bli en stund i telefonkö till polisen till slut. Där fick jag bara veta att det var en app bedragarna använde för att det skulle se ut som om dom ringde från mitt nummer. Det var tydligen väldigt vanligt och så länge jag inte hade lämnat ut några lösenord eller andra uppgifter till dom var det ingen fara.

Blogg 15/6 2025.

 Särbon och jag träffade på mannen i ett yngre bekant par. När jag frågade efter hans sambo råkade jag kalla henne för fru och frågade därför om han hade gjort henne till en ärbar kvinna ännu. Han hade uppenbarligen hört det ålderdomliga uttrycket tidigare, för han svarade ”Nej, men snart så”. När jag någon vecka senare sprang på sambon sa jag därför grattis utan att tänka mig för. Samtidigt som orden slank ur min mun slog det mig att hennes kille kanske hade menat att han tänkte fria. Var det då planerat att bli en överraskning höll ju jag på att förstöra alltihop. Jag pratade bort och slätade över alltihop så gott jag kunde. Häromdagen gick jag i alla fall in på Ratsit på nätet och konstaterade att nu var dom gifta. Då skrev jag till henne på Messenger och gratulerade från mig och mannen i mitt liv. 

Blogg 14/6 2025.

 Trots dåliga erfarenheter av sånt gjorde jag ett test på Facebook. Det handlade om huruvida man passade in i sin egen tid eller snarare tillhör en annan generation. Det visade sig att jag borde ha varit född mellan 1928 och 1945 i något som kallades mellankrigsgenerationen. Jag kände igen mig i ett fåtal saker som att jag började jobba direkt efter grundskolan och att jag ogärna slänger mat. Att jag helst bara spenderar pengar på sånt jag verkligen behöver hänger mest ihop med att jag inte tjänar några numera. Vad själva testet anbelangar var man tvungen att anmäla sig till ett nyhetsbrev för att få veta resultatet. När man nu måste lämna adressen trodde jag väl att det skulle komma på mailen, men det dök upp direkt på webben. Jag gjorde ett bokmärke för att kunna läsa det mer seriöst senare, men när jag kom tillbaka gick bokmärket bara till starten av testet.

Blogg 13/6 2025.

 När jag hade plockat ut stolar så jag kunde sitta på balkongen störde jag mig på hur smutsigt balkongräcket var. Den ligger betydligt längre från vägen än vad fönstren på framsidan gör, men tydligen blir det lika svart från bilarna. I tre omgångar har jag legat och gnidit på det och andra ytor där ute. Att jag menar legat bokstavligt syns tydligt på den bifogade bilden. Efter första passet såg naglarna ut som om jag hade grävt i något trädgårdsland. Efter det tog jag på mig en handske på högerhanden. Som ni kanske ser kommer jag inte åt längst ner. Där skulle man förmodligen behöva använda en högtryckstvätt, men då blev nog inte grannen under så glad. Allt skitigt vatten skulle förmodligen rinna ner till henne. Nu ser man i alla fall garanterat skillnaden mot där jag har varit och försökt få rent några gånger under årens lopp. 

Blogg 12/6 2025.

 När jag ville lägga in en video istället för bild i gårdagens blogginlägg stötte jag på patrull. Noggsidan hävdade envist att länken inte var giltig och ingenting annat verkade fungera heller. Jag visste att jag hade gjort det förr, men någon anteckning om hur jag hade burit mig åt hittade jag inte. Den enda delning jag lyckades med var på Facebook och det var ju inte där jag ville ha det. Till slut gav jag upp och gick direkt till Blogspot, men där hände ingenting när jag sökte på klippet. Jag kom på den smarta idén att söka upp en annan variant av samma klipp och den fungerade på Nogg. På Blogspot hände fortfarande ingenting, fast jag skrev in adressen till samma klipp. Jag trodde det skulle komma upp av sig självt, men av en slump upptäckte jag att det hjälpte att trycka på enter på tangentbordet.

Blogg 11/6 2025.

 Enligt en rubrik jag läste var det en oväntad uppmaning till svenska folket att vi ska sluta sola. Så oväntad tyckte jag inte att den var, för det har man väl uppmanat till så länge jag kan minnas. Folk betalar ändå till och med dyra pengar för att få ligga i andra länders sol och pressa. 
I Snurrom norr om Kalmar hade Nordchoklad tillverkning av gräddbullar när jag jobbade där. Numera är området bebyggt och på väg att klassas om till tätort. Då tycker plötsligt Lantmäteriet att det ska byta namn från Snurrom till Kläckeberga skog. Jag håller med samhällsbyggnadsnämndens ordförande, som säger att möjligen skulle man kunna tro att det är påkommet under en bättre firmafest. Beslut fattas i höst.
Jack Nicklaus är en av dom få golfspelare jag känner till namnet på. Han var som bäst när jag var barn och ung vuxen, men jag har inget minne av att golf var en sport som någon tittade på på tv:n i mitt barndomshem. I klippet nedan visar han i alla händelser att gammal är äldst. Sättet han gör det på är ljuvligt.

Blogg 10/6 2025.

 I det senaste brevet från sjukhuset stod det bara om en bokad telefontid efter midsommar och att jag skulle ta prover inför den. Därför var det den enda provtagning jag hade skrivit in i kalendern. När jag insåg i torsdags kväll att jag borde ha tagit prover i förra veckan också var det lite sent påtänkt, eftersom det var helgdag i fredags. Igår ringde jag berörd klinik för att dubbelkolla så dom hade lagt in proverna i systemet, när dom nu inte hade skrivit något om dom i brevet till mig. Det hade ju varit snopet att komma ner till vårdcentralen om ingen där visste vilka prover som skulle tas. Dom skulle ringa tillbaka om fem minuter och det dröjde bara två. Under promenaden till Achima care insåg jag varför jag inte är avundsjuk på dom som bor i villa. En man gick omkring med en lövblås medan vår Herre blåste tillbaka allting till ursprungsplatsen. I en annan trädgård hade man sått in gräs där det saknades. Gräsfröna satt ett helt gäng duvor och kalasade på.

Blogg 9/6 2025.

 Bakluckeloppisen regnade och blåste bort när det var dags för vårens upplaga, men igår gjorde man ett nytt försök. Jag hittade bland annat ett frågespel som vi inte hade förut och ett broderi. Så köpte jag små böcker med visdomsord, som jag tycker passar bra som gå bort-presenter och hembakta bullar. Vi köpte några lotter och min turgubbe till särbo vann på två av sina. Visserligen något så blygsamt som ett par muggar, men det är ju alltid kul att vinna. Planen var att köpa varsin tunnbrödsrulle till lunch, men dom killarna befann sig enligt uppgift på Swedish Rock Festival i Norje. Vi satsade på langos istället. Särbon blev minst sagt tveksam när samtliga varianter innehöll vitlök, men jag bad att få hans utan. Vi traskade hem och åt dom i köket, för att slippa stå utomhus och kladda med dom. Tack vare det hann vi precis hem innan himlen öppnade sig.

Blogg 8/6 2025.

 Jag passade på att ta några hittaut-pinnar, som åtminstone såg ut att ligga på promenadavstånd, under min dagliga runda. Mitt lokalsinne är snudd på obefintligt, så någon omväg blev det. En del extra sökande också. Först för att det stod att en pinne skulle finnas vid stigförgreningen. Stigen förgrenade sig på flera ställen, men inte just där pinnen stod. Så lämnade jag kyrkogården och traskade vidare, men insåg strax efteråt att grinden det talades om låg precis intill deras parkering. På hemvägen skulle jag passera Storgatan på en plats där det saknas övergångsställe. När det var tomt från vänster och jag skulle vänta ut tre bilar från höger tänkte jag att jag inte fick glömma att kolla vänster igen när dom hade passerat. Det hinner ju komma fler bilar medan man väntar. Nu blev jag så förvånad när den första av dom tre stannade och släppte över mig att jag helt glömde att se åt vänster igen. Det kom ingen bil just då som väl var.

Blogg 7/6 2025.

 När jag kommer hem från affären uppstår problemet att jag inte kan ställa ifrån mig min fullastade cykel på stödet medan jag låser upp källardörren. Jag har mailat hyresvärden tidigare om att det skulle behövas ett cykelställ där, men då fick jag inget svar alls. Den här gången var det en flicka som var så ambitiös så hon svarade fast det var lördag. Jag skickade med kortet nedan på cykelstället som sitter på andra sidan huset. Ett som sitter fast på väggen sådär kan dessutom ingen flytta på. Tanken har väl annars slagit mig att släpa dit ett av dom lösa cykelställen som finns utplacerade, men jag blir själv tokig på folk som bär omkring bänkar och annat. Bänken utanför min port försvann till exempel för flera år sedan. Det står numera en bänk vid norra gaveln på huset, så jag anar att det kan vara den. Bänkarna i Badhusparken här i Nybro är fastkedjade för att dom inte ska få fötter.

Blogg 6/6 2025.

 Det var verkligen ljuvligt med allt som var nytt och fräscht i det nybyggda huset vid Folkets hus. En hel vägg med garderober med skjutdörrar. I någon lägenhet fanns det till och med en klädkammare. Tvättmaskin och torktumlare i varje lägenhet. Dom stod dessutom bredvid varandra, så man fick ytan ovanpå dom fri. I köket fanns diskmaskin, inbyggd micro, induktionshäll och ugn. I treorna och fyrorna var både kyl och frys fullstora. Det fanns flera eluttag i varje rum, vilket man kan sakna i gamla hus. Utsikten över stan var en helt annan än här där man mest ser träd fast jag bor på tredje våningen. Medan jag fortfarande jobbade i veckorna och var ute på dans i helgerna, hade jag haft fem minuters promenad till jobbet från det huset och ännu närmare till Kristallen. Nu får jag väl inse att jag har det bättre där jag är, men jätteroligt var det att få se i alla fall. 

Blogg 5/6 2025.

 För något år sedan byggdes det ett nytt hyreshus nere vid Folkets hus här i Nybro. Det var tänkt som ett trygghetsboende, så tills helt nyligen var jag för ung (!) för att få flytta dit. Nu har dom insett att dom aldrig kommer att kunna fylla huset med enbart äldre och öppnat upp även för andra hyresgäster. Hyresrabatter har dom också gått ut med, så nu skulle jag dessutom ha råd att bo där åtminstone dom närmaste åren. Jag lär ändå knappast ha ork att flytta, men när det var öppet hus i veckan sällade jag mig till dom andra nyfikna. Jag var lite orolig för om jag skulle hitta vart jag skulle ta vägen, men dom hade både ställt upp dörrarna och parkerat stora flaggor utanför. Ett rejält cykelställ fanns det också, så jag kunde ställa ifrån mig cykeln. Om man registrerade sig hos Nivika, som hyresvärden heter, fick man ett köpoäng varje dag. Tanken slog mig att göra det för säkerhets skull, men då hade det nog varit smartare att ställa sig i kö hos Nybro Bostad när jag flyttade hit för 35 år sedan. 

Blogg 4/6 2025.

 Förra gången signalen för viktigt meddelande till allmänheten skulle testas var det skrämmande tyst här i Nybro. Det hade blivit någon kommunikationsmiss mellan SOS Alarm och Räddningstjänsten Sydost som testar funktionen varannan gång, så testet i mars genomfördes aldrig. Därför var jag lite extra på tårna i måndags och rädd att inte höra den då heller. Jag hade inte behövt oroa mig, för jag höll på ute på balkongen när den gick igång. Det brölade så det hade kunnat väcka döda. Det hördes dessutom från två håll samtidigt. Antingen har dom satt upp en tuta till eller också har jag aldrig tidigare varit på balkongen när dom har tutat. Lite orolig blev jag igen när signalen faran över dröjde, men den kom också till slut. Man får vara glad så länge det inte är skarpt läge utan bara ett test. Det känns ju inte så betryggande att en kommunikationsmiss kan få varningen att utebli. 

Blogg 3/6 2025.

 Värmen har kommit och gått så många gånger denna vår att det inte har känts lönt att plocka ut på balkongen. Jag sitter inte ute när det är femton grader. Nu har jag planerat in en vinkväll på balkongen om ett par veckor, så igår tog jag tag i det, fast det till och med kom en regnskur medan jag höll på. Jag fyller parasollfoten med vatten för att den ska stå stilla. Det lilla locket har under åren suttit så hårt att jag har fått använda tång för att få loss det. Den behandlingen har inneburit att det mesta av kanten på locket har försvunnit. Ifjol försvann det ner i vattnet och mannen i mitt liv uppskattade inte nödlösningen jag hade tagit till. Därför försökte jag vara extra försiktig den här gången, men lyckades ändå trycka ner locket i vattnet under mina försök att få det att sitta fast. Nu tejpade jag helt enkelt över hålet med silvertejp. Återstår att höra vad särbon anser om den lösningen.

Blogg 2/6 2025.

 Inte förrän jag läste en artikel om skolskjutsar nyligen slog det mig vilken tur jag hade med var vi bodde när det var aktuellt. Till låg- och mellanstadiet hämtades vi med en mindre buss, som körde runt till varje hus där det fanns skolbarn. På högstadiet däremot stannade bussen vid den ordinarie busshållplatsen. Jag hade max hundra meter dit, men skolkamraterna som bodde nere i byarna fick ta sig ett par, tre kilometer för egen maskin. Framför allt känner jag mig lyckligt lottad, eftersom vi hade rena skolbussar. Numera har jag fattat det som att även mindre barn får åka med dom vanliga linjebussarna. Det låter bökigare i min värld.

I vissa nätbutiker där jag brukar handla ligger min numera mycket gamla mailadress kvar som användarnamn. Mailadressen har jag däremot bytt, så det kan se ut som på bilden nedan när jag är inloggad.

Blogg 1/6 2025.

 Mitt favoritfrågeprogram ”Muren” är slut för säsongen. Det enda som stör mig där är något dom kallar för sekundstriden. Om den tävlande inte lyckas riva muren får hen och en från den tävla mot varandra. Klockan tickar ner tills man har svarat rätt och då går frågan över till den andre. Problemet är att man bara har en minut på sig totalt. Då vore det väldigt smidigt om frågorna vore så korta som möjligt, men dom har en tendens att innehålla på tok för mycket överskottsinformation. Det innebär att dom tar onödigt många sekunder i anspråk redan från början. När sedan programledaren Kattis Ahlström snurrar in sig i texten och snubblar på orden tar det ännu längre tid. Jag har exakt samma problem i ett av mina frågespel på datorn. I ett moment ska man besvara ett visst antal frågor på sextio sekunder, men frågorna är så långa att jag inte ens hinner läsa alla.

Blogg 31/5 2025.

 Min älskade särbo tipsade mig över telefon om ett nyhetsinslag från länssjukhuset i Kalmar. Man hade börjat använda ett gentest för att se vilka patienter som verkligen har någon nytta av cellgiftsbehandling. Många kan slippa. I kommentarerna på Facebook läste jag att någon till och med hade avslutat sin behandling på eget bevåg, eftersom hon blev så sjuk av den. Jag hade nog aldrig vågat. Jag läste en artikel om en kvinna som hade sluppit, men senare hade cancern kommit tillbaka i andra bröstet. En tjej som dom intervjuade sa också att om hon hade fått cellgifter hade hon ju verkligen varit nedbruten och sjuk. Det där verkar vara lite av en fördom, eftersom det är väldigt olika hur dåligt man mår. Själv kom jag visserligen stundtals inte ur sängen, men jag vill minnas att politikern Lena Hallengren jobbade genom hela behandlingen. Jag fick tack och lov inte cancer förrän jag hade slutat jobba. 

Blogg 30/5 2025.

 För min älskade särbo blev det en lång dag i onsdags. Han hade blivit väckt mitt i natten av ungdomar som stod utanför hans och varvade motorerna på sina bilar. Efter det hade han aldrig lyckats somna om. På eftermiddagen besökte han en god vän som fyllde hundra år. Jag hoppades nästan att någon skulle fråga var jag hade honom, så jag kunde säga att han var på Kungshallshemmet och invänta reaktionen. Nu träffade jag ingen av våra gemensamma bekanta just den dagen. Särbon hade fått skjuts med en granne, som skulle till jobbet. Han hamnade på ett riktigt kalas. Det hade bjudits på en rejäl smörgåstårta med mycket lax på och till kaffet chokladtårtan på bilden. Kaffe dricker han i och för sig inte, men han hade fått cider istället. Han funderade innan han gick på att ta en hamburgare på hemvägen, men vid det laget var han mätt och belåten.

Blogg 29/5 2025.

 Vädret var aningen ostadigt igår. Det regnade rejält på förmiddagen, men när jag kom ut duggade det bara. Jag hade regnjackan på mig för att kunna dra upp luvan om det blev värre. Det innebar förstås att håret var fuktigt när jag tryckte till det med luvan, så frisyren var inte mycket att hurra för. I entrén till ÖoB mötte jag en före detta arbetskamrat. Jag tror knappt att vi hade talats vid sedan jag slutade på kära Kährs för sex år sedan. Jag intog min lunch på Circle K, eftersom deras korvmeny K Royal är någonting alldeles extra. Ute var det för blött att sitta och äta, men inne hade jag sällskap av några motorcyklister i min egen ålder. Dom påstod att dom höll sig torra och varma med dom skyddskläder dom hade, men höll med om att det är trevligare att åka när solen skiner. På hemvägen var jag inne på Gulf och hämtade ett paket.

Blogg 28/5 2025.

  När min älskade särbo växte upp tillbringade han somrarna i Grönlid utanför Alsterbro. När jag såg en notis därifrån meddelade jag honom därför. Någon hade ringt brandkåren, men när dom kom fram visade det sig vara en kontrollerad eldning. Särbon läste artikeln noggrannare än jag och insåg att det var ”fel” Grönlid. Det här låg i närheten av Kristdala. Jag hade aldrig hört ortsnamnet över huvud taget innan jag träffade honom, men när jag kollade kartan visade det sig att det fanns massor av platser som hette likadant.
Särbon tvättar i den gemensamma tvättstugan i sitt hus. Tvättstugorna i alla husen här renoverades för några år sedan, så jag gissar att maskinerna där inte är så gamla. När han har centrifugerat ett plagg är det i det närmaste torrt. Skillnaden mot när jag har gjort det i min tvättmaskin i badrummet är slående, men så har den uppemot trettio år på nacken också.

Blogg 27/5 2025.

 Tidigare har Kvantum haft en utlottning av ett eller annat någon gång ibland på sin Facebooksida. På sistone har det varit hur många som helst. Jag känner att det vore typiskt att vinna någonting som jag egentligen inte vill ha, så jag är inte med på alla. I helgen som gick vann jag i alla fall en påse bullar. Det var i och för sig ingen dyrare vinst men den passade perfekt. Jag hade funderat på att köpa något liknande att ha i frysen sist vi handlade men inte kommit till skott. Vinsten skulle hämtas i förköpet på Kvantum. Där var maskinen som spottar ut kölappar så dålig att jag knappt kunde läsa vilket nummer jag hade. Jag sa till när det blev min tur, men tjejen i personalen verkade inte bry sig alls. Hon kunde väl i och för sig inte göra så mycket åt det. Kanske var det redan tillsagt, vad vet jag.

Blogg 26/5 2025.

Min älskade särbo skulle låna min hårfön för att torka en tröja som hade blivit blöt. Jag sa att fönen låg i andra lådan i byrån och blev uppriktigt förvånad när han hittade den i den tredje. Den enkla förklaringen var att jag bara räknade dom stora lådorna medan han började räkna på dom små högst upp.
När jag skulle swisha senast fick jag upp någon typ av varning. Jag hade inga glasögon på mig, så jag brydde mig inte om att försöka läsa den pyttelilla texten exakt. Jag konstaterade bara att ingen av bankerna som hade tekniska problem var min bank och det var förstås tur. Tyvärr hjälpte det inte så mycket, eftersom personen jag skulle swisha till hade en av dom där bankerna. Nu var det ändå tur att det var någon jag kände så pass att jag kunde få iväg pengarna senare under dagen. Hade jag tänkt betala någonting på en loppis eller annan marknad hade väl säljaren, som inte visste vem jag var, knappast gett mig kredit.

Blogg 25/5 2025.

 Bland dom som styr och ställer i Nybro verkar det vara ett ständigt problem att få pengarna att räcka. Det är inte alltid jag tycker dom drar ner på rätt saker, eftersom det har en tendens att drabba barn och gamla. Nu lägger man till exempel ner ett antal skolor och förskolor, eftersom barnafödandet är för dåligt. Jag har svårt att tänka mig att det blir fler barn om dom som vill bli föräldrar ser att Nybro har ont om skolor och förskolor. Då lär dom väl knappast bosätta sig här. Det känns lite som en ond cirkel. Jag kan tycka att Svenska spel har ett liknande problem med sitt nya spel Lyckoplatsen. Jag antar att vinsterna är förhållandevis små eftersom så få spelar det. Å andra sidan lär inte fler börja spela det så länge inte vinsterna är större. Det som möjligen skulle kunna locka barnfamiljer till Nybro är att inte allting är så stort, men det är just dom mindre enheterna man rensar bort.

Blogg 24/5 2025.

 Under några år på åttiotalet bodde jag i stadsdelen Oxhagen i Kalmar, där också köpcentret Giraffen ligger. I min tidning var det stora rubriker i dagarna eftersom Stora Coop där enligt uppgift stänger efter fyrtio år. För mig var det en sanning med modifikation, för jag anar att åtminstone namnet har ändrats sedan det öppnade. När jag bodde i närheten var det Obs! och Maxi som var dom två stora butikerna i Giraffen. Obs! sålde till och med möbler och det tvivlar jag på att stora Coop har gjort. Jag köpte min soffgrupp där för mindre än fyrtio år sedan, även om den fyller jämnt om ett par år. Nu tyckte någon att det var det sorgligaste dom hade sett med alla tomma hyllor där inne och alla jobb som försvann. Någon annan kommenterade att det var minst lika sorgligt när till exempel Volvo och Nordchoklad slog igen.

Blogg 23/5 2025.

 Vid mitt senaste tandläkarbesök satt jag i väntrummet tillsammans med en far och hans dotter, som fick vänta en halvtimme efter utsatt tid. Jag var lite orolig att vi skulle till samma tandläkare, men min var inte försenad. Jag skulle dessutom bara göra en kontroll efter tidigare åtgärder, så det var avklarat på tio minuter. I nämnda väntrum blev jag annars mest förundrad över en gosse som hade med sig båda föräldrarna, två syskon och ett på väg. Man kan undra om inte halva familjen hade haft det lugnare hemma. Det sista jag såg innan jag gick därifrån gjorde mig snudd på förskräckt. Det var en kille i tioårsåldern som satt och åt på någonting stort och långt. Att han åt över huvud taget om han skulle in till tandläkaren tyckte jag var illa nog. Deras väntrum är väl ändå ingen matsal. Jag hoppas att det åtminstone inte var en chokladkaka han smaskade på.

Blogg 22/5 2025.

 För mer än fyrtio år sedan var jag nere i Skåne och stod i olika butiker och bjöd på och sålde choklad för Nordchoklads räkning innan jul. Jag störde mig på hur framfusiga folk var enligt devisen att gratis är gott. Många tog inte bara en smakbit utan snarare en näve. Nu har jag uppenbarligen nått den ålder då jag har blivit likadan. På Kvantum stod i veckan en man från en leverantör som hette Kosterfiskarn. Han bjöd på varmrökt lax med någon god röra på. Mycket smarrigare blir det inte i min värld, men jag skötte mig ändå och smaskade bara i mig mitt smakprov. Strax efteråt mötte jag min älskade särbo på samma ställe. När jag fick höra att han inte hade smakat alls frågade jag om jag kunde få hans smakprov. När han sedan ville ta ett kort på mig när jag gottade mig blev det ett tredje smakprov. Som tur var var det en mycket trevlig kille som stod där och bjöd.

Blogg 21/5 2025.

 En kort notis i min morgontidning om en arbetsplatsolycka fick mig att slutgiltigt bestämma mig för att det inte krävs godkänt betyg i svenska för att bli journalist. En man hade förts in med ambulans efter att han hade anträffats av en lastbil vid ett sågverk. Å ena sidan betyder väl anträffats att det var lastbilen som hittade honom. Å andra sidan skulle det inte förvåna mig om tjejen som skrev menade att han blev påkörd av lastbilen. Att mannan avled på sjukhuset var väl ett rent slarvfel i sammanhanget. Det skulle förstås ha stått mannen. Polis hade gjort förhör med vittnen och anmälan om vållande till dödsfall var upprättad. I min värld håller man förhör och man kan vara vållande till annans död. Jag läste på annan plats att förvånansvärt många femtonåringar inte är läskunniga. Inte verkar dom vara skrivkunniga heller och det följer med ut i arbetslivet.

Blogg 20/5 2025.

 Nu när det börjar bli sommar ser man dom som sitter med armen utanför fönstret när dom kör bil. Jag minns fortfarande hur jag fick berättat för mig som mycket ung om en man som satt så när han smällde med bilen. Efter olyckan hade han ingen arm. En annan historia jag minns var om en kille som råkade ha tungspetsen mellan tänderna när någon klippte till honom. Den tungspetsen blev också avklippt. En annan grabb for baklänges i asfalten och slog ihjäl sig när han fick en smäll. Jag anar att den som slog inte hade trott att det kunde gå riktigt så illa. Med tanke på hur mycket sånt här gammalt som ligger kvar i hjärnan och skramlar, kanske det inte är så konstigt att jag har dåligt med plats för ny information. Frågar jag till exempel vad någon heter får jag nästan skriva upp det för att komma ihåg svaret efteråt.

Blogg 19/5 2025.

 Jag har så pass ont om byxor som jag får plats i att jag märkte när ett par av dom saknades. Jag hittade bara ett par liknande, som är betydligt nyare. Jag var till och med uppe i vindsförrådet och letade utan resultat. En tanke som slog mig var att jag kunde ha hängt dom på ett annat ställe än det vanliga. Att jag tyckte det var onödigt att tvätta dom efter en användning, men inte ville hänga tillbaka dom använda heller. Jag behövde inte ens leta, för dom hängde fullt synliga längst fram i en annan garderob. Jag har sett dom dagligen men trott att det var ett par regnbyxor. Fast dom blå byxor jag sökte var det inte. Istället var det dom svarta som är lite nyare. När jag kollade dom jag hade trott var det paret igen, visade det sig vara dom blå, som jag trodde hade försvunnit. Det märkligaste var förstås att jag inte såg skillnad på blått och svart, även om jag alltid har hävdat att jag är färgblind.

Blogg 18/5 2025.

 Jag hade inte sålt någonting på Bokbörsen på bra länge, när det plötsligt kom två order samma vecka. Det intressanta var att båda kom från Linköping. Det är väl i och för sig en hyfsat stor stad, men det kändes ändå som ett märkligt sammanträffande. Ännu mer så när båda efter mottagandet swishade betalning med en minuts mellanrum. Då blev jag så nyfiken så jag kollade upp dom på nätet. Dom bodde inte så förskräckligt långt ifrån varann. Dom var i min och särbons ålder, så jag antar att dom kan ha haft något liknande förhållande. Det jag i så fall inte begriper är varför dom inte beställde tillsammans, när frakten var det som kostade mest. Å andra sidan kan det förstås ha varit en slump alltihop. Fast jag vet ju vad Leif GW Persson brukar säga åtminstone när det gäller brott. ”Hata slumpen”.

Blogg 17/5 2025.

 Läkaren jag hade telefontid med igår var en mycket punktlig person. Han ringde exakt vid den tid det var sagt. Jag höll precis på att fylla min dosett, så när han ville minska med en tablett var det bara att börja plocka ur såna igen. Jag använder alltid högtalarfunktionen på telefonen, men nu fick jag stänga av den eftersom han hörde mig dåligt. Det innebar att jag knappt hörde honom istället. Jag tyckte att det möjligen borde vara viktigare att jag hörde vad han sa än tvärtom. Svårt att hålla telefonen mot örat har jag också, eftersom jag är så skakis. Inte förrän långt senare på dagen slog det mig att jag nog visste hur man ökade samtalsvolymen, så nu bör jag åtminstone höra honom bättre nästa gång. På kvällen fick jag ett sms om att särbon hade försökt ringa mig flera gånger, men inga missade samtal fanns registrerade. Jag hade samma problem med att nå honom, men vi fick i alla fall kontakt med varandra till slut.

Blogg 16/5 2025.

 Igår var det uppstigning i ottan, eftersom jag hade tid på sjukhuset på förmiddagen. Vädret lämnade en del i övrigt att önska. Jag använde luvan på jackan istället för paraply, vilket innebar att jag hade en extremt dålig hårdag. På kirurgmottagningen träffade jag bland annat en gammal kollega från golvfabriken. Det finns några stycken där som har utbildat sig och numera jobbar inom vården istället. Jag satte mig vid tv:n i väntrummet, men väntan blev kort eftersom jag blev inropad nästan direkt. Jag trodde att jag skulle få vänta i mottagningsrummet på läkaren istället, men han var ute i lika god tid han. Tillbaka nere i foajén såg jag inte min ledsagare. Jag ringde och fick veta att jag hade hittat honom om jag hade tagit hissen upp till åttonde våningen där jag var. Han stod och plåtade utsikten mot Öland och jag anslöt till honom. I hissen ner igen träffade vi en liten tjej som bara var en vecka gammal.

Blogg 15/5 2025.

 Jag använder två olika sidor på nätet för att söka efter gravar, eftersom dom visar väldigt olika resultat. Ibland hittar jag ingenting på den ena men massor på den andra och vice versa. En funktion som jag hade missat helt på den ena sidan var att man om man klickar på den avlidnes namn får upp en karta där man ser exakt var graven finns. För mig, som inte alls fattar var olika kvarter ligger, var det helt perfekt. Möjligen gällde det bara nyare gravar i Nybro, men jag tittade ut en som jag hade missat när jag hade gått runt och kollat. Under min promenad smet jag in på kyrkogården och bort till den sten det borde vara. Rätt namn hittade jag aldrig och hemma väntade särbon, så jag ville inte gå runt och leta för länge. Jag kollade kartan igen när jag kom hem och det var förstås jag som hade memorerat helt galet.

Blogg 14/5 2025.

 När jag var ute och hämtade cykeln igår smattrade det på balkongtaket. Lyckligtvis var det bara en skur och vi tog oss torrskodda till Kvantum. Där hade ett äldre par bestämt sig för att det var en bra idé att stå precis framför stället med scanningshandtag och planera sin inköpsrunda. Vi hade dessutom ungefär samma tempo inne i butiken, så det var inte enda gången jag fick ta en omväg runt dom. Paret som stod och pantade flaskor var mera hänsynsfulla. Dom höll sig på den ena maskinen fast dom kunde ha ockuperat båda. Efter att ha haft hemkörning hela vintern hittade jag i princip ingenting på Kvantum, eftersom det flyttas runt hela tiden. Ett par besök senare borde det ha varit bättre, men dom hade hunnit flytta om en del sedan sist också. Jag blev faktiskt mest förvånad när jag hittade en vara som låg exakt där den alltid har legat. Det jag skulle ha ur frysdisken höll jag inte på att nå över huvud taget, eftersom det bara låg tre påsar längst in. Om dom ägnade hälften så mycket tid åt att plocka fram sånt som har hamnat långt bort som åt att möblera om skulle det vara enkelt att handla i den där butiken.

Blogg 13/5 2025.

 Igår var det dags att ta prover igen. Jag stängde i vanlig ordning av ljudet på telefonen när jag gick in på Achima care. När jag kom ut därifrån satte jag på det igen och så ringde jag särbon. Åtminstone trodde jag att jag hade gjort båda dom sakerna. På eftermiddagen traskade min själs älskade iväg för att besöka en bekant. Själv satt jag i godan ro vid tv:n med mitt broderi, när jag upptäckte att det blinkade vilt på telefonens display. Särbon hade ringt två gånger och lämnat meddelande båda gångerna utan att jag hade hört någonting. Det tog mig inte många sekunder att inse att jag inte alls hade satt på ljudet på telefonen igen. Nu löste det sig ändå någorlunda okej tack vare att jag upptäckte det så pass snabbt. Nästa gång han ringde var det mer akut, men då hade jag ljudet på, så jag svarade direkt.

Blogg 12/5 2025.

 En dam på polisens ledningscentral förklarade i tidningen att dom normalt sett inte griper personer för rattfylleri, men det här var en utländsk medborgare och då fanns det risk för att han avvek. För svenska bilförare låter det i min värld som om det vore helt okej att dom körde på fyllan gång på gång. Jag skulle definitivt känna mig lugnare om dom grep dom också. Samma sak med dom som stoppas när dom kör utan körkort. Det kan tydligen ske om och om igen utan att dom blir bortplockade från vägarna. Fast rättsväsendet hinner väl inte med att lagföra alla i det här rättslösa landet. Jag läste om en domare som jobbade fast han var 85, eftersom det var sån brist på såna yrkesmän.
Bilden nedan tyckte jag var spännande, även om det kanske hade varit mera intressant att se mannens ansikte. Ibland händer det att bilder på morgontidningens webbsida går att klicka upp, så man ser hela bilden, men med den här var det inte så. Vill man veta hur Henrik Nilsson Ederam ser ut får man googla.

Blogg 11/5 2025.

 Sist jag gick förbi Nybro energi på en av mina promenader fick jag syn på Hittaut-pinnen som stod vid deras grind. Jag tog ett kort på den för att kunna gå hem och lägga in den som hittad. Igår tog jag en lite mer seriös runda med dom där pinnarna, även om jag bara promenerade den här gången också. Man täcker ju ingen större yta då, men jag passade på att plocka ett gäng pinnar som fanns någorlunda centralt. Jag drog igång appen i telefonen och satte på mig glasögonen så jag kunde se den. På Storgatan höll jag ändå på att virra bort mig, eftersom jag hade fått för mig att båda pinnarna satt på samma sida av gatan. Pinnarna i det fallet var bara klistermärken i varsitt skyltfönster. På väg förbi kikade jag av ren nyfikenhet in i bokhandeln och fick syn på märket på ren tur. På hemvägen gick jag runt Linnéasjön. Ute i skogen var appen ovärderlig, eftersom man kan se på den var på kartan man befinner sig.

Blogg 10/5 2025.

 Det är fler än jag som har missförstått vissa ord. En tjej behövde hjälp och undrade om någon ville göra henne en björntjänst. En björntjänst är ju en välmenad tjänst som får förödande, eller i varje fall negativa, följder för mottagaren. Jag hittade ursprunget till uttrycket nu. Det kommer från den franska fabeln om björnen och trädgårdsmästaren av La Fontaine, där en tam björn slår ihjäl en fluga på sin sovande väns ansikte med en sten. Följden blir också att slaget oavsiktligt dödar den gode vännen. Flickan som annonserade om hjälp ändrade omgående sin text, när någon påpekade för henne att hon knappast ville ha någon björntjänst. Jag trodde i det längsta att såta vänner var allt annat än goda vänner. Till slut googlade jag och fick nära vänner som synonym. Mitt största problem är annars att jag inte kommer på dom ord jag skulle vilja använda. Särbon håller på att bli tokig på mitt viftande och undrande vad vanliga saker heter.

Blogg 9/5 2025.

 Det finns uppenbarligen mycket som jag har missförstått eller inte begripit alls i denna byråkratiska värld. RUT-avdraget var jag säker på att jag hade konstaterat att man måste äga sin bostad för att kunna utnyttja. När jag sedan läste ett tips om det i en tidning för just hyresgäster googlade jag igen. Det räckte bestämt att bo i lägenheten. Kan vara bra att veta om det någonsin blir aktuellt. När det gäller att börja ta ut pension hade jag missat den lilla detaljen att man betalar flera tusen extra i skatt varje månad om man gör det innan man är 67. Den åldern var det dessutom tal om att höja ytterligare. Det blir till att fortsätta plocka ur madrassen tills det blir för hårt att sova på den. Det är illa nog med all skatt jag får betala för att jag lever på att sälja av dom aktier och fonder jag har.

Blogg 8/5 2025.

 Sedan jag började använda nya Outlook till min mail stör det mig att mitt namn inte syns som avsändare. Det fungerar om jag mailar från min gmailadress och när jag skickar från Telias webmail. Men mailar jag med Telias adress från Outlook syns bara mailadressen som avsändare. Jag slet hårt med att få dit mitt namn utan att lyckas. Till slut bestämde jag mig för att installera om det kontot för att se om det blev bättre. Det enda som hände var att jag fick strula en massa för att få allting att se ut som jag ville igen. Jag kunde ha besparat mig besväret för efteråt hittade jag till slut en uppgift om att det ännu inte går att ändra användarnamn på nya Outlook. Jag kan tycka att det är en av dom viktigaste och mest självklara funktionerna i en mailklient att kunna visa ett avsändarnamn.

Blogg 7/5 2025.

 Jag är inte den enda som har blivit äldre. När jag pratade med en av dom tjusigaste damerna här i Nybro, hörde hon mig inte riktigt för hon hade glömt hörapparaten hemma. Så kände hon att en rollator skulle vara bra, så hon tog sig ut när hon hade ont i ryggen. Dom flesta äldre har i alla fall vett att använda glasögon. Jag såg ett program om Nils Poppe, där hans dotter Mia medverkade. Hon närmar sig sextio, så jag antar att det bara var i tv hon inte ville ta på sig glasögonen. Istället kisade hon, för att se vad det stod i papperen hon bläddrade i. I samma veva såg jag en föreställning med Marika Carlsson som hette ”Smalast när man dör vinner”. Jag gillade hennes tolkning av förkortningen BMI. Bakåtsträvande mänskliga ideal. Har man, som jag, ingen karaktär är det skönt att kunna se det så.