Gossen som levererade varor från Kvantum hade ett tufft pass igår eftermiddag. Förutom att snön låg i vägen för honom hade den fått flera än vanligt att beställa hemkörning. Han brukar ha tretton, fjorton stycken att köra hem till, men igår var det tjugo. När jag packade upp mina kassar saknades det en banan. Dom brukar sitta ihop i en klase, men nu låg en lös och en saknades helt. Det var förstås inte mycket att bråka om, men när ett halvkilo leverpastej till särbon inte heller syntes till kastade jag mig på telefonen. Jag hade ett nummer inlagt som skulle gå till den som körde bilen. Jag lade in det en gång när jag fick jaga chauffören via butiken, för jag hade fått fel kasse. Det var tydligen ett tag sedan och en falsk trygghet, för nu fungerade inte det numret längre. För mig var det tur, för medan jag försökte fick min själs älskade syn på den saknade leverpastejen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar