Blogg 31/3 2025.

 I ett reportage i min morgontidning sa reportern ”Det verkar som om ni trivs med ert liv på landsbygden. Är planen att stanna kvar här?” Det omedelbara svaret blev ”Vi bor inte på landsbygden, att bo i Eriksmåla är inte landsbygden.” Jag får ta ett snack med min älskade särbo om detta. Han kommer från storstaden Stockholm och kallar Nybro för landet. Då har vi ändå 130 gånger fler invånare än vad Eriksmåla har. Möjligen är det skillnad på landet och landsbygd, men det lär han väl i så fall upplysa mig om.
Bildtexten till filmen ”Under solen” nedan blev lite komisk när någon rörde ihop namnen. Bonden heter nämligen inte Rolf utan Olof. Däremot spelas han av Rolf Lassgård. Jag är visserligen själv en hejare på att blanda ihop namn eller inte ens komma på dom, men mina missar är det som väl är inte lika många som ser och hör. Nämnda film är för övrigt en av mina absoluta favoriter.

Blogg 30/3 2025.

 Det hjälper här i livet att vara lättroad och det är verkligen jag. Oftast kollar jag förstås vädret i Nybro på SMHI:s sida. När jag någon gång ska söka på Stockholm tycker jag det är vansinnigt roligt att man visserligen får upp vår huvudstad som första förslag när man skriver bokstäverna ST, men som tvåa kommer Stáloluokta Padjelanta. Det ligger tydligen ovanför Jokkmokk. I min värld känns det otroligt att speciellt många skulle söka på den orten, men Norrland är naturligtvis jättestort.

Att det gamla inlägget nedan gällde en dam som jag har mött i ett tidigare liv hade jag aldrig fattat om inte någon som var insatt hade kommenterat klippet. När jag bodde granne med Gerda i min barndom var hon gift Wallin. Hon var i sextioårsåldern när jag föddes. Hennes man dog 1976 och då tror jag att hon flyttade till Göteborg för att komma närmare sina barn. Gerda gick bort tio år senare, men trots att det är nästan fyrtio år sedan kallar jag fortfarande deras gamla hem för Wallins hus.

Blogg 29/3 2025.

 Kundtjänsten hos SMHI kan man verkligen inte klaga på. Dom har gjort om sin sida och nu hittade jag inte en variant av karta. Hon som svarade mig skickade med en skärmdump där hon hade ringat in knappen jag skulle trycka på. Jag hittade först inte stället där den satt över huvud taget. Till slut insåg jag att det var på den sidan som jag besöker oftast. Jag hade bara missat att scrolla ner en bit. Nu undrar jag mest om den har funnits där hela tiden, fast jag har använt en genväg som inte finns längre för att komma till den där kartan.
Det absolut smidigaste vore förmodligen att jag lärde mig att använda glasögon hela tiden, men det lär aldrig ske. Sist jag skulle tilläggshandla hade jag dom med mig i ryggsäcken, men det blev ändå inte av att ta av den från ryggen och ta på mig dom. Det innebar att jag kom hem med nästan ett helt kilo varmkorv, fast det hade räckt med ett halvt. Mitt ögonmått är tydligen inte mycket att lita på.

Blogg 28/3 2025.

 Någon frågade om gatlysena på Facebook. Hon fick till svar att det hade varit signalfel, något som jag enbart trodde kunde drabba tågen. Hur som helst skulle det vara fixat. Det gällde visst inte hela Nybro, för samma kväll upptäckte jag att det var svart på smågatorna häromkring. Nästföljande förmiddag stod det en bil vid transformatorstationen tvärs över gatan och på kvällen lyste det som det skulle igen.
Här hemma hade jag andra problem med strömmen. Eftersom min älskade särbo äter grädde och jag inte gör det, är det oftast han som vispar grädde här. Nu gjorde jag det häromdagen, men efteråt var sladden försvunnen. Jag har som en ställning som bunken och vispen sitter i, men där fanns varken någon sladd eller något urtag för en. Jag anade att jag tänkte fel på något vis, men förstod inte hur förrän särbon förklarade det för mig. Sladden sitter ju i vispen och den hade jag tagit bort när jag var klar.

Blogg 27/3 2025.

 Jag kom till Achima care i extra god tid till mitt senaste besök. När väntrummet var fullt trodde jag att alla andra skulle dit tidigare, men det hände inte så mycket förrän jag till slut fick komma in. Jag var lite bekymrad över att vi inte hade kollat sockret förra gången, men det visade sig att det var jag som inte begrep vad alla bokstäver betydde. Man hade tagit långtidssocker, som visar halten av blodsocker under dom senaste månaderna. Det låter ju riktigt betryggande att det låg bra. Nu tog vi EKG och blodtryck igen och så dubblade läkaren dosen på den nya blodtrycksmedicinen. Nytt besök om en månad.
Igår var vädret lite hattigt. När jag gav mig iväg på min promenad kom en granne, som var yrvaken efter sin middagslur, ut på sin balkong. Han blev förvånad när han såg att det var blött på marken och undrade om det hade regnat. Halvvägs mötte jag en annan granne på cykel. Då hade det börjat småregna lite igen, så jag hade fällt upp luvan på jackan. Hon ångrade att hon hade tagit bort sin.

Blogg 26/3 2025.

 Hos familjeföretaget där jag har ramat in dom senaste av mina broderier är det pappan som har fixat med sånt. Jag hoppades i det längsta att han skulle lära upp någon av sönerna innan han gick i pension, men det hände tydligen aldrig. Jag mailade och frågade för säkerhets skull när mitt senaste alster var klart, men fick till svar att dom hade lagt ner den verksamheten. Det svåraste trodde jag skulle bli att hitta en ram med rätt mått. Tavlan hade inga standardmått direkt och ramen måste stämma precis. Nu hade jag turen att hitta en butik på nätet som sålde även så udda mått. Att bära hem paketet från utlämningsstället blev ett äventyr. Det gick inte ens ner i den stora ICA-kasse som jag fick av min älskade särbo, så jag fick bära det i famnen. Väl hemma var det själva ramandet som var problemet. Efter ett par misslyckade försök fick jag tavlan att se ut som jag ville. Åtminstone framifrån. Efter ytterligare ett antal svordomar fick jag upp den på väggen.

Blogg 25/3 2025.

Efter en del googlande och kollande i ett par olika livsmedelsbutiker får jag nog inse att 250 grams kaffepaket inte finns längre. Å andra sidan har halvkilospaketen minskat till 450 gram. Krympflation kallas det visst. På Kvantum sålde dom sist jag var där fyra såna paket för 199 kronor. Inget extrapris som jag har någon nytta av med andra ord. När jag tittade runt lite noggrannare i vindsförrådet hittade jag en jättefin kaffeburk, som jag hade glömt att jag hade. Den verkar extremt tät, så jag misstänker att den blir bättre att hälla upp kaffet i än den vanliga plåtburk jag hade funderat på att ta till. I burken låg kaffemåttet, så jag slapp köpa ett nytt sånt. Jag hade inte ens brytt mig om att tömma ur kaffet, innan jag bar upp burken på vinden. Jag misstänker att det inte hade smakat så mycket efter alla år, men det doftade ändå svagt av kaffe när jag hällde ut det.

Blogg 24/3 2025.

 Jag mailade Skatteverket med min fråga om pensionerna, men det dröjde någon vecka innan jag fick svar. Jag antar att det hängde ihop med att det är deklarationstider. Medan jag väntade kallade jag dom för ”tanterna på Skatteverket”, men när svaret kom var det en kille som skrev. Högre skatt ju tidigare man går i pension gällde alla delar, även IPS. Jag har noterat att man kan pausa dom andra pensionerna, så jag hade en förhoppning om att detsamma gällde IPS. Det gjorde det inte. Killen jag fick tag i på Nordea hade i och för sig lika dålig koll som dom senaste jag har talat med där, men han hade vett att dubbelkolla med en kollega. Personligen tycker jag att dessa märkliga skatteregler, som uppenbarligen är till för att få oss att jobba längre, är mycket märkliga. Framför allt kunde informationen om att det fungerar så vara bättre.

Blogg 23/3 2025.

 Problemet för mig med telefonappar är att jag tycker att allting är så förtvivlat smått. Åtminstone skyller jag på det när jag inte hittar det jag behöver. Senast var det Nordea jag fick ringa till för att få hjälp. Det var en ung kille som svarade och dom har alltid bättre koll på sånt där än vad jag har. Ändå blev det lite struligt för honom när det inte såg likadant ut hos mig som hos honom. Inte fick han tag i någon att fråga heller. Nu var han uthållig, så till slut lyckades han lösa mina problem. När det gäller appar är det alltså mest SBR (skit bakom ratten). När själva telefondelen strular känner jag mig helt oskyldig. En kväll började ikonen för samtal blinka utan att det hade gått fram någon signal. Jag tänkte kolla om det var särbon som försökte ringa, men innan jag kom så långt ringde han igen.

Blogg 22/3 2025.

 Att folk som kör bil är både livsfarliga och rent dumma i huvudet gör mig mest arg. När nu ingenting annat hjälper var det tal om att sätta in en fartspärr i nya bilar, så man inte kan köra för fort. Någon skrev den ironiska kommentaren ”Perfekt, ännu mer övervakning av bilister. Precis vad alla önskar”. Någon annan kallade det för överförmynderi. Dom tyckte uppenbarligen att det var deras förbannade rättighet att köra ihjäl folk.
Jag läste i en artikel om Marianne Mörck att hon inte trodde på någonting efter döden. Död är död. Sedan finns det folk som har opererats och säger sig ha sett ljuset i tunneln eller att dom kände gröna skogar eller gräset på marken, men det kan dom ju inte göra uppe i himmelen, sa hon. Det kan inte växa gräs där. Det blir alldeles för fantasifulla historier för henne. Hon vill ha svart på vitt och kunna ta på det som hon tror på. Hon tror på Marabou chokladkaka, som hon kan ta i och äta. Den tron gillade jag verkligen.

Blogg 21/3 2025.

 När särbon och jag är själva dricker vi alltid te. Kaffe blir det bara om vi får besök. Det har jag under dom senaste åren fixat i en kapselmaskin. Nu hade jag tröttnat på den. Kaffet blev lite märkligt, ibland läckte den och så tog den onödigt stor plats i skåpet där jag förvarade den mellan gångerna någon ville ha kaffe. Därför bar jag upp den till vindsförrådet och bytte ut den mot en vanlig kaffebryggare. Däremot hittade jag varken mätskopa eller melittafilter, så det och kaffe tänkte jag köpa. I Icas onlineshop fanns enbart halvkilospaket. Eftersom vi dricker kaffe så pass sällan har jag fått rådet att köpa mindre förpackningar. Det ser ut att dröja till midsommar innan det blir aktuellt härnäst. Vid det laget har vi börjat cykla till Kvantum och handla, så jag hinner kolla om dom har mindre förpackningar i sina hyllor.

Blogg 20/3 2025.

 En tjej som jobbar på ÖoB här i Nybro såg väldigt bekant ut, men jag kunde inte för mitt liv komma på vem hon var lik. Inte förrän hon dök upp på min dataskärm. Det var Maja (eller hon som spelar henne då) i ”Therese i kassan”. Jag ser den inte på tv och inga hela avsnitt, men ibland läggs det ut klipp ur den serien på Facebook. Jag misstänker att det är ungefär så mycket som jag orkar med av den typen av humor, eftersom jag egentligen tycker att Therese är grymt jobbig. Jag uppskattar mer sånt som ”Grevinnan och betjänten” på nyårsafton. Jag hade för mig att jag hade läst att huvudpersonerna där var syskon i verkligheten, men varken det eller att någon trodde att dom var gifta verkar ha varit sant. Däremot var det en TV-fotograf som hade sett paret vänslas och trodde att dom hade någon typ av romans.

Blogg 19/3 2025.

 Igår var det dags att ta prover inför ett sjukhusbesök om två veckor. Samtidigt hade Kvantum smörrebröd i delikatessen, så när jag ändå var i närheten passade jag på att hämta det. Inte förrän jag såg skylten utanför butiken slog det mig att det var tisdag. Det är då Arontorps kroppkakor är på plats. Jag hann uppfatta något om att man kunde förbeställa, men antog att det inte skulle vara nödvändigt. Inte brydde jag mig om att gå så långt in i butiken och kolla läget innan jag ringde särbon heller. Han tyckte också det lät gott med kroppkakor till lunch och smörrebröd till kvällen. När jag såg skylten på platsen där kroppkakeförsäljaren brukar stå, kom jag ihåg att dom hade haft lite annorlunda tider dom senaste gångerna vi köpte kroppkakor. Nu var det mellan 12 och 16:30 som gällde. Det var bara att ringa särbon igen och göra honom besviken. På vägen ut såg jag förstås att tiderna stod på den stora gatuprataren. Jag måtte vara halvblind.

Blogg 18/3 2025.

 Jag läste om två ponnyer som hade blivit ihjälskjutna under en vildsvinsjakt. Jag förundrades över hur någon som inte ser skillnad på en häst och en gris kan få fara runt med ett skarpladdat gevär. Dom som ägde hästarna hade dessutom varit ute i hagen för utfodring när de plötsligt hörde ett skott. Hade det velat sig riktigt illa kunde skytten ha haft ihjäl en människa eller två istället. Det värsta enligt mig var ändå att utredningen lades ner, eftersom jägaren sköt av misstag.
En annan artikel handlade om Scania i Oskarshamn. Dom anställda där har förmåner som får mig att undra varför jag aldrig sökte jobb där medan det här med arbete var aktuellt. Extra föräldrapenning hade jag i och för sig inte haft någon nytta av, men för dom det berör låter det toppen. Samma sak med en rabatterad fjällstuga. Bonusen som senast blev drygt 56 000 kronor hade däremot varit guld värd. Jag har alltid flyttat till mina jobb, men tanken med en specialbuss för dom som pendlar gillade jag också. Deras friskvårdsbidrag ligger för övrigt på 4 000. Där jag jobbade senast fick vi 500.

Blogg 17/3 2025.

 Jag upptäckte av en ren händelse att det är en sämre idé än jag trodde att gå i pension nästa år. På grund av några konstiga regler, som jag inte riktigt har förstått, får jag i så fall betala ett par, tre tusen mer i skatt varje månad dom första åren. Jag bestämde mig raskt för att vänta tills det blir absolut nödvändigt med en fast inkomst. Så slog det mig att jag redan tar ut mitt IPS, utan att veta om jag borde ha väntat med det också. Jag ringde banken för att få klarhet, men killen som svarade hade ingen aning om vad jag pratade om. Han gav mig ett nummer till dom som hade hand om pensioner. Dit fick jag sitta i telefonkö ett bra tag. Jag är dessutom inte helt övertygad om att han heller förstod vad jag menade. Jag får prova med Skatteverket nästa gång. Dom borde ju veta om det här gäller alla delar i pensionen eller bara folkpensionen.

Blogg 16/3 2025.

 När det ringde från Storbritannien första gången googlade jag numret det ringde från utan resultat. När det hände igen googlade jag mer på fenomenet samtal från landsnummer 44 och då fick jag napp. Det var visserligen på Åland som folk hade fått bluffsamtal, men jag antar att dom kan ha börjat ringa hit också. Det verkar ha pågått i flera år.
Sist jag promenerade ner till frissan började det klia i halsen. Det brukar vara början till ett nysanfall, så jag tyckte det var perfekt när det stod en skål med hårda karameller på bordet när jag kom fram. Att suga på en dylik borde kunna lugna ner kliandet. Vad jag inte tänkte på var att jag strax efteråt skulle sitta med huvudet bakåtlutat medan jag fick håret tvättat och ögonfransarna färgade. Jag fick klämma fast karamellen under läppen för att undvika att få den i halsen. På vägen därifrån var jag inne på ett konditori. När jag skulle betala saknades mitt kreditkort. Jag antog att jag hade glömt det i frisersalongen, men som tur var kollade jag det stora facket som man inte ser vad det innehåller. Jag hade bara lagt kortet fel.

Blogg 15/3 2025.

 Att ha bil är en lyx som är lätt att sakna, även om jag framför allt minns allt jobb med en bil och kostnaderna den medförde. När jag går förbi någon av Nybros alla bilfirmor kan jag ändå inte låta bli att titta ut någon liten bil som jag skulle kunna tänka mig. Min bror, som har lite bättre koll på sånt där, har förklarat för mig att det är onödigt spännande att köpa en begagnad bil på ett sånt där ställe. Att det kan vara precis vilket skräp som helst. Att döma av en artikel i min morgontidning har han rätt. Det är tydligen så att mindre nogräknade handlare släcker varningslampor i bilarna innan dom lägger ut dom till försäljning. Sedan tar det ett tag eller några dagar efter köpet innan lamporna lyser igen och då säger handlaren att lamporna inte lyste vid försäljningen. Något som frestade mig att flytta till Kalmar var ett hyreshus (eller möjligen bostadsrätter då) där dom hade en bilpool.

Blogg 14/3 2025.

Min själs älskade är en mycket skarpögd man. Han fick syn på någonting på marken på parkeringen här utanför. Inte ens när han pekade på det förstod jag att det var någonting annat än skräp. Istället hade någon tappat sitt betalkort. Jag fipplade så gott jag kunde med telefonen för att försöka hitta innehavaren på nätet. Det gick inget vidare utan glasögon och med mina skakande händer. Innan jag hade lyckats dök det upp två tjejer, som särbon frågade om dom kände igen namnet. Det visade sig att den ena var hon som hade tappat kortet. Hon hade inte ens hunnit märka att det var borta. Verkligen tur att det löste sig så smidigt. Hon var för övrigt på väg att flytta in här i huset.
 Innan jag träffade min nya husläkare hade jag googlat honom för att veta på ett ungefär vad jag kunde förvänta mig. Jag hittade en artikel med en bild på honom, men läkaren som mötte mig på vårdcentralen var inte speciellt lik bilden. Jag letade upp artikeln igen och förstod varför. Den var tjugo år gammal. Det hinner hända mycket med ens utseende på tjugo år.

Blogg 13/3 2025.

 På en kallelse jag fick till lasarettet stod det: ”Ta prover på hälsocentralen två veckor före besöket. Beställ tid.” Min första tanke var att gå ner till Achima care på drop in, men lite nervös blev jag av den där uppmaningen. Så jag ringde dit, fast det innebär att man får vakta telefonen tills dom ringer tillbaka. En kvart efter utlovad tid surrade det till i telefonen, men det var bara ett SMS om att jag hade ett missat samtal från Achima care. Tio minuter innan dom skulle gå på lunch ringde i alla fall sköterskan igen och den gången gick signalerna fram. Hon hade kommit direkt till svararen på första försöket. Nu kollade hon så det bara var blodprover jag skulle ta. Då kunde jag komma ner på drop in, som sagt. Att dom i Kalmar ens skrev sådär hävdade hon berodde på att vissa vårdcentraler har tidsbokning för provtagning.

Blogg 12/3 2025.

 Minns alla den lilla skogsvägen jag berättade om, som går från bygget av den nya brandstationen tillbaka hemåt för mig? Sist jag skulle gå dit och se hur det gick med bygget hade jag skräp med mig till förpackningsåtervinningen. Därifrån kändes det mest logiskt att ta skogsvägen till bygget istället för tvärtom. Jag kom ihåg hur jag skulle gå fram till skogen, men inte var jag borde gå in i den. Till slut chansade jag, fast jag insåg att jag var fel ute. Vildsvinen hade bökat upp där jag gick. Det har jag sett förr, men aldrig dom skithögar dom hade lämnat efter sig här. Som tur var klev jag inte i någon. Jag kom ut till Norra vägen utan att ha hittat skogsvägen. Då gav jag upp och gick hem, fast jag inte hade fått se bygget. Brandstationen lär väl finnas kvar där mitt liv ut, så jag får se den färdig om inte annat. Sedan lär jag inte kunna missa några utryckningar, för dom flesta lär fara förbi utanför mina fönster.

Blogg 11/3 2025.

På Internet såg jag hela tiden kläder och annat som jag skulle vilja ha. Jag kollade runt på stan utan att hitta någonting liknande det som hade lockat mig. Skicka efter kläder är ingenting jag brukar våga mig på, eftersom jag anser att dom behöver provas. Nu köpte jag i alla fall några plagg som var så billiga att jag kände att jag inte behövde strula med att returnera dom om det blev helt fel. Döm om min förvåning när två toppar och ett par byxor helt motsvarade mina förväntningar både när det gällde material och passform.
 Vi uppvaktade grannfrun när hon fyllde nittio, så i lördags var vi bjudna till henne och hennes sambo på eftermiddagskaffe. Eller te då till min särbo, som inte dricker kaffe. Det bjöds på wienerbröd, saffranskringlor och tårta. Särbon uppskattar inte alkohol heller, men jag fick både päronkonjak och Baileys.

Blogg 10/3 2025.

 Förutom röda rosor och paket på min födelsedag bjöd min älskade särbo på lunch på Baroness. Pannbiff för honom och pizza till mig. Båda mina bröder tajmade sina telefonsamtal för att säga grattis perfekt. Den ene ringde när jag var klar i duschen och innan jag hade hunnit lämna hemmet. Jag stängde av signalen på telefonen medan vi åt. Min andre bror ringde tio sekunder efter att jag hade satt på den igen. Särbon och jag fortsatte in på Godisgrisen, där han bjöd på glass till efterrätt. Jag trodde att jag tog en vanlig Daimstrut, men mannen påpekade för mig att det stod Dumle på den. Jag är minst lika förtjust i Dumle som i Daim, så det var en mycket välsmakande nyhet. Åtminstone var den ny för mig. Promenaden till och från rondellen ägnade vi åt fotografering. Det var länge sedan vi var ute och plåtade tillsammans annars.

Blogg 9/3 2025.

 När Torbjörn gick bort begravdes han tillsammans med sina föräldrar. Stenen togs bort för att sätta dit hans namn och sedan dess har jag väntat på att den skulle komma tillbaka. Det dröjde mer än ett halvår, men nu är den på plats. Det som stör mig lite är att inte alla tre har samma stavning på efternamnet. Det verkar som om dom själva har stavat det med ett H på slutet, men att namnet inte stavades så i ”kyrkböckerna”. Vi är ju några stycken som stavar våra namn annorlunda än hur dom ”ska” vara. Jag kan tänka mig att pappan sa till om hur dom stavade när mamman dog och att Torbjörn gjorde det när pappan gick bort. När det sedan var dags för honom själv fanns det ingen kvar som kunde säga något, så man stavade enligt vad som stod i folkbokföringen. Min särbo var tveksam till att ha ett H i slutet på namnet. För mig som dansade mig igenom min ungdom är Lundegård utan H framför allt en festplats.

Blogg 8/3 2025.

 Jag kollade grafen på proverna på sköldkörteln i min journal. Det var där jag konstaterade att dom inte hade tagits tidigare. När jag senare skulle kolla grafen på kolesterolet insåg jag att någonting var fel. Där fanns också bara ett enda resultat och det vet jag att dom har kollat i flera år. Då som först kom jag ihåg att inga journaler från Astrakanen finns kvar på 1177.se. Jag fick leta fram kuvertet med utskrifterna. Där kunde jag konstatera att man hade tagit det där provet också i alla år. Tidigare hade det varit normalt, så jag kan inte ha haft det här problemet speciellt länge. Pappa skakade lika mycket som jag, så ett tag funderade jag på om han i själva verket också hade problem med sköldkörteln. Återstår att se om endera betablockeraren eller den medicin jag eventuellt får på sjukhuset får mina händer att lugna ner sig. Speciellt den vänstra då.

Blogg 7/3 2025.

 Jag tog upp det här med att jag är tjock i halsen med en läkare för flera år sedan. När han inte kände något speciellt på den lät han saken bero. Jag har inte trott att det var lönt att be om en second opinion, så mina senaste två husläkare har jag inte tagit upp problemet med. Nu gjorde jag i alla fall ett försök med den nya läkaren. Jag vet inte om han heller kände någonting, men han tog mig på allvar och tog prover på sköldkörteln. När dom inte såg så bra ut fick jag gå dit och ta fler. Så ringde han mig i veckan och berättade att han hade skickat en remiss till en specialist på sjukhuset. Jag behövde inte vara orolig sa han, men efter en del googlande är det svårt att låta bli. Direkt efter besöket hos honom fick jag en tid till hudmottagningen på lasarettet. Två remisser på en enda hälsokontroll är väl nästan rekord.

Blogg 6/3 2025.

 Frågesportprogrammet ”Muren” är igång med en ny säsong. Jag älskar verkligen det där programmet och blev förtvivlad när jag inte hittade avsnitt nummer två. Som jag fattade det fanns bara det första avsnittet på play och så väntade man på det tredje. Jag skrev till och med till SVT Play och frågade. Medan jag väntade på svar dök tanken upp att allehanda program har en tendens att få maka på sig när det är sportsändningar. Jag kollade tablån för det aktuella datumet. Mycket riktigt hade det sänts fotboll då istället för ”Muren”. Det var alltså det andra avsnittet vi fortfarande väntade på. Någon dag senare fick jag svar på mitt mail med precis den informationen. Jag fick till och med veta att det var en fotbollsmatch från damernas Nations Leauge som hade sänts den aktuella fredagen. Det var för övrigt en mycket trevlig kommunikatör som hade svarat.

Blogg 5/3 2025.

 När vi gick till vårdcentralen i måndags stängde jag av ljudet på telefonen. Sedan glömde jag att sätta på det igen. Uppenbarligen kollade jag inte skärmen heller. Jag var uppe i vindsförrådet en stund med telefonen i fickan, men märkte aldrig att det var aktivitet på den. När jag kom ner igen och kollade skärmen blinkade det både för samtal, meddelande, mail och SOS-larm. Bland annat hade dom ringt från Folktandvården och bett mig ringa tillbaka. Jag skulle ha varit hos tandläkaren dagen därpå, men nu var han sjuk. Nästa tid han hade var inte förrän i mitten av april. Något mer jag glömde till långt framåt eftermiddagen var att jag inte hade hunnit blogga och läsa tidningen på morgonen. När jag inte följer mina vanliga rutiner faller det jag brukar göra bort helt.

Blogg 4/3 2025.

Jag hade fått order att traska ner till Achima care och ta fler prover igår. Hela natten innan slog mitt hjärta till och med fortare än vanligt. Jag håller på att byta medicin och ska inte ta någon Bisoprolol, men kände att jag knappast skulle ta mig dit om jag inte tog en. Tanken hade slagit mig att be min själs älskade att följa mig till vårdcentralen, eftersom jag mådde dåligt. Nu fungerar telepatin oss emellan hyfsat, så han stod i hallen innan jag hade hunnit iväg, utan att jag hade ringt honom. Det blev en blåsig promenad. Sköterskan som skulle sticka mig tyckte först att det gick jättebra. Sedan fick hon ändå inte ut något blod, utan hon fick sticka igen. På vägen därifrån mötte vi en dam som såg bekant ut. Hon såg på mig också, så jag chansade på att det var rätt person. Vi hade inte setts på trettio år eller så, fast vi bor i samma lilla stad.

Blogg 3/3 2025.

Hur mycket jag än läser om ruskigheterna i världen och dess ledare, känns det inte som om jag förstår. Nu senaste var det Storbritanniens premiärminister Keir Starmer som skulle varna Zelenskyj att fred med Ryssland innebär att man måste laga relationen med Trump. Ska han krypa på knä och ge Trump hela sitt land, eller hur sjutton skulle det gå till? Samtidigt säger han att ”Vi har en möjlighet att gå samman för att säkerställa en rättvis och varaktig fred i Ukraina som säkrar deras suveränitet och säkerhet”. Varför i hela friden har ”vi” i så fall inte gjort det för länge sedan? Hur många liv och hur mycket mänskligt lidande hade inte kunnat sparas om ”vi” hade fått till den där freden för flera år sedan? Kostnaderna för att bygga upp infrastrukturen i Ukraina igen ska vi bara inte tala om. Varför är män så stridslystna? Hur många av krigen i världen har startats av kvinnor?

Blogg 2/3 2025.

Det kan göra mig lite förtvivlad att många stadsbor inte verkar se skillnad på kvigor, kor och tjurar. På nätet ser jag hur dom kallar alla nötkreatur för kossor. Jag hade ändå en förhoppning om att dom visste att det var hondjuren som kallades kor. Tills någon blev tillrättavisad och istället för att förstå sitt misstag på fullt allvar skrev att hen önskade ett gott liv åt alla kossor av båda könen. Kan man göra annat än sucka?
Jag mindes från min uppväxt att farmor och hennes väninna fyllde år på samma datum. Väninnan var född exakt ett år efter min farmor. Att det fanns fler likheter upptäckte jag inte förrän jag googlade fram deras gravar på nätet. Då insåg jag att båda dessutom hette Ragnhild i andranamn.
Mina gåstavar har en tendens att bli kvar här hemma när jag tar mina promenader. Jag antar att jag inte kan hävda att jag glömmer dom, när det kan gå både veckor och månader innan det slår mig att jag inte har använt dom på länge. Då har jag väl snarare förträngt att dom finns.

Blogg 1/3 2025.

 Diskmaskinen ville plötsligt inte vara med längre. Den räknade ner tiden, så strömtillförseln var det uppenbarligen inget fel på. Däremot fyllde den varken på vatten eller diskade. Den hade visserligen bestämt sig för ett annat program än det jag brukar använda, men den ikonen lyste klart och tydligt och jag fick inget felmeddelande. Jag gick igenom bruksanvisningen utan att hitta någon lösning på problemet. Jag provade med att dra ur sladden en stund, men maskinen gav inte ett ljud ifrån sig. Jag såg framför mig hur jag skulle få diska alltihop för hand och sedan vänta, ingen vet hur länge, på hjälp från fastighetsteknikern. Hade han sedan bara visat mig att jag hade gjort någonting avigt, hade det varit riktigt snopet. Den enda knapp jag inte ville ge mig på var den som startar disken med fördröjning. Till slut tryckte jag på den också och var uppe i arton timmars fördröjning innan jag plötsligt fick igång diskmaskinen. Lycka är en maskin som äntligen börjar diska efter att ha verkat stendöd.