Hos familjeföretaget där jag har ramat in dom senaste av mina broderier är det pappan som har fixat med sånt. Jag hoppades i det längsta att han skulle lära upp någon av sönerna innan han gick i pension, men det hände tydligen aldrig. Jag mailade och frågade för säkerhets skull när mitt senaste alster var klart, men fick till svar att dom hade lagt ner den verksamheten. Det svåraste trodde jag skulle bli att hitta en ram med rätt mått. Tavlan hade inga standardmått direkt och ramen måste stämma precis. Nu hade jag turen att hitta en butik på nätet som sålde även så udda mått. Att bära hem paketet från utlämningsstället blev ett äventyr. Det gick inte ens ner i den stora ICA-kasse som jag fick av min älskade särbo, så jag fick bära det i famnen. Väl hemma var det själva ramandet som var problemet. Efter ett par misslyckade försök fick jag tavlan att se ut som jag ville. Åtminstone framifrån. Efter ytterligare ett antal svordomar fick jag upp den på väggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar