Det verkar finnas människor som både går och cyklar helt obehindrat hur än gatorna ser ut på vintern. Jag kan däremot inte ta ett enda steg utanför dörren utan att fötterna far åt varsitt håll. Den första promenaden sedan vintern slog till den här gången avlöpte faktiskt väl. Jag gick så mycket jag kunde i vägrenen där det inte var samma blankis som på asfalten. Dagen därpå hade jag ett ärende in till centrum. Då hade isfläckarna gömt sig under ett lager av snö. Jag ville ändå inte ta broddarna, eftersom jag skulle in på posten. Jag försökte gå lätt framåtlutad och med små steg. Ändå hann jag inte mer än hundra meter hemifrån innan jag for baklänges. Jag var glad att jag har börjat använda mössa på senare år, för den tog den värsta smällen mot huvudet. Så får man väl se det som tur att jag inte bröt någonting. En flicka jag jobbade ihop med för många år sedan bröt foten ute på Kährs parkering. Som jag minns det tog den ett par år att läka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar