Att mössan skyddar huvudet om man far omkull i halkan minns jag redan sedan min morfar levde. Han klarade sig också hyfsat från en smäll tack vare en tjock mössa. När det häromdagen snöade ordentligt valde jag att inte gå ut alls. Då tänkte jag på en arbetskamrat, som ramlade av en häst och blev förlamad när vi var unga. Jag minns att hon sa att hon egentligen inte ville rida ut i skogen den dagen. Jag tycker det skulle kännas ännu värre att råka illa ut medan jag gjorde någonting jag egentligen inte ville. Att ge mig ut i snöyra undviker jag gärna. Igår var det i alla fall dags för ett besök hos frissan. Alla gator och trottoarer var mer eller mindre istäckta utanför citykärnan. Broddar kändes knöligt att använda när jag skulle in på salongen. Jag halkade mängder av gånger, men flög bara omkull en. Framåt så jag landade på knät den här gången. Jag hade mina skönaste byxor på mig. Hade dom gått sönder hade jag nog funderat på att polisanmäla kommunen, men dom klarade sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar