Under min promenad igår försökte jag nå särbon via SMS utan att få svar. Till slut ringde jag flera gånger med samma nedslående resultat. Jag hoppades att det bara var något strul med telefonen, men jag måste ändå gå hem till honom för att få kontakt. Problemet var att jag bara hade tagit med mig min lägenhetsnyckel när jag gick ut. För att ta mig in i hans hus (och i värsta fall hans lägenhet om ingen öppnade) blev jag tvungen att först gå hem till mig och hämta den stora nyckelknippan. Jag fann som väl var min själs älskade, men någon telefon hade han inte hört. Han hittade den inte ens när han skulle kolla. Ingen av oss tänkte på att jag kunde ringa från min, så vi kunde lokalisera hans med signalen. Istället hjälptes vi åt att leta tills jag hittade telefonen under hans huvudkudde. Han tog ”Prinsessan på ärten” till en helt ny nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar