Jag, som blev upprörd i början av veckan när en hantverkare blockerade cykelbanan, hade en förhoppning om att det inte kunde bli värre. Det kunde det. När jag skulle iväg på min promenad igår möttes jag av synen på bilden. Det var någorlunda exakt en decimeter både till trapphuset och till muren, så inte ens jag tog mig förbi. Hur någon av dom lätt handikappade hyresgästerna i nästa uppgång var tänkta att lösa problemet har jag ingen aning om. Den ena har en gåstol och den andre sitter i rullstol. Jag kunde åtminstone klättra över muren, även om jag fick ta upp telefonen ur byxfickan för att få upp benet dit. Idiotparkeringen bar således inte skulden till att min promenad tog ovanligt lång tid. Det hängde istället ihop med att jag träffade en gammal bekant. Det var ett tag sedan vi sågs senast, så vi hade mycket att prata om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar