Jag kommer ofta på mig själv med att tala med döda ting och framför allt med datorn. Om det då är så att lika barn leka bäst måtte jag ha träffat min perfekta partner på gamla dagar. Särbon kan inte lyssna på väderleksrapporten utan att hela tiden svara meteorologen, som naturligtvis inte kan höra honom. Tittar han på sport på tv:n skriker och grälar han på domaren och även på spelarna, så jag blir rädd fast jag sitter i ett annat rum. Om hans mage knorrar svarar han den också. På bilden syns han med sin favorit bland samtalspartners. Hon heter Märta och hör hemma bland dom andra figurinerna i köksfönstret. Jag anar att han vänder sig till henne när han inte får dom svar han vill ha av mig. Av henne får han inga alls. Hon bara tiger och samtycker. Allra mest och helst pratar vi förstås med varandra min älskade särbo och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar