Blogg 31/8 2025.

 Det känns som om ni har sluppit mina språkpolisinlägg alldeles för länge, så här kommer ett. När en katt led och hade uppvisat flera allvarliga sjukdomstid under en lång tid, misstänker jag att autocorrect kan vara boven i dramat. Man får väl tro att den uppvisade sjukdomstillstånd alternativt symptom. Att dom yngre journalisterna skriver att någon ”menar på” någonting stör mig mest eftersom det är bonnläppska för mig. Just det ordet tror jag min älskade särbo brukar använda om mig, eftersom han själv pratar Stockholmsdialekt. Det gör av förklarliga skäl inte jag. Däremot skriver jag alltid ”dom”, eftersom så få skribenter kan skilja på de och dem. Dem har blivit tvåbarnsföräldrar skriver dem, dem är nyfikna och imorgon har dem öppet som vanligt. Ibland blir det bara fel rent allmänt. Som när en bil har tappat kontrollen. Numera finns det visst självkörande bilar, men annars är det väl oftast föraren som har kontrollen. Slut från språkpolisen för idag.

Blogg 30/8 2025.

 När min själs älskade blev sugen på äppelkaka letade jag upp ett mycket gammalt recept i mina gömmor. Jag tror mig inte ha bakat någon sån kaka på fyrtio år eller så, men jag visste var receptet fanns. Jag tänkte först fuska lite och använda flytande Culinesse, men så visade det sig att man skulle hyvla smör över kakan mot slutet av gräddningen. Då kunde jag lika gärna köpa riktigt smör och det fanns även i mindre förpackningar. Att röra ihop det med sockret var förstås inte det lättaste, men det gick det också till slut. Skala och skiva äpplen torde väl vara den enklaste sak i världen, men till och med det lyckades jag krångla till. Till slut fick jag i alla fall bort skalen och ordning på min mandolin, som jag använder när jag skivar. Kakan blev riktigt god och vaniljsås finns ju att köpa färdig numera. Bara att hälla på direkt ur förpackningen. 

Blogg 29/8 2025.

 Serien ”Whiskey on the rocks” hade funnits i mitt block för sånt jag vill se på TV bra länge. Därför var det lite skumt när den inte skulle komma upp på SVT play förrän den 25/8. När jag googlade visade det sig att den hade haft premiär vid den tiden förra året. Sedan hade den tydligen varit borta från SVT play ett tag, men nu kom den tillbaka så att jag också fick se den. Den handlade om den ryska ubåten som gick på grund i Gåsefjärden i Blekinge 1981. Jag antog att titeln anspelade på ryssarnas förmodade alkoholintag. Istället var det ubåtstypen som var av Whiskeyklass. Jag var tydligen inte så intresserad av säkerhetsläget när jag var tjugo, för jag hade nästan ingen koll alls på vad som hände. Nu fick jag det berättat på ett trevligt sätt, även om det hela var tillspetsat och omgjort för att roa. Stundtals blev det nästan farsartat, men på det hela taget var det en serie som passade mig. 

Blogg 28/8 2025.

När jag cyklade hem från Kvantum för en vecka sedan höll någon på med en traktorgrävare på en av cykelbanorna. Igår när jag traskade ner till Willys var det redan asfalterat på platsen. Ibland går det undan. Hos Willys stod en av personalen vid ytterdörren när jag skulle gå hem. Dom skulle testa brandlarmet och hon stod där för att folk inte skulle bli oroliga. Jag glömde fråga varför det inte kunde testas när butiken var stängd.
 En kväll var det extra mörkt inåt stan till sett från mitt vardagsrumsfönster. Jag konstaterade att gatljusen på Järnvägsgatan var släckta. När det fortfarande var likadant ett par dagar senare började jag undra varför ingen av dom boende längs gatan hade felanmält det. Särbon gick en extra runda på hemvägen och konstaterade att alla gatljus var tända. Det var bara så tät skog mellan mig och dom att dom inte syntes nu på sommaren. Anledningen till att jag inte hade upptäckt det tidigare var förmodligen att kvällarna inte har blivit riktigt mörka förrän nu.

Blogg 27/8 2025.

 På en av mina promenader närmade jag mig en äldre man som stod stilla och glodde ut i vad jag upplevde som tomma intet. Jag har läst tillräckligt många efterlysningar av försvunna äldre människor för att jag skulle börja memorera hans klädsel. När jag var nästan framme hos honom kom hans fru klättrande uppför slänten. Hon hade plockat blommor och det var henne han hade tittat efter.

Ibland kan jag känna mig lite nostalgisk när jag läser om danser på dom olika ställen jag brukade besöka förr. Nyligen insåg jag i alla fall att just det jag minns inte finns kvar längre. Åtminstone inte människorna. Dom var äldre än jag så dom som fortfarande lever börjar bli lite skröpliga. Nu såg jag kort från en bussresa som Örsjö Nybro dansförening hade anordnat. Hela gänget hade ställt upp sig framför bussen. Förr hade jag känt igen många på dom där korten. Nu fanns det inte ett enda bekant ansikte. Å andra sidan gjorde jag ett litet återbesök på Kristallen för fjorton år sedan. Då fanns fortfarande många bekanta kvar, men det gav ändå ingen mersmak.

Blogg 26/8 2025.

 Jag öppnade balkongdörren onödigt mycket häromdagen och lyckades släppa in ett helt gäng flugor. Jag tror inte jag har haft så många flugor inne sammanlagt under resten av sommaren. Antagligen var dom extra sugna på att komma inomhus när det har blivit lite kyligare ute. Att det var dödsstraff på att komma in till mig kunde ju inte dom veta. Jag slog ihjäl sju stycken. Den sista var kvar i badrummet när jag gjorde mig i ordning för natten, men jag missade den två gånger. Dagen därpå missade jag ett par gånger till, men på femte försöket fick jag den.
När jag drog igång Spotify började den plötsligt spela julsånger. Särbon brukar visserligen hävda att jag gnolar på såna hela året, men att börja lyssna på dom mer frekvent kändes onödigt tidigt. En eller ett par jullåtar har jag säkert i min spellista, men när det bara fortsatte anade jag att något hade blivit fel. Oklart vad det var för spellista jag hade hamnat i, men jag var snabb att söka upp min egen igen. 

Blogg 25/8 2025.

 Jag har läst att man inte får krysta när man kissar. För mig lät det heltokigt. Behövdes det bara att man slappnade av för att kissa skulle man ju gå och småskvätta hela tiden. Alternativt knipa då och det är ju inte heller så himla skönt. Till slut var jag tvungen att googla på fenomenet. Det visade sig att man kunde få hemorrojder eller smärtor om man krystkissade. Det ökade dessutom risken för framfall. Jag har alltid trott att det var livmodern som gav sig iväg då, men även blåsan eller tarmen kunde åka ner i vaginalkanalen. Det fanns sex olika steg hur man tränade på att sluta krystkissa. Man skulle till exempel vänta tills det fanns två till tre deciliter att kissa ut. Hur vet man det? Ett enklare tips kanske hade varit att vänta tills man är riktigt kissnödig. Numera har jag åtminstone möjligheten att välja när jag vill gå på toaletten. Så länge man jobbade fick man snällt vänta tills man blev avbytt och passa på när man hade rast.

Blogg 24/8 2025.

 Datorn och framför allt Internet lever i vanlig ordning sitt eget liv. Jag fick inte upp den bakgrundsbild jag hade tänkt mig till en födelsedagshälsning på Facebook. Jag tänkte testa standardlösningen att byta webbläsare, men när jag tryckte fram inlägget var bilden plötsligt på plats. På en annan plats fick jag meddelandet : ”Kontrollera att du är inloggad på Microsoft 365 med hjälp av den nya Microsoft Edgeeller Chrome”. Jag funderade länge på Edgeeller, som jag aldrig hade hört talas om. Till slut insåg jag att någon hade missat ett mellanslag. Det var naturligtvis Microsoft Edge eller Google Chrome jag borde använda. Vissa finesser har jag helt enkelt missat. Jag upptäckte till slut att man använde den lilla symbolen vid kortet jag hade hittat via Googles bildsökning till att söka med Lens direkt därifrån. När 1400 låtar plötsligt var försvunna från laptoppen som jag spelar musik på, visade det sig att den helt självsvåldigt hade bytt spellista.

Blogg 23/8 2025.

 Om jag har förstått saken rätt har vi numera tre fasta övervakningskameror i Nybro. Alla tre sitter i centrum, eftersom det enligt trygghetsundersökningen är där folk känner sig mest otrygga. Jag har alltid undrat hur dom gör urvalet när dom skickar ut dom där enkäterna. Vi som bor någon kilometer från centrum känner oss knappast trygga på vägen dit och hem. En kamera kom upp förra året, när det var slagsmål på Fabriksgatan. Den har sedan fått nytt tillstånd och blivit en fast kamera. Nu har man satt upp två kameror som täcker hela torget. En stöld har tydligen redan hunnit lösas med hjälp av kamerabilderna. Runt hela torget sitter skyltar som berättar att torget är kamerabevakat. Det har redan börjat ske att någon vänder på skyltarna ”men torget är ju bevakat ändå”, enligt kommunpolisen. Hade buset varit lite smartare hade det väl gett större effekt att slå sönder kamerorna. 

Blogg 22/8 2025.

 Om Nybro kommun, som tyvärr är min hemkommun, läser jag den ena artikeln mer suspekt än den andra. Först var det något snille som hade tagit med sig hundratals känsliga handlingar och personuppgifter från individ- och familjeärenden på tåget och slarvat bort väskan där. Kommunstyrelsens administrativa chef säger att ”Det finns inga vinnare i det här”. Jag har tagit del av listan med saker som mindre nogräknade individer kan använda dom här uppgifterna till. Nog verkar det som om brottslingarna vore dom stora vinnarna. Ett par dagar senare redovisar min morgontidning att kommunens ekonomi till och med är sämre än man trodde. Istället för 50 miljoner back ligger vi 100 miljoner back. Någon har med ett litet fel i ett Excel-dokument rört till siffrorna rejält. När det nu kommer ut till oss skattebetalare, som får betala kalaset, vill berörd personal att tidningen ska stänga av kommentarsfältet för artikeln på Facebook. Visst finns det länder österut där man gör så?

Blogg 21/8 2025.

 Fast jag inte har speciellt många tv-kanaler finns det alltid mer att se på tv än vad jag hinner med. Välstrukturerad har jag alltid varit. Så länge jag hade papperstidning gick jag igenom TV-bilagan i den. Så programmerade jag min inspelningsbara DVD för att kunna se programmen på en tid som passade mig. Numera kollar jag tablån på nätet och skriver i ett block vad jag har tänkt att se. Programmen ligger kvar på play, så dom går lätt att hitta i efterhand. Sånt som går på fyran får jag skynda mig att se, men på SVT play ligger programmen kvar bra länge. Det slog mig när jag såg vilka jag hade tänkt se dokumentärer om att jag är intresserad av vitt skilda människor. Där fanns till exempel Van Gogh, Karin Boye, Stikkan Andersson och Herreys.
Bilden på huset nedan delar jag med mig av bara för att jag tyckte det var så läckert. Jag har aldrig vågat mig på att flyga, men i det här planet skulle nog till och med jag våga mig in.

Blogg 20/8 2025.

 Sökförslagen man får upp på Kalmar länstrafiks sida fascinerar mig . Ska jag söka en resa och börjar skriva in bokstäverna ”lä” får jag som översta förslag upp länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Först på tredje plats kommer länssjukhuset i Kalmar, som är det län jag bor i. Å andra sidan verkar platstjänsterna på nätet leva sitt eget liv. Dom har en massa olika idéer om var jag befinner mig. Mellan dom båda sjukhusen får jag upp Läckeby centrum. Jag har i och för sig aldrig varit i Läckeby, men jag tvivlar på att deras centrum är så stort att det är värt ett besök. Svarsalternativen i vissa frågespel kan också vara smått fantasifulla. Som när det frågades varför planeten Mars ser röd ut. Ett förslag var att det kunde bero på att den är täckt med små röda utomjordingar. Resultatet nedan är från ett helt annat spel. Som alla förstår är det jag som är ParadisEva. En vinst är en vinst oavsett hur lite man vinner med.

Blogg 19/8 2025.

 Spotify är en fantastisk tjänst där man kan hitta i princip all musik som någonsin har getts ut. Jag tror inte jag har gått bet mer än ett par gånger, fast jag har sökt upp hundratals låtar där. Nu fick jag höra en ny låt som Björn Gustafsson hade framfört på Allsång på Skansen. Jag ser aldrig programmet, men ibland dyker det upp ett klipp på Facebook. Jag sökte i vanlig ordning på Spotify utan att hitta låten. Det dröjde bara ett par dagar innan den fanns där också.
Jag hade länge sett fram emot att nya säsongen av ”Morden i Sandhamn” skulle komma till en ickebetalkanal, så att jag också fick se den. Igår var det dags, men av någon anledning såg det precis likadant ut på min tv som sist jag sökte. Jag började ställa in mig på att inte få se dom nya avsnitten över huvud taget, fast jag inte förstod varför. Inte förrän jag tittade på almanackan. Dom nya avsnitten börjar inte sändas på fyran förrän nästa helg. Det datumet hade jag nogsamt antecknat, men vad det var för datum igår hade jag uppenbarligen missat helt.

Blogg 18/8 2025.

 Jag såg en ståupp-föreställning med Nour El Refai. Det handlade mycket om att ha barn. Det erbjöd förstås inte så mycket igenkänning för mig som inga har, men jag tyckte ändå hon var rolig och underhållande. Så roastade hon sitt eget barns far ganska hårt. Hon skämtade om att han ville vara anonym, fast alla förstås vet att det är Henrik Schyffert hon lever ihop med. När showen var slut och publiken reste sig upp och applåderade zoomade en av kamerorna in nämnde Schyffert. Han hade suttit i publiken och hört alla elaka skämt om sig själv. Man får väl hoppas att han hade fått läsa dom i förväg, så att det inte var första gången han hörde dom. Det kan nog vara lite tufft att vara tillsammans med en komiker. Å andra sidan har han väl samma yrke själv. Han stod för övrigt snällt upp och applåderade som alla andra.

Blogg 17/8 2025.

 Kombinationen mängder av piller och mitt dåliga minne gör det snudd på nödvändigt för mig att ha en dosett. Den är egentligen bara tänkt för en vecka, men jag ser till att utnyttja den till två. Det är träligt nog att sitta och fylla alla fack varannan vecka. Särbon är djupt fascinerad av alla mina medikamenter. Han är äldre än jag, men äter nästan inga alls. Jag hade i det längsta dom burkar som är på gång i en större burk och reserven i en annan. Det innebar ett evigt grävande och svårt att hålla koll på vad som fanns hemma. Nu har jag tagit till ett par lite större lådor, så jag får en helt annan överblick. Dom är små nog för att få plats i mitt köksskåp men stora nog för att allting ska få plats. Hela mitt apotek, som särbon uttrycker det. Som alla förstår är det han som har tagit kortet, där jag sitter och fyller på min dosett.

Blogg 16/8 2025.

 På en av mina dagliga promenader var planen att inte fotografera över huvud taget, men så satte sig en mycket vacker fjäril en bit ifrån mig. Den kunde jag inte motstå utan jag tog upp telefonen och gjorde mig redo. Tyvärr satt den uppe i gräset och när jag bara tog ett försiktigt steg närmare flög den sin kos. Zoomen är inte mycket att skryta med på kameran i min telefon, så jag behöver komma hyfsat nära. Mitt andra fototillfälle under samma promenad var tåget som passerade mitt framför näsan på mig. Jag har en kamera-app som jag visslar åt när jag tar kort. Att plåta tåg blir riktigt besvärligt. Dels att vissla i exakt rätt läge, men också för att tåget överröstar min vissling. Det enda kort jag fick den här gången var det nedan, där tåget redan har passerat. Det tog mig några år att inse att fast den heter just ”Whistle Camera” fungerar det faktiskt att trycka av som vanligt. Det torde underlätta när det gäller tågbilder.

Blogg 15/8 2025.

 På Bokbörsen har det varit stiltje över sommaren, men i veckan fick jag två beställningar på två dagar. För den ena fick jag order att invänta förskottsbetalning. Damen ifråga skickade ett meddelande att det var något strul med banken, men att hon skulle swisha pengar senare i veckan. När jag förklarade att jag inte kunde se adressen förrän hon hade betalt, dök plötsligt pengarna upp direkt. Det var en rejäl order, så jag höll knappt på att lyckas uppbåda en låda som räckte till. Så blev det för tungt för standardfrakten från Bokbörsen. Jag läste i deras information att dom skulle debitera den extra kostnaden i efterhand. När det sedan stod fel vikt på paketlappen blev jag nervös och mailade dom, men hon som svarade hävdade att det skulle bli rätt till slut. Eftersom vi ändå skulle till Kvantum försökte jag kolla upp om dom tog emot paket till Schenker där. Informationen på nätet var lite svårtydd, så jag ringde och frågade. Jag kunde lämna både mitt stora paket och en mindre försändelse, som skulle med Postnord, hos dom.

Blogg 14/8 2025.

 Att handla på Kvantum är för närvarande ett onödigt stort äventyr. I det som för mig är början av butiken är det bara ett lätt kaos med hyllor som har flyttats och ovanligt trånga gångar. Som jag har förstått det hänger det ihop med att dom håller på att byta ventilationssystem. Det är till och med svårare än vanligt att hitta det man behöver. I tisdags var det tvått-påsar, som en annan kund lyckades hitta åt oss båda. Killen från Arontorps kroppkakor hade fått flytta till en ny plats, eftersom det för tillfället saknades el där han brukar stå. Många går tydligen direkt dit, för när jag pratade med honom hade redan fem personer ringt till Arontorp och frågat varför han inte var där. Vid chark och ost hade man börjat byta kylsystem, så där var det riktigt kaos. Golvet var blött och hårdostarna låg allihop tillsammans i en öppen kyl. Jag fick be om hjälp så många gånger att jag till slut inte fattade om tjejen gick iväg för att leta om det jag ville ha eller om hon bara flydde från mig.

Blogg 13/8 2025.

 Till vänster på bilden nedan sitter min far. Paret till höger om honom är Karin och Göte. Karin hade frisersalong i ett uthus på tomten på östra Öland. På åttiotalet, medan jag fortfarande hade bil, körde jag över dit och klippte mig några gånger, fast jag bodde i Kalmar. Dom bodde bara någon kilometer från mina föräldrar och som jag minns det umgicks dom en del. Jag vet att dom träffades utomlands, när mina föräldrar var iväg på sin allra sista resa tillsammans. Karin berättade efteråt att hon hade lagt armen om mamma och tyckt att hon hade blivit så mager. Mamma dog några dagar senare. Begravningen hölls i stillhet, men på kvällen bad pappa Karin och Göte att komma hem till honom och mig. Vi träffades några gånger till. Dom bodde i Färjestaden vid det laget och jag minns framför allt valborgsmässoafton 1990. Då hade dom tagit med sig flaska och glas ner till stranden och vi stod i solnedgången och skålade. Karin målade och jag beundrade en tavla med två sjöfåglar. Hon ville inte sälja den, men senare fick jag den av pappa i födelsedagspresent. Han hade lyckats övertala henne.

Blogg 12/8 2025.

 Hundar är dom djur man ser allra oftast i Nybro, men här finns en hel del vilda djur också. Medan jag jobbade natt var jag ibland ute så tidigt på morgnarna att jag fick se rådjur, men det är några år sedan nu. Däremot flög det upp en hare framför mig häromdagen. Annars ser man oftare kaniner här. Tyvärr är jag inte tillräckligt snabb med kameran för att hinna fånga såna tillfällen. Häromdagen var det en stor råtta som korsade min väg. En så pass stor tror jag mig bara ha sett en enda gång i mitt liv tidigare. Det var medan dom höll på att fylla igen garagenedfarten till mitt föräldrahem och bygga om garaget till sovrum. Det bör ha varit mer än femtio år sedan. Några år senare flyttade jag ihop med en kille i ett äldre hus. Innan vi hade inrett vinden fanns det gnagare där uppe, men dom var betydligt mindre. Vi satte ut fällor och om dom bara fastnade med svansen kunde man höra hur dom drog fällan över golvet där uppe.

Blogg 11/8 2025.

 Anledningen till samtalet från läkaren i förra veckan var att han hade fått resultaten av mina prover. Nu ville han mixtra lite med medicindosen igen och hade insett att det kunde ta en vecka innan ett brev nådde mig. Lite överoptimistiskt kändes det när han frågade om jag hade fått någon tid för operationen. Enligt kirurgen kan det dröja till framåt vintern, eftersom dom har brist på narkossköterskor. Jag skulle göra en anteckning i datorn efter samtalet. Jag hann skriva en hel rad innan jag insåg att det inte hände någonting på skärmen. Vid det här laget har jag insett att det betyder att batterierna är slut i tangentbordet. När det var nytt fick jag ett meddelande när det hände, men så har det inte varit på flera år nu. Jag hämtade nya batterier i köket, men insåg att jag skulle ha kollat storleken först. Jag hade hämtat små men skulle ha ännu mindre, så jag fick gå och byta.

Blogg 10/8 2025.

 Min telefon ringer inte speciellt ofta, men någon gång händer det att någon mer vill prata med mig när jag redan är upptagen. Oftast är det tydligen min själs älskade jag pratar med. Sist det hände fick jag panik och sa hej då till honom och lade på innan jag svarade på det nya samtalet. I veckan som gick hände det igen. Jag funderade på att inte svara alls, eftersom det var ett okänt nummer. När jag insåg att det började på 010 kändes det ändå bäst att svara, eftersom det brukar vara vården som ringer från såna nummer. Den här gången tog jag det så lugnt att jag hann se exakt vad telefonen uppmanade mig att göra. Parkera det första samtalet, svara på det andra och när det var slut återuppta det första. Det var mycket riktigt en av ”mina” läkare på sjukhuset som ringde. Han är den som ringer oftast, så nu lade jag till hans namn till det numret i telefonen.

Blogg 9/8 2025.

 I veckan var det dags för provtagning igen. Lite svårstucken var jag, så sköterskan fick sticka två gånger. Dom brukar fråga om man vill ha en linda runt armen, men jag brukar säga att det räcker med ett plåster. Den här gången frågade hon inte ens och med facit i hand hade det nog varit bättre att binda om ordentligt. På hemvägen kändes det blött på armen. Det hade varit kyligt när jag gick hemifrån, så jag hade tagit på mig Kährsskjortan som jacka. På den började det synas blodfläckar. Ärmen syns på bilden. Det var förstås inga mängder som rann ur mig, men allt som har med blod att göra tycker jag är läskigt. Älsklingen väntade här hemma. Han torkade av mig och satte på ett nytt plåster. Vid det laget hade det tydligen slutat blöda, för på det blev det ingenting alls. Skjortan fick jag ren i tvättmaskinen.

Blogg 8/8 2025.

 När vi veckohandlade förra veckan hade vi bespetsat oss på grillad kyckling, men det var tydligen en bristvara. Den här veckan ringde jag därför dagen innan vi skulle handla, för att kolla om jag kunde beställa en till dagen därpå. Enligt gossen jag talade med hade dom fått in kyckling samma dag, men skulle inte få några dagen därpå. Vi föresatte oss alltså att få tag i någon dagsgammal kyld kyckling när vi kom dit. Döm om vår förvåning när särbon lyckades hugga den näst sista av dom för dagen nygrillade. Dom kom tydligen inte från samma uppfödare som vanligt, men var kycklingen är uppvuxen kan jag inte tänka mig spelar någon roll. Det var för övrigt älsklingen som hade fixat det omtalade hushållspapperet också. Det fanns inga med tolv rullar, så han hade tänkt köpa flera små. Jag tog direkt den med åtta rullar, som är den jag brukar köpa. Mer får jag inte plats att lagra här hemma.

Blogg 7/8 2025.

 Jag minns inte ens varför, men när vi kom hem från Kvantum nämnde min själs älskade hushållspapperet vi hade köpt där. Jag insåg snabbt att jag inte hade haft det med mig upp i lägenheten. När jag inte kunde minnas att det hade varit med in i källaren där jag lämnar cykeln heller, kom jag till slut på var jag hade sett det senast. Planen var att jag skulle ta det på pakethållaren hem. Då måste jag först lägga förpackningen på cykelstället för att kunna lyfta på cykelväskorna. På kortet kan man i bakgrunden se var jag har ställt det. Själv står jag och pratar. När jag väl hade slutat prata hängde jag väskorna på cykeln och glömde helt bort hushållspapperet, fast det stod mitt framför näsan på mig. Jag ringde förköpet på Kvantum och hade dubbel tur. Flickan som svarade var serviceinriktad och gick ut och letade efter mina rullar och dom stod dessutom kvar. Särbon offrade sig och cyklade tillbaka och hämtade dom.

Blogg 6/8 2025.

 Mode har jag aldrig förstått mig på. Speciellt inte när det ser ut som på bilden. Jag är uppvuxen med hel och ren, så jag tycker det är förfärligt med dom där trasiga jeansen. Det borde väl å andra sidan Tommy Nilsson också vara, för han är ett år äldre än mig. Att ungdomar går på sånt där är illa nog, men på äldre tycker jag att det är riktigt töntigt. Jag har sett Per Gessle också i såna där jeans och han borde definitivt ha råd med ett par hela byxor. Fast jag antar att det värsta är att dom där trasorna inte heller är billiga, eftersom dom är moderna. I min värld har en snygg karl kostym eller åtminstone kavaj. Slips är jag också väldigt svag för. Å andra sidan är jag väl inte världens tjusigaste själv. Jag har förstått att det finns kvinnor som inte går hemifrån utan att ha sminkat sig.

Blogg 5/8 2025.

 Jag tycker alltid det är roligt när utländska låtar får svensk text. Extra roligt var det med ”I can jive”, som jag aldrig ens har gillat. När Robert Gustafsson sjunger ”Jag vill höra I can jive” och ”Det är Jerka som är kung” tyckte jag plötsligt att låten var riktigt bra. ”Stockholm i mitt hjärta” har dom väl snudd på spelat sönder i ”Allsång på Skansen”. Jag ser visserligen inte programmet, men den låten har jag enbart kopplat ihop med det. Nu har jag lyssnat på den mer seriöst och insett hur fin den är som så många av Lasse Berghagens låtar. En annan låt jag trodde mig ha lyssnat slarvigt på var ”Karma chameleon”. I svensk version hette den ”Karma kameleont”. Jag tänkte att jag kunde ha hört fel, men Culture Club sjöng mycket riktigt ”Karma chameleon”. Jag googlade nu och det betyder verkligen kameleont.

Blogg 4/8 2025.

Ett par av dom byxor jag kommer i tycker jag är i kortaste laget. Jag tröstar mig med att dom möjligen är moderna, eftersom jag har sett många andra med byxor som slutar ovanför fotknölarna. Det är nästan värre med mina allra skönaste byxor som istället är för långa. Jag köpte dom på en slutrea, så det fanns inte så många par kvar att jag kunde få både rätt vidd och längd. Dom man ser med jättelånga byxor brukar ha extremt vida ben, så att dom här skulle vara moderna vågar jag inte hoppas på.
Ibland kan det vara bra att se upp även inomhus. Som när jag gick in i vardagsrummet en dag och kommenterade det som kom upp på dataskärmen där inne för älsklingen som satt i fåtöljen. Jag kunde inte begripa vad jag hörde för ljud från köket. Det visade sig att det var där han var. Jag hade pratat med en tom fåtölj, eftersom jag tittade på någonting annat.

Blogg 3/8 2025.

Det senaste samtalet från dom som säger sig ringa från Klarna var lite annorlunda. Istället för att köra en bandinspelning var det en levande kvinna som med brytning sa: ”Am I speaking with miss Eva?” Numret hon ringde från gick däremot precis som vanligt till någon som dom hade ”lånat” det av. 
Ett tv-program som jag kan kolla ifatt en säsong eller två av när jag hinner är ”Cyklopernas land”. Någonting som fastnar i huvudet på mig efter ett antal avsnitt är ”signaturmelodin” eller vad det kan tänkas heta. ”Every time I look around it’s in my face” malde så pass att jag kände mig tvungen att söka upp den på Spotify, men där stötte jag på patrull. Den textraden är visserligen inte låtens titel, men Spotify brukar känna igen sånt också. Till slut lyckades jag googla mig fram till att låten heter ”How bizarre”, så jag kunde lägga till den i min spellista. Det märkliga är att orden jag hade fastnat för sjungs oftare än vad låttiteln gör.

Blogg 2/8 2025.

 Lite förfärad blev jag när jag läste att två av fem unga vuxna inte kände till att det finns något som heter hemförsäkring. Jag funderade mycket på vad dom har för föräldrar som inte lär dom någonting så pass viktigt innan dom skickar ut dom i verkligheten. När jag läste texten lite noggrannare insåg jag att en av fem vuxna oavsett ålder inte heller hade hört talas om den. Svårt att lära ut någonting som man inte har koll på själv, men läskigt att så många saknar det. Tydligen kan man i vissa situationer bli skadeståndsskyldig om man inte har en hemförsäkring med ett ansvarsskydd. Det jag tänker mest på är väl annars om kåken jag bor i skulle brinna ner. Ett helt liv lär väl kosta några spänn att bygga upp igen så då lär man behöva alla bidrag. Det snackades om att det borde vara lag på att ha hemförsäkring. Man måste ju faktiskt ha trafikförsäkring om man har en bil.

Blogg 1/8 2025.

 Ormar är något av det läskigaste jag vet. Om jag går i högt gräs är jag betydligt mera rädd för att bli ormbiten än för till exempel fästingar. I år läser jag dessutom att det finns ovanligt gott om huggormar och att fler människor än vanligt har blivit bitna. Mitt största problem är vad sjutton jag ska ta mig till om jag blir ormbiten. Man ska så fort som möjligt ta sig till sjukhus men inte köra bil själv. Jag antar att det betyder att det inte är så lämpligt att promenera till busshållplatsen heller. Speciellt som enbart bussresan tar trekvart eller så. Blir man ormbiten sker det väl dessutom snarare ute i naturen än hemmavid. En rask skogspromenad hem känns inte heller som någon god idé. Min plan är sålunda att ringa efter ambulans om olyckan skulle vara framme. Så får vi se om dom plockar upp mig eller ger mig något annat råd. Det bästa vore förstås om jag aldrig blir ormbiten över huvud taget.