På en av mina promenader närmade jag mig en äldre man som stod stilla och glodde ut i vad jag upplevde som tomma intet. Jag har läst tillräckligt många efterlysningar av försvunna äldre människor för att jag skulle börja memorera hans klädsel. När jag var nästan framme hos honom kom hans fru klättrande uppför slänten. Hon hade plockat blommor och det var henne han hade tittat efter.
Ibland kan jag känna mig lite nostalgisk när jag läser om danser på dom olika ställen jag brukade besöka förr. Nyligen insåg jag i alla fall att just det jag minns inte finns kvar längre. Åtminstone inte människorna. Dom var äldre än jag så dom som fortfarande lever börjar bli lite skröpliga. Nu såg jag kort från en bussresa som Örsjö Nybro dansförening hade anordnat. Hela gänget hade ställt upp sig framför bussen. Förr hade jag känt igen många på dom där korten. Nu fanns det inte ett enda bekant ansikte. Å andra sidan gjorde jag ett litet återbesök på Kristallen för fjorton år sedan. Då fanns fortfarande många bekanta kvar, men det gav ändå ingen mersmak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar