Kombinationen mängder av piller och mitt dåliga minne gör det snudd på nödvändigt för mig att ha en dosett. Den är egentligen bara tänkt för en vecka, men jag ser till att utnyttja den till två. Det är träligt nog att sitta och fylla alla fack varannan vecka. Särbon är djupt fascinerad av alla mina medikamenter. Han är äldre än jag, men äter nästan inga alls. Jag hade i det längsta dom burkar som är på gång i en större burk och reserven i en annan. Det innebar ett evigt grävande och svårt att hålla koll på vad som fanns hemma. Nu har jag tagit till ett par lite större lådor, så jag får en helt annan överblick. Dom är små nog för att få plats i mitt köksskåp men stora nog för att allting ska få plats. Hela mitt apotek, som särbon uttrycker det. Som alla förstår är det han som har tagit kortet, där jag sitter och fyller på min dosett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar