Städning.

Under en av mina fyndrundor köpte jag vacuumpåsar. Jag tänkte på mina vinterjackor, och nu i helgen har dom blivit tvättade och undanhängda. Det visade sig att det var en riktigt bra investering jag hade gjort. Dom där båda jackorna tar annars upp en halv garderob. Nu rymdes båda på mindre utrymme än vad en av dom hade tagit upp innan. Så var det en krok på själva påsen, vilket innebar att jag sparade in två galgar. Hur dammsugarpåsen har kunnat bli full fattar jag inte riktigt. Jag är oftast för lat för att dra fram dammsugaren, och använder olika typer av moppar istället. Nu var den i alla fall full, och jag tog den näst sista påsen, när jag bytte. Jag får göra med dammsugarpåsarna som med allting annat, och förvara dom där jag letar först. Flyttar jag på dom kommer jag aldrig att minnas var dom finns, eftersom jag byter så sällan. Det innebär också att jag inte minns var man får tag i påsar till min gamla dammsugare. Jag har i alla fall antecknat numret, och tänkte börja med att kolla på Kvantum. När jag svepte över datorburken, lyckades jag riva sönder någon usb-historia med dammvippan. Det var inte så konstigt att den började ge upp andan, för den hade suttit där så länge så jag hade glömt vad den fyllde för funktion. Den bör vara endera till mina hörlurar eller till datormusen. Jag kör allting trådlöst vid datorn. Jag lagade den med superlim. Det verkar ha gått bra, för allting fungerar fortfarande.

Mina ben.

Mitt högra knä ser för närvarande ut som på bilden. Den kroppsutsmyckningen har jag fått helt gratis. Om man hårddrar det har jag rentav fått betalt för att göra den, eftersom det i vanlig ordning är på jobbet jag har slagit mig. Är man så klumpig som jag är och jobbar på en industri, blir det många blåmärken. Nu lär det här försvinna betydligt fortare än tatueringen på mitt andra ben, som syns i bakgrunden. Med tanke på att jag aldrig går barbent och aldrig ligger på stranden numera, är det inte så många som ser mina ben i verkligheten. Den nya tatueringen ser jag åtminstone själv. Dom jag har på ryggen är det bara min läkare och min massageterapeut som ser någorlunda regelbundet. Att komma hem till killen som tatuerar mig var för övrigt en upplevelse. Det var verkligen den typ av lantlig idyll som jag har förstått att många drömmer om. Hus med pool och ungar, hundar, katt och höns. Är man van att ha det så blir man rastlös om det är tyst. Själv uppskattade jag mer än vanligt att komma hem till lugnet och stillheten i min tvåa på tredje våningen efteråt. Igår kände jag att dom på Kvantum försökte straffa hem tiggaren som sitter utanför. Dom har en videoskärm med reklam, som kör samma jingel om och om igen. Jag hann tycka den blev tjatig medan jag bara lastade på mina varor på cykeln. Tiggaren, som satt där hela dagen, måste ha hört den flera tusen gånger.

Dagens cykeltur.

Idag räddade mitt kontrolltvång mig från ett sammanbrott. Jag hade lastat cykeln full med återvinningsskräp och packväskor, när jag fick för mig att dubbelkolla så att telefonen var med. Det var den inte, och i samma fodral har jag mina betalkort. Kan någon föreställa sig hur arg och trött jag hade blivit, om jag hade cyklat till Kvantum, och upptäckt att jag inte hade något att betala med? På torget är det "Smaka på världen" ikväll. Jag har aldrig varit där, men jag har hört talas om hur mycket folk det brukar vara, och att man får köa för att få smaka. Det är inte riktigt min grej, så jag cyklade runt stadskärnan. Någon kallade mig folkskygg, och med tanke på mina medtrafikanter är det lätt att bli det. Två gånger höll jag på att bli överkörd av bilister som hellre chansade än väntade en stund extra för säkerhets skull. Inte konstigt att det smäller med jämna mellanrum ute vid glasporten, där farten är betydligt högre. En cyklist mötte jag på fel sida av vägen. Skrämmande många verkar tro att vi har vänstertrafik i Sverige. Som jag minns det var jag inte speciellt gammal när vi lade om till högertrafik, så dom som är yngre än jag kan knappast minnas något annat. Tur att brorsonen har lämnat ett gäng öl i mitt kylskåp, så jag har något att lugna nerverna med.

Nygaddad.

Min tanke var att nästa tatuering skulle bli ett ansikte. Någon ärrad hjälte typ Leif GW Persson eller John Wayne. När jag väl hittade en bild jag gillade kläckte min tatuerare ur sig att han var kass på att rita ansikten. Då hade vi ändå diskuterat saken tidigare, utan att han hade sagt ett ljud om det. Jag hade ingen lust att byta utövare, så istället bytte jag motiv till det på bilden. Vi skrev lite fram och tillbaka på Messenger om tider, och till slut bestämde vi att den här långhelgen kunde passa bra. Eftersom jag är ett kontrollfreak frågade jag i förbigående om han fanns kvar på samma ställe som innan. Det gjorde han inte. Han hade flyttat hem grejorna, och bodde en bra bit utanför Nybro. Jag var måttligt sugen på att cykla så långt. Speciellt med tanke på hur frossig jag blir när jag är nygaddad. Nu var servicen total, så idag har han hämtat mig i Paradiset och skjutsat hem mig igen. Däremellan har jag legat på en brits ute i Brånahult och blivit hackad i låret. Mör blev jag, men jag är grymt nöjd med resultatet. Jag hittade bilder på "woman's ruin" också, men dom var mycket fulare. På en var det bara ett stort, manligt könsorgan. Nästa lördag har vi planerat in en tatuering till. Sedan får det nog dröja något år till nästa gång.

Bestick.

Jag inbillar mig att jag behöver minst tre olika uppsättningar av knivar och gafflar. Det är dom jag handdiskar, som jag bara tar fram när jag har gäster. Så har jag en uppsättning där knivarna är lite vassare. Dom använder jag till exempel när jag äter pizza. Vardagsbesticken består av två olika sorter, som hittills har legat i samma fack. Eftersom jag föredrar den ena sorten, har jag sorterat ut såna varje gång jag skulle äta. Till slut kom jag äntligen på den sluga idén att sära på dom. Ett extra fack fick jag genom att lägga alla matskedar i samma. Innan hade jag en sort som jag hade med mig till jobbet och en annan som jag använde här hemma. Fråga mig inte ens varför. Det var helt klart överkurs, så nu ligger alla matskedar i samma fack. Med tanke på hur resten av världen ser ut, känns det skönt att inte ha större problem än var mina bestick ska ligga.

Tjugotredje maj.

Kortet nedan är taget för exakt 41 år sedan, så småflickorna i sandlådan bör vara en bra bit över fyrtio idag. Min äldste bror och hans sambo bodde i Hovmantorp, och jag var där med mina föräldrar och hälsade på. Vi tittade på huset som det unga paret skulle flytta till. Så hälsade vi på hos brorsans svärmor och hans båda svägerskor en i taget. Den ena hade just flyttat till en ny lägenhet, och den andra bodde i villan som hade sandlåda på tomten. Flickorna är dottern i huset, hennes kusin och en grannflicka. I huset fanns också en son, som vi fick veta firade sin första födelsedag just denna dag. Han fyller alltså 42 idag. Problemet med att söka gamla bekanta på Internet brukar vara att flickorna har gift sig och bytt efternamn. Med dom här syskonen var det tvärtom. Killen hade gift sig till ett tjusigare namn, och jag hittade honom bara tack vare att jag visste att han var född just idag. Hans syster hette fortfarande likadant, som när hon tre år gammal kom springande mot mig nere vid hamnen i Bläsinge och ropade "Eva! Jag älskar dig!" Dom hade stuga där.

Övertid är tydligen ingenting specifikt för min nuvarande arbetsplats. Det verkar ha förekommit lika frekvent på alla industrier jag har jobbat på. Den tjugotredje maj 1984 arbetade jag till åtta på kvällen på Nordchoklad i Kalmar. Samma datum fem år senare jobbade jag från sju på morgonen till sju på kvällen på OP-kuvert i Oskarshamn.

Konvertering.

Det är många år sedan jag bytte till en ny version av Words i datorn. I dokument som är gjorda i en äldre version och som jag fortfarande använder har det i alla år kommit upp en extra ruta att klicka okej i för att spara. Jag har tänkt tanken att ta reda på hur man konverterar dom till det nya formatet, men aldrig kommit till skott. När det äntligen blev av visade det sig vara betydligt enklare än jag hade trott. Tryckte man på Officeknappen så kom kommandot "konvertera" upp. Man tryckte på den knappen, och sedan var det klart.