Spelkväll.

Vi är flera i släkten som fyller år i mars, så på senare år har vi försökt samordna firandet lite. Det innebar att jag aldrig träffade brorsonen och hans sambo i samband med min födelsedag för en dryg vecka sedan, så innan den här helgen hörde dom av sig eftersom dom hade en present till mig. Vi bestämde raskt att ha spelkväll som igår. Dom hade mat, snacks och groggvirke med sig när dom kom, så det krävdes inga stora förberedelser från min sida. Att det finns en pizzeria precis där dom bor tänkte jag inte ens på, eftersom jag själv aldrig har handlat där. Då traskar jag ändå förbi den när jag går till jobbet, även om det bara är på söndagskvällarna, när jag börjar tidigare, om dom inte har hunnit stänga. Lite dåligt samvete har jag alltså, eftersom jag känner att det nog var jag som nämnde en av pizzeriorna nere i centrum. God mat var det i alla fall. Presenten var spelet på bilden. Frågorna i det skulle avgöra hur pass svensk man var. Jag har alltid inbillat mig att jag var riktigt typiskt svensk, men jag kom sist. Vi spelade ett annat frågespel och lite Uno, innan jag övertalade ungdomarna att prova poängpoker. Jag hade mest bara hört namnet innan, men när jag googlade reglerna visade det sig att det var ett spel som var som gjort för mig. Jag insåg också att sällskapsspel har mycket gemensamt med sex, så tillvida att det blir roligare om man tycker om samma saker. Jag är tveksam till om mina gäster uppskattade kortspelet lika mycket som jag gjorde.