När jag började vid det löpande bandet på Kährs för många år sedan hette det att killar inte kunde sortera träbitarna till golvskikten. Endera var dom inte tillräckligt fingerfärdiga, eller också var dom färgblinda. Det senare gäller för övrigt mig också. Två bitar som påstås vara olika mörka kan mycket väl se exakt likadana ut för mig, och brunt och blått ser jag inte skillnad på alls. Vår numera pensionerade kvalitetsansvarige tog det med ro. Om någon helt förskräckt påpekade för henne att jag var färgblind, konstaterade hon bara att jag var medveten om det. Under senare års nyanställningar har det hamnat fler och fler killar vid sorteringsbanden, även om dom oftast är måttligt roade. Den som ogillade det mest såg till att bli gruppsamordnare på kapavdelningen istället. Man vet att han har haft en tuff natt, om han säger ett han nästan har varit avundsjuk på mig, som har suttit en trappa ner. Det händer inte ofta. I förra veckan insåg jag hur långt vi ändå har kommit med män vid det löpande bandet. Då hittade jag en kille som höll på att lära en annan kille sortera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar