Den enda gången jag använder armbandsklocka på jobbet är för att hålla mina rasttider. Det finns klockor på väggarna lite här och där, men alla går olika. Man blir inte så populär om man kommer tillbaka fm minuter för sent för att man har gått från arbetsplatsen efter en klocka och tillbaka igen efter en annan. När jag skulle ta min första rast igår natt var min klocka tjugo i nio, fast alla andra närmade sig halv ett. Alla håller tummarna för att det bara är batteriet som behöver bytas. Den natten fick jag hålla koll på tiden i telefonen, som ungdomarna gör. Lite knöligt blev det, eftersom jag roar mig med mobilspel på rasterna. För att se tiden måste jag förminska spelet. Det känns både enklare och tryggare att kunna kasta ett öga på armbandsuret medan jag spelar. Av dom två klockor jag har använt tidigare är armbandet trasigt på den ena. Den andra blev krossad av en långtradare, när jag tappade den ute på sågverksplanen. Nu hade jag bara ”finklockan” att ta till. Å andra sidan lär jag knappast förstöra den, så länge den ligger i ryggsäcken medan jag jobbar. Jag använder den för övrigt i stort sett aldrig sedan ungdomarna började skjutsa på mig. Det var mest för att passa busstider jag hade den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar