Jag har efter alla år med glasögon inte lyckats vänja mig vid att använda dom för jämnan. På julafton innebar det att jag inte såg att läsa i psalmboken. Min bror erbjöd mig att låna hans läsglasögon, men jag tyckte att det kunde kvitta. Det är nästan skrämmande hur många psalmer jag fortfarande kan texten till, fast jag bara besöker kyrkan någon gång om året numera. Just till jul, när fler än jag avlägger sitt årliga besök, kan jag tycka att man kunde välja dom mest kända julpsalmerna. Prästen höll inte med. Det var bara en av tre jag hade hört förut, men den kom jag mycket riktigt ihåg. Samma sak vore det med bönen ”Fader vår”, om det inte hade kommit en ny version sedan jag lärde mig den. Om jag förstår saken rätt är den mer än trettiofem år gammal vid det här laget, men jag skulle ändå behöva läsa innantill i psalmboken för att kunna vara med och be. I den gamla översättningen hänger jag åtminstone med hjälpligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar