Luciafirande.

När jag var liten brukade jag lussa för mina farföräldrar. Dom bodde bara någon kilometer från mitt föräldrahem, så jag blev ditskjutsad innan det hade ljusnat på morgonen. En enda gång har jag varit lucia i ett officiellt sammanhang, och det är ännu ett tillfälle som jag inte har några kort från. Jag kanske borde dubbelkolla det också med brorsan, men han var bara tonåring då, så jag tvivlar på att han var med och plåtade. Själv gick jag på mellanstadiet, och ungdomskören skulle ha luciatåg i kyrkan. Lucia fick den som var längst vara. I den åldern var jag fortfarande det, eftersom jag växte före alla andra. När vi var tio var 164 centimeter ganska långt, men på högstadiet växte dom flesta förbi mig. I idrottsföreningens luciatåg i bygdegården i Norra Möckleby gick jag i många år. Man var med där mellanstadiet ut, och det var alltid någon ur sjätte klass som var lucia. När jag äntligen blev så gammal valdes plötsligt en tjej ur femman. En stor besvikelse, som alla förstår, eftersom jag fortfarande är bitter fyrtiofyra år senare. Vid årets luciafirande på Linderos äldreboende i Mörbylånga verkar dom ha gått på att den som var äldst fick vara lucia istället. Hon hette Ingrid Nilsson och var 97 år gammal. Det är hon tillsammans med tärnor ur personalen på bilden nedan. På Lars Kaggskolan var min kusin lucia. Han heter Rickard, är över femtio och lärare där. Enligt artikeln i min morgontidning hade han velat vara lucia redan när han gick i trean, men då fick han inte. Bättre sent än aldrig.