Idag har jag besökt tandhygienisten. Jag hade bytt tjej sedan sist, och den här var extremt trevlig. Jag var snubblande nära att säga ”i vår ålder” i något sammanhang, men hejdade mig som väl var. Ute i arbetslivet verkar dom flesta vara yngre än jag numera. Det är svårt att bedöma åldern på kvinnor, och jag tycker det är ännu svårare när dom härstammar från ett annat land. Nyfikenheten fick mig att kolla upp henne när jag kom hem. Det var tur att jag bet mig i tungan, för hon var tio år yngre än jag. Mitt frisktandvårdsavtal skulle förnyas, och hon talade om för mig vilken risk- och därmed avgiftsklass jag tillhörde. Det visade sig vara samma som jag hade innan, så det är uppenbarligen en mer exakt vetenskap än jag trodde dom bedömer det efter. Bra att ha kan den säkert vara, eftersom hon hittade något under en gammal lagning, som hon trodde skulle kräva en rotfyllning. Det lär räcka för att frisktandvården ska löna sig hela det här året. Själva ordet sätter skräck i mig, men när jag googlade på priset hittade jag samtidigt en uppgift om att ” De flesta brukar bli förvånade när de upptäcker att behandlingen av rotfyllningen sker lätt och smärtfritt.” Det låter ju lovande. Jag fick inte tid hos tandläkaren förrän efter midsommar. Då är det nästan semester, så det känns som en hel evighet. Det är bara att hoppas att den där tanden håller sig i schack till dess. Jag har inte känt av den hittills, men nu när jag vet hur illa det är finns väl risken att jag börjar känna efter eller rentav biter sönder den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar