Bilden visar mitt lördagsnöje den fjortonde mars 1981. Fyrtiofem mackor bredde jag. På kvällen firade vi min tjugoårsdag, som hade infallit några dagar tidigare. Av andra foton framgår att vi drack gott till dom där mackorna också. Ett par år senare hade jag besök av två av mina sysslingar. Dom hade en kroton (krukväxt) med sig. Jag antar att det också hade med min födelsedag att göra. Middagen jag blev bjuden på den fjortonde mars 1986 glömmer jag nog aldrig. Den unge mannen som lagade den var tydligen lika ovan vid matlagning som jag. Däremot hade han en släkting som var kock, som han hade rådfrågat. Han hade uppmanat honom att köpa oxfilé, och han kommenterade flera gånger hur oskäligt dyrt det var. Hur det smakade minns jag inte ens. När jag själv har lagat mat har jag hållit mig till fläskfilé. Till och med på nyårsafton, när jag har förstått att det räknas som en snålvariant. Jag kanske borde prova oxfilé en gång till i livet, och se om jag har gått miste om något. För övrigt konstaterar jag att rökrummen på jobbet försvann för åtta år sedan. Jag trodde nästan att rökarna skulle försvinna på kuppen, men dom är ett tåligt släkte, som sitter ute och röker i ur och skur. Eller i snö och kyla, som det har varit dom senaste veckorna. Så är det tydligen ett par år sedan jag hade problem med att det knäppte i elementet i vardagsrummet. Man tänker ju inte lika mycket på när någonting slutar irritera, som när det håller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar