En övervägande del av mina mardrömmar handlar om missade bussar och att jag inte hinner dit jag ska i tid. Från verkliga livet är det såna missar jag minns allra bäst även flera år senare. Det började redan i tioårsåldern. Plötsligt insåg jag en eftermiddag att jag borde ha befunnit mig på ett födelsedagskalas hos en klasskamrat. Igår var jag bara extremt nära en miss i planeringen. Jag tyckte det var lite skumt att jag hade så gott om tid, men kunde inte komma på att jag hade glömt någonting som jag borde göra. Fem minuter innan jag hade tänkt plocka i ordning och börja förbereda dagens lunch, insåg jag att det var då och inte om en timme det borde ske. Någon större katastrof hade det ändå inte blivit, eftersom mannen i mitt liv börjar vänja sig vid hur virrig jag är. Han hade nog mest blivit förvånad om maten inte hade varit klar när han kom, men tagit det med jämnmod. Sånt som är för avancerat för mig, som att vispa pulvermos och steka eller koka ägg, brukar han ändå få åta sig att göra. När det gäller disken är han snabbare än jag, så han hinner före mig till diskbaljan. Jag stretade emot i början, men nu har jag gett upp och låter honom hållas. Istället försöker jag bistå med att torka och ge honom utrymme, tills mitt kök blänker skinande rent. När jag skickade det bifogade kortet till svägerskan nyårsdagen, tyckte hon att han borde få ledigt en sån dag.
Med en sådan rar och fin särbo, som lagar de godaste middagar som kan tänkas går ju disken som en dans! Och för mig är det självklart att dela på "marktjänstsysslorna". Och dessutom hjälper du ju mig med diverse "klädesjobb" och råd och att hålla koll på saker som jag glömt! Tack för att Du finns Vännen:-) Kram från Sven Christer.
SvaraRaderaDu är fin du.
Radera