Min hjälte.

Lördagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Planen var att laga mat till mannen i mitt liv, vilket inte händer varje dag. En kvart efter att jag hade stigit ur sängen började hela världen gunga och snurra. Det händer ibland om jag stiger upp för hastigt eller bara ligger på rygg, men igår klarade jag inte av att vara uppe. Jag kollade så det inte var blodtrycket som rusade och att jag inte hade feber. Lite snopet kändes det. Jag insåg ändå att det hade varit betydligt värre om det hade hänt på julafton, när vi hade hyrbil bokad eller på nyårsafton, när jag hade kylen full av mat som skulle lagas. Den kvällen fick jag i och för sig så ont innanför revbenen att jag fick lägga mig en stund, men det hände inte förrän mina åtaganden var avklarade. Då gjorde dessutom särbon underverk med min hälsa genom att sitta på sängkanten och småprata och massera lite lätt. Han kallar sig skämtsamt för väderlekare, men han är inte så tokig på läkekonst heller. Igår ringde jag honom till slut för att ställa in middagen. Han kom rusande hit, och lagade mat till mig. Så diskade han medan jag lyckades ta en dusch. Till slut mådde jag så hyfsat att det blev en fin lördag i alla fall. En äldre kvinna sa häromdagen att det är en bra karl jag har träffat. Jag kan bara hålla med.