måndag 11 februari 2019

Elfte februari.

Den elfte februari 1983 fikade jag tillsammans med gossen på kortet i en gemensam kompis lägenhet. Jag minns inte alls varför vi träffades där. Hon var inte hemma och vi hade gångavstånd hem till både hans och mitt hem. Däremot minns jag säkert att vi enbart var vänner. Det var förmodligen en av dom få killar jag inte stötte på när jag var runt tjugo. Man fick passa på medan man själv var attraktiv. Alla inser ju att ingen kan hålla mig i famnen sådär någon längre stund numera, och att behagen hänger någon helt annanstans utan bh än var dom fanns då. Att kortet inte är taget i februari utan på sommaren är också lätt att se. Både på grund av klädseln och att jag faktiskt var brun på somrarna på den tiden. Det enda jag minns om killen ifråga är att han hade en schäfer. Vid något tillfälle hade den huggit efter ett litet barn, och han var helt knäckt när han trodde att han skulle bli tvungen att avliva den. Till slut visade det sig att ungen hade petat hunden mellan revbenen med en penna. Hade någon gjort det på mig hade jag gjort värre saker än att nafsa.
Sex år senare var fikat av det originellare slaget. Mamma hade gått bort under en semesterresa, och pappa forslades hem från flygplatsen i ambulans. Jag väntade i mammas lägenhet i Kalmar. Där satt jag, pappa och två ambulansmän och fikade halv sex på morgonen. Jag undrar om det inte dessutom var så att dom hade landat på Kastrup, så ambulanskillarna pratade danska.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar