Tjugofemte februari.

I åttan sydde jag uppenbarligen bland annat en kjol i slöjden. Den tjugofemte februari började jag nämligen på linningen. Symaskinerna vi hade att tillgå var tydligen inte av toppklass, för kompisen sa om en av dom att ” Den låter som en gammal Saab, men det är det ingen som vill säga”. Hennes pojkvän hade kört ihjäl sig med sin Saab bara några dagar tidigare. 1980 träffade jag ett par kompisar regelbundet varannan måndag. Just den här gången såg vi på diabilder. Tyvärr kan jag inte rapportera om några av motiven, för det är ingenting jag har något som helst minne av. Men står det så i dagboken bör det vara sant. Kortet nedan föreställer hur som helst deras katt i min soffa. Att jag slog sönder en kaffekanna hemma hos en väninna året därpå har jag också glömt eller möjligen förträngt. Den tjugofemte februari 1989 minns jag däremot i detalj. Åtminstone morgonen. Vi hade begravt mamma dagen innan. Jag var kvar hos pappa, och på kvällen hade vi besök av goda vänner till honom. Vi drack konjak, och sitter jag och smuttar starksprit blir det lätt för mycket. Den här gången kanske jag kan skylla på anspänningen efter begravningen också. Morgonen efter var jag så bakfull så jag svimmade ute i hallen. Det är enda gången i mitt liv jag kan påminna mig att min salig far har tagit hand om mig när jag har varit sjuk. Han såg till att jag kom tillbaka till sängen, och gav mig smörgås och mjölk där.