Eftersom jag sover dagtid även på måndagar och alltid har signalen avstängd trodde jag att jag hade missat ett extremt viktigt samtal igår. Jag var bara uppe en enda gång under dagen, och personaltjejen på kära Kährs hade ringt precis när jag hade somnat om igen. När jag steg upp och ringde tillbaka hade hon hunnit gå hem. Hos mig snurrade tankarna enligt mitt vanliga katastroftänk. Hade facket satt sig emot min uppsägning, och skulle det i så fall hjälpa att gå ur facket? Eller hade företaget ångrat sig, så jag tvärtom behövde fackets hjälp att polisanmäla dom (eller något) för att dom bröt ett ingånget avtal? Till slut lämnade jag ett meddelande på flickans mobilsvar, och bad henne messa, så jag fick veta om hela världen hade rasat. Hon ringde tillbaka när hon kom från träningen, eftersom hon insåg att hon hade gjort mig orolig i onödan. Då tajmade hon för övrigt perfekt. Jag hade först duschat, och skulle sedan uträtta ett par ärenden på stan. Telefonen ringde när jag var på väg mellan dom. Flickebarnet hade bara känt att hon inte hade informerat mig fullt ut, om att avgångsbidraget jag får via någon försäkring, blir lite lägre eftersom jag inte jobbar heltid. Att jag har en deltidsanställning har det tjatats om i alla år, så det kan jag knappast ha missat. Däremot hade jag aldrig hört talas om den där försäkringen, så varje krona från den är ett plus. Jag har bara en önskan om att slippa få en speciell dödsannons från företagets ledning och anställda när jag dör. Alltför många av mina arbetskamrater har fått såna. Håller jag mig bara vid liv ett par månader till så har jag lyckats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar