Jag anlände sist av alla till informationen igår kväll. Jag kom iväg hemifrån senare än vanligt, och det är av någon anledning oftast då jag träffar folk att prata med på vägen till jobbet. Man kan tycka att det borde vara lugnt vid tio en vardagskväll, men om inte annat går hundägarna kvällsrundan med jycken vid den tiden. Jag hade hur som helst sällskap av en kollega, så jag slapp rusa in själv på det där mötet sekunden innan det började. Hon som eskorterade mig blev eventuellt lite chockad, för hon trodde att det var ett vanligt månadsmöte vi skulle på. Istället var det information om nerdragningar. Eftersom man drar ner på dom dyraste skiften först, kommer troligtvis flera av mina duktiga nyare medarbetare att försvinna från nattskiftet. Som jag hade förstått det innan skulle vi sänka kraven till vad vi faktiskt klarar av att producera. När man minskar personalstyrkan lär vi ändå inte klara det, och cirkusen med övertid är i full gång igen. Vi som har varit med ett tag har redan tidigare upplevt hur man gör sig av med kompetens vid en nergång. När man sedan behöver utöka personalstyrkan igen har dom uppsagda fått andra jobb, och man får börja om med nya upplärningar. I andra änden av skalan finns vi äldre, som gärna skulle ställa vår plats till förfogande för någon av ungdomarna. Man hade erbjudit några att gå i pension tidigare, men enligt min chef låg dom precis på gränsen. Det lät på henne som om dom var 64 och ett halvt. En kollega hade däremot hört om 62-åringar som hade blivit tillfrågade, så hon blev grymt besviken när hon inte fick något erbjudande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar