Stenigt.

I Nybro sandar man inte när det är isigt och halt. Man grusar, och det är inget fint grus direkt. Stenen på bilden satt under min sko. Jag vet inte vilket som är mest imponerande, att dom använder så stora stenar eller att jag lyckades få den med mig hem. Det förstnämnda brukar dom få skit för, eftersom folk får punktering på sina cyklar. Stenarna är inte bara stora, dom är vassa också. Det blir väl så när man krossar ännu större stenar för att göra grus. Jag tror, ta i trä, inte att jag har haft punka på flera år nu. Annars har det hänt några gånger. Att det kan fastna så stora stenar under mina skor tyder väl på att dom har rejäla och bra räfflade sulor. Jag blir tokig på att det gnisslar under dom, så jag rensar ibland. Den här årstiden bär jag hem högvis med stenar i olika storlekar. En lite udda notering är att mina vinterkängor inte har tillnärmelsevis lika grova sulor. Där fastnar inte ens någonting. Jag har ett par grövre kängor, som jag antagligen borde ta till när det är halt. Dom verkar tyngre att promenera i, men när jag nu tycker att det är för knöligt med broddar kunde dom kanske vara ett åtminstone något säkrare alternativ. Det lär väl bli isgata fler gånger innan vintern är slut, så jag hinner testa. Det är flera år sedan jag använde dom senast, så jag minns ingenting säkert om hur dom var och kändes. Fast hade jag fått skavsår av dom tycker jag att jag borde komma ihåg det.