Fram till min fjortonårsdag såg jag hela tiden fram emot att bli ett år äldre. Dom senaste 44 åren har däremot gått så fort att jag inte ens har hunnit med att smälta hur gammal jag har blivit. Numera är jag mycket svag för människor som låter helt seriösa när dom tror att jag är yngre än vad jag egentligen är. På jobbet var det först en flicka som tvärsäkert hade sagt till sin man att jag i alla fall inte var över 55. Nästa som frågade hade också trott att jag var 54. Ni som vet hur nära jag har till 60, hade i morse varit imponerade av hur snabb jag var när jag hörde en ung kille i trapphuset. Han hade knappt hunnit tända belysningen innan jag kastade mig över honom iklädd endast morgonrock. Det var en av grabbarna från Telia, och jag såg min chans att slippa ligga och vänta på deras signal på dörren hela dagen. Dom skulle inte in i några lägenheter direkt på morgonen, men vi bestämde att dom skulle komma till mig efter två i eftermiddag. Jag var ändå tvungen att stiga upp då, eftersom jag skulle vara hos tandläkaren vid tre. Som tur var fungerade min inre väckarklocka, så jag vaknade några minuter innan den elektriska skulle gå igång, för tre minuter i två ringde det på dörren. Det kändes lite avigt att klä på sig när det kom in unga killar i mitt hem, men motsatsen tillhör väl det förgångna antar jag. Sammanlagt hade jag fyra män här inne. Det är mer än en årsförbrukning för mig numera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar