Lika lättirriterad som jag är på småsaker som strular och kör ihop sig, lika glad och nöjd blir jag när jag har lite flyt eller rentav tur. Som igår när jag skulle ge mig ut på min dagliga promenad. Jag hade inget hört om dom försändelser jag väntade med posten, så planen var att ta med mig det som skulle till förpackningsåtervinningen och gå österut. Jag hade redan stoppat ner telefonen i innerfickan på jackan, men hade ändå turen att höra när det plingade i den. Däremot hade jag inte hunnit börja plocka ihop det jag skulle ha med mig till återvinningsstationen. Så när messet som kom aviserade att jag hade ett paket att hämta på posten, var det bara att stuva om i planeringen. När det inte går som jag vill har det ofta med min bristande motorik att göra. Jag fumlar och tappar saker, snubblar och halkar. Någon påstod redan i min ungdom att jag inte kunde gå en meter från ett bord utan att slå mig, så det är tydligen ingenting åldersrelaterat. I förra veckan slog jag huvudet i en dörrpost, när jag skulle kika in bakom en tavla som jag skulle hänga upp. Jag fattar inte hur jag kunde få sån fart in i kanten, men vass var den och ont gjorde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar