Andra augusti.

En stor del av min barndom tillbringade jag med en ett år äldre flicka som hette Gunilla. Den andra augusti 1972 umgicks vi från nio på förmiddagen till åtta på kvällen. Jag har till och med gjort en parentes efter den uppgiften i dagboken och skrivit "Elva timmar!" Vi var bland annat nere och badade. Jag var lika förundrad som under hela min uppväxt över att folk slutade bada i augusti fast det var varmt i vattnet. Fast sedan konstaterade jag att den tomma stranden kunde hänga ihop med att industrisemestrarna var slut. Numera förvånar det mig mer att folk uppskattar sand och vatten så mycket som dom gör. Dessutom verkar min känsla av att semestern ligger sent i år vara rätt, för jag börjar inte jobba igen förrän på måndag, fast jag är anställd på en industri. Det fanns ingen kamera i mitt föräldrahem när jag var liten. Trots att Gunilla och jag umgicks mer eller mindre dagligen har jag bara något enda foto på henne och inget alls på oss två tillsammans. Kortet nedan är taget sommaren 1972, men flickan bredvid mig är grannfruns barnbarn. Notera särskilt shortsen. Även om jag har ett kort på mig i shorts som är taget sedan jag flyttade till Nybro, så lär det vara minst tjugo år sedan jag gick barbent senast. Hammocken vi sitter i är hennes mormors. En hammock på sommaren är en sån där önskedröm som nog gör sig bäst som just dröm. Jag skulle knappast ha ro att sitta eller ligga i den, även om jag hade plats för en.