Lördagskrysset.

Höjdpunkten varje lördag är att lösa lördagskrysset i morgontidningen. Ja, dom ord jag kan då. Det brukar vara långt ifrån alla. Jag ger mig när jag hittar ett hörn där jag omöjligt kan veta om bokstäverna stämmer utan att googla. Så viktigt känns det inte, och det stör mig att det alltid finns ett sånt hörn. Ännu mer stör det mig att både mamma och min äldste bror var/är korsordslösare av rang. Drömmen har i alla år varit att lyckas lösa hela krysset. Då tänkte jag ta ett kort och lägga upp på Instagram och Facebook med texten ”Plötsligt händer det”. Det lär aldrig hända och har aldrig hänt. Åtminstone var det vad jag trodde tills jag fick upp det här fotot bland minnena på Facebook. Gissa vem som hade lyckats lösa hela korsordet! Det kanske inte var så konstigt att jag hade glömt det, för det var för sju år sedan, och jag försöker varje lördag. Ikväll är ”mina” barn på ingående för spelkväll, så krysset får vänta.